Jag har alltså RÄTT…

 …till en "opartisk bedömning"… Och ÄNDÅ… precis som det står i den här artikeln  (skriven av Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik) Så blir jag utsatt för inkompetenta utredare på socialtjänsten som lyssnar på skvaller, lögner, rykten och förtal… Och som inte utreder ordentligt genom att hämta in tillräckligt med fakta och information. Hade utredningen gjorts korrekt från början så hade jag alltså inte ens suttit här och skrivit det här blogginlägget. Och hade rätt sorts information hämtats från början så hade den här saken varit ur världen i samma sekund som det började.

hmm..

 Här är en fras jag gillar och som jag kommer att tänka en del på då jag skriver min JO-anmälan:

 "- Speciellt allvarligt är att man gör slutbedömningar utan att på ett rimligt sätt ha säkerställt uppgifterna som de bygger på. Utredare ska följa grundlagens princip om opartiskhet och saklighet"

 Sen är det ju detta med att jag inte kan "samarbeta". Jo, förstår ni: Det är SVÅRT att samarbeta då man bara ska acceptera alla dumheter som gång på gång serveras och som jag bara förväntas svälja med hull och hår.

Här har vi den mest klockrena frasen i den här artikeln:

 "Bakom sådana fall kan det till exempel ligga en maktkamp mellan socialtjänsten och föräldrarna, säger Bo Edvardsson. Utredarna kan känna sig personligt kränkta av föräldrarna, eller känna stark antipati mot dem."

 Wow.. Det är precis som att jag läser om mig själv! Men jag kan tänka mig att jag anses som "svår" att ha att göra med för dessa stackars socialarbetare eftersom jag alltid är väldigt T-Y-D-L-I-G och eftersom jag rakt upp och ner säger precis vad jag tycker hela tiden.

Men naturligtvis på rätt sätt. Jag svär inte, jag är alltid saklig, jag går aldrig till personangrepp och jag höjer inte ens rösten. Jag är med andra ord riktigt korrekt! Vilket jag såklart kommer att fortsätta vara.

Men som ni vet så anses det väl inte riktigt fint att vara så övertydlig som jag älskar att vara. Jag förväntas väl bara stå där och niga och le och bara svälja dyngan de serverar mig hela tiden.

Men icket!

 Jag gör det inte och jag kommer aldrig att göra det heller. Tyvärr. Men det enda som är förbaskat jobbigt är att socialtjänsten ställt till med så mycket oreda i mitt/vårt liv hittills så jag nu har måstat inse att de faktiskt lyckats förändrat mitt liv. Till det sämre och inget lär någonsin bli som förr.

Det skvallras ju en hel del i stan om detta, så nu känner jag att jag mer och mer kommer att måsta dela med mig av vad det är för jobbiga saker som händer i mitt liv. Jag gör det mest för min egen skull, men kanske kan jag även hjälpa någon annan stackars förälder som sitter i samma sits?

En sak är dock JÄVLIGT säker och det är att jag inte kommer att acceptera något av det som händer och jag har fortfarande en hel del energi kvar för att orka med den här vedervärdiga situationen. Jag och min familj ska ta oss igenom allt som händer och jag ska dessutom avsluta med att säga att jag är en fantastiskt bra och riktigt SUVERÄN morsa till alla mina tre barn och jag kommer aldrig att ändra på mig eller mitt sätt att vara.

"Obekväm bitch?!"

 

YES! That’s me!

 

 

Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag vet också hur jag vill leva mitt liv med mina barn och det finns ingen som kommer att kunna ändra på det hur mycket lögner som än sprids. JAG vet ju vad jag vet och vad andra väljer att tro på får stå för dem.

Jag fattar ju i alla fall varför socialtjänsten i Umeå har så dåligt rykte och jag kommer att berätta mer om det här någon annan dag när jag har mer intressant att berätta!

Funderar även på att berätta om hur det gick till en gång i somras då socialtjänsten i Umeå valde att placera ett litet barn hos mycket berusade personer på en fest där barnets förälder blev så full att polis fick tillkallas och föräldern blev omhändertagen. De lämnade alltså kvar det lilla barnet hos fulla personer som barnet inte ens kände. Ansvarsfullt? Nja, snarare skrämmande otäckt. Jag ångrar att jag inte anmälde socialtjänsten då. Speciellt med tanke på att det lilla barnet fortfarande far illa men i det här fallet så gör socialtjänsten INGENTING!

Om jag har bevis för detta? Jajamänsan! Kontakta mig så ska jag berätta!

Etiketter: , , ,

10 kommentarer

  1. Krister Klermalm

    Vad jag känner igen om soc partiskhet till ena partern och ställningstagande samt utredning itne förds korrekt. Tragiska är att partiskhet och liknande finns inom Arbetsförnedringen också.
    Skönt att du har stöd av familjen och inte står aldeles ensam med det här. Även jag har varit saklig och sannsad med tonen ifrån början, så står du inte slätt med flera personer som går mot åt annat håll än det överenskommelse så går rösten upp av frustaktration och maktlösheten. Det är för jag står aldeles ensam inte för att jag har dålig kontroll eller är aggressiv för det finner omgivningen inte hos mig som en sådan person.
    Hur går rykterna här då i lill Lycksele om mig som inte allt kommer fram till mig. Vad för sitt fostermamman om mig som inte är sann och vilka lögner som inte överens stämmer med i relation till hur det faktist förhåller sig ifrån hennes sida. Det märks av möten med soc att hon har fått de med i ett partisk ställningstagande jämte med till mig.
    Jag önskar allt en energi kram till dig att ni lyckas få till det som jag här inte klarat av i min ensamhet.

