Kategori: IBK Dalen herr

IBK Dalen – Höllviken (6-5, e.str.): Utropstecknet, äntligen tillbaka och bugar för kungen

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag vill börja med att säga att det är fantastiskt roligt när ni som läser bloggen hör av er, säger hej, eller passar på att surra en stund när vi möts i förbifarten eller på en match! Det värmer att ni uppskattar det vi gör och ger oss förnyad energi att fortsätta och även fundera över nya roliga saker att bjuda på. Idag träffade vi bland annat två av våra möjligen trognaste läsare, tack så mycket för att ni läser det vi skriver och för fina ord, Staffan och Jenny!

Utan att avslöja för mycket har jag och Maria även ett litet projekt på gång, men vad det är och när/om ni får ta del av det låter jag vara osagt – vi har nämligen inte lyckats reda ut alla lösar trådar i projektet ännu. Med den lilla cliffhangern sagd… till dagens andra hemmamatch!

 

IBK Dalen – Höllviken (6-5, efter straffar) (Svenska superligan, herr)

Puh… trots att det nu gått en stund sedan vi såg den rafflande, nervpirrande, vidrigt pulshöjande straffläggningen mellan Ketil Kronberg (Måns Parsjö-Tegnér) och Christoffer Andersson (Robin Johansson) skakar det fortfarande i mina fingrar när jag börjar skriva detta inlägg. Ja jisses, vad var det egentligen som hände?!

Låt mig summera det såhär: Christoffer Andersson, Höllviken, var fenomenalt bra! Gjorde 4+1 och var även den som kvitterade matchen till 5-5 med fyra sekunder kvar av tredje perioden. Där rånade han Dalen på en poäng.

För i övrigt var det Dalens match att vinna, eller förlora. Med mindre än minuten kvar att spela tog Dalen timeout och hade även bollen på frislag. Vad hände? En offensiv räd som slutade med ett avslut utanför Höllvikens mål resulterade i att Höllviken fick en sista chans att kvittera – och Andersson fick alldeles för mycket spelrum att göra det de där sista sekunderna. Fan också, men det går så fort i innebandy.

Det resulterade i en mållös förlängning och en straffläggning som varade i en evighet. Två skickliga målvakter gjorde ett flertal fina räddningar och när Christoffer Andersson gjorde mål var känslan att det kunde vara över. Men, Ketil Kronberg är känd för att vara som kyligast och bäst när det gäller, kvitterade straffläggningen och gick slutligen segrandes ur straffduellen där hela 14(?) straffar lades. Var det 14? Jag räknade inte, jag hade fullt upp med att inte svimma, eller få en hjärtattack…

 

Formationer, formationer och formationer!

Inför matchen var jag spänd av förväntad att se de formationer Urban avslöjat att Dalen skulle mönstra mot gänget från guldkusten, Höllviken. När lagen värmde upp inför matchen var jag ganska överladdad efter IBF Dalens vinst mot Salem och intagandet av gott kaffe mellan matcherna och jag spånade också på nya möjligheter jag skulle vilja se.

Haha, jag kan ju förresten nämna att jag fått några välmenande gliringar för mitt inlägg där jag bollade lite med formationerna i Dalens herrlag, inte minst från min egen fru och själsfrände, Maria. Jag bjuder på det! Jag förutsätter faktiskt att ni som läser har överseende med mina brister och kan skratta lite åt mina dumheter! 🙂

 

Inledningsvis:

Dalen inledde matchen med Andreas Carlbom i första formationen tillsammans med Jonas Svahn och Ketil Kronberg. Mattias Ljunggren och Henrik Sjöström utgjorde första backpar.

Andra formationen var en uppställning med Patrik Rokka, Marcus Berglund och Daniel Sonidsson, med Viktor Nystedt och Lukas Harnesk på backsidan.

Tredje formationen? Sebastian Degeryd, Anton Åkerlund och Alexander Hedlund. Backsidan bestod av Markus Lindström och Ludwig Svensson.

 

Tankar?

Det såg ganska jämnt ut överlag, alla tre formationerna skapade lägen framåt, första och tredje formationerna gjorde mål och alla tre formationer släppte in mål och bjöd på en del chanser.

Måns Parsjö-Tegnér fick svettas en hel del i matchens första två perioder och räddade även Dalen från att behöva spela i målmässigt underläge någon del av matchen.

En mycket glädjande detalj var att både Sebastian Degeryd och Andreas Carlbom spelade – och även fick kliva in och bidra med poäng! Degeryds frislag där han passade Alexander Hedlund och lurade hela arenan inklusive gästerna var en riktig godbit!

 

Fortsättningsvis:

Dalen gick dock ner på folk i andra perioden och då ändrades formationerna igen. Jag ska inte rabbla för mycket formationer, men ska återge lite noteringar i alla fall.

Här vill jag även ge tränartrion i Dalen beröm, det behövdes en ändring – och jag upplevde också att det var rätt spelare som fick chansen i slutet av andra perioden och även tredje perioden.

Utropstecknet? Markus Lindström som välförtjänt spelade till sig en plats i två femmor när han inledde och fullföljde matchen på mer än godkänt vis, gjorde Dalens första mål och fick det att se hur enkelt ut som helst och var dessutom väldigt jämn i försvarsspelet.

Patrik Rokka fick åter kliva in i Dalens första formation med Svahn och Kronberg, där han huvudsakligen hör hemma. Rokka bjöd på en hel del fina passningar, men poängmässigt var det bara målet i power play han noterades för när han på bekant vis pricksäkert sköt in bollen från vänsterkanten.

Något jag också uppskattade mycket att se var bland annat hur Mattias Ljunggren växlade över till högerkanten vissa tillfällen, med Lukas Harnesk på vänstersidan. Det ger en ytterligare dimension med Patrik Rokka på den offensiva vänsterkanten och Ljunggren på högerkanten.

 

Kungen

Rubriksättningen syftar förstås på kung Ketil Kronberg. Första målet gjorde han på returen av Andreas Carlbom, det andra målet var ett hejdundrande slagskott som satt i bortre krysset (oh my god!) och slutligen avgjorde Kronberg straffläggningen.

Lägg därtill hur otroligt mycket han gör på planen, dirigerar lagkamrater och har en fysisk närvaro och förmåga att forechecka som kan skrämma den mest hårdhudade motståndare… Det är bara att buga för kungen från Norge idag!

 

Marias topp-3

1. Duellen mellan målvakterna vann Måns Parsjö Tegnér. Dalens egna Ketil Kronberg tillsammans med Måns var GLÖDHETA ikväll!

2. Markus Lindström. Självförtroendet har verkligen vuxit fram denna säsongen. Vågar kliva upp och dundra skott på mål. Markus fick ikväll med all rätt finnas på planen när vi gick ner på folk.

3. Äntligen är Sebastian Degeryd tillbaka och tillsammans med Mister 100 Andreas Carlbom fick båda också 1 poäng med i protokollet ikväll, vilket vi behöver för att ta oss till slutspel. Kommer sitta på läkaren och hejja för att Sebastian kommer få fortsatt förtroende så han kan återgå till den formen han visade upp på försäsongen.

IBK Dalen (herr) – Ett försök att vrida och vända på byggklossarna…

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett litet utfyllnadsinlägg i väntan på helgens övriga tre hemmamatcher – inspirerat av en kortare diskussion jag hade med Urban Karlsson före gårdagens match. Jag passade då på att fråga honom om Sebastian Degeryd och Andreas Carlbom inför söndagens match mot Höllviken. Det är ingen hemlighet att de båda äntligen är tillbaka och redo för spel, men Urban såg lite lurig ut när han frågade mig hur jag trodde att de skulle ställa upp mot Höllviken.

I ärlighetens namn kände jag mig lite överrumplad och började försöka vrida och vända på alla möjligheterna i mitt huvud. Det är dock som att få en låda med intressanta byggklossar utan någon som helst aning hur jag vill bygga ihop dem ännu. Och hur mycket ska man egentligen styra bort från den utstakade vägen?

Så, med lite tid att fundera över det tänkte jag ge mig på att analysera truppen och dela med mig av lite tankar och eventuella problem som jag ser det. Observera att mina tankar säkerligen skiljer sig mycket från hur och vad tränartrion i Dalen tänker och skulle jag sätta pengar på vem som skulle få mest rätt i praktiken skulle jag 100 av 100 gånger lägga pengarna på Hjort, Brolin och Karlsson. Jag hobbygissar bara, men fan vad kul (och frustrerande) det är ändå! 🙂

Ett tudelat problem
Så, problemet är att varken tränare eller spelare varit nöjda med säsongen hittills, resultatmässigt och prestationsmässigt. Rätt så, även om jag förmodligen inte är alls lika kritisk – det är ju trots allt deras jobb att aldrig vara nöjda, men vissa prestationer och resultat har varit mer acceptabla än andra.
Det jag framför allt upplever varit det största problemet är dock två saker:

Problem 1.

Det har inte varit någon match där samtliga formationer (forwards/center) presterat på en godkänd eller förväntad nivå.

Den formation som varit jämnast är den som på förhand borde ha mest utrymme att svaja eller spela ojämnt – jag tänker förstås på Skellefteåkedjan med spelare som gör sin första säsong i svenska superligan, direkt från division 1. Jag förväntade mig faktiskt mer misstag och märkliga beslut från spelare som Alexander Hedlund och Pär Forsman, men de har presterat över förväntan och har tillsammans med Anton Åkerlund varit en starkt bidragande faktor till att Dalen har plockat vissa av de poäng de samlat ihop hittills.

Dalens första formation måste hitta en högre lägsta nivå än vad de har gjort. Poängmässigt har skörden blivit allt för mager och jag är helt övertygad om att det finns mer att få ut från trion Svahn, Kronberg och Rokka.

Detta är också en situation jag inte avundas ledarna i laget – frågan är om de ska dela på spelarna, eller fortsätta spela dem ihop. Jag lutar överlag mer åt att låta spelare som i grunden borde passa väldigt bra ihop också få chansen att verkligen spela ihop sig. Jag var ganska kritisk till att spelare som Anton Åkerlund, Johan Eriksson och Nico Scalvinoni fick sitta mycket bänk föregående säsong – samtidigt som jag har full förståelse för att de fick göra det. Spelarna måste ju prestera när de väl spelar, men de måste samtidigt få tillräckligt mycket speltid för att också hitta spel, kemi och få igång flytet i matcherna.

Dalens första formation

När jag ser på Dalens första formation ser jag en formation som ska ha mycket boll i anfallszon, samtidigt som både Kronberg och Svahn är extremt skickliga kontringsspelare. Med andra ord finns det, som jag ser det, möjlighet att justera formationen och sättet de ska spela på något beroende på motståndare.

Nämnda trio bör överlag vara starka mot en motståndare som backar hem, såsom exempelvis Örebro gjorde. Om formationen hålls intakt vill jag se fler bollar levereras till Rokka som ska bomba, bomba och bomba in bollarna – med fysmonstret Kronberg på returerna.

Mot andra motståndare med uttalat spelskickliga forwards kan det å andra sidan finnas skäl att göra ändringar i formationen för att utnyttja att formationen har två av världens bästa kontringsspecialister i Kronberg och Svahn. Då handlar det om att vinna bollar i mittzon, eller backa hem något mer och vända på varenda chans som erbjuds.

Möjligen bör då en spelare som Patrik Rokka spelas i en andra formation som matchas mot motståndare där han får komma till skottchanser. Ett potentiellt problem är dock att Dalen har (för?) många rightare på forwardsidan. En formation som jag skulle kunna tänka mig är Sebastian Degeryd, Patrik Rokka och Marcus Berglund (c), men både Degeryd och Rokka är högerfattade och det kan vara till nackdel om syftet är att skapa offensiva skottlägen. Det blir kanske lite för mycket av det goda. När Fredrik Edholm är tillbaka finns dock goda möjligheter att spela honom tillsammans med Berglund och Rokka, eller Degeryd.

Kontringsstark första formation?

