Tredje dagen av Scandic Cup och det är dags att plocka fram anteckningsblocket ännu en gång. Jag blev förresten lite överrumplad när jag lämnade läktaren efter en av matcherna idag och en kvinna plötsligt frågade mig artigt om jag skriver för en tidning. Förvånat utbrast jag att jag bara är en bloggare, men tanken slog mig först senare att jag där och då hade världens chans att fråga henne hur hon hade upplevt matchen… Attans, nåväl, nästa gång!

Jag inledde fredagen trevligt med att sluta något tidigare från mitt arbete, köpte med mig en enklare måltid och begav mig i min iver till Umeå Energi Arena. Valet stod mellan Zug United mot Mlada Boleslav, eller Umeå City mot SC Classic – tyvärr, för egen del, spelades SC Classic mot IKSU i IKSU sportcenter, vilket är lite för avsides för att jag skulle ta mig dit. Jag valde därför den förstnämnda matchen mellan Zug och Mlada och såg även en glimt av SC Classic mot Umeå City (där jag dock inte noterade några tankar annat än att Classic har ett fint tempo).

Zug United – Mlada Boleslav (5-6)

Jag gled in lagom till andra perioden och konstaterade två glädjande saker direkt: Billy Nilsson (Zug) och Milan Tomasik (Mlada) spelade! Härligt!

Matchen var ganska jämn, rent spelmässigt kände jag att Mlada Boleslav hade övertaget tack vare ett bättre och jämnare passningsspel och mer strukturerat anfallsspel, men Zug United hängde med bra i matchen ändå tack vare kvicka kontringar när lägena uppenbarade sig, en skicklig målvakt och Billy Nilssons dragskott. Och vilket dragskott sedan!

Förresten, på tal om Nilsson. Jag twittrade lite skämtsamt om en händelse som utspelade sig i slutet av matchen. Ställningen var 5-5 och klockan stod på 17.23 i tredje perioden. Känslan var att Nilsson varvade upp allt mer och att han när som helst skulle avlossa skottet som skulle sätta Zug United i förarsätet.

Plötsligt provocerade en spelare i Mlada Boleslav (var det nummer 9?) Billy med en knuff efter att spelet var avblåst. Billy knuffar tillbaka och jag vågar hävda att Mlada-spelare kastar sig lite dramatiskt på golvet och medvetet river omkull Nilsson med benen. Det resulterade sedermera i gruff och en dubbelutvisning – dock utan närmare hard feelings.

Det kändes som ett taktiskt drag av Mlada Boleslav och bollen satt mycket riktigt i Mlada Boleslavs favör under spel 4 mot 4. Absurt, men ack så roligt, sett från läktarplats.
Mlada Boleslav

Nummer 9 i Mlada Boleslav förresten, Petr Novotny, alltså, är det bara jag som upplever att han på håll är lite lik Milan Tomasik rent utseendemässigt? Nåväl, han visade några fina passningar bakom ryggen under matchen och så, roligt. Annars var höjdpunkten förstås Milan Tomasik.

Jag sticker inte ut hakan när jag säger att Tomasik har så fin teknik, snurrar bort motståndare, skickar iväg passar som skär igenom hela motståndarförsvaret och ger mer eller mindre öppet läge till lagkamraten… Det är sådan där innebandymagi som är väldigt underhållande att se!

Zug United

Om jag i stället skiftar lite fokus till Zug United vill jag lyfta fram en sak i laget som jag särskilt tyckte stack ut – glädjen! När laget hade bollen och började uppspelet började plötsligt några i hallen klappa igång, ni vet, en sån där skön uppklappning för att öka känslan av momentum i matchen. Men uppklappningen kom inte från publiken utan från lagkamraterna på bänken!

Och när Zug gjorde ett viktigt mål i matchen var de tjoande ropen från bänken som ljuv musik. Fan, jag gillar glädje i idrott, det värmer!

