Hur ska kampanjen om att motverka våld i hemmet utformas? Vad kan göras mer för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män? Hur ser det ut i Europarådets 47 medlemsstater? Dessa och många fler frågor diskuerades när Europarådets 47 jämställdhetsexperter från lika många länder träffades igår i Strassbourg. Tjänstemän som är huvudansvariga för frågan i sitt respektive land.

Själv är jag observatör från Europarådets lokala kongress. Jag ska vara länken emellan expert styrgruppen kring jämställdhetsfrågor (CDEG) och kongressen. Ett i sina stycken omöjligt uppdrag.

Att jag är svensk underlättar naturligtvis. Respekten för Sverige och kunskapen om vad som görs, när det gäller jämställdhetsfrågor är stor.

Nu lämnar jag Frankrike och åker hem och kämpar på hemmaplan igen.

Återigen är Umeå Folkets Hus i fokus. Återigen viner rallarsvingarna mot alla som vågar ha en kritisk synpunkt på det årliga bidraget från Umeå Kommun till Umeå Folkets Hus och i detta fallet restaurangverksamheten.

Alla som vågar kritisera blir utsatta för Holmlunds 'bannbulla' i detta fallet är det Svenskt Näringsliv som har stuckit ut halsen och får därmed räkna med att många hårda slag.

I längden är detta en ohållbar hållning. Debatt klimatet måste vara högre än så. Inte undra på att många företagare säger att de inte vågar säga något kritiskt därför att alla vet att de åker ut i kylan.

I mitt Umeå måste det vara möjligt att vara kritiskt utan att ledande politiker går i taket. Ja-sägare är naturligtvis lättare att hantera men ska det bli någon utveckling måste det finnas en levande debatt där även de obekväma respekteras för sina åsikter.

Nytt mål för befolkningstillväxten är satt till 200 000 personer, efter en fråga från Ågren på fullmäktige i måndags.

Det är bra att ha visioner eller som det heter i den gamla barnvisan - önska vad du vill - önska kostar ingenting ...

Det kostar ingenting att ha visioner men visionerna måste fyllas med innehåll. Vad är det som ska göra denna befolkningstillväxt. Rent demografiskt ser det inte så lysande ut just nu. Däremot finns det stora befolkningsomflyttningar, flyktingströmmar. Det är naturligtvis en möjlighet.

Fler födda barn genom en suverän barnomsorg (mindre barngruppper) och högre kvinnolöner är en annan idé.

Eller Sveriges bästa äldreomsorg där du väljer själv hur du vill ha det som gammal.

För några år sedan anordnade Vk m fl framtidsseminarium. Det kanske är dags igen att på bred front diskutera Umeå och framtiden. En bredare diskussion än den i fullmäktige (2 personer).

Men först behövs den en grundlektion i det demografiska läget i Sverige och Europa!

Holmlund tycker (på sin blogg) synd om den ena och andra. En annan som använde samma teknik var den avgångne partiordföranden Göran Persson (om Carl Bildt stackars grabben, hur ska det gå för honom). Det gick inget bra för Persson och framtiden får väl visa hur det går för Holmlund.

Den som gräver en grop åt andra faller ofta/oftast där i...finns det också ett talessätt som heter.

Gammal nog att bestämma själv! Ja om detta råder det delad uppfattning om här i fullmäktige. Jag vill bestämma själv, (när jag är i hemtjänståldern) vem som ska utföra min beviljade hemtjänst.

Om jag har betalat skatt i hela mitt liv vet jag väl bäst själv vad jag vill ha. Jag tror inte att politikerna vet bättre än jag.

Socialdemokraterna och alliansen gör gemensam sak. Det blir mer av valfrihet i fortsättningen i Umeå. Förhoppningsvis kommer det att skapas många alternativ, små företagare som ger sig in i hemtjänstbranschen.

Ett genombrott för valfrihet?

