Slog på Cloud Atlas denna kväll och tänkte titta med ett halvt öga. Det slutade med att jag satt som absorberad. Jag gillade filosofin i The Matrix när den kom, jag gillade det poetiska och den vackra filmningen i Crouching Tiger Hidden dragon-filmerna…

…och jag TROR jag gillar Colud Atlas! Tror det skulle vara en idé se den ännu en gång för att se väven av öden, kärlek, illvilja och vänlighet!

Allt var bra som helhet men det var rysligt rörigt mellan tidshoppen och personligen störde jag mig sjukligt på vissa masker och löständer -Men om jag inte hänger upp mig på detaljer så tänker jag att filmen i princip är ett svulstigt epos av något slag!

När filmen var slut kom jag på att mitt täcke låg ute på vädring, liksom kuddarna! Det var inte helt ovanligt men det är ovanligt att se en film vars musik fick mig trollbunden i tre timmar!

//a