I första formationen skulle en spelare som Anton Åkerlund kunna kliva upp och bidra både offensivt och i kontringsspelet med Svahn och Kronberg i en match där fokus är huvudsakligen på kontringar och att vinna bollar i forechecking och mittzon. Detta medför dock andra problem…
Det innebär att tredje formationen, som fungerat relativt väl överlag, ändras. Vill jag ändra alla tre formationerna?

En möjlighet för ett något jämnare styrkeförhållande med lite mer fokus på kontringsstyrka i första formationen, likväl som offensiv spets i både andra och tredje formationerna vore t.ex. följande… Med viss reservation för att jag kan tänka mig att byta plats på Alexander Hedlund och Johan Larsson. Problemet som jag ser det med mitt förslag är dock att både andra och tredje formationerna för en mer uttalat offensiv roll – och jag är ärligt talat inte säker på att det är rätt väg att gå. Möjligen fler mål framåt, men det kan förväntas fler mål bakåt. Då är det möjligen inte rätt att spela en första formation där Rokkas offensiva kvaliteter bytts mot den något mer jämnfördelade Åkerlund.

Jag vet inte… samtidigt är det här backsidan kommer in också. Var placeras exempelvis Dalens (som jag ser det) starkaste defensiva back, Lukas Harnesk? Mattias Ljunggren är ett offensivt hot med sitt skott, men gör sig också väldigt bra i kontringsspel, har ett fine spelsinne och hittar överlag bra lägen för långbollar som skapar farliga kontringslägen.

Exempel

Första formationen:
Anton Åkerlund – Jonas Svahn – Ketil Kronberg

Andra formationen:
Patrik Rokka – Marcus Berglund – Johan Larsson/Daniel Sonidsson

Tredje formationen:
Sebastian Degeryd – Pär Forsman/Niclas Brohlin Ljung – Alexander Hedlund

Justera centersidan?

En bredare centersida skulle ge fler möjligheter med laget i nuläget. Jag skulle exempelvis inte bli besviken över att få se hur Berglund skulle prestera tillsammans med Jonas Svahn. Kan det möjligen vara läge att Kronberg går tillbaka som center – med risk för att rucka på rollen för Dalens bästa poängplockare..? Kanske för vågat, men det öppnar upp för lite andra möjligheter… Jag är dock tveksam till att placera Åkerlund som center igen, jag har upplevt att han får mer utrymme att spela ut när han går som forward. Och jag har även svårt att placera Andreas Carlbom…

Carlbom som jag förresten har svårt att placera överlag. Jag dömer förmodligen ut honom lite för hårt baserat på hur hans comeback presenterats och hans ålder. Är syftet att avlasta ett skadedrabbat Dalen – eller är Carlbom sugen på en riktig comeback?

OM det är det förstnämnda, vill jag inte se att Carlbom äter upp viktig speltid för unga spelare som måste få chansen att växa och samla på sig erfarenhet i matcher. Avlasta och stärk upp ja, men inte ersätta någon.

Om Carlbom å andra sidan överväger en faktisk comeback och ser det som en äkta möjlighet att fortsätta även nästa säsong… Då skulle jag utan att tveka vilja ge Carlbom en mer uttalad roll.

Ett annat exempel är då, med lite justeringar på centersidan:

Första formationen:
Patrik Rokka – Jonas Svahn – Marcus Berglund

Andra formationen:
Andreas Carlbom – Ketil Kronberg – Johan Larsson

Tredje formationen:
Sebastian Degeryd – Anton Åkerlund – Alexander Hedlund

Jag gillar tanken på synergin mellan Åkerlund och Hedlund och hur det skulle kunna utspela sig med en stark målskytt som Degeryd. I andra formationen skulle möjligen rutinerade spelare som Kronberg och Carlbom kunna hjälpa unge Larsson att växa.

Tre starka centrar?

Ytterligare en annan möjlighet är ju att spela med tre starka centrar i Svahn, Kronberg och Berglund i respektive formation och bygga kring dessa. Men, då måste det uttalade syftet vara att ha tre formationer som ska ”göra det”. Jag vill inte se Berglunds speltid minskas.

Att skaka om, eller inte skaka om..?

Slutligen har vi problemet med att regelbundet ändra runt i formationerna vilket jag tänker att det försvårar möjligheten att skapa en god kemi mellan spelarna i formationen. Det blir svårare att spela ihop sig om spelarna i formationen byts ständigt. Det har vi ju sett exempel på tidigare i Dalen också.

Någonstans måste en gräns dras för när formationerna är mer eller mindre bestämda och inte bör ruckas allt för mycket på. Det är dock svårt att dra en sådan gräns när spelet inte riktigt sitter och många spelare är skadade, eller återvänder från skador.

Ju mer jag tänker på det, ju svårare har jag att få ihop vettiga formationer. Dalen behöver Fredrik Edholm, men det kommer i och för sig medföra andra svåra val. Ah, jag avundas inte tränarna som måste väga för- och nackdelar med alla eventuella ändringar.

Problem två.

Skadorna har medfört en bristande bredd som gjort att det funnits väldigt begränsade möjligheter att göra nödvändiga justeringar när en matchbild lutar tungt till motståndarnas fördel.

Det är motsatsen till föregående säsong, där problemet kanske snarare var att det fanns för många möjligheter att byta spelare och positioner. Då var känslan att flera av spelarna aldrig riktigt hittade sin roll och del i laget.

Med färre spelare kan det möjligen vara viktigare med en tydlig rollfördelning och fastare formationer, att spela ihop sig. Räkna med att det kan ta tid, men att utdelningen kan bli långsiktig. Det finns ju dock inga garantier för att utdelningen faktiskt kommer.

 

Slutsats?

Jag har ingen aning, det finns många olika alternativ och jag är egentligen helt fel person att fråga. Urban skakar nog bara på huvudet om han läser detta inlägg, men det ska bli väldigt intressant att se hur söndagens match mot Höllviken utspelar sig och hur de formationer jag fått veta att Dalen kommer matcha kommer prestera.

Jag har inte ens berört backsidan, men där finns ytterligare dimensioner att ta med i beräkningarna. Hu… det kan inte vara lätt att vara tränare, helt klart!

 

Pixbo – Dalen (herr): Konkurrens om egna publiken, orubblige Hedlund och första målet

Av , , Bli först att kommentera 0

Svärmor uttryckte förvånat att jag inte bloggat under veckan, vilket dessvärre varit följden av en lång och slitsam vecka på jobbet, men bättring lovas framöver. Det blir dock ett relativt kort inlägg idag, jag återkommer till övriga matcher som spelats under helgen.

Kort inlägg eller ej, jag måste ändå inleda med att kort uttrycka min frustration över att IBF Dalens hemmamatch gick av stapeln samtidigt som IBK Dalen spelade bortamatch(!). Det underlättar knappast möjligheterna att öka publiksnitt och antal tittare på webbsändningar om föreningens olika lag måste konkurrera med varandra.

Gissningsvis är det många olika faktorer som bidrar till att det blir på detta sätt, men fick jag önska skulle jag definitivt vilja se att varken damerna eller herrarna, oavsett om det är allsvenskan eller svenska superligan, måste konkurrera med varandra om samma publik.

Nåväl, fokus på herrarnas bortamatch mot Pixbo i svenska superligan, vilket var den match vårt val föll på idag!

 

Pixbo – IBK Dalen (8-3) (Svenska superligan, herr)

Matchen bevittnades via SSLplay och redan första sekunderna kunde vi konstatera att den lätt igenkännbara ”Pixbopåhejaren” ännu en gång gjorde sitt bästa för att heja fram sitt favoritlag från läktarplats. Jag vet inte vem du är, men till dig på läktaren i Wallenstamhallen som gång efter annan ropar ”Vi är Pixbofans allihopa” och ”Hela hallen” – fan, det behövs fler som dig som för väsen och hejar på sina lag från läktaren! Fortsätt så!

Och när jag ändå är inne på Pixbo… Jag ska inte dra för stora växlar, men Pixbo spelade märkbart tajtare spel överlag än vad jag upplevt att de gjort tidigare. Lite mer grisande och bättre på att förvalta kontringslägen. Och det gav resultat mot bortalaget Dalen vilka visserligen skapade lägen, men där avsluten hade väldigt svårt att leta sig förbi Pixbos Jon Hedlund som försvarade målet omänskligt bra. Hedlund inte bjöd på någonting!

Samtidigt hade Pixbo mindre svårt att sätta bollarna bakom Umeålagets målvakt Måns Parsjö-Tegnér. Jag skulle dock inte lasta Måns allt för mycket för detta. I första perioden tog Pixbo ledningen med 5-1 och vid flera av dessa var Dalenförsvaret märkbart inte med i matchen. Jag hatar uttrycket, men visst kändes det som om det fanns spelare som satt kvar i bussen…

 

Några av matchens höjdpunkter jag noterade

Jag tröttnar aldrig på att se den hårt arbetande Lukas Harnesk i dueller om bollen. Det var dock ett specifikt läge som uppstod i matchen där Harnesk lyckades få med sig bollen i dueller som uppstod när han försökte ta med sig den offensivt – och på något sätt lyckades han inte bara få med sig bollen utan stod plötsligt fri mot Jon Hedlund.

Med i anfallet var även den kvicke Marcus Berglund som följde med upp på Harnesks högra sida. Jag kan inte utan att se repris på läget säga om det var Harnesk, eller Berglund som försökte rulla in bollen mot den orubblige Hedlund. Jag och Maria var nämligen lite oense om detta, men oavsett vilket. Jag hade inte missunnat Lukas ett mål efter det förarbetet han gjorde.

En annan noterbar situation var den där Pixbos William Lindh gjorde mål mot Dalen när Pixbo spelade numerärt underläge. Det tog emot att se, det var nämligen en sekvens i matchen där Dalens hopp om att kanske kunna göra någon slags vändning grusades, ”spiken i kistan” – men, Lindhs skicklighet som ledde till målet var dock väldigt vackert och det vore oacceptabelt att inte nämna det.

 

Bästa spelare i Dalen?

Jag kan inte ta ut någon enskild spelare, men jag upplevde ändå att trots att målen till stor del uteblev så var det Dalens första formation som med högst frekvens skapade lägena. Även om formationen visserligen fick märkbart mer speltid allt eftersom matchen led mot sitt slut hade jag gärna sett att de fick ännu mer speltid under hela tredje perioden.

Det var dock väldigt glädjande att se både Marcus Berglund och Markus Lindström göra sina respektive första mål för säsongen. Det känns faktiskt helt sjukt att skriva det: första målet för säsongen – för Marcus Berglund! Det är svårt att förstå att det inte blivit fler poäng från Berglunds klubba, men förhoppningsvis släpper det nu.

 

Marias topp-3

1. Lukas harnesk. Glödhet idag både framåt och bakåt. Lukas hade bestämt sig för att leverera toppklass och enligt min mening gjorde han det också.

2. Pixbos målvakt Jon Hedlund fick verkligen svettas ikväll och stod för flera världsklassiga räddningar.

3. Pixbos lag trummade verkligen på och levererade många snygga mål bakom vår egna Måns som ikväll var stundvis väldigt ensam.

IBK Dalen-söndag: Desarmeringen, styrningen, upprättelse och nya smeknamnet

Av , , Bli först att kommentera 1

Trots att det bara gått en vecka sedan senaste inlägget känns det som om det var en evighet sedan jag skrev här. Det har inte varit en särdeles händelserik innebandyvecka, men privat har det varit turbulent och bloggandet har därför av nödvändighet fått kliva åt sidan. Jag har haft två tilltänka inlägg på gång, men de får helt enkelt vänta till nästa tillfälle när det är (relativt) lång tid mellan matcherna.

Nå, låt oss i stället fokusera på denna innebandyhelg som faktiskt bjudit på en del godbitar! I dagens inlägg tänkte jag inleda med att skriva om svenska superliganmatcherna jag och Maria såg på plats i dag, samt avsluta med att skriva några rader om gårdagens matcher där IBF Dalens damer och herrar spelade sina respektive matcher i allsvenskan norra.

Maria fortsätter leverera hennes topp-3 och kanske, ja kanske, får ni även ta del av lite läktarsnack jag snappade upp från min kära svärmor. Jag fick känslan av att hon skulle gilla det, men vi får se.