Måndag och kommunfullmäktige i Umeå. Tamara frågar varför Ålidhemsskolan ska läggas ner? En bra fråga som dessvärre inte fick något tydligt svar. Det är synd att prestigen är så stor hos socialdemokraterna. Ibland kan det vara bättre att backa bandet och börja om än att fortsätta i ett projekt vars förutsättningar helt klart har förändrats. Ålidhemsskolan är värd ett bättre öde.

Nästa stora fråga är valfrihet i hemtjänsten. Återkommer under debatten.

I morgon reser jag till Haag för att prata om "Lika möjligheter för alla". Diskriminering är vår tids största fråga. Jag är stolt att få vara en av invigningstalarna på en konferens för lokala och regionala politiker från hela Europa. Nu är det upp till bevis att vi i Umeå också jobbar mer med dessa frågor och har många exempel att dela med oss av

Det känns ganska bra att vara folkpartist nu. Att vara politiskt aktiv är naturligtvis att vilja påverka och det gör verkligen folkpartiet. Jag tänker då inte bara på att vi är en del av regeringen utan också att socialdemokraterna mer och mer inser att vår politik har varit den rätta. Omsvängningen i skolpolitiken är ett självklart exempel. Där skrädde ju socialdemokraterna inte orden före valet men ett år senare verkar de "förnya" sin politik genom att ta efter det folkpartiet påpekat i åratal.

Nu höjs också socialdemokratiska röster gällande energin. FN:s klimatpanel samt alltfler sakkunniga nationellt pekar för tillfället på att kärnkraften har en viktig roll i kampen mot växthusgaserna. Ojdå, säger nu stora delar av det parti som tillsammans med miljöpartiet lade ner Barsebäck och håller fast vid avveckling. Folkpartiet har dock varit på det klara med kärnkraftens viktiga roll, inte bara för klimatet utan också för vår basindustri.

Lennart Holmlund talade sig i ett blogginlägg varm över kärnkraften och menade att det var fel av den förra regeringen att börja avveckla. Just det, det var därför alliansregeringen också klargjorde att denna avveckling skulle stoppas. Återigen visar det sig att maktskiftet var positivt för Sverige. Eller hur Holmlund?

Alla i Kosovo tycks ha släkt och vänner i Sverige. De flesta talar åtminstone några ord svenska. Det är helt uppenbart att det finns nära band.

Har varit runt hela dagen på olika vallokaler, d.v.s. skolor. De flesta skolorna är förresten uppdelade på tre skift vilket är ett sätt att rymma tusentals elever i lokaler byggda för färre. Ett exempel var en nybyggd trevlig skola med ca 2000 elever, från förskola till årskurs nio. 75 lärare och totalt 93 anställda sköter verksamheten. (I två skift vilket de var tacksamma för)

Annars är arbetslösheten ett gissel. Det sägs att upp emot 70 procent av befolkningen inte har något arbete. En hel del pengar skickas hit från utflyttade anhöriga, alltså även från släktingar i Sverige.

På lördagen är det val men frågan är om det kommer att spela någon roll för Kosovos framtid?

Många undrar hur det ska vara möjligt att alla ska hinna med att rösta på valdagen. De optimistiska säger att det tar ungefär nio minuter för en person att lägga sin röst i vallokalen. De pessimistiska säger 15 minuter. Ja, imorgon får vi se vad som stämmer.

Den röstande får hur som helst i vallokalen ett stort förtryckt papper med alla partinamn och massa siffror på. Uppgiften är sedan att pricka för ett parti samt upp till 10 siffror, som självklart representerar olika kandidater. För att hålla reda på vilket nummer varje kandidat har finns ett häfte med samtliga uppgifter. Rösten tillfaller i första hand partiet och i andra hand de förkryssade kandidaterna.

Alla kandidatval ska räknas i vallokalen. (Så är inte fallet i Sverige) Vissa säger att räkningen kommer att pågå hela natten samt en bit in på söndagen. Det är såväl nationella som lokala val som ska räknas. Dessutom tillkommer borgmästarval på vissa ställen.

