Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: Mombasa

Till Afrika igen

Av , , 2 kommentarer 7

…

Sexorna på Castorskolan har läst om Afrika på slutet. Deras lärare fick höra att jag besökte en skola i Kenya i maj och har bett mig visa bilder och berätta i morgon.

Ikväll har jag gått igenom en del bloggar och bilder. Många minnen, tankar och känslor  har kommit farande. Även det riktigt skrämmande som jag aldrig bloggade om eller visade, varken här eller i Norra Västerbotten. Tänkte visa de bilderna för eleverna i morgon.

Fler skolor borde få ha en systerskola i ett "utvecklingsland", både elever och lärare kan vidga perspektiven högst väsentligt på det sättet.

Man kan hoppas att glädjen, stoltheten och kunskapshungern jag mötte på fattigskolan i Mombasa också smittar av sig till eleverna på Bruks- och Björkskolan i Skellefteå som på olika sätt jobbar för att hjälpa eleverna på sin systerskola. I ämnen som engelska och matte låg eleverna på skolan vi besökte betydligt längre fram än motsvarande årskurser i Sverige. Trots att bara ungefär varannan hade råd att ha en bok, de som hade råd lät en annan titta i sin.

Hoppas att inställningen till skola och undervisning blir lite smittsam på Castorskolan också. Samtidigt som man tycker det är lite roligt att en resurssvag skola i ett av Mombasas fattigare områden "kör om" oss så är det ju lite skrämmande också. Med de ekonomiska, tekniska och personella resurser som vi lägger på skolan borde vi ligga ett litet snäpp före, inte så litet heller.

Samhälls-och demokratiengagemanget är jag också lite "avis" på. Eleverna på Bethania Academy i Mombasas utkant är långt på väg rustade att gå in i både "kommunfullmäktige" och "riksdag" när de går ut åttan. Då har de utan direkt vuxenmedverkan och i storgrupp övat parlamentsdebatt med skarpa debatt- och etikettsregler varje måndag i flera år.

Sommarminnesbilder

Av , , 4 kommentarer 8

…

Tror att jag får börja sätta in lite bilder från sommaren där man ser solen. Så man inte glömmer hur den kan se ut.

Den här bilden togs vid Kågefjärden en sensommarkväll. Vi från Bruks- och Björkskolan som reste till Kenya i maj träffades och kom ihåg det stora, fantastiska Afrika. Vi som fick vara friska hade lite trevligare minnen än de andra. Förutom ett då, som kanske kommer på bloggen framöver.

Bilden är inte sned, träden var lite böjda. Kanske av vinden från havet. Så är det ju med hela livet, inget under solen är alldeles rakt.

Demokrati?

Av , , Bli först att kommentera 4

…

Det var som sagt ett och annat som man förundrades över vid besöket i den resurssvaga skolan i Mombasas fattigare delar, Bethania Academy. Deras allmänna resultat och särskilt deras mattenivå var några saker som inte borde vara möjligt att uppnå när man ser förutsättningarna.

När man tog del av deras demokratiska inspiration, fostran och praktiska träning, då skämdes man nästan.

Vi såg den här "debattavlan" i mitten av skolområdet på måndagen. Längst upp stod en tes, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Sedan fanns det talare, försvarare, opponenter,  sekreterare och tidskontrollant angivna.

På eftermiddagen samlades alla i år 4 till 8 i "aulan". Längst fram satt de som var huvudtalare, sekreterare och ordningsmän m.m. Inte en lärare fanns centralt placerad, det här skötte eleverna. Man höll tilltalet och ordningen ungefär som i Kenyas parlament, men orden var deras.

Debatten höll en förvånansvärt hög nivå, även om det brast för någon ibland. Man debatterade kring det givna ämnet landsbygdsliv kontra stadsliv med argument som kriminalitet, sjukvårds- och BB-resurser, aidssituationen (några är föräldralösa pga aids), utbildning och utbildningslust, sociala skyddsnät, arbetsmarknad, kriminalitet, boende, grannsamverkan, droger, matpriser och livsmedelsförsörjning.

Jag frågade en elev om de ofta hade debatt, fortfarande lite frågande inför det jag såg. "-Bara varje måndag", sa han.

Det var lite stelt i början, jag bidrog säkert till osäkerheten med mitt fotograferande. Att tala inför ett par hundra elever verkade man vara vana vid.

Det tinade upp och kändes spontanare eftersom. Jag tror nästan att tjejerna dominerade litegrann.

Timekeepern var omutlig, han ringde ihärdigt när rektorn försökte tala längre än han fick.