IBK Dalen – Wibax Patriots (9-3)

Den match jag av helt själviska skäl såg mest fram emot var annars den mellan IBK Dalen och Wibax Patriots. Om ni inte redan förstått det har jag väldigt starka känslor för Dalen, och Wibax Patriots är även det ett lag som jag uppskattat att kika på när jag haft möjlighet. Piteålaget är erkänt starka under försäsongen sett till hur de presterat de senaste åren i Umeåtrakterna.

Höjdpunkten

Även om matchen var riktigt bra vill jag ändå säga det att kvällens absoluta höjdpunkt var den pratstund jag och Maria fick med tränare Jonatan Brolin efter matchen. Jag ska inte återge så mycket av vad vi pratade om, men han delade öppet med sig av sina tankar och jag kände mig ungefär som ett barn på julafton som fick höra hans resonemang. Mycket intressant!

Jag passade dock på att fråga Jonatan om han kunde nämna en spelare i laget som gjort en bra försäsong och där valde han Anton Åkerlund, men tillade att det inte beror på de poäng Åkerlund gör. I stället lyfte han fram kvaliteter hos Åkerlund som han liknade med kapten Ketil Kronberg, exempelvis kroppsspråket när han går in i en viktig duell om bollen.

I övrigt lyfte Brolin fram lagets starka försäsong och vikten av att ingen fuskat med träningen och att det märks och ger frukt nu i matcherna. Jag kan bara instämma.

IBK Dalen

I kvällens match stod Måns Parsjö-Tegnér i målet och stod för några svettiga räddningar. Ryktesvägen hade jag hört att Måns är sjuk och jag vågar nog hävda att han lät hes vid ett tillfälle där han ropade åt lagkamraterna… Det är förresten nästan lätt att börja ta för givet hur bra Parsjö-Tegnér är, men jag vill ändå lyfta fram Måns som är en oerhört viktig del av laget Dalen den kommande säsongen. Hans lägsta nivå är på en otroligt hög nivå, det är få förunnat!

Jag kan heller inte undvika att gå in på matchens absolut vassaste trio – Patrik Rokka, Jonas Svahn och Ketil Kronberg. Ni känner igen dem redan från slutet av föregående säsong där de prövades en del tillsammans, men nu känns de otroligt samspelta och leker innebandy ihop. Och tolka inte leker som om de spelar lättsamt, tvärtom, jag menar att de får det att se enkelt ut när de gör det SÅ bra! Och de är verkligen SÅ bra!

Jag sa det till Maria på läktaren ganska tidigt att Patrik Rokka kommer bli serverad så många fina ”mackor” (för att använda innebandytermer) av kedjekamraterna Kronberg och Svahn. Patrik har ett fint avslut och jag gillar hur han även nyper till direkt många gånger utan att ge motståndarna chansen att förbereda sig på skottet som kommer. Det ironiska efter min kommentar var dock att matchen slutade med att Rokka stod för totalt fyra assist och noll mål.

Några andra spelare som förtjänar att nämnas i Dalen är Markus Lindström som vann många dueller om bollen och som likt backkollegan Henrik Sjöström blixtrar till offensivt emellanåt. Och på tal om Sjöström, han har onekligen ett fint skott, rör sig på ett sätt som gör att lägena uppstår och gör smarta avväganden, men på något sätt hittade han ändå inte riktigt målet. Jag är övertygad om att det kommer komma dock!

Marcus Berglund och Johan Larsson hittade varandra väldigt bra och särskilt Larsson var väldigt spännande att följa – fram till dess att han tyvärr gjorde illa sig i en sammandrabbning med en Wibax-spelare där Larsson sedan tog sig för nacken och sedan inte spelade mer.

Jag har även skäl att återkomma till Mattias Ljunggren. Jag tjatar om att få se Ljunggren skjuta och ikväll fick vi se Ljunggren skjuta likväl som lägga långa bollar till medspelare som nyttjades offensivt. Det jag särskilt gillar är att Ljunggren skapar lägen genom att han rör sig på ett sätt som gör att luckan finns där och att han sedan nyper till utan att tveka – vi pratar alltså inte om sådana där skott där en spelare tar bollen och bara måste skjuta även fastän varenda person i hela arenan ser att det är tokgivet att det kommer gå i täck.

