Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Erkänna Palestina och Israel

Av , , 1 kommentar 8

Söndagskrönikan i dagens DN ger lite mer perspektiv på det som händer och inte händer i Mellanöstern.

Peter Wolodarski tillför där detaljer och dimensioner som sällan kommer fram idag. T.ex. detta att Israel erkände en tvåstatslösning i FN 1947, men angreps av palestinsk gerilla dagen efter vilket ledde till stridigheter som ändrade mycket. Förutsättningarna förbättrades inte av judiska extremistorganisationer, men inte heller när fem arabiska länder försökte bomba bort Israels statsbildning 1948. Särskilt inte för de hundratusentals palestinier som flydde och fördrevs och sedan som kollektiv inte fått medborgarskap någonstans. Det är inte så ofta man nuförtiden får läsa om vilka konsekvenser de större arabisk/palestinska angreppen har fått genom historien. Att de t.ex. i allra högsta grad har medverkat till utökandet av den yta Israel kontrollerar.

En annan tvåstatsfundering är hur Israel i praktiken ska kunna samexistera med en stat vars "Gazaregering" inte alls erkänner Israels rätt att existera och varken förhandlar med Israel eller med palestiniernas "Västbanksledning" vars USA-ambassadör förresten nyligt  sagt att den nya staten ska vara "judefri". Däremot kommer inte ens de palestinska flyktingar som redan bor på det territorium där man vill utropa Palestina att få medborgarskap där. Mellanöstern är komplicerat, mer komplicerat än de flesta av dem som för dagens mainstreamdebatt i Sverige tycks vilja förstå. Är man historielös är man tämligen avhängd redan från början.

Den här filmsnutten är en historieskrivning med judiska förtecken, men visar att palestinier och araber många gånger avslagit förslaget om en tvåstatslösning. Det blir spännande, om uttrycket tillåts, att se hur det här utvecklar sig. Enkelt är det inte.

(Kort fördjupning om konflikten från säkerhetspolitik.se, sammanställd av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.)

Spioner i Umeå

Av , , 7 kommentarer 14

I dagens VK finns en artikel om spioneri på Umeå universitet.

Uppgifterna kommer från en artikel i Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok 2011, skriven av prof. em Lennart Stenflo. Artikeln är inte lång och innehåller intressanta saker som VK inte tog in. Den läses lättast på bär- och vridbar dator eftersom texten ligger fel väg.

Det fanns knappast något universitet i Sverige där inte KGB samlade information om politiska strömningar, opinionsbildare, morgondagens eventuella makthavare, lärare som präglade dem och sådana som likt Stenflo hade utbyte med Sovjet. Andra strategiska verksamheter var också uppvaktade. Även praktiska sådana inom t.ex. olika sorters kommunikationer.

Det satsades väldigt med pengar, tid och energi. Även på kyrkor och församlingar som hade kontakt med öst utan sovjetisk auktorisation. Den paranoida sovjetkommunismen tålde inte mycket konkurrens om själarna.

Det behövdes tydligen inte så höga positioner för att man skulle hamna på deras kontrollista. Det finns både militärer och andra mer otippade "mål" som fick besök på KGB-tiden och fortfarande får besök med några års mellanrum, förmodligen då från efterträdaren FSB. I regel tavelförsäljare som inte går till grannarna eller möjligen då husen närmast bredvid. En jag vet om som brukar få sådana besök fick sitt senaste nu på sensommaren.

Läs Stenflos lilla artikel som jag länkat till, den är viktig, intressant och lättillgänglig närhistoria. Jag delar Stenflos undran varför man inte offentliggör namnen på dem som samarbetade med Stasi och KGB och sålde ut Sverige, sina vänner och medarbetare under det kalla kriget. Historieprofessorn Birgitta Almgren fått tillgång att arbeta med materialet om 57 av dessa då SÄPO 2010 tvingades öppna arkiven för henne.

 

SvD DN SVT

Lööv stoppade kvotering

Av , , 4 kommentarer 9

Annie Lööv och hennes meningsfränder lyckades hindra att C gick in för kvotering av föräldraförsäkringen. Det kallar jag en bra start.

Föräldrar och familjer har väldigt olika förutsättningar, låt dem välja! Även om det skulle fungera för de flesta också med kvotering skulle det för några vara väldigt illa, för några en smärre katastrof. Det kan vara väldigt olika hur det ser ut för olika människor vid olika tidpunkter i livet. Vår galopperande regleringslusta måste börja begränsas. På familjens och många andra områden.