Som valövervakare får vi om rösterna fortfarande inte är räknade gå hem tidigast klockan tre på natten men önskemål finns om att vi ska vara kvar och övervaka hela det nationella valet. Det kan sålunda bli ett långt arbetspass. Vi bunkrar choklad och vatten för att orka så länge som möjligt.

Min nyinköpta ficklampa har förresten varit till stor hjälp. Det blir tämligen kolsvart klockan 16 och lamporna på mitt rum fungerar inte. Det blir alltså till att läsa i ficklampans sken.

Elavbrotten avlöser varandra i denna del av Kosovo. Hur står man ut att leva i ett samhälle där det mesta inte fungerar? De många elavbrotten har fått till följd att alla hotell, restauranger och affärer har egna generatorer. Det är därför ett himla liv hela tiden.

Var igår hemma hos en familj boende i Prizren. Av tre vuxna personer var det en som arbetade. Hon tjänade 200 euro i månaden varav 50 euro går till försäkringar och dylikt. Visserligen är det billigare här men så billigt är det inte. Dessutom hade de en tonåring i familjen.

Tröttheten på politiken är påtaglig. Den allmänna uppfattningen är att alla bara pratar men ingenting händer. Oberoende av vilket parti som vinner i lördagens val kommer det att bli som vanligt, menar de flesta. Men, invänder jag, finns det inget framtidshopp? Svaret är det som gäller det mesta här: Vi får se imorgon, kanske det blir bättre. Annars är det tydligt att det finns grupper som skott sig på kriget. Korruption och prostitution tillhör vardagen.

Vi har också stiftat bekantskap med vår tolk och chaufför. Verkar bara vara bra personer vi ska arbeta med. Har också fått en VHS-radio av säkerhetsdetaljen.

Idag besöker vi 'våra' vallokaler och förbereder oss inför E-day, som det uttrycks här. Det förväntade valdeltagandet är 50-60 procent men det kanske mest anmärkningsvärda är att det styrande partiet har en sedan många år avliden person på sina valaffischer. De har svårt att få fram en ny karismatisk ledare och därför får den gamla duga.

Enligt undersökningar så kommer det att bli maktskifte här, något som dock enligt många av de jag talat med inte betyder någon skillnad.

Hopplöshetens lampa lyser inte här. Det är nämligen strömavbrott. Men vem vet, kanske det blir bättre.

Idag är det dags att förflytta sig. För tillfället väntar vi på den buss som ska köra oss ut till den ort vi ska tjänstgöra. Själv ska jag till Prizren i södra Kosovo.

Gårdagens program för oss valövervakare handlade i stor utsträckning om valprocedurer men också om säkerhet. Den största risken att råka illa ut är bilolyckor och rån.

Om vi blir rånade är instruktionen att lämna allt. Pengar går att ersätta men inte livet och hälsan. 'Bad guys have guns', som de sa till oss.

En kvinnlig kapten från Irland gav oss också en lektion i att inte trampa på minor. Ingen av oss har dock tänkt att ta oss ut i terrängen. De bilder hon visade från olyckor med minor var förfärliga. Det känns lite overkligt att det finns massor av laddade minor nedgrävda runt om i landet.

Återkommer om jag hittar någon uppkoppling på det nya stället!

Rubriken hittade jag på DN:s hemsida och en artikel skriven av Henrik Brors. Det är uppenbart att det är de nära frågorna som hanteras uti i kommunerna som spelar en allt större roll.

Det är hög tid för krafttag mot våld i Umeå. Varför händer det så mycket och vad sker egentligen bakom kulisserna. Ett betydligt större fokus måste sättas på vilka åtgärder som sätts in när ungdomar kommer på glid. Kan socialtjänsten göra mer än idag? Eller ska det göras på ett annat sätt? Något rätt svar finns naturligtvis inte på frågan men om den aldrig ställs så kommer inte heller några förslag till svar.

