Jag har filat lite på ett inlägg med blandat tyckande och ”rantande” (i princip svengelska för ”gnäll”) kring The World Games och internationell innebandy, m.m. jag har dock valt att dela upp inläggen lite för att hålla något tydligare fokus här.

Så, håll lite utkik om ni även vill ta del av mina tankar kring det, inlägget kommer nog i morgon, eller på söndag – här nedan är siktet i stället inställt på matchen som utspelade sig ikväll mellan IBK Dalen och Umeå City (herr). Det spelades nämligen semifinal i distriktsmästerskapet här i Umeå och det var ändå en ganska fin samling människor som tagit sig ner till Umeå Energi Arena Vatten för att heja fram de båda lagen.

DM-semifinalen mellan IBK Dalen och Umeå City (11-3)

Det diskuterades sinsemellan mig och Maria under matchen och på hemvägen, lite kring våra reflektioner från matchen, vilka spelare som stack ut lite extra och så vidare. Jag är väldigt ledsen om det är någon som läser detta och hoppas på en djupanalys med fokus kring Umeå Citys försäsong, jag har tyvärr inte haft ögonen riktade ditåt, utan helt och fullt njutit av en försmak av IBK Dalen säsongen 17/18.

Övergripande reflektioner?

Ursäkta språket nu, men jävlar vad fysiskt starka Dalen känns! Visst, det är skillnad att möta ett allsvenskt motstånd, de ska inte orka på samma sätt i 60 minuter speltid, men, jag upplever att Dalen ser betydligt tuffare ut än vad de gjorde inför föregående säsong.

Mattias Wallgren, vilket monster. Alltså, jag förstår att det blev grinigt stundvis på planen, jag kände med stackarna som gick in i närkamper med honom om bollen. Wallgren ser riktigt stark ut och jag tror att om han får hålla sig skadefri och kan fokusera på sitt spel kommer han vara starkt bidragande till Dalens eventuella framgångar framöver.

Det är riktigt roligt att se Dalenbekantingar som Viktor Nystedt med helt galna accelerationer, eller Marcus Berglunds häftiga bollkontroll och Måns Parsjö-Tegnérs fenomenala reflexer.

Nya och mindre bekanta ansikten?

Jag försökte hålla ett extra öga på några av de spelare och ansikten jag ärligt talat har lite sämre koll på. Nya spelare, vissa som visserligen inte är helt nya i Dalen, men kanske inte har hunnit få chansen så mycket ännu i svenska superligan. Ja, ni fattar.

Daniel Sonidsson spelade en hel del i första formationen tillsammans med Ketil Kronberg och Patrik Rokka. Mot slutet av matchen fick Alexander Rönnlund hoppa in i stället för Rokka. Jag och Maria pratade om att Sonidsson var både snabb och arbetade hårt i forecheckingen och i anfallsspelet. Han inger ett hoppfullt intryck.

En annan intressant konstellation är den med Niclas Brohlin Ljung, Alexander Hedlund och Anton Åkerlund. Både Brohlin Ljung och Hedlund visade fin framfart och jag gillar just hur mycket fart och fläkt denna formation skapade framåt. Det är knappast en hemlighet att jag gillar Anton Åkerlund och han ser ut att vara i riktigt bra form inför den kommande säsongen (gjorde väl även två mål om jag inte minns fel?). Det är även tydligt att Hedlund och Åkerlund hittar varandra väldigt bra i anfallsspelet!

På backsidan passade jag på att kika lite närmare på tillskottet Pär Forsman och det gick knappast att undgå vad jag sedermera valt att benämna som svenska superligans gladaste spelare, Ludwig Svensson. Forsman, faktiskt inte helt olik Lukas Harnesk sett till längd och form, började lite nervöst, men trappade snart upp och visade prov på hårt arbete och en del finurlighet i passningsspelet. Hårt slitande fysiska backar… finns det någon annan sort i Dalen?

Svensson stod för en hat-trick med sina tre mål och jag passar på att uppmana er som läser ännu en gång att ni måste hålla ett extra öga på Ludwig när han gör någon fin aktion – bäddar för att få en utspelare utvisad, eller kliver in och gör mål – ingen visar sina känslor så öppet som han. Riktigt härligt!