Jag och Maria pratade även om Pär Forsman som spelade forward efter att Larsson fick vila nacken. När vi summerade våra reflektioner efter matchen var vi var båda överens om att vi gillar den smarthet och hårda arbetsviljan som Forsman utstrålar på planen.

Avslutningsvis

I Wibax Patriots noterade jag två spelare som särskilt stod ut – Oscar Öberg i målet, vilken grym målvakt han är – ärligt talat är det skandalöst att han suttit på bänken i Umeå – och Erik Nilsson, vilken teknik och snabbhet killen har!

Här känner jag dessvärre att jag behöver runda av kvällens inlägg, men det kommer mer reflektioner och tyckande under helgen så håll utkik och använd er med fördel av hashtaggen #scandic17 på twitter 🙂

Nyss hemkommen från träningsmatchen mellan IBK Dalen och finska SPV, vilken slutade med vinst för Dalen i övertid, 4-3. Anton Åkerlund inledde matchen med ett mål och satte även punkt för matchen med det avgörande målet i övertid. Vilken härlig spelare han är, Anton Åkerlund! Fick även se prov på de fina reflexerna hos Dalens nye målvakt, John Stiglund – mycket angenämt!

Jag vill förresten passa på att be om ursäkt över avsaknaden av inlägg sista veckan, trots att det ändå hänt en hel del kring Dalen – jobb, hemliv etc. ja, ni förstår, men så kan det förstås vara! Det är mycket på gång, även vad gäller bloggen, men inget jag kan avslöja ännu! 🙂

Förra helgen prioriterade jag att få ut inlägget med Mattias Ljunggren (in och läs det om ni missat det!) – en skicklig hårt arbetande och underhållande spelare som förtjänar att uppmärksammas – trots att Dalen gjorde bra ifrån sig i Granlo cup och det i samband med detta även bjöds på sköna silly-nyheter i form av Schweizrykten (mer än rykten visar det sig – kort om detta nedan) och dessutom en spännande comeback i Andreas Carlbom som ställer upp för Dalen som dras med flera skador.

Ja, visst bubblar det spännande i grytan Dalen just nu! Och smaken..? En blandning av spännande och välsmakande kryddor – rutin och unga talanger som i ett fartfyllt offensivt spel gör att det bådar gott för den stundande säsongen.

Vad gäller dagens inlägg ska ni först få ta del av en mycket trevlig intervju Maria gjort med ett välkänt ansikte i Dalensammanhang – sedan ska jag kort beröra Schweizryktena och Carlbom-nyheten för att ge den som kanske inte hängt med i svängarna i alla fall en fingervisning över vad som hänt.

Lär känna Dalen

Jag hoppas att ni uppmärksammat försöket att lyfta fram lite personligheter inom Dalen här i bloggen. Främst har det varit spelare och lite tankar från ledare, men Dalen är förstås större än så. Ett känt ansikte på Dalenläktaren är Ulrika Nordin, som även nämnts tidigare i bloggen för hennes välskrivna matchreferat vilka ni kan läsa på Dalens hemsida.

Ulrika bjuder den som lyssnar och är innebandyintresserad på gott och trevligt snack kring innebandyn i Umeå i allmänhet och Dalen i synnerhet och Maria föreslog att Ulrika självklart måste få utrymme att dela med sig av lite tankar och reflektioner till er läsare, vilket jag tyckte var en utmärkt idé!

Så, håll till godo, här nedan finner ni Marias intervju med Ulrika Nordin där det bjuds på trevliga reflektioner från någon som följt Dalen en längre tid:

Hej Ulrika,

1. Har du någon, eller några favoritspelare i Dalen nu, eller genom tiderna?

Oj hur ska jag kunna välja? Historiskt finns spelare som Ulf ”Labbe” Brännström, Daniel Marklund och Fredrik Westling..

Genom Alla tider står bröderna Bodén ut. I dagens lag måste Ketil Kronberg självklart nämnas och Mattias Wallgren.. Det finns för många bra spelare och personligheter för att välja en..

