Etikett: Wordfude

Terapi för dålig förlorare…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag älskar ord. Jag tycker om att lösa korsord. Alltså borde ju rimligtvis Alfapet vara det perfekta spelet för mig…

-Sure, men bara i teorin.

Jag tycker absolut Alfapet är roligt MEN inget spel kan göra mig på mera dåligt humör än just det. I rättvisans namn är det inte spelet i sig utan mina medspelare som gör mig galen. Eller om vi skall vara riktigt ärliga är det nog JAG som egentligen är problemet. Varför? -Jo, spelet går ju ut på att lägga ord och samla poäng och det är där någonstans jag har problem.

För mig är grejen med Alfapet att varje gång kunna lägga ut ett giltigt ord. Det här med poäng tycker jag är irrelevant. Detta gör att när jag är uppe i 35 poäng så ligger mina motspelare på långt över 100 poäng. Å då blir jag sur -För att dom spelar som man SKA! Jag kan snudd på drivas till vansinne för att en motspelare tar tid på sig för att fundera över sitt drag. ”-Men LÄGG DÅ!” tycker jag är en helt rimlig kommentar i det läget!

Jag är ju en (ibland) rationell kvinna så jag begriper ju att det är jag som inte fattar själva poängen med spelet och det är även därför jag förlorar stort! Att sedan spela med människor som gottar sig till max åt andras förluster och som bräker och kväker över sin egen förträfflighet har gjort att det där spelet numera är gömt i min skrubb! Det ger mig ytterst dåliga vibbar.

Jag har faktiskt bett människor som är duktiga att LÄRA mig spela, men det har alltid slutat med att dom är helt fixerade vid poängen och att vinna GIGANTISKT och där sitter jag och är allt annat än road!

Sonens pappa var ingen dålig vinnare som bräkte och kväkte, men han var en rysligt duktig Alfapet-spelare. Jag var däremot en ytterst dålig förlorare som gormade och skrek så han har hållit sitt löfte att ALDRIG någonsin spela Alfapet med mig igen. Så kan det gå när man inte fixar spelets regler!

Eftersom Betraktaren X och VK skrev om Wordfude i veckan blev jag ju givetvis tvungen att aktivera spelet igen.

Jag har även insett varför jag tog bort spelet från min enhet då det är samma Alfapet-visa… Till min glädje har jag noterat att det finns några udda typer som är precis som jag, där man roar sig runt 35 poäng. Jag inser att den stora majoriteten spelar WF precis som man ska och jag är dåligare än DÅLIG på det hela eftersom jag inte alls är van med ”jakten-på-poäng-tänket”.

Hur Wordfude skulle kunna vara en raggningsmarknad förstår jag inte, jag är fullt koncentrerad på att kunna bilda ord, försöka skriva ”OJ” inknövlat bland andra ord. Jag tränar och jag förlorar men tydligen skall man kunna öva upp det här! Min väninna konstaterade att alla andra förmodligen fuskar… Det är ju också ett sätt att se på saken 🙂

En annan terapeutisk effekt av Wordfude är att jag får lära mig att spela spelet som det är tänkt och med det lära mig att det inte är hela världen att förlora. Self-help via en app skulle man kunna säga…

//a