 

IBK Dalen – Linköping (2-3) (Svenska superligan, dam)

Både hemmalaget Dalen och bortalaget Linköping hade inlett säsongen tufft med varsin respektive seger under ordinarie tid av sju spelade matcher. Tack vare vunna extra poäng från övertidsmatcher låg dock Dalen två poäng före Linköping vilket innebar att dagens match antingen skulle ge Dalen möjligheten att skapa större avstånd ner till Linköping, eller chansen för Linköping att komma ikapp och gå om Dalen vid vinst under ordinarie tid.

Det slutade dessvärre (för vår del) med det sistnämnda. Linköping vann på ordinarie tid, men matchen var väldigt jämn och känslan var faktiskt länge att Dalen skulle ta hem det.

Trots en stark prestation från Matilda Wirthig i målet räckte Dalens prestation inte riktigt hela vägen.

 

Special teams

Dalen som uppvisade fint spel i de numerära överlägena, skapade många chanser i det första och gjorde mål i det andra. I det numerära underläget var Dalen inte bara trygga utan stod faktiskt för det farligaste läget i Linköpings power play när Clara Forssén sprang sig fri mot Linköpings Elin Rosén i målet. Något mål blev det dock inte tack vare räddningen från Rosén.

 

Desarmeringen

En annan spelare i Dalen som sprang till sig lägen var Victoria Ström som slet hårt framåt för att skapa chanser. Vid ett tillfälle var hon i princip fri mot nämnda Rosén, men en av Linköpings backar var hack i häl och använde klubban skickligt för att skärma av Ströms möjlighet att vända sig från backhand till forehand och läget desarmerades. Jag tror att det var Lisa Haglund i Linköping som stod för det fina försvaret i nämnda läge…

 

Två fina mål

Stod Dalens Sara Ryman vid Dalens 2-1-mål och Linköpings Hanna Garman för vid Linköpings 2-2-mål. Vid det förstnämnda målet valde Ryman att skjuta själv, trots att alternativet att passa fanns, vilket visade sig vara helt rätt val. Ett mycket pricksäkert avslut!

Bortalagets kvitteringsskott av Garman var inte mindre pricksäkert, hon sköt ganska långt från Dalens mål vid sargen och bollen skruvade sig lurigt precis förbi ovanför Matilda Wirthig. Ett riktigt fint mål.

 

Omkastade formationer

Dalen fortsätter kasta om lite grann i formationerna. I dagens match spelade exempelvis Felicia Lilja i första formationen med Frida Eriksson och Camilla Lundin. Sandra Törnqvist spelade nu i stället i tredje formationen tillsammans med Elsa Frisk och Victoria Ström, vilket jag upplevde var en intressant formation.

 

Marias topp-3

1. Matilda Wirthig!

2. Linnea Nylén storspelade både framåt och bakåt. Hon är enormt duktig på att läsa spelet!

3. Linköpings andra mål. Vilket skott!

 

IBK Dalen – Mullsjö (5-6, på straffar) (Svenska superligan, herr)

Tufft motstånd väntade för hemmalaget Dalen när Mullsjö gästade Umeå Energi Arena vind. Med viss förtjusning såg jag på förhand fram emot att få se vad detta nya topptippade Mullsjö skulle erbjuda i form av underhållning på planen, samtidigt som jag bävade för hur vårt skadedrabbade Dalen skulle stå upp mot helgens gästande lag – och jisses vilken underhållande match det blev!

Maria uttryckte det som innebandy när det är som mest. Själv funderade jag på om det inte vore roligt med en kvartsfinalserie mot Mullsjö… Visst, jag går händelserna i förväg.

 

Inramningen och allt omkring matchen

1246 personer hade letat sig ner till Umeå Energi Arena för att kika på matchen mellan Dalen och Mullsjö. Inte en allt för dum publiksiffra, men jag upplevde att publiken var lite svårstartad. Trots en match med högt tempo och spänning var det relativt liten uppslutning i klappandet – vilket heller inte riktigt kom igång förrän mot slutet av tredje perioden.

Några som däremot gjorde sitt bästa för att heja fram hemmalaget var ungdomarna som spelade i diverse Dalenlag – heja er! Deras energi hjälpte även delar av publiken att komma igång, mycket bra!

I övrigt upplever jag att det finns mer att hämta av introt, men ställer mig väldigt positiv till samarbetet mellan sekretariatet och Hasse Andersson som rörde sig runt läktarna med en mikrofon för att intervjua tränare kort efter perioderna och för att samspela med sekretariatet. Det var ett trevligt inslag som Dalen gärna får spinna vidare på.

Kul också när ungdomslagen bjuds in att spela i periodpauserna! En flicka vann bollen framför egen målvakt, tog fart och sprang förbi hela motståndarlaget och lade in bollen pricksäkert bakom motståndarnas målvakt. Framtida stjärna?

 

Matchen då?

Matchen var fartfylld och innehöll trevliga inslag från båda lagen. Inga parkerade bussar eller långa stunder av tickande mellan backarna – nej, det var hög press och anfallsspel som gällde redan från start.

Matchen var jämn, vilket även skottstatistiken vittnar för: skottstatistiken slutade 34-31.

Dalen ledde stora delar av matchen, men lägen bjöds det på åt båda hållen. Mullsjös Kim Ganevik gav Mullsjö ledningen för första gången i matchen 10:40 in i tredje perioden, men Dalens lagkapten ville annat. 14:34 kvitterade Ketil Kronberg och matchen gick vidare till en spännande övertidsperiod, vilken dock förblev mållös trots ett antal farliga chanser.

Om ni gräver fram high lightsen från matchen kan jag särskilt peka på ett par händelser ni bör kika närmare på:

1. Daniel Sonidssons styrningsmål (Dalens 3-1-mål)

2. Sebastian Palmqvists backhandknack i bortre (Mullsjös 3-2-mål)

3. Ketil Kronbergs krigarmål via köksvägen (Dalens 5-5-mål)

 

Måns Parsjö-Tegnér

Dalens mål kändes definitivt välförsvarat med Måns Parsjö-Tegnér på hugget. Faktum är att han storspelade och var en minst sagt avgörande faktor i att säkra poängen för hemmalagets del.

Det offensiva svängiga spelet ställer helt klart lite andra krav på Dalenmålvakten än det mer statiska spelet föregående säsong, men Parsjö-Tegnér visar gång efter annan att han hänger med väldigt bra och gjorde ett antal minst sagt svettiga räddningar i kvällens match.

 

Upprättelsen

Jag har tidigare varit lite hård mot Dalens första och andra formationer. Till skillnad från tredje formationen har deras prestationer varit lite varierande. I dagens match upplevde jag dock att de båda fick viss upprättelse.

 

Första formationen

Dalens första formation var högst bidragande till poängen mot Mullsjö idag och jag noterade bland annat hur fantastiskt Jonas Svahn kan ta emot en pass i full fart utan att hamna ur balans över huvud taget och att Patrik Rokka var rejält jobbig för motståndarna i kampen om bollen och kändes oerhört pricksäker med passningarna idag.

Starkast idag var dock ingen annan än lagkapten Ketil Kronberg som stod för tre mål och en assist och tillsammans med Måns Parsjö-Tegnér var den allra mest bidragande faktorn till att det blev poäng för Dalen idag. Och som han krigade till sig kvitteringsmålet i tredje perioden… det symboliserar Kronberg så väl. Det är inte bara hans spelskicklighet som imponerar, det är (framför allt annat) hans viljestyrka som gör det!

 

Andra formationen

Dalens andra formation fick visserligen se sig bänkade mot slutet, men det var ändå ett steg i positiv riktning. Daniel Sonidsson stod för en fin insats ikväll och Johan Larsson visade mycket vilja på planen.

På backsidan råder inga tveksamheter… Vare sig Lukas Harnesk spelar med Henrik Sjöström, Markus Lindström eller Viktor Nystedt gör han det riktigt bra och är ett defensivt monster. Detsamma tål att sägas om Viktor Nystedt, där defensivt möjligen ska bytas ut mot offensivt, men jag och Maria diskuterade även hur Nystedt tog något större plats i försvarsspelet under dagens match.

 

Från division 1 till närkamper mot landslagsspelare

En annan spelare som förtjänar att nämnas är Alexander Hedlund som klev in direkt från division 1 föregående säsong till hetluften i svenska superligan denna säsong. Och som han gör det… Vinner närkamper och avväpnar spelare som är landslagsmeriterade.

Jag vet inte om någon annan tänkte på det, men Dalens tredje formation, den så kallade Skellefteåkedjan, ställdes i princip hela matchen mot spelare som Rikard Eriksson och Anton Vestlund. Mullsjös två (for a reason) omtalade nyförvärv – vilka dock båda två gick 0+0 mot Alexander Hedlund och Pär Forsman, med flera.

Jag menar på intet sätt att tala ner Mullsjöspelarnas prestation, utan vill snarare passa på att hylla hur duktiga Dalens tredje formation faktiskt är. För duktiga är de faktiskt, oavsett om de får tvåor på innebandymagazinets betygsättning… 🙂

 

Marias topp-3

1. Månstret STORspelade hela matchen igenom. Detta är förstås viktigt i Dalens nya spelidé, men hans svettiga räddningar ska inte tas för givet. Mamma utbrast även ett nytt smeknamn på Måns ikväll: ”Månsan”. Vad tycker ni om det?

2. Jonas Svahn. Jonas var idag på enormt stort spelhumör. Alltid lika underhållande att se en av mina favoriter i IBK Dalen.

3. Laget Dalen. Äntligen presterar alla tre formationerna framåt!! Idag var innebandy spännande från första sekunderna till sista straffen.

 

IBF Dalen – Notvikens IK (7-1) (Allsvenskan norra, dam)

Hemmalaget IBF Dalen tog under lördagen emot gästande Notvikens IK i jakten på första poängen för säsongen. Gästande Notviken befann sig i en liknande situation, jagade fortfarande den första vinsten för säsongen, men hade två oavgjorda matcher med sig i bagaget och låg därmed ovanför Dalen i tabellen inför gårdagens match.

Det blev dock Dalen som visade sig klart starkast och tog hem samtliga tre poäng. Matchen avgjordes redan i den andra perioden då hemmalaget Dalen målmässigt tog över och dominerade, utökade från 2-1 till hela 7-1 och Notviken återhämtade sig aldrig från detta.

Poängbäst i matchen blev Dalens Yui Takahashi som gjorde tre poäng (2+1), tätt följd av Sandra Johansson (0+2) och Camilla Granström (2+0).

Camilla Granström fortsätter med hennes två mål vara en viktig kugge framåt för Dalen och befinner sig i skrivande stund på en tredje plats i målligan med sina åtta mål gjorda och leder även den interna poängligan i Dalen med hennes totalt nio poäng (8+1), imponerande!

 

Gävle GIK – IBF Dalen (12-8) (Allsvenskan norra, herr)

Alltså, det känns knappast chockerande att det görs tjugo mål i en match när IBF Dalens herrar spelar. Alla bör vid det här laget veta att det går fort när Dirty Dalen spelar innebandy!

Jag har dessvärre inte så mycket att notera kring denna match annat än att Gävle är ett tungt motstånd – oavsett om de börjat säsongen knackigt eller ej.

Noterar även att Gävles Andreas Dahlkvist stod för imponerande 6+2 och Alexander Larsson 0+6 i matchen…

Poängbäst i Dalen? Peter Grönroos som gjorde två mål och två assist! Jag har visserligen inte sett målen, men jag kan föreställa mig att han bombade in dem från sin backplats – där har han ett fint skott som brukar kunna leta sig in högt i målburen!

Örebro-Dalen (4-3): Effektivitet, formationen som gör det och skadeläget som oroar

Av , , Bli först att kommentera 0

Bortamatch för IBK Dalen i svenska superligan herr idag, men dock på en mycket märklig tid. Matchen spelades nämligen redan klockan 13 och inleddes lite snöpligt med att brandlarmet gick vid introt. Nå, ingen större fara skedd, matchen drog igång snart nog.

