…
Efter sen hemkomst och middag och lite vila blev det gräsklippning som fredagsmys. Fick fråga grannarna om det var ok så pass sent, vilket det var.
Sen blev det utesittning hos ett par av dem till alldeles nyss, i shorts. Sista timmarna med stöd av fleecefilt, men ändå. Gemensamma erfarenheter och mer annorlunda upplevelser och historier luftades och bearbetades.
Det är skönt med sommar och väldigt fint med goda grannar.
…
Nu har jag slutat för dagen här i Guldstaden och ska åka hem till Vännäsby.
Jag tog med shorts hit upp, dock inte badbyxorna, vilket var en felprioritering.
Hade jag prioriterat rätt skulle jag ha letat reda på ett bra ställe på vägen hem och begått årets första bad.
30 grader är 30 grader. Jag klagar dock inte en sekund. Nästa veckas förutspådda 12 grader och regnväder kommer säkert att kännas kyligt. Snittet blir ganska lagom.
…
Var innan lunchen uppe på Skolkontoret här i Skellefteå för att höra hur det gått med ett par saker där vi väntar besked.
Tjänstemannen började med att höra om hon och några andra kunde få komma på studiebesök i Bjurholm till hösten. Hon hade sett vad som var på gång i morgonens VF.
Det var bara att byta hatt och generöst bjuda in delegationen till Umeåregionens västligaste utpost. Lyckligtvis hade jag hört lite av Lars om det man ville titta närmare på så jag behövde inte se ut som fågelholken.
Sen bytte jag hatt igen och vi samtalade om det vi hade sökt och konsekvensen av den rättstvist mellan kommunen och skolorna som kommunen nyligen förlorade i Kammarrätten.
Tur att man är van vid omväxling. 😉
…
Det var som sagt ett och annat som man förundrades över vid besöket i den resurssvaga skolan i Mombasas fattigare delar, Bethania Academy. Deras allmänna resultat och särskilt deras mattenivå var några saker som inte borde vara möjligt att uppnå när man ser förutsättningarna.
När man tog del av deras demokratiska inspiration, fostran och praktiska träning, då skämdes man nästan.
Vi såg den här "debattavlan" i mitten av skolområdet på måndagen. Längst upp stod en tes, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Sedan fanns det talare, försvarare, opponenter, sekreterare och tidskontrollant angivna.
På eftermiddagen samlades alla i år 4 till 8 i "aulan". Längst fram satt de som var huvudtalare, sekreterare och ordningsmän m.m. Inte en lärare fanns centralt placerad, det här skötte eleverna. Man höll tilltalet och ordningen ungefär som i Kenyas parlament, men orden var deras.
Debatten höll en förvånansvärt hög nivå, även om det brast för någon ibland. Man debatterade kring det givna ämnet landsbygdsliv kontra stadsliv med argument som kriminalitet, sjukvårds- och BB-resurser, aidssituationen (några är föräldralösa pga aids), utbildning och utbildningslust, sociala skyddsnät, arbetsmarknad, kriminalitet, boende, grannsamverkan, droger, matpriser och livsmedelsförsörjning.
Jag frågade en elev om de ofta hade debatt, fortfarande lite frågande inför det jag såg. "-Bara varje måndag", sa han.
Det var lite stelt i början, jag bidrog säkert till osäkerheten med mitt fotograferande. Att tala inför ett par hundra elever verkade man vara vana vid.
Det tinade upp och kändes spontanare eftersom. Jag tror nästan att tjejerna dominerade litegrann.
Timekeepern var omutlig, han ringde ihärdigt när rektorn försökte tala längre än han fick.
När rektor inte bara manade till tydlighet i argumentationen, utan la sig i debatten kom flera av de yngre tjejerna loss. Liksom triggade av möjligheten att tvåla till rektorn, helt "lagligt".
Man började oftast, med artiga "My fellow MP…", sen blev det ibland åka av med lite hetta och gester.
Hugins och Munins småkusiner kråkorna följde debatten. Christina och jag gav upp efter någon timme, men debatten fortsatte.
Man debatterade vad man ser omkring sig, sociala problem och möjligheter. Man uppmanas inte bara att kräva, eller ta upp saker på "sin nivå". Man sporras och tränas för samhällsdebatten och politiken, för en plats i samhället. Man tränas i tydlighet och i att våga höra sin röst. Det är allvar, man tar det på allvar och man tas på allvar. Jag tror ingen av dessa elever från muslimska eller kristna hem skulle komma på tanken att förespråka diktatur.
När man Från Bethania kommer till Skellefteå, till hösten eller nästa år, så skulle jag gärna se att rektorn fick berätta om deras praktiska "demokratiträning" och de resultat man sett. Inte bara för Bruks- och Björkskolans personal, utan för många skolor i Skellefteå kommun.
Den demokratiska fostran jag sett och utövat har nämligen inte legat på samma nivå.
…
Dagen jag åkte till Kenya fick jag en fråga som följde med mig både dit och hem. Om jag ville bli rektor och skolchef i Bjurholm efter mångårige ledaren Lars Westman. Detta under 8 månader fram till att man blir klar med sin nya organisation i kommunen.