2. Vågar du tippa SSL-säsongen som kommer? Var placerar du Dalen?

Med det hungriga lag jag sett under försäsongen är slutspel en självklarhet och en gissning är att vi landar 4-6 i tabellen.

3. Hur många år har du varit engagerad i Dalen?

Jag kan inte säga riktigt men det är i runda slängar i 10 år vid det här laget. Jag började med att sköta spotlights i gamla hallen.

4. Vad var det som gjorde att du engagerade dig i Dalen?

En god vän som spelat innebandy tidigare och som var engagerad i Dalen frågade om jag ville följa med på en match och efter det var jag ”hooked”.

Det är en förening som känns som en familj. Spelarna hejar och pratar en stund när man möter dem på stan. Man nickar till rena främlingar som man känner igen från publiken. Hela begreppet Dalen ger en varm och familjär känsla.

5. Vi har precis fått veta om Andreas Carlboms comeback i Dalen, har du något speciellt minne från hans tid som innebandyspelare i Dalen?

Jag håller tummarna för att Calles (Andreas Carlbom) gamla mållåt finns kvar i musikarkivet. En slug bolltrollare med en enorm blick för spelet. Starkaste minnena är mål i omöjliga vinklar, fantastiska målgivande passningar och en bollbehandling som kan göra vem som helst avundsjuk.

6. Vilken spelare tror du blommar ut i Dalen i år och varför?

Jag tror att Marcus Berglund kommer att blomma ut för fullt i år. Han växer för varje säsong och blir både starkare och smartare. Han är dessutom en osjälvisk lagspelare.

Annars hoppas jag vi får se mer av Henke Sjöström också, inte bara som levande mur i boxplay utan att vi får se mer av det fantastiska skott som glimtat till ibland.

Schweizryktena

När jag pratade med Urban Karlsson för ett tag sedan passade jag på att fråga om vi kunde vänta några överraskningar under silly season, men fick ett ganska kryptiskt svar som jag tolkade så att det är saker och ting på gång, men att ingenting är klart på grund av omständigheter, lite ”vi får se”.

Nå, när det sedan kom fram att de schweiziska landslagsspelarna Tim Braillard och Manuel Maurer provspelat med Dalen under Granlo cup krävdes det knappast en jättedjup analytisk förmåga av mig att dra slutsatsen att det måste varit nämnda spelare Dalens sportchef syftade på.

Ingen av spelarna är presenterade som klara för Dalen, i media har det framkommit att de är under kontrakt, ska avsluta studier före flytt m.m. och att en flytt blir aktuell tidigast nästkommande säsong. Nå, som sagt, vi får väl se. Jag ska inte gå in djupare på detta nu, men konstaterar att det låter väldigt spännande och att det känns betryggande att Dalen arbetar långsiktigt.

Dalen har en historia av att plocka in spelare från utlandet där somliga lyckats väldigt bra, medan andra inte riktigt hittade rätt i Dalen och svenska superligan (SSL). Själv tycker jag alltid att det är intressant med spelare från utländska ligor som tar/får chansen i SSL, så självklart är jag nyfiken och hoppfull gällande detta.

Comebacken

Det blev nyligen känt att Andreas Carlbom som tidigare spelat i just Dalen, med fina framgångar, lovat ställa upp för laget i vart fall för en tid framöver. Det har sagts att de tar en månad i taget för att se hur det går.

Comebacken beror på att Dalen drabbats av flera skador på viktiga anfallsspelare och förhoppningen och tanken är att veteranen Carlbom ska stötta upp Dalen och ge laget viktig bredd under säsongen som börjar i slutet av september.

Det är något med comebacks som är nervkittlande och det ska bli väldigt roligt att se hur det går för Carlbom när han nu är tillbaka i Dalendressen framöver.

För den som är nyfiken på att få se Andreas Carlbom spela och befinner sig i Umeåtrakterna kan ni glädjas åt att Scandic Cup inleds nästa vecka och det är inte en vågad gissning att vi får se Carlbom på planen då!