Här hemma i soffan var vi laddade på en härlig lördagsmatch med kaffe och nocco, spelet kunde börja!

 

Örebro – IBK Dalen (4-3)

Dalens historik av att spela svagt mot nykomlingar fortsatte dessvärre med dagens förlust. Redan i första perioden kändes spelet oväntat svajigt och förutom ett par minuter i andra perioden där Dalen spelade mer samlat var det först i tredje perioden Umeålaget kändes som om de var med i matchen på riktigt.

Örebro utnyttjade luckorna i Dalens försvar och det kändes inte riktigt som om markeringarna var där – samtidigt lyckades hemmalaget få igenom krosspassar som faktiskt inte borde få gå igenom.

Örebros effektivitet avgjorde helt klart matchen: fyra mål av 20 skott på mål, att jämföra med Dalens tre mål av 32 skott på mål.

Det är svårt att blunda för hur tungt det blir för Dalen att vinna matcher när första formationen inte får till det framåt. Skott i täck, stolpe ut och något för svåra passningar, det ville sig tyvärr inte mot Örebro. Det blev en hel del skott på mål, men bollarna måste in också. Det saknades det där lilla extra som behövs i avsluten.

Jag hoppas att detta blir gnistan som tänder elden i första kedjan igen – Ketil Kronberg, Jonas Svahn och Patrik Rokka – gör denna klasstrio det för Dalen redan nästa match som spelas mot superdupermegadunderupphypadekommervinnaSMguld-Mullsjö den 22 oktober? Fan vad jag hoppas det!

 

Formationen som gör det

Samtidigt gör Dalens tredje formation ännu en bra match och är anledningen till att matchen ändå blev så pass jämn som den blev.

Vid underläge 3-0 gjorde Henrik Sjöström en fantastisk nedtagning och följde upp den med ett pricksäkert skott som satt i målet bakom Örebros Jens Arvidsson.

Anton Åkerlund gjorde Dalens andra mål i numerärt överläge när han högg på returen skapad av skottet från Patrik Rokka.

Dalens tredje och sista mål gjordes kyligt av Pär Forsman som tog vara på chansen han krigade till sig, fint assisterad av Alexander Hedlund som fortsätter visa att han håller SSL-klass. Starke Forsman som förresten bärgade ett av Dalens power play när han hårt ansatt vände runt med bollen och fick slag på sig från spelare i hemmalaget.

 

Potentialen och det oroväckande skadeläget

I övrigt upplevde jag att det finns fin potential på backsidan, där några justeringar vid behov kan förändra dynamiken och styrkorna i en hel formation beroende på matchbilden och vad som behövs. Det kanske inte lyckades helt idag, men att exempelvis para ihop Mattias Ljunggren med Henrik Sjöström skapar en intressant offensiv duo med två backar som är duktiga på att följa med upp från backplats och båda har pricksäkra och vassa skott.

Samtidigt kan Lukas Harnesk och Viktor Nystedt ge en god blandning av defensiv tyngd och spelvändande snabbhet – med en tydlig rollfördelning mellan offensiv/defensiv på backsidan.

Annars är jag fortsatt bekymrad över hur mycket skadeläget i Dalen hämmar den så kallade bredden och spetsen offensivt. Att Mattias Wallgren saknas är ingen tvekan, han har en närvaro på planen som få i svenska superligan kan matcha, men sett till de senaste två matcherna saknar jag verkligen Fredrik Edholms dragskott och Sebastian Degeryds målsinne vilka mycket väl skulle kunna vara det som behövs för att även få igång Dalens andra formation.

Nyckeln framöver blir att få igång Dalens första två formationer, samtidigt som den tredje formationen fortsätter trumma på. Då kan Dalen bli ett riktigt tungt lag att möta!

Dalen-Thoren (7-4): Förlorad tilltro, vinddraget och han som gör mer än täcker skott

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag har fått lite feedback om att inläggen ibland blir lite (för?) långa – ledsen för det, men det är en direkt effekt av att jag släppt lös min inre innebandynörd ännu mer och låter honom gå lös på tangenterna! Nu borde det dock bli några inlägg med lite rimligare längd denna vecka.

Jag tänkte först gå igenom kvällens match, derbyt mellan IBK Dalen och Team Thorengruppen i svenska superligan herr. Redan i morgon väntar hemmamatch för IBF Dalen mot Granlo i allsvenskan norra herr, samt på fredag stundar en het derbymatch när IBK Dalen tar emot IKSU i svenska superligan dam. Mycket trevlig vecka med andra ord! Och för oss som befinner oss i Umeå många goda möjligheter att kika på innebandy direkt på plats i fina Umeå Energi Arena!

 

IBK Dalen – Team Thorengruppen (7-4)

Jag brukar skriva att jag sällan sågar här i bloggen, men faktum är att jag ännu en gång har några saker att nämna vilka jag anser hör hemma i den negativa kolumnen. Jag känner inte att jag kan blunda för det.

 

Ett ”lackluster”-intro

Nu har det visserligen varit lite hackigt de senaste två hemmamatcherna, men jag har bestämt mig efter att ha lyssnat till den vedervärdiga introlåten för Dalens entré på planen. Den är inte bra och jag ska tala om varför jag känner så.

Låten saknar den puls och rytm som krävs för att bygga upp förväntan – och den signalerar inte på ett bra sätt att: ”BOOM här kommer ert fantastiska hemmalag ut på scenen till publikens jubel”. Jag anser att den är ”lackluster”, lånat från engelskan, med vilket jag menar att den är ospännande och glanslös – var är glöden, pulsen och explosionerna? Nej, usch, fy! Gör det spännande att vara med under introduktionen till matchen!

Jag är hemskt ledsen om den eller de personerna som valt introlåten läser detta och tar illa vid sig, men den är gräslig. Hata mig inte, byt låt.

 

Snacket och fel fokus

Team Thorengruppens tränare Peter Sjöström har för vana att uttala sig kritiskt om Dalen. Bland annat under föregående säsong då han upprepade mantrat att Dalen är tråkiga vid till synes varje tillfälle han fick och tillade att det vore bra för Umeåpublikens skull om Thorengruppen tog över innebandytronen i Umeå.

Inför dagens match sa Sjöström i stället till innebandymagazinet att Thorengruppen måste hålla koll på Jonas Svahn, Ketil Kronberg och Patrik Rokka, men att Thorengruppen i övrigt är bättre på alla positioner.

I sammanhanget är det noterbart att Dalens tredje formation stod för tre av sju mål och att Dalens andra formation stod för ett mål. Därutöver gjorde Fredrik Edholm mål på straff – en straff Dalens andra formation bärgade.

Thorengruppen kanske var så fokuserade på ovannämnda trio att de underskattade övriga spelare i Dalen, men jag synar påståendet i innebandymagazinets artikel och lånar ett gammalt amerikanskt citat som jag tycker passar bra här: Bring it, don’t sing it, Sjöström. I kväll var Dalen bättre på övriga positioner!

 

En förlorad tilltro på sitt lag

Samtidigt har Team Thorengruppen ett mycket bättre lag än vad de visade idag. Något jag kan uppröras över är dock den totala bristen på att vilja och våga gå för tre poäng, eller i alla fall en poäng. Varför inte gå för kvitteringen?!

11:19 in i tredje perioden var ställningen 7-3 till Dalen. När togs målvakten ut i Thorengruppen? Med mindre än en minut kvar av tredje perioden att spela… Inget försök till upphämtning ens, inte på riktigt i alla fall.

Med så mycket fokus på ”tråkig” innebandy frågar jag mig, var fanns den där tron på laget och förmågan att göra en upphämtning? Är det redan i omgång fem i serien en fråga om att hålla nere siffrorna för en eventuell målskillnad i bottenstriden? Eller var det rädsla för att bli förödmjukade i derbymatchen?

Som sagt, det finns mycket kvalitet hos spelarna i Thorengruppen, men den egna tilltron på dessa kvaliteter, den fanns tydligen inte från ledningens sida i kväll.

Jag tror för övrigt att vi kommer få se ett Thorengruppen som kommer rycka upp sig framöver, gissningsvis redan i nästa match mot Örebro. Det passar laget bättre att gå in med inställningen att de är underdogs, vilket man kanske också gör nu mot det upp-hypade Örebro som gått som tåget hittills.

 

Matchen då?

Jag är lite urladdad efter all negativitet ovan, men ska nämna några händelser och spelare här som jag vill lyfta fram på ett positivt sätt. Först vill jag dock överlag hylla hela Dalens tredje formation, vilken prestation!

 

Första målet i SSL

Daniel Sonidsson – fick chansen när han var uppe högt och forecheckade och en spelare i bortalaget slarvigt tappade bollen. Sonidsson tog vara på tillfället direkt utan att tveka och målet var ett faktum. Jag är ganska säker på att detta var Daniels första mål i SSL – något jag i regel varit alldeles för dålig på att lyfta fram överlag i bloggen. Stort grattis Daniel Sonidsson!

 

Matchens lirare – vinddraget

Håll ett öga på Viktor Nystedt när han spelar förbi sina motståndare, eller när han vinner bollen och springer ifrån sina motståndare, eller varför inte när han sick-sackar runt dem som om de vore stillastående käglor i jämförelse. Helt otroligt snurrigt – snurrigt fantastiskt bra!

Jag undrar hur många motståndare Nystedt kommer reta gallfeber på denna säsong… Ja jisses, ena sekunden är han där med bollen, nästa är det bara vinddraget som avslöjar vilken riktning han tog vägen.

Förarbetet till Dalens 5-2-mål där han passade över till Mattias Ljunggren som snyggt lade in den, wow! Ingen tråkig lirare, den där Viktor. Utsågs välförtjänt till matchens lirare!

 

Täcker han bara skott?

Nej, det gör han verkligen inte.

Henrik Sjöström har vuxit ut till en riktigt stabil back i Dalen: krigar för bollen, följer med upp bra i anfallsspel och spelvändningar, har ett fint avslut och sliter verkligen för laget. Det är lätt att uppskatta Sjöström från läktarplats och jag uppskattade särskilt glädjen han utstrålade när han gjorde det riktigt fina 2-1-målet tillsammans med Alexander Hedlund.

 

Iskylan

Långtidsskadade Fredrik Edholm, börjar se allt piggare ut, joggar omkring en del på planen i periodpauserna och är delvis med under uppvärmningen. Fick chansen att kliva in och lägga en straff idag och överlistade Erik Ställ i bortalagets mål med ett stensäkert och iskallt avslut. Ingen rost i det där avslutet inte!

Förhoppningen är stor att vi ska få se Edholm helt återhämtad snart – och att han får hålla sig skadefri. Tekniken han har är riktigt innebandygodis!

 

Marias topp-3

1. Viktor Nystedt: killen med enormt säkra dribblingar och snabba fötter. När han gör snurrfinterna precis framför Måns Parsjö Tegnér som inte ens regerar, WOW kontroll i världsklass.

2. Mattias Ljunggren: Oh my god! Kämpade och slet både framåt och bakåt. Med Mikael Hill i arenan säger jag bara en sak, #MattiasTillLandslagetIgen

3. Jonas Svahn: det behövdes inte mer än tre minuter in i första perioden innan jag insåg hur taggad Jonas var. Han var först på alla bollar och vann dueller längs sargen. Blev dock inga mål idag för Jonas, men enormt kul att bevittna.

 

Dalen-Storvreta: Ahlroths lekstuga, glöden och uppoffringarna. Resultatrapporten: 92,3% och underskattning

Av , , Bli först att kommentera 0

Dags att samla tankarna såhär dagen efter herrarnas hemmamatch mot Storvreta i svenska superligan. Först kan jag dock berätta lite kort om innebandyhelgen som varit och vad ni kan förvänta er av helgens inlägg.

 

Fredagen

I fredags spelade IBF Dalens herrar bortamatch mot Wibax Patriots uppe i Piteå, en spännande match jag följde via Sportswik tack vare flitigt rapporterande från Dalens Eva Lindgren.