Det var en hedrande fråga som hade med sig ytterligare frågor. Lite skrämmande var den. Att bli befordrad över kompetensnivå har aldrig tilltalat mig och här finns det ju en risk.
Att det är Bjurholm det handlar om är särskilt lockande, jag har en speciell känsla för min barndoms kommun där jag följde med pappa Tore runt i byarna. Man vet ju hur det är med gamla elefanter och känslan för Sveriges minsta kommun har inte avtagit med åren.
När jag för några år sedan motionerade om en viss anpassning av de nya skarpare behörighetskraven för lärare var det just Lars Westman jag vände mig för konsultation. Vi var överens om att de mindre skolorna och kommunerna kommer att ha svårt att få ihop vettiga lärartjänster för alla framöver, trots mycket kompetent och målmedveten personal i exemplet Bjurholm.
Att man känner många är förstås också ett problem om man inte "fyller kostymen" efter Lars. Men, som det brukar vara, männen stöder sig på duktiga kvinnor. Hade inte de andra rektorerna, Therese och Gunilla, funnits med sin erfarenhet och sitt ansvar hade jag trots allt positivt inte vågat hoppa på tåget.
Det är svårt för undertecknad att låta bli att blogga om vardagen, arbetet och skolan och vill inte blanda tjänstemannauppgiften med politiken. Därför finns det risk att jag dyker upp med en politikbefriad blogg under Bjurholm framöver.
Jag tackar för förtroendet och hoppas att jag ska bidra positivt under den här perioden.
Har just levererat motorcykeln för montering av nytt framräck. Det är Varmt när man kliver av i full stridsmundering. Fortfarande 28 grader. De känns som sommar.
Det är ingen hit med dåliga däck när man bara har två. Minns min första mc, köpt med välbegagnat bakdäck. Det blev punktering bak i en kurva på första turen, med lillasyster bakpå. Hastigheten var för hög, men det blev stopp innan diket och stolparna.
Sedan dess ska det vara hyfsade däck, annars får det vara.
Jag trodde kanske inte att nyttan av utbytet mellan Bruks- och Björkskolan och Betania Academy i Mombasa, Kenya, kunde bli så ömsesig.
Lite självbelåten inbilskhet fanns kanske med i bagaget vid avresan. Jag kunde t.ex. aldrig tro att en skola med kraftigt underbetalda lärare i ett fattigt område i Mombasas utkanter skulle ha något som liknar vår tidiga teoretiska gymnasienivå på undervisningen och förståelsen i matte. I en åtta där eleverna kan vara 12-15 år och där alla inte har råd att ha en bok.
Fast jag vet att det demokratiska och politiska intresset i Sverige inte är så stort var jag inte riktigt medveten om situationen. Inte förrän undersökningen om ungas inställning till delaktighet och demokrati kom förra veckan. Den som visade att 20-25 % av de unga i Sverige kan tycka qatt diktatur är lika bra eller bättre än demokrati.
I nästa inlägg ska jag visa något av vad jag hoppas att Bethania Academy ska kunna lära oss om demokratiskt arbete, demokratisk inspiration och träning när de kommer hit.
…
…
Politikerna i Barn- och utbildningsnämnden har haft en av två planerade dagar med besök i kommunens förskolor. Idag åkte vi till Bjällran, Ögonstenen och Torpet.
Vi har delat på oss för att få se så mycket som möjligt, men också haft gemensamma träffar med Barn- och utbildningschefen, förskolepersonal och förskolechefer.
Det har varit en nyttig och utvecklande dag som jag tror alla kategorier varit glada över, t.o.m. barnen. Några av dem som jag åt med undrade om vi skulle komma i morgon också. Inom verksamheten har vi hittat utvecklingsområden, speciellt ett, men det ligger egentligen inte inom förskolans ansvarsområde.
För övrigt är det överst på önskelistan att få ner antalet barn i barngrupperna. Vi är långt ifrån "värst", men vi ligger alldeles för högt. Jämfört med Kenya är det förstås glest i leden, men där är verksamheten och pedagogiken väldigt mycket annorlunda.
Inom förskolan tycks man över lag vara positiva till förändringarna som kommer med nya skollagen, men det finns också saker som man måste tänka igenom och hitta rätta hanteringen av.
En bra dag.
.jpg)
För att få lite överblick fick jag låna hotellrummet "Sjunde himlen" en liten stund.
Konferecier och allsångsledare var Lars-Erik Åström.
Och många sjöng med.
Lite roligt tycker jag det är att nya medborgare fortfarande får hembygdsboken som min pappa Tore var med och skrev. Det finns en del litteratur med anknytning till Vännäs.
Det var ganska många som kommit för att fira nationaldagen i Oscarsparken i Vännäs.
Och där i vimlet, är det inte…
Jo, Umeås kommunalråd Anders Ågren hade också haft den goda smaken att söka sig in mot Umeåregionens geografiska centrum denna strålande dag. 😉
Det skulle kunna ha litegrann att göra med dagens talare, Vännäs kommunchef.
Flaggan hissades och vi sjöng "Du gamla, du fria".
Jan
Senaste kommentarerna