Alkoholförtäring och kvinnovåld hör dessvärre ihop. Ett ökat intag av alkohol innebär ökat kvinnovåld. En negativ spiral som måste stoppas!

Kan det ökande våldet minskas genom att åtgärder sätts in tidigare? Varför förstör ett fåtal för alla andra genom att klottra och förstöra? Det är dags för en gemensam kampanj på alla nivåer: Umeå - Sveriges renaste stad, det är en rubrik att längta efter.

Hela måndagen gick åt till att resa till Pristina och köa för att få alla papper som behövs för valövervakningen.

Totalt är det 150 personer som är här för att valövervaka. Att utrusta alla dessa med rätt papper etc tog tre timmar som vi alla tillbringade stående i olika köer. Förutom vi som reser för Europarådet finns det också nationella delegationer.

Den svenska delegationen visade sig vara den största 14 personer (varav två som har varit här någon månad). Av dessa var dessutom en person för Umeå. Umeborna håller sig väl framme i alla lägen.

Slog följe med två kamrater från Finland respektive Estland för en snabb middag. Närvaron av militär på flygplatsen, det ständigt sviktande ljuset och närvaron av alla utlänningar gör att det känns speciellt.

Landet är bland de fattigaste i Europa. Arbetslösheten är minst 50% . Det finns vissa barer som vi är förbjudna att gå till. Prostitution och trafficing är uppenbarligen en stor och växande marknad. Att gå ute ensam i mörkret är också en aktivitet som vi avråds ifrån att göra. Men som det sägs här; Det goda rådet gäller i alla storstäder. Utmana inte ödet genom att bete er överilat. Om ni hamnar i en situation som verkar obekväm, försök att snabbt komma därifrån. Ta inga strider och framförallt utmana inte.

Goda råd som gäller överallt inte bara i Kosovo.

Idag och imorgon är det utbildning om det politiska läget, valsystem och praktiska frågor inför valövervakningen på lördag.

Idag har vi bland annat fått höra att kvinnliga politiker lyser med sin frånvaro. Trots att vart tredje namn på listorna måste vara en kvinna. Men de syns inte i politiken. Allt är manligt dominerat.

Viktiga frågor i valrörelsen är arbete, skolor, välfärd. Miljöfrågor har däremot inget utrymme alls. Det parti som kan göra något för att förändra vardagssituationen för befolkningen vinner sannolikt valet.

Störst förtroendekapital vinner, det gäller här liksom på alla andra platser. Därvidlag skiljer sig inte politiken här och hemma.

På måndag (12/11) åker jag till Kosovo på uppdrag av Europarådet. Uppdraget är att valövervaka kommunalvalet lördagen den 17/11.

Sedan 1999 har FN haft ett särskilt mandat att övervaka Kosovo. Serbisk lag och serbiska regler sattes därmed ur spel.

Förutom den sedvanliga packningen är delegationen ombedda att ta med sig en ficklampa. Strömavbrott hör till vardagen och det gäller att kunna övervaka rösträkningen även om elnätet slås ut.

Delegationen består av 24 representanter från 16 olika länder.

Under den kommande veckan (tisdag - torsdag) kommer delegationen förbereda sig inför valdagen genom att träffa representanter för politiken, administration, motsvarigheten till Sveriges Kommuner och Landsting samt företrädare för olika internationella organisationer som finns närvarande i Kosovo.

I team om två personer (en holländare och jag), chaufför o tolk åker vi i slutet av veckan ut till det område vi är placerade i. Valdagen börjar när vallokalerna öppnas och slutar när valsedlarna är räknade. Under dagen försöker vi att besöka ett stort antal vallokaler. Är rösthemligheten säkrad, hur säkerställs att rätt person röstar, förekommer familjeröstning (t.ex mannen röstar för hela familjen), är lokalerna handikappanpassade, mm är några saker som särskilt noteras.

