Gofflor eller Våfflor brukar vara en sådan där sak jag kan bli JÄTTEsugen på. Som idag. Alltså roddades det fram till lunch. Sonen likvärdigt taggad…

Så äter vi en var och konstaterar att det räcker gott och väl. Vet icket vad det är med det känns varken frasigt, fluffigt eller annat -Det känns BARA stabbigt!

Vi pular i oss morötter och skinka för att balansera upp goffel-chocken!

Läste ett nytt recept i tidningen Buffé -Friterad kladdkaka… Något säger mig att det är snäppet värre än våfflor men bara tanken får mina gallgångar att gnissla i ren och skär förskräckelse…

Hurv, nä bara att konstatera att man aldrig lär sig vissa saker -Som att våfflor är mums i teorin.

//a