Och här vill jag passa på att slå ett slag för de fina eldsjälarna där ute som engagerar sig och använder appen och rapporterar så att vi som av olika skäl inte har möjlighet att vara på plats, eller kan se eventuella livestreams (ibland saknas de ju också) ändå kan följa matchen och få en liten känsla av spänningen som pågår där.

Så Eva Lindgren, Staffan Åkerlund, Henrik Wilhelmsson och alla ni andra som kämpar på med rapporteringar, intervjuer och annat – stort tack till er! Och ni läsare som eventuellt inte gett Sportswik en chans kan jag rekommendera varmt att göra det – den ger alla som följer ett lag en chans att lägga upp material och kommentarer under matcher när de spelas – och är ett betydligt trevligare alternativ än att följa iBIS när det finns någon eller några som sköter rapporteringen.

 

Lördagen

Under lördagen tänkte jag inleda den fina innebandydagen med att nöta lite av de tips jag fick från Jim Johansson tidigare, men det visade sig problematiskt. Jag tog promenaden till IKSU på en ren chansning i hopp om att hitta ett lugnt hörn, det brukar trots allt vara lugnt på helgerna, men det var upptaget överallt! Jag fick något besviket knata hem igen, men tanken var i vart fall god.

Tacksamt nog behövde jag inte vänta länge på underhållning, IBK Dalens damer spelade nämligen bortamatch nere i Västerås mot Rönnby.

Även denna match följde jag via Sportswik och vilken dramatik det blev i slutet! Jag tänkte återkomma till nämnda matcher under resultatrapporteringen längre ned i inlägget, samt även kolla till läget hos våra grannar i norr och ta en titt i division 2 för att se om Bodén tagit ikapp Johansson i poängligan.

Först ska jag dock gå igenom mina reflektioner från den enda match jag var på plats och såg under helgen: Dalens herrlag tog emot Storvreta hemma i svenska superligan inför 2103 åskådare.

 

IBK Dalen – Storvreta (5-8) (svenska superligan, herr)

Det blev förlust för hemmalaget när gästerna från Uppsala tagit bussen till Umeå för att bjuda på lite sen lördagsunderhållning (matchen spelades först kl. 20.00).

Efter fyra spelade matcher i svenska superligan på herrsidan har Dalen sålunda skrapat ihop sex poäng genom två vinster och två förluster, samtliga under ordinarie speltid.

Utan att vara någon superanalytiker kan jag dock direkt konstatera att vinsterna varit mot jämbördiga lag, AIK och Sirius, vilka båda gissningsvis lär vara högst involverade i ungefär samma del av slutspelskampen som Dalen. Förlusterna har kommit mot två lag vi i slutet av säsongen kommer få se i åtminstone topp tre.

 

Inramningen

Först vill jag nämna att det blev en trevlig inramning med hela 2103 åskådare på plats. Många ungdomslag tack vare ett pågående Umeå Floorball Festival med unga deltagare från bland annat både Kina och Tjeckien (wow!) likväl som från olika delar av norra Sverige, vilket var mycket roligt!

Det innebar också att det fanns en del supportrar för båda lagen under matchen, inte en typisk hemmapublik med andra ord.

Däremot fanns även en bekant klack på plats med tydlig agenda att heja på hemmalaget – vad jag uppfattade som en blandning av spelare från Dirty Dalen (IBF Dalen herr) och Valpar från Gamla Stans härliga klack som besökte Dalen i slutspelet mot just Storvreta. Ni får förstås rätta mig om jag har fel, men jag vet att det finns några Gamla Stan-personer i just IBF Dalen numera så det känns rimligt.

Några välbekanta ramsor fick vi höra och framför allt uppskattade jag retsamheten som riktades mot Storvretas något ocharmige målvakt Viktor Klintsten som drog på sig en resolut utvisning när han sa några väl valda ord till domaren – vilket i ärlighetens namn kändes onödigt inför en läktare full av barn. Det var alldeles för långt bort för att höras, men domaren tvekade inte en sekund – och då kan även tilläggas att domarna i övrigt var duktiga på att hantera både diskussioner med tränare och spelare i båda lagen i övrigt under matchen utan att ta några utvisningar. Alltså inte en bristande villighet att diskutera domslut, något högst olämpligt måste ha sagts.

Det är förresten trevligt med en klack som försöker elda på publiken och som kan liva uppstämningen med glimten i ögat – alltså inte en klack som behöver lektioner i både genus och vad som är ett lämpligt språkbruk inför barn – utan som håller det på en bra nivå.

Dirty Dalen, Valparna, oavsett vilka ni är – varmt välkomna åter, ni förgyller upplevelsen på plats!

Jag hade förresten tänkt bjuda på en bild här, men den blev eländigt suddig – vilket jag skyller på att min fotograf och fru Maria var borta. Eländigt, men den hamnar nog på Instagram i alla fall!

 

Storvreta – Ahlroths lekstuga

I Storvreta hade Valdemar Ahlroth lekstuga – vilket jag tror att han själv kände också när han plojade runt med lite harmlösa snurrerier på planen i slutet av tredje perioden. Men, så hade han förtjänat att vara på bra humör också – Ahlroth var nämligen stekhet och straffade Dalen hårt vid varje misstag kändes det som. Statistiken 3+2 säger en hel del, men även från läktarplats var det nummer 20 som stack ut mest – nå, tillsammans med Niklas Winroth förstås.

Valdemar Ahlroth som lämnade Växjö för spel i budgetåtstramade Storvreta, nå, i vart fall efter att Tobias Gustafsson köptes lös från Linköping med externa medel förstås. Det ska dock sägas att det är ett ännu mer stjärnspäckat Storvreta vi ser denna säsong och Ahlroth visade igår prov på att han verkligen passar in i Uppsalalaget som jagar guldet. Jag kan ju även passa på att nämna avsnittet med nämnde Ahlroth i innebandypodden Innebandysurr – riktigt bra!

 

Dalen – känslan överlag

Före jag går in på några enskilda spelare vill jag ta upp några reflektioner kring laget överlag. Ni får ta det för vad det är, mina åsikter och ”analyser” om jag ska våga mig på att dra det så långt att kalla det för det. Tyckande är nog en bättre beskrivning.

Den första reflektionen är att det mot gårdagens svåra motstånd märktes att frånvaron av spelare på grund av skador hämmar Dalen. Avsaknaden av bredd gör det svårt att göra några tydliga förändringar när det behövs, samtidigt som spelare som precis gjort debut i svenska superligan (direkt från division 1) ställs mot spelare som Robin Nilsberth, Albin Sjögren och Valdemar Ahlroth.

Det är med blandade känslor jag tar upp det. Stundvis är jag väldigt imponerad hur bra de unga spelarna i Dalen står upp emot några av svenska superligans bästa spelare, samtidigt som det också märktes hur hårt straffade hemmalaget blev varje gång ett misstag skedde – och visst blev det en del misstag.

Misstagen stod för övrigt inte enbart de unga spelarna för, inte alls, spelet var emellanåt väldigt lättläst och bollar slängdes in framför Storvretamålet vilka hastigt snappades upp av bortalaget som gick på snabba kontringar vilka i princip kunde ses som rena bjudningar.

På samma sätt gjorde slarviga uppspel, med felpassningar rakt i famnen på Storvreta, att Måns Parsjö-Tegnér fick svettas ordentligt i Dalenmålet.

 

Identitetsfrågan och maskinen Dalen

Ett antal mindre korrigeringar gjordes i formationerna i Dalen, bland annat i andra formationen, men överlag rullades det på tre formationer hela matchen. Utan att ha pratat med tränare Brolin, Hjort och Karlsson är det min uppfattning att detta berodde på att det behövdes för att orka gå på för fullt i varje byte och för att hålla sig till spelplanen för säsongen.

Jag återkommer till det ibland, hur jag upplevde att Dalen tappade identiteten någonstans föregående säsong, samtidigt var gårdagens match ett tecken på det raka motsatta. Identiteten finns där och spelplanen är tydlig. Matchen må vara en liten plump sett till poäng, men jag gladdes åt att Dalen inte drog i handbromsen, gick ner på folk och spelade ett mer välbekant spel. I stället fortsatte Dalen köra på och jag tror någonstans att den här sortens spel leder till både mer mål framåt och bakåt, likväl som att det ibland görs mer misstag i uppspel – leder det även till att motståndarna pressas att göra mer misstag som Dalen kan utnyttja.

Vi såg det mot både AIK och Sirius och jag tror att utmaningen blir att hitta en balans och nivå som går att justera beroende på motstånd, samtidigt som det gäller att få ut det maximala ur den skadedrabbade truppen. Det råder ingen tvekan om att spelare som Mattias Wallgren, Sebastian Degeryd och Fredrik Edholm hade varit viktiga kuggar som kunde hjälpt maskinen Dalen till ett högre och jämnare varvtal.

 

En hackande formation?

En formation som hackar något är förresten den andra formationen där jag upplever att stommen består av Marcus Berglund och Johan Larsson, samt på backsidan Lukas Harnesk. Därutöver har ett antal spelare fått göra inhopp och fylla ut, men det har inte riktigt klickat ännu och det är förståeligt mot bakgrund av de skador som drabbat just denna formation vilket föranlett nödvändiga förändringar i formationen.

På intet sätt menar jag att det är inhopparnas fel, däremot blir det förstås så att formationen tar flera viktiga kliv tillbaka när kontinuiteten och det som tränats in under försäsongen blir raserat på grund av åtskilliga skador. Oerhört frustrerande, det finns fina kvaliteter där, men de har inte fått komma fram i serien ännu. Larsson och Berglund var tillsammans med Degeryd stundtals riktigt heta under försäsongen och jag såg fram emot att få se dem spela ihop sig och kliva fram ytterligare. Nu ser det i stället ut som om det kommer ta tid och kräva eventuella justeringar för att göra det möjligt.

 

Glöden och beslutsamheten

Med det dystra äntligen överstökat kan jag äntligen fokusera på något positivare. Låt mig börja med att säga att Dalens första formation är en äkta första formation – en kedja som kan mäta sig med vilket lags första formation som helst.

Det finns mycket skicklighet och spelsinne på både forwardsidan och backsidan, vilket de utnyttjar med god fysik för att stundtals skapa långa byten och spela ut sina motståndare. Detta är spelarna som i första hand ska göra det för Dalen denna säsong, tillsammans med Måns Parsjö-Tegnér i målet.

Framåt valde jag en spelare att nämna särskilt från gårdagens match: Patrik Rokka.

Förutom att Rokka gjorde två av Dalens mål i ett läge där de behövdes som mest, har jag framför allt valt att lyfta fram målskytten för den glöd och beslutsamhet han utstrålade när Storvreta precis utökat sin ledning till 3-0 i andra periodens första byte.

Jag liknar det vid den beslutsamhet och glöd Caroline Stattin uppvisade under Scandic Cup som jag nämnde då, ni vet, en spelare som tar bollen och driver upp den längs kanten med en utstrålning som syns hela vägen från läktarplats och det infinner sig en stark pirrande känsla av att vi ska få bevittna något fantastiskt. Mycket riktigt gjordes Dalens första mål i matchen där och då, ett resolut avslut från Patrik Rokka. Det tog 20 sekunder för Dalen att besvara Storvretas mål i andra perioden och det var psykologiskt viktigt för att hålla Dalen kvar i matchen.

Rokkas andra mål var även det riktigt fint och jag skulle inte ha blivit förvånad om Patrik lyckades göra en äkta hat-trick i den andra perioden. Nu blev det visserligen inte så, men det var inte allt för långt ifrån.

 

Uppoffringarna

Jag har noterat tre backar i mina anteckningar, av lite olika anledningar, men vilka samtliga faller in under rubriksättningen.

Både Lukas Harnesk och Viktor Nystedt var underhållande och visade att de var där för att göra allt för att hjälpa Dalen vinna. En gemensam händelse var att de båda utan att tveka gjorde någon form av glidande skottäckning under matchen vilka båda resulterade i täckta skott – och ni vet hur mycket Dalen (och deras supportrar) älskar täckta skott!

Harnesk som gjorde inte bara en, utan två riktigt viktiga brytningar framför Dalens mål, vilka utan Harnesks ingripanden mycket väl hade kunnat leda till ytterligare mål för bortalaget, var en ljusglimt i den annars ganska hackande andra formationen mot Storvreta.