På andra måste man gå väldigt varsamt fram med eventuella förändringar. Exempelvis vad gäller LAS, som också varit uppe inom C. En sak är exempelvis att ett antal nyckelpersoner borde kunna få undantas vid "LAS-listande" även i större företag. Men de liberalaste förslagen om ändringar i LAS är inte acceptabla.

FB-semester eller….

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var väl egentligen politiken som gjorde att jag till slut klev in på Facebook. Mycket senare än många andra, men inte sist heller.

Härom dagen skedde en av de större förändringarna någonsin med FB. Idag såg jag ett klipp med grundaren och fjärdedelsägaren och mångmiljardären Zuckerberg och hans tankar på hur hela livet, också bakåt i tiden, ska ligga på FB. Läste också en artikel från igår i The Economist med rubriken "Sharing it all". Det känns efter detta som om man bör ta en paus och tänka efter om ma ska vara i nätverket alls och i så fall under vilka premisser.

En sak som fick mig att agera var avslutningsorden i ovanstående artikel:

"Facebook could also face a backlash from folk who worry that the social network is now going to have even more of a Big Brother-like capacity to monitor everything going on in their lives. Mr Zuckerberg made clear this week that people who want to keep their existing, more basic profile pages will still be forced to transition to the new Timeline one. Perhaps Zuckerberg’s Law should really state that sharing less is not an option."

Även om man är en osedvanligt öppen sort kan man undra om man är släkt med den berömda grodan i det sakta upphettade vattnet. Den som vänjer sig gradvis och inte märker  när den kritiska punken passeras.

Det börjar i alla fall med semester från FB, medan man kollar lite mer vad som sker. Sen får man väl se om det blir permanent flytt.

 

 

Putin, gasen och Sverige

Av , , 5 kommentarer 5

De tidigare KGB-officeren Vladimir Putin föreslås nu som presidentkandidat av sin efterträdare på posten. Omvärlden är nog inte överdrivet förvånad.

Putin tycks ha god kontroll på mycket, bl.a. rysk media, rysk politik och demokrati och inte minst energijätten Gazprom. Energidominanten som nu även Sverige håller på att bli beroende av. Nyheterna om att detta håller på att ske passerade nästan obemärkt i höst. Kanske är det för obehagligt för att uppmärksamma. Kanske ser de kortsiktiga ekonomiska konsekvenserna för bra ut för att vi ska tänka strategiskt klart i saken.

FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har varnat för det farorna med ett framväxande svenskt gasberoende i åratal, men av det märks tyvärr inte mycket.

Sedan 1985 har Danmark levererat mycket gas till västsverige. Vi har nästan dubblad gasanvändning sedan 2008 och gasen används inte bara till uppvärmning. Vår västsvenska industri använder gas i produktionen i allt större utsträckning. Danskarnas gas sinar och planeringen för Skanled, en gasledning från Norge, avbröts 2009. Naturgasen kommer alltså för överskådlig framtid via en enda ledning och beräknas bli till minst 20-40 % rysk. Många tror det blir mer och det låter ju troligt då vi enligt Energigas Sveriges VD redan har ca 20 % rysk gas i svenska ledningar.

Visst kan vi använda rysk gas liksom vi till ca 25 % kör med rysk olja i våra bilar. Problemen uppkommer när vitala delar av samhälle och ekonomi blir beroende, särskilt om leveransen kommer via en enda ledning. Den lösningen har inte varit något bra framgångsrecept när det gäller politiskt oberoende och självständighet. Det var bara ett par år sedan Putin senast stödde, eller kommenderade fram, en strypning av gasleveranser som indirekt hotade västeuropa. I januari månad 2009 närmare bestämt. Enligt FOI står det också i ryska energidokument att energin ska användas som politiskt påtryckningsmedel vid behov.

Jag vet inte mycket om Skanled och varför gasledningen från Norge inte blev av. Men jag kan känna en oro för att vi inte riktigt har koll på utvecklingen.

 

SvD, SvD2

På Castor efter skoldagen

Av , , 2 kommentarer 9


I afton när det tystnat i skolan blev det ett lite längre samtal med några av lärarna. Vi hann fundera och förbereda en del saker i lugn och ro. Eventuellt kläcktes en god idé som jag hoppas kan uppfyllas. Inte dumt alls i så fall.

Under samtalet dök det upp ett minne. En lärare skulle ta emot en ny etta och sa ungefär så här vid ett möte med föräldrarna:

”-Om ni lovar att inte tro på allt era barn kommer att säga om mig så lovar jag att inte tro på allt de kommer att säga om er.” Hon var en kloking. Det hon sa kan ha bäring även på äldre elever.