Både Johan Larsson och Sebastian Degeryd är spelare som jag vill se mer av och har ganska höga förväntningar på den kommande säsongen. Larsson har vuxit på sig sedan han spelade i Dalen senast, för att låna Ulrika Nordins uttryck, och passar in bra tillsammans med Degeryd och Marcus Berglund. Vad gäller Degeryd hoppades jag och Maria på att få se prov på hans omtalade dragskott – och minsann, det fick vi också. Mycket lovande, och även lite passande att han spelade med nummer 9 Johansson på tröjan… Ja, ni minns väl Jim Johansson med ett av de mest omtalade dragskotten säsongen 14/15?

Bland de spelare som inte spelade kan nämnas Fredrik Edholm som stapplade omkring på läktarplats, fortfarande skadad med andra ord, och Mattias Ljunggren som även han satt på läktaren. Jag var lite fundersam över att John Stiglund inte spelade. Det känns som en bra match att få känna lite på hetluften i Dalen, men vi får se om han kanske står på måndag mot Team Thorengruppen (se mer nedan), eller i vart fall under Scandic Cup.

Jonas Svahn spelade förresten inte heller, vilket inte känns jättekonstigt med tanke på att han spelade mycket under The World Games och var en högst bidragande faktor till att det gick så bra för Sverige. Jag ska dock inte utveckla detta mer här och nu.

Dock ska jag erkänna att Maria retade mig när jag erkände för henne på hemvägen efter kvällens match att jag tänkte ta tillfället i akt att säga till Jonas när han gick förbi oss flera gånger att han gjorde det riktigt bra i Polen – men, att det som hindrade mig var känslan där och då av att misstolkas som någon slags läskig stalker.

Det sista jag vill misstolkas som är ju någon slags läskig stalker som bara säger till folk som inte vet vem jag är att de gjorde det bra! Så… jag skriver det här i stället…!

DM-finalen på måndag

Avslutningsvis vill jag bara informera om att Dalen möter Team Thorengruppen i DM-finalen redan på måndagkväll kl. 18.30, Umeå Energi Arena (vind?) – snacka om en kanonstart på den nya veckan?! Kom dit och heja fram ert lag vet jag!

Borta bra men hemma bäst. Åter tillbaka i ett grådassigt 10 grader varmt Umeå, sippandes på ljuvt kaffe som smakar kaffe och fokuserar tankarna tillbaka på Bohemia Trophy. Dessvärre var tillgången till ett fungerande wifi ytterst vacklande som bäst, vilket innebar att vi delvis följde streamningarna av matcherna på en relativt hackig liten mobilskärm med stundvis fryst bild, samt via sportswik.

Här måste jag först och främst rikta ett stort tack till den, eller de, som uppdaterade sportswik och rapporterade från matcherna i tjeckien. Det var väldigt uppskattat att kunna läsa relativt matiga inlägg under matchernas gång och inslagen av humor var även de uppskattade!

På grund av de tekniska svårigheterna vi hade under tiden vi gjorde vad vi kunde för att följa Dalens framfart i Bohemia Trophy, var det svårt att följa allt som hände i matcherna, hur varje spelare presterade och så vidare, men vissa övergripande intryck fick vi förstås och ett antal sekvenser hade vi ändå turen att få se utan fryst bild.

Hur gick det för Dalen i Bohemia Trophy?

För de av er som möjligen inte följde Dalen under försäsongscupen kan jag börja med att notera att Dalen knep bronset. Vinnare av turneringen blev tjeckiska Mlada Boleslav, vilka slog Dalen efter straffar under gruppspelet och som sedan även slog AIK efter straffar i finalen. Mycket imponerande och dalenbekantingen Milan Tomasik fick sålunda börja hemkomsten till Tjeckien med en mycket positiv känsla!

Nedan följer Dalens resultat från cupen:

Gruppspelet

Mlada Boleslav – Dalen (4:3 efter straffar)

Dalen – Tigers Langnau (7:6 efter straffar)

Slutspelet

Sokol Pardubice – Dalen (0:8) – kvartsfinalen

AIK – Dalen (5:3) – semifinalen

Sparta Praha – Dalen (6:9) – bronsmatchen

Som ni kan notera fick Dalen spela många matcher under cupen tack vare det intressanta upplägget som användes där alla lag fick chansen att spela vidare även efter själva gruppspelet. Ett bra och nyttigt upplägg för en försäsongsturnering kan jag tycka och det är nog även lärorikt att få möta så många olika lag, med olika spelstilar, m.m. att öva mot.

