Under en ganska lång period använde sonen mitt och hans pappas FÖRNAMN när han pratade med oss! Jag upplevde det väldigt psykande. Det lät helt galet när den där lilla människan ropade på ”Anna”. Jag har hört att vissa barn kan ha en sådan fas och känner flera som gjort så. Jag vet dock inte varför. Vi gjorde ingen ”grej” av det hela utan bidade vår tid! Den fasen är nu ett minne blott och för den skull är jag tacksam!

I stället är det MAMMA som gäller. Igår ställde jag frågan på fb HUR många gånger/dygn ett barn säger MAMMA! Det generella verkar vara att det är MÅNGA!

Genomgående är att varje mening börjar med MAMMA. Sedan tillkommer alla gånger det bara spam-vrålas MAMMA, undras något är det också MAMMA. Igår kände jag mig jagad av just termen MAMMA. Många gånger gick det att tillbakavisa ärendet till den som gapade. Som ”-Mamma, jag är törstig” det är för övrigt ett bra exempel när ropandet övergått i spam.

Den värsta sortens spam i dessa fall är när det bara kommer ett vrålade ”MAMMA” följt av tystnad. Då stannar  i alla fall jag upp, ropar ”-Ja?!” och väntar… Inget händer. ”-Vad är det?” frågar jag upp men får inget svar. Jag sätter igång med det jag höll på med och så kommer det där ”-MAMMA” igen och så snurrar det på. Drives me crazy! Och det har föranlett samtal om att fullfölja meningar mer än en gång!

Sedan slog det mig… Dubbleras detta OM man har två barn? Blir det TRIPPELT om man har tre och svaret verkar vara JA!

Jag ÄR tacksam att sonen säger MAMMA och inte ANNA. Ty det upplevde jag som en märklig situation. Jag undrar dock om det finns någon form av spam-filter för denna sorts okynnes attacker riktade mot MAMMA? Någon brandvägg?

Tisdag är här och vi får väl se om det blir flera attacker i eftermiddag eller om det värsta lagt sig! Måste säga att jag är skeptisk och snarare redo att möta det där haglandet av MAMMA.

På jobbet får jag i alla fall vila öronen en stund -Alltid något att tänka på när man suddar i väg i ottan mot gruvan 🙂

//a