När rektor inte bara manade till tydlighet i argumentationen, utan la sig i debatten kom flera av de yngre tjejerna loss. Liksom triggade av möjligheten att tvåla till rektorn, helt "lagligt".

Man började oftast, med artiga "My fellow MP…", sen blev det ibland åka av med lite hetta och gester.

Hugins och Munins småkusiner kråkorna följde debatten. Christina och jag gav upp efter någon timme, men debatten fortsatte.

Man debatterade vad man ser omkring sig, sociala problem och möjligheter. Man uppmanas inte bara att kräva, eller ta upp saker på "sin nivå". Man sporras och tränas för samhällsdebatten och politiken, för en plats i samhället. Man tränas i tydlighet och i att våga höra sin röst. Det är allvar, man tar det på allvar och man tas på allvar. Jag tror ingen av dessa elever från muslimska eller kristna hem skulle komma på tanken att förespråka diktatur.

När man Från Bethania kommer till Skellefteå, till hösten eller nästa år, så skulle jag gärna se att rektorn fick berätta om deras praktiska "demokratiträning" och de resultat man sett. Inte bara för Bruks- och Björkskolans personal, utan för många skolor i Skellefteå kommun.

Den demokratiska fostran jag sett och utövat har nämligen inte legat på samma nivå.

 

 

Där Kenya ligger före

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag trodde kanske inte att nyttan av utbytet mellan Bruks- och Björkskolan och Betania Academy i Mombasa, Kenya, kunde bli så ömsesig.

Lite självbelåten inbilskhet fanns kanske med i bagaget vid avresan. Jag kunde t.ex. aldrig tro att en skola med kraftigt underbetalda lärare i ett fattigt område i Mombasas utkanter skulle ha något som liknar vår tidiga teoretiska gymnasienivå på undervisningen och förståelsen i matte. I en åtta där eleverna kan vara 12-15 år och där alla inte har råd att ha en bok.

Fast jag vet att det demokratiska och politiska intresset i Sverige inte är så stort var jag inte riktigt medveten om situationen. Inte förrän undersökningen om ungas inställning till delaktighet och demokrati kom förra veckan. Den som visade att 20-25 % av de unga i Sverige kan tycka qatt diktatur är lika bra eller bättre än demokrati.

I nästa inlägg ska jag visa något av vad jag hoppas att Bethania Academy ska kunna lära oss om demokratiskt arbete, demokratisk inspiration och träning när de kommer hit.

…

 

 

 

 

Behövde inte luras alls

Av , , 4 kommentarer 6

Vi har landat lyckligt i Falmark efter en bra hemresa med mycket sömn. Det gick med några minuters marginal på Arlanda. Löftet i Mombasa att vi skulle få bagaget till Guldstaden var inte så mycket värt när det sattes upp emot svenska tullregler.

Vi hade passat på och växla tillbaka KES och USD under det korta uppehållet och hade inte de stora marginalerna när vi vid incheckningen fick höra att våra stora väskor låg kvar och snurrade i ankomsthallen. Det blev ett rejs för tre av oss, men vi hann.

Det lilla bedrägeri jag planerade igår gällde en avskedsgåva jag fick i Kenya. En tung hövdingakäpp, ganska lik en svensk gammelmanskäpp i modellen. Den skulle fungera finfint som vapen och jag misstänkte därför att det kunde bli problem att få in den i planet. För väskorna var den för stor.

Jag övade som bäst på att halta förtroendeingivande (lite som någon Dr. House enligt Patrik) när det skedde ett missöde och själva handtaget gick av. Sen fick den plats i en av väskorna. Den är redan omhändertagen av den som ska fixa den så att den tål vardagsbruk.

Jag och Julia satt längst fram i skellefteplanet och hon fick gå ut och vidröra marken som etta. Allra först skulle hon åka till mormor och morfar och kramas. Sen skulle hon borsta tänderna och därefter kramas lite till.

Det är onekligen skönt att komma hem.

Saker på gång

Av , , Bli först att kommentera 5

Rektor George inspekterar.

Sharp-skrivaren som också är scanner och kopiator levererades till nya teknikrummet, liksom datorerna, innan vi åkte. Vi har träffat henne som ska installera. Allt material, utrustningen och jobbet rymdes inom det som jobbats ihop via Bruks- och Björskolans loppis respektive dagsverksdag.

Det gjorde även en hel del lärarhandledningar, planscher, kartor och förbrukningsmaterial vi köpte. Alla 400 elever fick också en penna, man använder dem länge och försiktigt. Allt förbrukningsmaterial köper man själva, liksom textböcker.