Poängbästa i Dalen

Ketil Kronberg (1+7) totalt 8 poäng

Sebastian Degeryd (7+0) totalt 7 poäng

Anton Åkerlund (2+4) totalt 6 poäng

Noteras kan dock även att Mattias Wallgren stod för tre mål, samt att Daniel Sonidsson noterades för tre assists.

Poäng är inte allt

Jag hoppas att ni har lite överseende med att det var svårt på vår laggande mobilstora skärm att följa allt som pågick, men så gott det gick försökte vi urskilja fina aktioner från respektive spelare på planen. Jag ska även erkänna att det inte var helt lätt att urskilja vilka alla spelare var i varje respektive situation, eftersom många inte ännu fått sina riktiga dresser och vissa ansikten inte är helt bekanta ännu. Några reflektioner kommer dock här:

Målvaktssidan ser riktigt stark ut! Vad jag kunde se stod John Stiglund två matcher (oklart den match som inte streamades) och imponerade i målburen. Fina reflexer och ett vasst utkast, javisst, synd bara att ingen i Dalen var med på att Stiglund bokstavligen kastade bollen hela vägen till motståndarmålvakten i ett riktigt häftigt utkast. Här gäller det för Dalen att ta vara på Johns kastarm och för motståndarna att se upp!

Måns Parsjö-Tegnér var på intet sätt sämre han, var sedvanligt stabil i målburen och briljerade i straffläggningarna. Herregud vad följsam han är dock?! Oklart vilken match det var, men jag minns särskilt ett läge där Måns gick ut långt utanför hans högra stolpe för att skära av motståndaren, vilka dock lyckas trilska över bollen till andra sidan vid hans vänstra stolpe, men på något omänskligt sätt var Måns ändå med över till andra sidan i slutändan och gjorde sig förhållandevis stor. Det kunde klart ha resulterat i mål även om läget missades av motståndarna, men jag häpnades mest över Parsjö-Tegnérs förmåga att förflytta sig till synes från helt strandad på den ena stolpen över till den andra… Mycket imponerande!

Bland forwardsen vill jag framför allt lyfta fram Patrik Rokka, Sebastian Degeryd och Anton Åkerlund från Bohemia Trophy.

Rokka spelade främst tillsammans med Ketil Kronberg och Jonas Svahn, ja jisses vilken fin formation detta lovar att bli, och han kompletterar kedjekamraterna riktigt bra, hänger med i deras höga tempo och har ett imponerande spelsinne. När Patrik är het känns det som om han är med i varenda farligt läge, både ger och tar emot gifta passar som avslutas med ännu giftigare avslut och det är bara en tidsfråga innan han letar sig in i poängprotokollet.

Sebastian Degeryd, som skämtsamt fått smeknamnet ”14+0” i podcasten innebandysurr om jag inte missminner, visade prov på ett fint målsinne och gjorde imponerande sju mål under cupen. Just vikten av att hitta nätet har varit något av ett problem för Dalen den senaste säsongen och det känns oerhört spännande att se vad Degeryd kommer kunna åstadkomma, samt om han även fortsättningsvis kommer att spela tillsammans med hårt slitande Marcus Berglund. Det känns som om de kompletterar varandra bra!

Sedan har vi Anton Åkerlund som var en av Dalens bästa spelare vad jag kunde se. Dalen rullade huvudsakligen på tre formationer och Åkerlund var ett viktigt nav i tredjeformationen och en starkt bidragande orsak till att de gjorde så pass många poäng för laget. Det ska bli oerhört spännande att se mer av Åkerlund när Scandic cup inleds längre fram.

På backsidan bjöd spelare som Henrik Sjöström och Ludwig Svensson på underhållning.

Sjöström, som tidigare visat vissa offensiva tendenser i hans spel, visade i Bohemia Trophy på nytt upp att han har ett bra skott och att han kan vara ett hot framåt med kvicka fötter och trygghet med bollen.

Slutligen får det inte undgå att nämnas Ludwig Svensson. Svensson känns delvis igen på hans rappa fysiska försvarsspel där han likt Lukas Harnesk till synes inte räds någon, eller någonting, men kanske ännu mer känns Ludwig igen på den totala glädje han visar på planen. Det var helt underbart att se Svenssons min när han gjorde 4-2-målet i matchen mot Tigers Langnau! Finns det någon gladare spelare i Dalen än Ludwig Svensson?