Nystedt bjöd på fina uppspel med en blandning av fart och våghalsiga moves där han spelade förbi Storvretas Henrik Stenberg ett flertal gånger, och var med undantag för den omedvetna bjudningen till Valdemar Ahlroth (som visade smarthet när han smög efter Nystedt när han släppte bollen bakåt slarvigt) överlag bra.

Sist, men inte minst, tänkte jag nämna Mattias Ljunggren här. Det har väl inte undgått er att han spelar med ett muskelfäste som släppt i ljumsken? Ljunggren har i princip haft att välja mellan att antingen operera och sålunda bli borta från innebandyn några månader, eller att spela med det skadade muskelfästet och rehabträna i hopp om att det blir bättre. Snacka om uppoffring?

Även om Ljunggren möjligen är lite långsammare än vad han varit, är han fortfarande rejält bra och en viktig spelare för Dalen i både försvars- och anfallsspel. Med ytterligare två assist från gårdagens match är Ljunggren fortsatt Dalens bästa poänggörare med imponerande 2+7 vilket ger totalt 9 poäng på fyra matcher, trots skadan.

 

Den försvunna spelaren – Felix Stenbäck

Jag tänkte kort nämna här att innebandymagazinet skrev en artikel om den försvunne talangen, Felix Stenbäck.

Jag har själv funderat ett antal gånger vad som hände unge Stenbäck. Han gjorde debut i svenska superligan i IBK Dalen och imponerade verkligen med en kombination av fart, spelsinne och kyla i viktiga lägen han krigade till sig med en kombination av de två förstnämnda kvaliteterna.

Därefter skadade sig Stenbäck och sågs i regel stappla omkring i arenan med kryckor för att heja på sina lagkamrater. Men, därefter syntes Stenbäck inte till under något år.

Jag och Maria har ibland tagit upp detta – vad hände egentligen? Nu vet vi i alla fall svaret och hoppas verkligen att Felix återhämtar sig och får möjligheten att spela innebandy igen – oavsett vilken nivå det nu blir.

 

Resultatrapporten

Här nedan får ni lite övriga resultat och reflektioner jag noterat sedan senast, med lite blandade lag och divisioner, men ni känner nog igen dem!

 

Rönnby IBK – IBK Dalen (2-4) (Svenska superligan, dam)

Inför denna match läste jag att Dalen tippades förlora, vilket förmodligen beror på en blandning av att Rönnby generellt brukar vara ett starkt lag, medan Dalen inlett säsongen poängmässigt tungt.

Samtidigt finns det mycket kvalitet i Umeålaget, som krigade hem segern nere i Västerås. Jag följde som sagt matchen via Sportswik och noterade en jämn match där Dalens Camilla Lundin kvitterade till ställningen 2-2 så sent som 13 minuter in i tredje perioden.

En ställning som sedan stod sig och när Dalen plötsligt fick chansen att spela power play när Rönnby drog på sig en utvisning 17:17 in i tredje perioden, ja då växte känslan av att det äntligen kunde bli tre välförtjänta poäng för Dalen.

Linnea Nylén gjorde mycket riktigt mål i numerärt överläge, assisterad av Lundin och paniken torde ha infunnit sig i hemmalaget. Rönnby tog time out, men det var bortalaget som gjorde matchens sista mål och spikade resultatet 2-4.

Utan att ha sett matchen måste även nämnas viktige Matilda Wirthig som räddade 24 av 26 skott för Dalen – 92,3 i räddningsprocent med andra ord. Sådana prestationer kan avgöra matcher!

Mycket starkt och väldigt glädjande att det äntligen lossnade för Dalen!

 

IBF Dalen – Strömsbro (3-5) (Allsvenskan norra, dam)

Sedan senaste resultatrapporten har IBF Dalen spelat ytterligare en match, vilken dessvärre resulterade i förlust mot Strömsbro. Dalen som inlett säsongen tufft har därmed 0 poäng efter tre spelade matcher, men än återstår det många matcher kvar av säsongen och nästa match spelas borta mot Åkersberga den 14 oktober. Kämpa Dalen!

 

Wibax Patriots – IBF Dalen (8-7) (Allsvenskan norra, herr)

Jag följde som nämnts även denna match via Sportswik. Det måste ha varit en oerhört spännande match på plats, bortalaget ledde bland annat med 2-5 efter att ha gjort fem raka mål, men hemmalaget lyckades ta ikapp och även ta ledningen i matchen med 6-5.

Dalens Magnus Enström kvitterade matchen tidigt i tredje perioden och ställningen 6-6 stod sig sedan hela vägen till 16:32 i tredje perioden. Under lite drygt 40 sekunder gjorde så hemmalaget Wibax två mål och lyckades hålla undan i sista stund och matchen slutade alltså med 8-7 under ordinarie tid.

Jag läste en artikel om matchen och har även hört från trogna källor att det var en riktigt nervpirrande match. Redan av rapporteringen, likväl som att kika på iBIS kan jag konstatera att det måste vara sant.

Jag noterar att Joel Grape Tjernström stod för fyra mål och en assist i matchen. Ni kanske minns att jag nämnde just denna Wibaxspelare under Scandic cup när han med äkta bolltrollkonster gjorde ett fantastiskt mål, han har det uppenbarligen i sig.

I Dalen var poängen mer utspridda, men poängbäst blev i vart fall Daniel Sonidsson som gjorde tre assist.

Överlag upplever jag att IBF Dalen stått upp bra mot typiska topplag i allsvenskan norra, Djurgården, Strängnäs, Wibax Patriots, men befinner sig i tabellens botten med noll poäng efter tre spelade matcher. Jag är dock inte nämnvärt orolig, fortsätter de trumma på och kan minska ner misstagen något kommer poängen börja rulla in. Jag tror även att det finns ett ganska stort mått av underskattning hos många motståndare (särskilt med beaktande av hur IBF Dalen tippats för säsongen) – vilket torde vara till ”Dirty Dalens” fördel.

 

Gamla Stan IBK – Umeå City IBF/IBK (1-6) (Juniorallsvenskan A, herr)

Matchen innebar Gamla Stans första förlust för säsongen, dock i juniorallsvenskan. I division 1 är laget fortsatt obesegrade. Det innebär att laget har sex poäng inspelade på tre matcher, vilket får anses vara klart godkänt.

Jag har inte så mycket att säga här, men noterar att det idag spelas en match i division 1 mellan Hörnefors och Gamla Stan, vilket bör bli mycket intressant. Dessvärre kan jag inte ta upp resultatet här, eftersom matchen i skrivande stund inte spelats ännu. Jag lär dock få anledning att återkomma till detta framöver.

 

Poängkollen – division 2 norra (herr)

Jim Johanssons Obbola IK tog visserligen emot Alexander Bodéns IBK Umeå Norr hemma, men jag noterar att Johansson inte spelade – vilket gissningsvis beror på att han nyligen blev pappa och har fullt upp med att vara förälder. Stort grattis Jim!

Jag noterar i vart fall att IBK Umeå Norr tog hem segern i matchen som slutade 5-12 och att Bodén för närvarande ligger på en stabil andraplats med 3+6 vilket ger totalt 9 poäng.

Ledningen har fortfarande Johansson med sina 14 inspelade poäng fördelade på 7+7.

Spänningen fortsätter! 🙂

En privatlektion i skotteknik (och en intervju) med en SSL-spelare

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har något riktigt trevligt att berätta för er som läser idag. Bakgrunden till dagens händelse var att Maria ville överraska mig på vår årsdag med en privatlektion i dragskott, eftersom jag bland annat varit missnöjd med mina rejält usla sådana… 🙂

Min kära fru hörde därför av sig med frågan till den tidigare Dalenspelaren Jim Johansson, ni minns han som satte skräck i målvakterna (och försvaret) i svenska superligan säsongen 15/16 och som har ett minst sagt imponerande dragskott! Jim svarade Maria att han självklart ställer upp och tyckte att det var en rolig idé.

Sagt och gjort, jag var minst sagt chockad när jag fick veta vad de hade planerat! På grund av lite olika omständigheter har det tagit lite tid att få till en tid som passade oss alla, men idag blev det äntligen av!

Förutom en hel del tips på vad jag kan öva på och en lektion på nära håll från någon som vet hur skott ska skjutas (herregud vad hårt Jim skjuter, att uppleva det på ”planen” går inte att jämföra med att sitta på läktaren..), var det även riktigt trevligt att umgås med Jim och surra innebandy. En skön kille och en riktig peppcoach! Jag är väldigt tacksam att han tog sig tiden att hänga med oss en eftermiddag och jag kände mig lite som ett barn på julafton. Tack även till Maria som styrde ihop detta! Några bilder kommer längre ned.

Vi passade förstås även på att ställa lite frågor till Jim när vi hade honom för oss själva. Här får ni ta del av hans sköna svar!

 

Hej Jim, hur gammal är du?

Jag är 24 år.

 

När började du med innebandy?

Tidigt, jag var nog fem eller sex år gammal.

 

Vilken är din moderklubb?

Böle BK.

 

När insåg du att du var duktig på att spela innebandy?

Min pappa sa redan tidigt när jag växte upp att jag kunde nå långt om jag satsade. Själv spelade jag för att det var roligt. Det var nog någon gång runt 15 eller 16 års ålder jag började inse att det fanns något där.

Även om jag tidigt började göra poäng jämförde jag mig inte så mycket med andra spelare, ni vet, mina lagkamraters hårda slit gjorde att jag fick komma till lägena där jag kunde skjuta till exempel. Däremot försökte jag mäta mig med mig själv, kolla på min egen utveckling.

 

Var spelar du innebandy nu?

Jag spelar just nu med Obbola IK i division 2.

 

Håller du på med några andra sporter än innebandy?

Det har främst varit fotboll, men jag trivs bra med de flesta bollsporter, exempelvis basket och jag räknar även in hockey där. Jag är mindre bra med ett racket, berättar Jim med ett skratt.

Jag har väl alltid känt att jag har ett bollsinne, vilket har hjälpt mig.

 

Du har fram tills denna säsong spelat med IBK Dalen. Hur många säsonger blev det i Dalen?

Det blev ungefär två och en halv säsong med Dalen.

 

Före du började i Dalen spelade du en sväng i Norge, berätta gärna lite om det!

Jag fick chansen att åka till Norge och spela en säsong med Greåker. Samtidigt som jag bestämde mig för det träffade jag dock min tjej här hemma. Greåker var väldigt förstående och såg till att jag fick många resor hem till tjejen, men det blev jobbigt att vara ifrån varandra förstås. Det var också anledningen till att jag återvände hem till Umeå.

Jag fick dock ett väldigt positivt intryck av Greåker och den tid jag var där!

 

Hur kom du i kontakt med Dalen?

Jag tror faktiskt att det var Jonatan Brolin (tränare i herrlaget SSL) som hörde av sig till mig när Dalen behövde en spelare vid ett tillfälle. Jag lyckades göra bra ifrån mig och fick frågan om jag var sugen på att börja träna med Dalen och så blev det.

Jag har fått ett väldigt fint stöd av Dalen och särskilt av Urban Karlsson som stöttat mig och hjälpte mig, han har varit som en extra-pappa och hjälpt mig med allt. Sedan har jag haft ett stort stöd från tjejen också!

Hon gillar egentligen inte bollsporter eller innebandy, skrattar Jim, men han berättar att hon alltid haft stor förståelse för hans innebandy.

 

Varför valde du att sluta i Dalen och trappa ner?

För familjen, vi ska få barn och innebandyn tar upp väldigt mycket tid. Jag vill kunna finnas där för familjen.

 

Har du någon, eller några favoritspelare, kanske någon du såg upp till när du var yngre?

När jag var yngre såg jag framför allt upp till Peder Bodén, men det var även spelare som Ketil Kronberg och Mattias Wallgren som spelar ännu idag. De var stora spelare även då.

Jag minns till exempel när jag spelade första matchen tillsammans med Peder, borta mot AIK. Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse!