Mattias Ljunggren (bildkälla: www.ibkdalen.se)

Kort bakgrund

Mattias Ljunggren värvades från Helsingborg FC till IBK Dalen inför säsongen 2013/14 och har ett förflutet i Sandvikens AIK. Ljunggren har erfarenheter från det svenska landslaget både vad gäller U19 och i A-landslaget där han bland annat fick chansen att vara med under Euro Floorball Tour och sedan även togs ut till VM-kvalet, men tvingades lämna återbud på grund av skada.

Det noterades även bland många att Mattias Ljunggren var med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM senast, trots att han inte spelat alls på grund av skador hela den gångna säsongen. Jag tolkade detta som en markering att i vart fall dåvarande landslagsledning hade ögonen på Mattias och jag är övertygad om att han inte är bortglömd (vilket även framgår av de frågor jag ställde till Mattias).

I Dalen utmärkte sig Mattias Ljunggren tidigt och jag imponerades bland annat av hans fysik och noggranna närkampsspel, det rådde ingen tvekan om att Ljunggren var en tuff back att möta. Mattias har visat styrka i både offensiven och defensiven och säsongen 2015/16 visade Ljunggren inte minst Umeåpubliken att han hade ett fruktat skott när han stod för ett flertal viktiga mål under säsongen vid tillfällen då matcherna stod och vägde.

Jag har ganska länge varit nyfiken på att höra hur Ljunggren resonerar och jag hoppas att ni tycker att det är lika intressant som jag att läsa hans tankar och reflektioner! Jag har tidigare nämnt att Mattias Ljunggren dras med skador, jag passade därför förstås även på att höra med honom hur han mår och hur det går gällande detta.

Hej Mattias,

Hur går tankarna inför nästa säsong, om du ser till laget. Är ni redo för nästa säsong, vad har ni för målsättning och vilket slags Dalen kommer publiken att få se säsongen 2017/18?

Tankarna är väldigt spridda såna här tider om året då man är mitt uppe i försäsongen och man som spelare söker en massa svar. Vart står vi som lag någonstans? Är vi på rätt väg? Vart står jag själv i mitt spel och utförande ute på banan. Men det är en rolig period just nu där det händer ganska mycket i ett lag.

Vi gör allt vi kan för att vara så redo som möjligt när seriepremiären är den 24/9 mot AIK. Våran målsättning är att efter 32 omgångar ligga på en slutspelsplats, med andra ord komma topp 8. Jag hoppas vi kan bjuda på en lite mer fartfylld innebandy denna säsong där fler spelare är aktiva på planen.

Hur upplever du brottning som träningsform och vem är jobbigast att möta på brottningsmattan från laget?

Brottning som träningsform är väldigt jobbigt. Säger man något annat så ljuger man. Men samtidigt som att det är fysiskt krävande och man är helt slut efter dom träningspassen så skrattas det mycket under dom träningarna och jag upplever brottning som en rolig, annorlunda och jobbig träningsform.

Jobbigast på brottningsmattan skulle jag säga är Mattias Wallgren eller Måns Parsjö-Tegnér. Båda två är ganska långa samt att vikten är på deras sida när det gäller brottning.

Henrik Sjöström lyfte fram dig just för din förmåga att höja dina medspelare genom att peppa och elda på – hur mycket jobbar ni med att stötta varandra i laget?

Vi pratar ofta om att vi alltid ska stå bakom varandra och stötta varandra i varje situation ute på planen. Men jag tycker det är minst lika viktigt att vi gör det även utanför innebandyn. Så det är något jag personligen försöker eftersträva varje träning/match men även när vi inte springer och jagar den där bollen utan också utanför innebandyn. Det är minst lika viktigt.

För de som inte vet spelar du med nummer 4 på ryggen – hur kommer det sig att du valde just detta nummer?

Om jag minns rätt så valde jag nummer 4 som tröjnummer den dagen jag skulle prova på att spela back vid 14-15 års ålder då jag ansåg att det numret var ett klassiskt backnummer. Det var min debutsäsong i IBK Albas herrlag som spelade i Allsvenskan under den tiden. Sen dess har det bara hängt med men jag trivs med det numret och så länge jag spelar innebandy så kommer 4;an stå på min rygg.