Dalens spelstil

Något jag fann väldigt intressant var att titta närmare på den spelstil Dalen använde under cupen. Det kunde knappast beskrivas med den typiska Dalenklyschan om ”parkerade bussar”, i stället upplevde jag att det vågades friskt framåt och att det var tillåtet att göra misstag – och visst, misstag blev det förstås. Det är dock att vänta och jag tänker mig att det på många sätt rentav är bra i detta skede för att tidigt dra lärdom av dem och bygga vidare på det slags spel laget vill uppnå på sikt. Att lära sig värdera situationer. Om misstag inte straffar sig på planen, är det rimligen svårare att ta med sig erfarenheten vidare.

Ni minns säkert tränare Christian Hjorts ord tidigare om att grunden för Dalens anfallsspel ska utgå från hög fysik, och jag tyckte mig skönja detta i det spel Eva Lindgren, Jonathan Brolin, Christian Hjort, samt Urban Karlsson utformat för laget. Om Dalen kan bygga vidare på detta, kommer vi sålunda förmodligen få se ett något mer fartfyllt spel nästkommande säsong. Och det gillar vi förstås!

Jag har säkert glömt någon, eller något jag tänkte nämna, men jag vill sammanfattningsvis säga att Dalen ser taggade ut och verkar ha något spännande på gång (ledsen, det är ett tjatigt uttryck, men ack så sant). Det bådar med andra ord gott för den kommande säsongen!

Henrik Sjöström (bildkälla: http://www.ibkdalen.se)

Kort bakgrund

Före Henrik Sjöström värvades till Dalen från Umeå city spelade han med RIG Umeå IBF, men har även förflutet i Röbäcks IF och Gimonäs Umeå IF.

Jag hade ingen närmare kännedom om Henrik när han anslöt till Dalen, men han slog mig tidigt som en trygg spelare på planen. Det finns vissa likheter här mellan till exempel Anton Åkerlund och Henrik Sjöström i just detta, spelare som trots ung ålder visade lugn med bollen på planen redan från början när de tog plats i världens bästa liga.

Det är imponerande i mina ögon, det är inte svårt att föreställa sig hur nervositeten och viljan att göra bra ifrån sig på planen redan från första bytet kan få många oerfarna spelare att göra misstag. Inte sällan tenderar även motståndare att försöka utnyttja just detta genom att pressa högt på nervösa backar.

Misstag får man räkna med, tänker jag, men Sjöström har gjort få misstag i Dalen och har successivt kämpat till sig allt mer speltid och vuxit som spelare.

De flesta känner nog igen Henrik som något av en boxplayspecialist, en skottäckare som tveklöst offrar sig för att hjälpa Måns Parsjö-Tegnér skydda det egna målet. Jag tror dock att fler på sikt kommer få upp ögonen för att Henrik Sjöström gör mer på planen än täcker skott!

Jag fick möjligheten att ställa några frågor till ”Henke” Sjöström och jag hoppas att ni uppskattar dem minst lika mycket som jag, riktigt god läsning!

Om du börjar med en återblick till säsongen som nyligen tog slut, hur skulle du summera säsongen? Vad har du varit nöjd med? Finns det något du varit mindre nöjd med?

Det var en säsong som innehöll lite allt möjligt. Vi kunde under vissa perioder spela riktigt bra innebandy, men hade tyvärr svårt att hålla en hög lägstanivå över en längre tid vilket sedan speglade sig i slutspelet.

Vi hade behövt komma upp i en högre nivå en bra stund innan slutspelet för att vara mer slagkraftiga där. Personligen blev det en lite ryckig säsong med skadan, men är relativt nöjd med hur jag tog mig tillbaka när jag väl var på banan.

Hur går det med försäsongsträningen? Ni varvar bland annat med brottning, hur är det jämfört med andra träningsformer?

Det går ruskigt bra! Det känns rent generellt som att grabbarna i laget är lite mer taggade efter denna säsong och pushar lite hårdare på passen än förra året. Jag tror att många känner en riktig revanschlust då vi inte alls kom upp i den nivå vi hade önskat under förra säsongen.

Brottning är nog den absolut bästa träningsformen jag har provat på, man är helt utpumpad efter ett brottningspass. Vi har bra instruktörer som inte verkar ha några som helst gränser, vilket är riktigt bra!