 

Har du något bästa innebandyminne att dela med dig av?

Mitt bästa minne är den andra kvartsfinalmatchen mot Växjö, säsongen 15/16 när vi spelade hemma. Växjö tog ledningen med 6-5 när det bara var 19 sekunder kvar av tredje perioden. Alla trodde att matchen var över, folk på läktaren började gå ut.

Det var en otrolig känsla när jag lyckades göra kvitteringen med bara sju sekunder kvar av perioden. Jonas (Svahn) lyckades ju sedan avgöra för oss på övertiden, ett riktigt fint minne!

 

Jim instruerar

171001_2

Falun-Dalen (6-3): 16 år, special teams, ett tveksamt betyg, poängkungen och resultatkollen

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blir ett ganska långt inlägg idag – jag hoppas att ni mäktar med!

Jag blev både glad, taggad och lite frustrerad när jag med mestadels förtjusning upptäckte att Dalen spelade fyra matcher – samma dag!

Förstå mig rätt, jag klagar inte på mängden innebandy, tvärtom, denna säsong har jag taggat igång mer än någonsin och har också som mål att se på mer innebandy.. än någonsin! 🙂 Jag försöker mer ingående följa fler av Dalens lag än tidigare, i största möjliga mån och har även ett antal andra lag jag följer lite extra.

Det ställer dock till problem för mig när lagen spelar samma dag och i vissa fall rentav samma tider. Jag antar att det finns förklaringar, planering som ska hållas, etc. etc. Så kan det mycket väl vara, men visst finns det fler än jag som gärna skulle se flera av Dalens lag spela – oavsett dam- eller herrsida, eller division. Och problemet när de spelar samtidigt är att vi åskådare tvingas välja vilket lag vi följer på plats, eller via distans.

Tack vare iBIS, Sportswik och sociala medier kan jag få en bättre uppfattning om hur matcherna går, följa dem i någon mån, men ursäkta språket nu, fan.. jag vill se dem live om möjligt! Och jag vill slippa välja en match att prioritera – för samtidigt som jag gör det valet, väljer jag samtidigt bort ett annat lag. Låt mig slippa välja – jag vill se allt!

Åh, nåväl, som sagt förstå mig rätt – jag är inte särskilt frustrerad egentligen, men jag vill ändå få det sagt!

Med den ganska tråkiga introduktion vill jag i stället rikta blickarna mot dagens inlägg! Det blir inte i kronologisk ordning idag. Från början kan ni läsa reflektionerna från Dalenherrarnas bortamatch i svenska superligan mot mästarlaget Falun. Ni får självklart även del av Marias topp-3!

Därefter kommer lite resultatrapportering och reflektioner kring övriga Dalen-matcher från både allsvenskan norra och svenska superligan på både dam- och herrsidan, samt ett antal andra lag jag följer med intresse.

Håll till godo!

 

IBK Dalen – IBF Falun (3-6) (svenska superligan, herr)

Det är en erkänt (ökänt?) tuff bortamatch att möta Falun i Jalas arena. De har fina publiksiffror och stjärnspelare så att det räcker och blir över. Något riktigt trevligt som florerat kring Falun på sistone är den blott 16-årige Malte Lundmark som har klivit fram och fått chansen i Falun och minst sagt tagit den!

Det visade han även ikväll när han bland annat lade straffen mot Måns Parsjö-Tegnér och pricksäkert sköt in den, kvickt! Det ska dock även tilläggas att unge Lundmark var bra och välförtjänt fick fortsatt förtroende när matchens viktigaste minuter spelades. Mycket roligt att se!

Annars var det framför allt den betydligt mer erfarne Rasmus Enström som imponerade mest i Falun.

I Dalen var det för övrigt inte Parsjö-Tegnér som stod i kvällens match (utöver den nämnda straffen). Målvakten för kvällen i bortalaget Dalen var nyförvärvet John Stiglund som gjorde debut och stod för en riktigt fin prestation med kvicka reflexer och vackra utkast. Jag känner mig nästan som en inspelning när jag beskriver Stiglund, men ni som såg matchen instämmer nog i den beskrivningen. Jag återkommer till Stiglund lite längre nedan.

Om jag ska sammanfatta matchen skulle jag vilja beskriva det som en jämn match där det kändes som om vilket som helst av de båda lagen kunde ha tagit hem det när det återstod tio minuter av den tredje perioden. När Falun gjorde två snabba mål runt den 14:e minuten vägde det dock klart över till hemmalaget. Dalen jagade i spel sex mot fem, men fick se Faluns Alexander Hallén rulla in en boll i öppet mål. Ridå.

 

Special teams

Matchen bjöd annars på en hel del tillfällen att spela med så kallade ”special teams”, alltså numerära över- och underlägen. Spelare utvisades åt höger och vänster för liggande spel, ja faktiskt i båda lagen.

Här vill jag dock hylla Dalen som var otroligt effektiva, gjorde mål i två av tre numerära överlägen och höll även tätt i samtliga tre numerära underlägen. Mycket imponerande!

I numerärt underläge hölls nollan mycket tack vare spelare som John Stiglund i målet och Henrik Sjöström och Lukas Harnesk på backplats vilka samtliga imponerade. Jag tänkte mer än en gång att Stiglund måste vara otroligt glad över att ha extramålvakten Harnesk med sig – wow, vilken uppoffrande spelare han är!

 

Tveksam 2/5 i betyg

John Stiglund fick förresten en 2:a av högst 5 i betyg av innebandymagazinet, vilket innebär att hans prestation var ”godkänd”, men inte mer. Inte bra, men godkänd…

Stiglund som gjorde SSL-debut och släppte in fyra mål av 34 skott. Jag gräver fram mina dammiga matematikskills igen och konstaterar att det är en räddningsprocent motsvarande 88,2%. Jag vet dock inte om ett av de skotten räknas som målet i tom kasse, men oavsett vilket är det en hög räddningsprocent i debuten.

Det ska även läggas till att Stiglund höll nollan i sex minuter av totalt sex minuter numerärt underläge. Om det är oklart ifrågasätter jag alltså innebandymagazinets 2:a på John Stiglund – dags att öppna ögonen och säga som det är, Stiglund var bra! #backaStiglund

 

Poängkungen

Slutligen måste jag hylla Dalens poängstarkaste spelare – han som leder poängligan för närvarande med två mål och fem assists – som gjorde en fantastisk match och var en av de starkaste anledningarna till att Dalen hängde med så pass bra de gjorde mot Falun.

Det är en spelare jag tjaaaatat om att få se skjuta mer (ja, jag vet att han har skjutit en del) och ikväll satt skotten både högt i bortre krysset, lågt vid ena stolpen och i ribban ovanför Johan Rehn… Har ni gissat det? Jag syftar förstås på Mattias Ljunggren!

 

Marias topp-3

1. Mister Stiglund. Vilka räddningar, oh my god vilka räddningar! Utkasten är bland de bästa i SSL vilket är en skön fläkt.

2. Mattias Ljunggren, vilket skott denna kille har. Landslaget nästa!!

3. Pär Forsman. Killen som med sina grabbar i samma kedja stått upp enormt bra mot Faluns första femma. Forsman som krigar i varje duell och tar rätt löpningar! Dock kanske lite för gärna mellan backarna vilket kan vara svårvunnet mot Emil Johansson och Thomas Holmgren…

 

Resultatrapportering

Jag tänkte här samla resultat från matcher och lag jag följer lite extra och tanken är att det ska bli ett fortsatt återkommande inslag – dock i viss mån av tid! 🙂

 

IBK Dalen – Warberg IC (2-3) (svenska superligan, dam)

En till synes jämn match utspelades mellan hemmalaget Dalen och gästande Warberg. Ställningen 1-1 stod sig hela vägen från 03:55 i andra perioden till sista minuterna i tredje perioden när Warbergs Camilla Halldén gjorde bortalagets andra mål och Warberg därmed tog ledningen.

Med endast en minut och 25 sekunder kvar av tredje perioden lyckades dock den offensivt starka duon Frida Eriksson och Camilla Lundin kvittera matchen med mål av förstnämnda Eriksson.

Matchen slutade dock tungt för Dalen, med 38 sekunder kvar lyckades nämligen Therese Arneson sätta Warbergs tredje mål och bortalaget vann matchen med siffrorna 2-3.

En svår inledning på säsongen för Dalen som får fortsätta jakten på den första trepoängaren… Ett Dalen som jag ändå upplevt har många bra kvaliteter och duktiga spelare. Jag hoppas verkligen att de får ”islossning” snart.

Annars är en glad notering att den tippade måltjuven Frida Eriksson fortsätter leverera mål för det svartvita Umeålaget. Eriksson har nu gjort mål i tre av Dalens fyra spelade matcher och känslan är att hon bara kommer fortsätta.

 

IBF Dalen – IBF Falun (7-8) (allsvenskan norra, dam)

Jag följde matchen så gott jag kunde via Sportswik och det krävs knappast en djupanalys för att kunna konstatera att det måste varit något alldeles extra!

Falun inledde starkt, räddade en straff och höll nollan under hela perioden trots två numerära underlägen. När Dalen sedan gjorde ett felaktigt byte tog Falun vara på chansen och satte sig i ledning med matchens första mål.

I andra perioden ångade bortalaget Falun på till hela 0-5 med halva matchen spelad, vilket föranledde hemmalaget att ta time out. Det visade sig vara ett klokt drag och var starten på vändningen för Dalen.

Camilla Granström inledde Dalens målskytte kort efter time outen och var sedan tillsammans med lagkamraten Sandra Larsson högst bidragande till Dalens fina upphämtning som så när räckte hela vägen.

Granströms 2+1 och Larssons 4+0 innebar att de gjorde sex mål och totalt sju poäng tillsammans! Mycket imponerande prestation!

Dalens sjunde mål (nummer fem i ordningen) gjordes av Lovisa Nylén. I rapporteringen fick vi även den högst oroande nyheten att nämnda Nylén skadat knän, matchen avbröts under en längre stund och ambulans tillkallades. Det låter inte alls bra, hoppas verkligen att Lovisa mår bra!

Matchen avslutades även högst dramatiskt genom att Falun fick möjligheten att lägga en straff med 35 sekunder kvar av tredje perioden och ställningen 7-7.

Straffläggare Elsa Rendalen måste ha starka nerver, hon satte straffen och avgjorde därmed matchen på ordinarie tid för Falun som lyckades hålla ut de sista sekunderna därefter.

En tuff avslutning på en jämn match där Dalen, trots en svag inledning gjorde en mäktig upphämtning! Tyvärr lämnar den en bitter eftersmak med den stora frågan – hur mår skadade Lovisa Nylén egentligen?

 

IBF Dalen – Strängnäs IBK (6-10) (allsvenskan norra, herr)

Jag och Maria var på plats för denna match. Jag gjorde något slags tafatt försök att rapportera via twitter (något Maria retade mig lite för) – vilket jag tror mest riskerade att uppfattas som spam…

Alltså, ärligt talat vet jag inte hur folk orkar kämpa på med liverapportering, matchreferat och annat. Det är faktiskt riktigt krävande och förutsätter noggrannhet, kvicktänkthet och kvicka fingrar. Tiden det tog mig att försöka dra till med något som i alla fall föreställer fyndigt och få ner det i text via mobilen var ibland så pass lång att det hann hända saker i matchen.

Så, en eloge till er alla som kämpar på i både Sportswik, via twitter och diverse referat, m.m.!

 

Matchen då. Den var svängig, mestadels fartfylld och innehöll en hel del fina dragningar, skott och annat innebandygodis. Bortalaget Strängnäs inledde ganska naivt i anfallsspelet, vilket Dalen utnyttjade inte minst när veteranen och forne SSL-spelare Andreas Berglund snabbt snodde åt sig bollen och med kvicka löpsteg på egen hand kontrade in matchens första mål.

Dalen fortsatte starkt och drog ifrån till en 3-0 ledning. Där någonstans i slutet av första perioden vaknade dock Strängnäs till, gjorde tre mål på mindre än fem minuter och visade prov på en imponerande offensiv.