Rätt mycket av undervisningsmaterialet textas på ark som tapetseras upp på väggarna och sitter så länge de sitter. Under regntiden kan man få ”tapetsera” oftare, ibland sitter något ett år. Vi funderade med dem om en lamineringsmaskin, men jag tror deras tvekan handlade om materialkostnaden.

Av ”hårdvaran” var nog kopiatorn/scannern/skrivaren viktigast. Nu kan man göra och kopiera material till ett väldigt lågt pris. Tidigare var kopieringskostnaden skyhög, trots väldigt liten användning. Man lär inte på långt när kopiera lika mycket som vi i alla fall.

Vi borde ha köpt en eller ett par digitalkameror i kompaktformat också. Det hade underlättat de fortsatta utbytet.

Nu gäller det att hitta kanalerna för att dela med oss av det som händer i Bethania Academy, Likoni, Mombasa, Kenya. Vi kanske skulle ha ett digitalt ”nyhetsbrev”?

Biblarna på konsum

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är onekligen eljest i Kenya än i ett av de mest sekulariserade länderna i världen, nämligen vårt.

Den här bilden knep jag på den supermarket som närmast motsvararde Umeås Coop Forum, nära färjeläget på citysidan i Mombasa. Där fanns Biblarna inte bara på sin hylla på bokavdelningen. Det fanns även ett mindre urval mitt i kontorsmaterialet.

The motorcycle award

Av , , Bli först att kommentera 3

…

 

Det är gott om motorcyklar i Mombasa och stadsdelen Likoni där vi höll till. Relativt unga män sitter i långa rader på sina kinesiska 200-kubikscyklar.

De är inga fritidsmotorcyklister, man kör taxi. Många har ropat ”Mwzungu!” (vite man) till mig och hoppats att få skjutsa mig en bit mot en billig peng. Det är ingen god idé att ta mc-taxi, även om det säkert är en upplevelse man minns, om man får möjligheten.

För det första är motorcykelkopiorna sällan lika bra som sina japanska förebilder. Allt ser likadant ut, men materialval, sammansättning och hållfasthet är nog bara likvärdigt ibland. Chassin, gafflar och fjädringskomponenter kanske inte alltid lämpar sig för taxikörning. Hit kommer nog inte heller ”top-of-the-chinese-line”.

Kineserna lär sig nog, värre är det med förarna. Förstår jag rätt behöver man inte ha något körkort. Några har ett par timmars övningskörning innan man går igång med sitt egenföretagande. Det har hänt att man tagit en två timmars kurs på morgonen, haffat första kunden efter tre timmar och levererat det första komplicerade benbrottet eller skallskadan till sjukhuset innan kvällen. Eller någon ännu värre stans. Många förare är rätt macho, det går undan och hjälm är sällsynt.

På småcynisk sjukhushumor betecknar man skadorna ”The motorcycle award”. MC-priset eller MC-belöningen.

Ett annorlunda Addis

Av , , Bli först att kommentera 2

Har hamnat i Addis efter en snabb flygning från Mombasa, utan landning vid stratovulkanen Kilimanjaro i Tanzania.

Det var lite kul det där med avresan. Vi hade tre olika avgångstider på våra papper. De flesta hade 1615, men vi avgick 1545. Gäller att vara i tid här!

Vi har hamnat på en flygplats som vi definitivt inte känner igen. Vi måste ha varit på bakgården när vi var här på vägen till Kenya.

En del flygvärdinnor går i yllekappa. Det är 18 grader och jag har shorts. Julia lyste upp när hon kände den svala och torrare luften. Nu är hon hungrig. Tror det är första gången jag hör det. 😉

Det blir kanske pizza ikväll. Lyfter 0040, om det går som tänkt.

Ofromma funderingar

Av , , 2 kommentarer 4

Nu är det inte så länge kvar här i Kenya. Vi förbereder den dygnslånga hemresa.

Det finns ett par tusen opublicerade bilder och nästan lika många oåtergivna intryck. Så det kan bli en del trivialiteter och en del viktigare saker som kommer ut även under resan och dygnen efter hemkomst. Bilden är inte riktigt färdigmålad, känns det som.

Det har inte varit lätt att hitta kanalerna och tiden för bloggandet och det har ofta fått ske när de yngsta somnat. Dagarna har varit mycket intensiva, därför har det inte blivit så mycket "gästskrivande" som jag tänkt.

Det är inte så fromt att sitta och fundera på ett litet bedrägeri så här på söndagsmorgonen, men det är faktiskt vad jag gör. Det är inte allvarligt, skadar ingen alls och jag inte ljuga. Jag ska berätta hur det gick när vi landat på Falmark International. 😉

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se