Det ryktas om att vår instruktör Samuel är immun mot armhävning, detta är något vi självklart måste utforska mer i!

Lukas Harnesk nämnde dig som en fantastisk skottäckare, men tillade med en smiley att han tror att han är lite bättre när det går fort. Jag känner att det är lite upp till bevis – vem blir Dalens bästa skottäckare nästa säsong?

Haha, ja han är rolig han! Jag tror att Mattias Wallgren kommer vinna den ligan för andra året i rad! På något vis verkar han få en massa streck i statistiken, dock ingen som vet hur?! Men jag ska absolut försöka ge båda två en riktigt fin match i denna ärorika tävling, som det ändå är.

Vem i laget är den svåraste spelaren att möta för dig som back? Varför?

Här måste jag nämna Marcus Berglund. Killen besitter ett par ruskigt lediga handleder och har skickat upp mig till korvkiosken både en och två gånger. Dribblingar spetsat med en otrolig speed utnämner jag honom till den svåraste spelaren att möta.

Jag upplever att du har många fina kvaliteter i ditt defensiva spel, samtidigt fick vi se glimtar av en något mer offensiv spelstil från din sida i slutet av säsongen. Har du något område du särskilt hoppas kunna utveckla inför/under kommande säsong?

Självklart vill jag fortsätta utveckla mitt defensiva spel ännu mer, försöka hitta balansen mellan att spela aggressivt och inte gå bort sig. Jag försökte ta lite mer offensiva initiativ i slutet på säsongen och det var något som fungerade bra, så även det vill jag utveckla till något ännu bättre.

Jag har även hyllat dig i bloggen just för att du visar sådan glädje när det går bra för laget och peppar dina lagkamrater även när du inte får spela. Anton (Åkerlund) valde ut dig till sin sidekick av just den anledningen. Den lagmentaliteten upplever jag även har varit en av Dalens stora styrkor många gånger, därför vill jag veta: vem i laget är enligt dig bäst på att peppa och elda på er när det behövs som allra mest?

Kul att du nämner det! Det är något vi har pratat om väldigt mycket, hur viktigt det är att hjälpa till att höja våra medspelare genom att peppa och skrika på varandra.

Det kan vara väldigt svårt att höra vem det är som skriker högst i och med att det är väldigt många som gör det. Men jag tycker att Mattias Ljunggren är väldigt bra på att höja andra spelare i sin omgivning, vilket är en fin egenskap!

Hur går tankarna inför nästa säsong? Vilken är målsättningen ni pratar om inom laget?

Tankarna just nu är att man har en enorm revanschlust efter förra årets uttåg i slutspelet. I och med resultaten de senaste åren tycker jag inte att det finns några tveksamheter om vad som är våran målsättning.

Alla i laget och föreningen är här för att vinna, och då blir det ganska lätt att sätta ett slutgiltigt mål också. Jag har sedan jag skrev på för Dalen velat vinna ett SM-guld, och det har jag inte gjort än. Så det blir självklart målsättningen.

Om du fick skicka en av spelarna eller ledarna i laget till en Idol-audition, vem skulle du välja och varför?

Jag skulle offra otroligt mycket för att få höra Ketil Kronberg sjunga en norsk låt i Idol. Motiveringen är väl för att det utan alla tvivel skulle vara ett minne för livet som man alltid hade skrattat åt när man tänkt tillbaka på det!

Anton Åkerlund (bildkälla: http://www.ibkdalen.se)

Kort bakgrund

Anton Åkerlund gjorde sin första säsong i IBK Dalen säsongen 2015/16 då han blandade spel i svenska superligan med Dalen och spel i division 1 med Gamla Stan IBK.

Varken jag eller Maria visste då vem Anton var, men ryktet sade att det var en ung talang som hade gjort gott om poäng med Gamla Stan och vi såg mycket fram emot att få se vad han kunde tillföra till Umeå och Dalen.

Bland de första intryck jag minns av Åkerlund var att han tidigt spelade tillsammans med Ketil Kronberg och att jag var väldigt imponerad över hur självklart han fick det att se ut, inga konstigheter alls.

När en ung spelare provar på spel i svenska superligan för första gången förväntar jag mig en del nerver, men Anton Åkerlund var till synes både lugn på planen och spelade med stor mognad – om jag inte minns fel gjorde han också mål redan i första SSL-matchen med Dalen – och det var nog fler än bara jag som tidigt fick upp ögonen för den unge forwarden.