Du gjorde en riktigt imponerande säsong 2015/2016 vilket även medförde att du välförtjänt fick en plats i landslaget. Skadan du ådrog dig inför den senaste säsongen spolierade dock stora delar av din säsong, trots detta var du med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM. Vad har du för personlig målsättning för nästa säsong och tänker du på något spel i landslaget framöver? Har du pratat något med Mikael Hill?

Min personliga målsättning med denna säsong om vi förutsätter att jag får vara frisk och hel under stora delar av den är att komma tillbaka där jag var under stora delar av säsongen 2015/2016. Jag vill hitta tillbaka till den känslan som jag hade då. Allt liksom flöt på och jag sprang inte runt och tänkte så mycket när jag spelade. Men vägen dit igen är lång men den resan är jag beredd att göra återigen. Att tävla med sig och mot andra är det absolut bästa som finns.

Jag har personligen inte pratat med Mikael Hill sen han tog över som ny förbundskapten. Men just nu har jag inte riktigt fokus på det utan jag vill bli skadefri först och sen börja spela matcher med IBK Dalen. Men det är en stor ära att representera landslaget och jag kommer aldrig tacka nej om jag skulle bli uttagen.

Jag fick dessvärre bekräftelse på mina farhågor att du fortfarande har skadeproblem. Hur känns kroppen just nu? Har du fått några besked om hur länge det väntas ta innan du är helt återställd?

Jag fick en bristning i ljumsken någon gång under December månad 2016 men i samråd med tränare och sjukgymnast då så valde vi att jag skulle spela vidare säsongen ut och avstå träningarna mellan matcherna för att kunna medverka på matcher.

Jag har sen försäsongen startade i mitten av april kört ganska tuff rehab för att vara helt redo nu när vi skulle gå in i hallen efter den individuella träningsperioden som vi har under Juli-månad. Men dessvärre har jag inte fått dom svar som jag hade önskat. Det kommer fortfarande smärta från höften/ljumsken som gör att jag inte kan gå för fullt under träningspassen så i tisdags var jag in på Sportsmedicin och gjorde en så kallad MR (magnetröntgen) på höften och ljumsken så nu inväntar vi helt enkelt ett svar från den.

I Dalen har du haft rollen som defensiv back respektive offensiv back – i vilken roll trivs du som allra bäst? Varför?

Det är väl ingen hemlighet att jag har haft rollen som mer offensiv back än defensiv dom senaste två säsongerna. Men jag ser det hela som så att jag vill bli en sån komplett innebandyspelare som möjligt och det innebär att man ska vara bra offensivt som defensivt.

Så mitt svar är att jag trivs med båda rollerna om man ska kalla det så men jag vill vara bra defensivt samtidigt som att jag ska leverera offensivt också.

Får du några direktiv från tränarna att du ska skjuta? Jag vill även veta, vem har bästa skottet i Dalen?

Dom uppmanar mig att ta mycket avslut om jag kommer till hyfsade avslutningslägen. Jag vill jobba på att komma till fler avslutningslägen under match.

Bästa dragskottet har Fredrik Edholm överlägset med hans hook på klubban. Bästa slagskottet står det mellan mig, Pär Forsman eller Henke Sjöström skulle jag vilja säga.

Men man märker på dom yngre som kommer upp att dom allra flesta har ett bra skott nuförtiden.

Om du får utse en spelare eller ledare i Dalen som måste prova på standup-comedy, vem väljer du och varför?

Jag väljer Viktor Nystedt alla dagar i veckan på denna fråga. Han är bra på att gå in i en roll och göra sin grej av det! 

Slutligen, frågan hela innebandy-Sverige undrar över, är Dalen ett skönt gäng Mattias?

Vi har en härlig blandning mellan en massa olika individer och min personliga åsikt är att vi är ett riktigt gött gäng som alltid har roligt ihop.