Något som sedan kännetecknade Strängnäs hela matchen var deras styrka att tända till så snart Dalen gjorde mål. Det small i princip direkt när Dalen väl satte en boll – plötsligt var Strängnäs där, kämpade frenetiskt mot Dalens Tobias Svensson i målet som trots siffrorna gjorde en mycket fin insats. Det är svårt att klandra Svensson som gjorde många fina räddningar – jag och Maria var överens om att han var en av Dalens tre bästa spelare i matchen.

 

Och på tal om bästa spelare i Dalen… Två spelare som imponerade stort var Christoffer Dahl och Jacob Mäkeläinen.

Dahl gjorde fyra mål (jag hade felaktigt noterat tre), men imponerade även och kanske framför allt mest genom att gå in i matchen med riktig kämpaglöd och slet stenhårt för att vinna duellerna. Jag tappade räkningen på hur många frislag Dahl vann i tredje perioden, men det var många! En spelare som växte i takt med att motgångarna blev större, riktigt starkt!

Mäkeläinen, en spelare som jag nämnt tidigare i bloggen och som jag och Maria är överens om att vi gillar skarpt, utstrålade i sedvanlig ordning enormt mycket energi och förvaltade den på fint sätt i både hemjobb och anfallsspel. Poängmässigt blev det en ganska blygsam skörd för Jacob som noterades för en assist, men faktum var att han flertalet gånger bidrog med fint förarbete och även var väldigt nära att på egen hand kliva in (läs: ånga på och igenom Strängnäs försvar) för att lägga in den. En sådan situation resulterade i att Strängnäs drog på sig en utvisning och Dalen tilldelades en straff – det var Mäkeläinens förtjänst.

 

Marias topp-3 (och dagens minus)

1. Christoffer Dahl. Vilken energi och kämparglöd, och hat-tricket!

2. Jacob Mäkeläinen WOW vilken glädje. Blir så glad av att se hans löpningar!!

3. Tobias Svensson, Dalen-målvakternas dag. Otroligt fina räddningar och läsning av spelet.

– Dagens minus går till tränaren i Strängnäs som blev så arg när Dalen gjorde mål att han kastade en penna som gick sönder och plastbitarna flög upp bland publiken… #osportsligtbeteende

 

Gamla Stan IBK – Örnsköldsvik IBK (8-4) (division 1, herr)

Skellefteålaget Gamla Stan fortsätter imponera i division 1 norrland. Dagens vinst mot Örnsköldsvik innebär att Gamla Stan nu vunnit tre raka matcher i inledningen av säsongen och leder serien via målskillnad gentemot tvåan RIG Umeå.

Tack vare välskriven rapportering från Staffan Åkerlund kunde vi på distans följa matchen via Sportswik och jag vågar därför även hänvisa till vad jag kallar en säker källa när jag summerar att Gamla Stans vinst bärgades genom hårt slit, uppoffrande försvarsspel och viktiga skottäck.

John Sjöstedt gjorde Gamla stans första mål i matchen, likväl som lagets sista och blev poängbäst med tre gjorda mål och en assist. Starkt!

 

Poängkollen – division 2 norra

Det finns som tidigare nämnts en del Dalenbekantingar i de lägre divisionerna, gamla (och yngre) rävar som fortsätter spela innebandy även efter att de valt att trappa ner. Jag tänkte därför lite hastigt kolla till division 2 norra för att se om jag kunde hitta några sköna bekantingar där nere.

Nu har det visserligen inte hunnits spelas så många matcher, men jag behövde inte leta länge. På första plats hittade jag Jim Johansson som med 7+7 har samlat ihop totalt 14 poäng på två spelade matcher, kul!

Noterar även Alexander Bodén som spelat en match och ligger på en 9:e placering med 2+1, totalt tre poäng. Frågan är om inte Bodén lär vara hack i häl med Johansson snart? Vi får se lite längre fram!

 

Dalen-Sirius (6-4): Genidraget, sjupoängsduon, magicentern och fysmonstren

Av , , Bli först att kommentera 0

Redan två dagar efter matchen mot AIK var det så dags för Dalens herrar att ta sig an Uppsalalaget Sirius på hemmaplan. Det ska även tilläggas att Sirius spelade match för två dagar sedan mot Falun så någon fördel fanns det inte för något av lagen.

Jag noterade inte den exakta publiksiffran, men lite drygt 900-någonting åskådare hade letat sig till Umeå Energi Arena, dagen till ära, för att heja fram de båda lagen.

Det finns vissa lag jag redan på förhand har en dålig (eller bra) känsla inför och jag ska ärligt säga att just Sirius har jag inte någon vidare känsla för. Dalen brukar ha svårt för Sirius och faktum är att Sirius var klart bättre i alla mötena föregående säsong. Sirius som dessutom känns ännu starkare i år – inte minst genom klassvärvningen av Joakim Olsson. Såhär efter matchen, trots att Sirius förlorade, var jag ändå imponerad av vad jag såg i delar av Sirius spel. Det finns klara styrkor där!

Samtidigt tänkte jag att det är ett helt nytt Dalen som ställer upp i år – något som syns inte minst i attityden på planen och hos spelarna. Jag skrev under föregående säsong om en förlorad identitet, men det har vi inte sett något av under försäsongen eller inledningen av svenska superligan. Däremot finns det en glöd i Dalen nu som saknades säsongen innan och jag hoppas att vi får se den fortsatt under hela säsongen!

 

Dalen – Sirius (6-4)

Om jag skulle beskriva inledningen av matchen kortfattat skulle jag säga att Dalen kändes stabila och mer spelförande under den första perioden och gick till periodvila med ledningen 2-1, men inledde den andra perioden som om de satt kvar i omklädningsrummet.

Samtidigt trummade Sirius på stenhårt vilket resulterade i att Uppsalalaget gjorde tre mål på tre minuter medan Måns Parsjö-Tegnér i Dalens målbur desperat försökte väcka lagkamraterna med väl valda ord. Det gav dock ingen effekt och desperationen växte sig allt starkare hos hemmalaget.

På läktaren var oron nästintill total när Sirius Bobby Edberg satte 2-4-målet och sålunda satte Sirius i en trevlig tvåmålsledning medan kaoset pågick hos Dalen. Så hände det dock, genidraget.

 

Genidraget

Tränartrion Hjort, Karlsson och Brolin kastade plötsligt om i formationerna, satte ihop Henrik Sjöström med Lukas Harnesk på backsidan och placerade Marcus Berglund tillsammans med Alexander Hedlund och Anton Åkerlund. Och det gav effekt – direkt!

Anton Åkerlund assisterade Alexander Hedlund till 3-4 (noterar att det står fel i iBIS) och bubblan spräcktes äntligen. Dalen vaknade till och började kämpa sig tillbaka in i matchen.

Minuterna senare kvitterade Dalen i numerärt överläge genom Anton Åkerlund, assisterad av Jonas Svahn (i princip identiskt med Dalens första mål i matchen) och drog sedan ifrån till 5-4 när Jonas Svahn fick bollen från Anton Åkerlund i numerärt underläge och trampade in och lade in den bakom Tobias Steineck i Siriusmålet.

 

Tjugo minuter svettig puls

I tredje perioden accelererade Sirius direkt och pressade, det låg en känsla i luften att Sirius skulle göra mål, men målet uteblev, trots att bortalaget kämpade intensivt. Hemmalaget kämpade dock minst lika intensivt och med lite drygt fem minuter kvar skickade Mattias Ljunggren en lång boll till kapten Ketil Kronberg som vann bollen i duellen med Sirius Henrik Malmgren och lade in den lågt på bortre stolpen förbi Steineck. 6-4 och det återstod bara minuter av matchen.

Därefter blev det väldigt hektiskt, inte minst när Jonas Svahn fick en tvåminuters utvisning för slag, men Dalen lyckades hålla ihop med starkt spel av bland annat Henrik Sjöström och Lukas Harnesk.

 

Sjupoängsduon

Matchens två bästa spelare var onekligen Jonas Svahn (1+2) och Anton Åkerlund (2+2) vilka tillsammans skrapade ihop sju poäng. Jag har dock inte noterat dem som bästa spelare bara utifrån poängen, jag noterade Åkerlund för hans enorma vilja och kämparinsats på planen. Titta bara på Åkerlund i forecheckingen och kampen om bollarna, matchen igenom, wow! Jonas Svahn glänste å andra sidan med sitt otroliga spelsinne och sylvassa passningsspel.

 

Goda chanser till magi

På tal om Svahn förresten… Jag diskuterade med Maria i bilen på vägen hem hur otroligt bra Jonas Svahn är när han spelar med spelare som synkar och verkligen kan hänga med i hans tempo, det flyter på så fint, ser så enkelt ut och det händer så mycket på kort tid! Det blir så tydligt i landslaget och jag tycker även att vi får se det allt mer mellan Svahn, Kronberg och Rokka.

Det pratades lite föregående säsong om att Svahn inte var lika synlig i Dalen som han var säsongen före, samtidigt som han glänste i VM, men jag tror att hela identitetskrisen (mitt ordval och sätt att beskriva det på) och avsaknaden av stäm i spelet som tyvärr skakade Dalen stora delar av säsongen även höll tillbaka Svahn många gånger. Spelet saknade liksom det där flytet och då kommer inte Svahn riktigt till rätta i rollen som center, spelet fastnar på mittplan. Att jämföra exempelvis med de matcher säsongen innan då Svahn och Jim Johansson hade ett otroligt samspel och skapade tillsammans.

Jag tror och upplever som sagt att det är en ganska hög tröskel att spela med Svahn, men jag tror samtidigt att vi den här säsongen har goda chanser att få se Jonas Svahn verkligen kunna spela sitt spel i harmoni med spelskickliga Rokka och Kronberg – och det kommer bli magiskt!

 

Övriga kortfattade reflektioner

Jag måste kort nämna fysmonstren Marcus Berglund och Lukas Harnesk. Alltså, Berglund, hur snabb är han egentligen? Helt makalös när han går in för det, tar sig förbi (eller genom) motståndare och vinner bollar. Riktigt imponerande!

Och Harnesk som är stenhård i närkamperna, var otroligt viktig hela tredje perioden mot Sirius när Dalen behövde det som mest och även saknade knäskadade Mattias Wallgren som annars brukar kliva in och vara orubblig. Riktigt bra och det känns väldigt tryggt med Lukas på planen när det hettar till. Månne lite upprättning för den knäckta klubban under Scandic Cup…?

Jag gillar även backparet med Mattias Ljunggren och Viktor Nystedt. Det är en spännande kombination med två backar som faktiskt inte alls är lika varandra, men som båda besitter fina offensiva kvaliteter. Luriga snurriga och mycket underhållande Nystedt tillsammans med fysiskt starka Ljunggren som har ett fint spelsinne. Inte alls dumt!

Vad fasen, en sista observation sedan får ni Marias topp-3! Jag läste på twitter att Henrik Sjöström fått två av fem stjärnor i innebandymagazinet i någon slags ranking av varje lags olika delar och spelare, där hans tre styrkor som lyftes fram kort och gott var att han täcker mycket skott. Jag vill bara förtydliga för den som missat det att Sjöström gör så mycket mer än bara täcker skott och att han välförtjänt spelade på två backpar stora delar av matchen ikväll.

 

Marias topp-3

1. OH MY GOD, målglada Dalen, maskinen, får dagens första placering! Enorm glädje och samarbete från alla håll. Bästa Dalenspelaren håller jag med matchsponsoren VK om med ett ”Ooh-ah Åkerlund, säg Ooh-ah Åkerlund”.

 

2. Matchtempot som Sirius hjälpte till att upprätthålla. Jobbigt för oss som tittade, men också enormt rolig innebandy visades upp. Sista 3 minuterna kunde nog ingen i Umeåpubliken andas, jag inkluderad.

 

3. Dalens för denna säsongen nya första formation med Ketil Kronberg – Jonas Svahn – Patrik Rokka. Dessa ska SSL hålla utkik på. ???? Spelförståelsen och samarbetet mellan dessa 3 är enormt. De hittar varandra såhär bra redan andra matchen i serien. Mycket, mycket mer lär vi få se.