Så vitt jag minns ville man själv ibland urskulda att man hade fokus på helt andra saker än skolan, eller t.o.m. hade betett sig helt oursäktligt förfärligt. Det hände tyvärr. Jag har ett minne av en ogärning mot en lärare som jag inte var direkt delaktig i, men jag skäms fruktansvärt för att jag inte avbröt den grymma mobbing som bedrevs. Jag ser hennes uppgivna tårar och hjälplösa armar och händer när jag vill, fast jag inte vill.

Nåväl, ville man blanda bort korten kunde det ske t.ex. genom att klanka ner på lärare, andra eller annat i verksamheten. Jag tror det var sällan jag lyckades i de där försöken. Men, får man ett felaktigt eller missriktat stöd en sådan gång så är det konstigt om inte måluppfyllelsen påverkas. Att få, eller tycka sig få, stöd för dåligt beteende eller att inte göra det man ska blir lätt som att gå genom skolan med handbromsen hårt åtdragen.

Med det inte sagt att lärare aldrig gör fel eller att man inte ska ta sina barn i försvar. Men gör det klokt och lyhört för båda sidor i en eventuell konflikt och så att motivationen att ta vara på skoltiden och undervisningen inte skadas.

Och som sagt, det kan vara bra att tänka tillbaka på hur man ibland agerade själv och vad man sa hemma.

Självklarheter under jord

Av , , Bli först att kommentera 4

Under asfalt, betong och jord har kommunerna utrustning för 4-500 miljarder kronor.

Vi talar om vatten- och avloppsledningar vars existens och funktion vi bara tar för helt självklara. CIrkus 67 000 kilometer vattenledning och 92 000 kilometer avloppsledning. Plus en väldig massa kranar, ventiler och annat kolijox som får helheten att fungera utan att vi märker det. Snittåldern på sakerna är 40 år.

Här och där börjar det visa sig att systemen inte är purunga. Jag vet privata anläggningar där borrade trädstammar fortfarande fungerar som det huvudsakliga rörsystemet. På andra håll visar det sig att beydligt nyare utrustning inte fungerar så bra längre.

Kommunerna investerar nu knappt 2 miljarder per år, men en del expertis säger att man skulle behöva satsa 3-3,5 miljarder per år de närmaste 50 åren för att hantera situationen.

En annan osäkerhet är att specialkunskap om styrkor och svagheter i ledingsnäten ofta finns i skallarna på tekniker som nu i förfärande takt går i pension. Det är bråttom att få ut den där kunskapen och få den på papper och digitala media. (Bara digitala media känns för osäkert) Särskilt som det ser ut att bli färre tekniker framöver, om vi inte ska leja kineser.

En tredje osäkerhet är att det ser ut att börja regna mer. Göteborg har provat och fått förstå att ledningssystemet inte riktigt står pall. Efter sista skyfallet hade man 170 översvämningar att ta hand om. SMHI räknar med att det kan komma 10-30 % mer regn i slutet av seklet än i början. Även om de har haft fel förr så har de även ibland haft rätt.

Sammantaget så är det här inte bara Krösa-Majatoner utan något att ta på mer allvar än vi gjort. Ledningsystemet finns fast det inte syns och är inte oförstörbart. Det åldras, behöver repas och ersättas liksom en del del annan infrastruktur.

Vi som har till uppgift, inte att bli omvalda, utan att göra det bästa för dagens och morgondagens medborgare måste tänka på de här sakerna och ge plats för det i kommunernas budgetar. Det är inte lika popularitetsskapande som byggnationer ovan jord, men det är onekligen praktiskt när VA:t fungerar.

I förbigående

Av , , Bli först att kommentera 1

Har suttit och letat efter några bilder från sommaren. Från dagarna i Karlstad dök den här bilden upp. Jag såg plötsligt en cykel där som inte såg ut som andra, den var kardandriven.

Är det någon som har provat en kardandriven cykel? Varför ser man nästan aldrig såna? Är det en prisfråga eller går det för tungt?

När det gäller motorcyklar är det ju oerhört praktiskt med kardan.

Budgeten

Av , , Bli först att kommentera 9

I går blev det en stunds budgetinformation via telefon. Per Schlingmann och statssekreterare Hans Lindblad informerade moderata kommunpolitiker om budgeten och tankarna kring den.

Det känns mycket klokt att man inte bränner av allt det som finns nu, utan att veta hur det kommer att se ut senare. Läget är inte som det var 2008. Sverige har en oerhört mycket bättre sits än så många andra, men det har inte hunnit vara så många feta år sedan finanskrisen.

Det oroar att så många av våra exportmarknader har så mycket värre problem internt. Det skulle kunna slå väldigt hårt mot oss som så utpräglat lever på det vi säljer till andra.

Jag är i alla fall glad att vi har den finansminister vi har.