Det ledde sedermera till att Anton huserade mestadels på två formationer i Dalen när han spelade med Umeålaget under hans inledande säsong, vilket även medförde att förväntningarna på säsongen 2016/17 var höga.

Jag ställde några frågor till Anton Åkerlund och bad honom berätta bland annat om säsongen som varit och lite vad vi kan förvänta oss framöver. Här kommer, som utlovat, lite riktigt skön Dalen-läsning! Enjoy!

Om du först blickar tillbaka på säsongen som varit, hur skulle du summera säsongen? Vad har du varit nöjd med? Finns det något du varit mindre nöjd med?

Även med lite distans till den så måste jag säga att den var en besvikelse. Vi kom inte upp i nivå när det gällde som mest, och jag tycker att vi hade så mycket kvalité i laget men vi lyckades aldrig riktigt få ut den, varför det blev så vet jag faktiskt inte.

För min egen del så tycker jag också att det finns mycket mer kvar att ta av, jag är nöjd med att jag fick såpass mycket speltid som jag ändå fick men jag vill vara med och bidra ännu mer.

Hur går tankarna inför nästa säsong?

Det finns en enorm revanschlust både hos mig och hos laget, jag hoppas att spelet kan stämma på samma sätt som det gjorde förförra säsongen när vi gick till semifinal, för om vi hittar det stämmet är vi väldigt svårslagna.

Jag har återkommande imponerats över ditt fina spelsinne och lugn på planen – du får ursäkta mig nu, trots din unga ålder – men vad ser du själv som din största styrka och har du något område du särskilt hoppas kunna utveckla inför/under kommande säsong?

Som du säger så tycker även jag att mitt spelsinne är en av mina kanske största tillgångar, sedan så hoppas jag kunna använda min fart ännu mer nästa säsong. Jag vill utveckla mitt närkampsspel inför nästa sässe.

Under din tid i Dalen har du agerat både forward och center, men på vilken position trivs du bäst och varför?

Vänsterforward måste jag väl ändå säga, även om jag inte tycker det spelar jättestor roll. Det är nog mest för att det trots allt är den positionen jag spelat mest på i min karriär och därför är mest van att spela där och känner mig mest trygg där.

Både du och Viktor Nystedt kommer från Gamla Stan IBK och inför nästa säsong väntas ytterligare förstärkningar från Gamla Stan genom Pär Forsman och Alexander Hedlund. Berätta gärna lite om talangfabriken Gamla Stan och hur det kommer sig att så många duktiga spelare formas där.

Framför allt är det nog för att dom är så duktiga på att låta unga spelare få stora roller i laget, alla som du nämner har fått en väldigt stor roll i laget trots att vi var så unga när vi började spela där.

Det är absolut ingen slump att dom producerat så många bra spelare och jag skulle inte bli förvånad om det kommer fler till Dalen därifrån. Sedan spelar man även en offensiv och rolig innebandy där man tillåts göra misstag och det lär man sig väldigt mycket av som ung spelare!

Jag missade tyvärr Foursome Cup, men måste passa på att säga att jag gillar era rosa dresser i Flamingos! Hur var det att spela årets Foursome Cup och hur gick det för er?

Men tack så mycket, kan bara hålla med om att dräkterna är tokfräscha! Det är alltid jättekul att spela foursome, i år lyckades vi tyvärr inte gå hela vägen utan åkte ut i semifinal på straffar.

Jag hörde även att Urban Karlsson spelade (Foursome Cup) – om du skulle hobbyanalysera Urban lite, hur är han som spelare?

Tyvärr lyckades jag inte se honom spela med egna ögon… Han satt på sidan när det skulle spelas viktiga matcher (om det var hans eget beslut eller lagets vet jag tyvärr inte heller).

Men av vad jag hörde var han en riktigt elak spelare som inte backade när det blev hett om vi uttrycker det så. Han gjorde även ett hattrick i sin första match så lite innebandy måste han ju ha inom sig!

Om du var en superhjälte och fick välja en person i Dalen som din sidekick, vem skulle du välja och varför?

Hmm, klurigt… Jag tror nog att jag skulle välja Henrik Sjöström eftersom att han är en kille som gör sina lagkamrater bättre, och om jag vore en superhjälte så vet jag att han skulle göra allt för att jag skulle lyckas så bra som möjligt!