Jag har tidigare deltagit i valövervakning i Serbien och Palestina och ser med stor spänning fram emot Kosovo. Att det blir en lyckosam dag med ett högt valdeltagande är av stor betydelse för att utveckla demokratin i Kosovo. Det känns stort att få vara med i detta uppdrag.

Efter en mycket händelserik vecka känns det bra att återigen ta upp bloggandet. Det har tyvärr inte funnits så mycket tid för det på slutet. Efter hemkomsten från Japan har all vaken tid varit fylld av det besök som det sociala utskottet i Europarådets kongress haft i Umeå, ett utskott som jag är ledamot i.

Det har varit fantastiskt att få visa upp vår stad för människor från vitt skilda delar av Europa. Det är vid sådana här tillfällen som det framgår att Umeå har en hel del att erbjuda.

Omdömen om den fantastiska norrländska maten blandades med imponerade ord om Gammlia, IKSU och det smakprov vi fick av Bloggoperan. Att det under den avslutande middagen också började snöa ute gjorde det hela till en mycket exotisk upplevelse för de utländska deltagarna.

Självklart var det dock själva utskottsdiskussionerna som stod i fokus; Integration och hur rasism och diskriminering kan motverkas.

Personligen fokuserade jag mycket på vikten av en meningsfull sysselsättning för en lyckad integration. Deltagande på arbetsmarknaden är inte bara viktigt för en inkomst utan också för att få kontakt med andra människor, förstå samhällsfunktioner samt få ta del av alla sociala skyddsnät.

Jag är övertygad om att möten som dessa är viktiga för att komma framåt i samtliga frågor. Att lära av varandra och få ta del av goda och ibland sämre erfarenheter stärker oss.

Gränsöverskridande kontakter är också viktiga för att öka förståelsen för varandra, något som förresten är giltigt på fler områden.

Lyckliga och glada vinkade jag av våra gäster igår och återgår själv till svenska igen. Tack vare fantastiska tjänstemän på Umeå Kommun och hög kvalité på Umeå Folkets Hus (förutom alla olika matställen) så blev det en succe.

Världskongressen för kommuner i Sydkorea är slut och Sverigegruppen har landat i Tokyo.

Svenska Ambassaden har informerat om aktuell politik och företagsinvesteringar i Sverige (och omvänt, IKEA och HM kommer stort). I Umeå finns t.ex. Komatsu Forest med över 300 anställda.

Mindre känt är väl att Kommuninvest i Sverige (Umeå är medlem) har en stor del av sin upplåning i Japan (2006, 5,5 miljarder kronor). Japanerna är ett sparsamt folk och bankräntan är urusel. Kvinnorna som traditionellt håller i familjens ekonomi investerar istället i obligationer utgivna av Kommuninvest i Sverige till en mycket bättre ränta.

Det går alltså att säga att när Umeå investerar i en ny hall på Tomtebo så är det högst sannolikt att den betalas med pengar som kommer från de japanska småspararna. Investerade av en kvinna som satsar på en investering med bra säkerhet och god avkastning. Det är märkligt vad allt hänger ihop här i världen.

Japan står inför en äldrechock om det inte sker några förändringar. 2025 är 30% av befolkningen över 65 år. Befolkningstillväxten är negativ.

Dålig barnomsorg och äldreomsorg kommer om inget händer leda till att en katastrofal situation för Japan. Sverige har en jättekompetens på ett område där kunskap i stor utsträckning saknas i Japan.

Imorgon ska vi träffa motsvarigheten till Sveriges Kommuner och Landsting. En fråga kommer att diskuteras är hur samarbetet på den lokala nivån (kommuner och landsting) kan ökas. Den svenska modellen när det gäller barn- och äldreomsorg kanske blir en exportartikel till Japan så småningom. Varför inte!