  2. Helena Nilsson Springare

    Svar till Krister Klermalm (2011-10-27 00:32)
    Hej Krister! Ja, inte är det roligt att vara föremål för dessa myndigheter som ska granska en från alla håll och kanter. Men det är väl bara att gilla läget och försöka ta sig ur det!

    Rykten och förtal är för jäkligt. Usch vad jag avskyr sånt! Hoppas allt är bra med dig Krister och Lycka till 🙂

  3. tiger

    Det är så jäkla bra att du står på dig och dessutom har lite kött på benen! Hoppas du har bra stöd runt dig som peppar dig att fortsätta både orka och ryta ifrån, för det behövs.

    Alltså, det ÄR knepigt med soc. Det finns ju helt fantastiska handläggare, men så finns också dessa otrevliga, osympatiska, oempatiska människor som ALDRIG borde jobba med detta. När jag var barn och ungdom råkade jag tyvärr ut för alldeles för många av den sorten.

    Ta ingen skit!

  4. Helena Nilsson Springare

    Svar till tiger (2011-10-27 08:44)
    Tack för en uppmuntrande kommentar 🙂 Ja, för det mesta är jag så otroligt arg på hela skiten och det är väl det som gör att man orkar… Jag tänker på hur det kan vara för dem som utsatts för samma sak och som kanske inte har stöd från omgivningen. En ännu värre mardröm än vad vi går igenom.

    Och jag håller med: Det finns verkligen fina människor som passar i sin yrkesroll medan alltför många är riktiga stolpisar och som har så usel social kompetens att jag inte ens skulle placera dem i en snabbköpskassa (inte för att det är ett dåligt jobb, men där man inte behöver kommunicera mer än nödvändigt)

    De jag träffat hittills får det bara att vända sig i magen på mig och jag kommer aldrig att vika mig i den här frågan. Men jag har en känsla av att de kommer att gå långt! De har redan gått FÖR långt och det ska bli så skönt när allt är över. Om det nu går över någon gång *suck*

  5. Maria Lundmark Hällsten

    Nu vet ju inte jag vad allt detta handlar om, men…jag läste en en gång en artikel om en pappa som blivit anmäld av en granne, för att ha misshandlat sitt barn, pappan var givetvis frustrerad och arg, han var ju helt oskyldig, och kunde för sitt liv inte begripa vad eller hur dom kunde agera som dom gjorde, men se, sen sa han något klokt, han hade funderat på saken och sedan kommit fram till att det var faktiskt en bra sak att han blivit anmäld, för tänk, sa han,om det hade varit sant då visste i alla fall barnen att det fanns någon som brydde sig. Och det är ju sant, så man kan ju nu fundera om soc, tar på sig den sura, utstuderade, sökande, kontollerbara kostymen när dom träffar personerna i fråga, för första gången. Dom är kanske drillade att vara på avstånd, i början. I alla fall skulle man då kunna hoppas på det och sedan ska dom som genom ett trollslag öppna sina ögon och se sanningen. Jag hoppas och tror i alla fall att det kommer att hända för er, det kommer att få ett bra slut och en fin början på något nytt// Ha det gott!

  6. Anders

    Jag känner inte dig och har bara tagit del av den syn du har på saken, men utifrån det läst på din blogg under många månader så verkar du vara en sund och vettig person. Dock verkar du vara rakt på sak och inte rädd för att uttrycka din mening även om det du säger går på tvärs med vad som anses vara gängse uppfattning. Sådant tycks provocera en del människor något alldeles oerhört. Hoppas att socialtjänsten lyckas utreda hur det verkligen ligger till på ett opartiskt och proffessionellt sätt oavsett vem som har rätt. Lycka till och hoppas att det löser sig för dig!

  7. Helena Nilsson Springare

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2011-10-27 18:43)
    Det jag är mest arg över är ju att de inte lyssnat från mig en enda milimeter från dag ett vilket fått till följd av att allt och lite till har raserats totalt och att det nu råder kaos… kaos som kan vara förödande för personen det handlar om. Det skrämmer faktiskt skiten ur mig hur ”myndighetspersoner” kan vara så snäva i sin syn och så nonchalanta om en förälders oro..

    Näpp, de har bestämt sig för nåt och så kör de på utan en susning om vad konsekvenserna kommer att bli.. konsekvenser som jag berättat för dem redan första veckan. Tyvärr har många av dem besannats och det gör mig så jäkla ledsen 🙁 Och arg!

    Men visst, jag förstår det bakvända resonemanget också.. och just DÄRFÖR, så måste socialmänniskorna lära sig utreda på rätt sätt så att de kan komma fram till vad som är sant och inte! Ha det bra du med 🙂

  8. Helena Nilsson Springare

    Svar till Anders (2011-10-27 19:01)
    Hej Anders. Jag tror att vissa människor automatiskt bara bestämmer sig för att man ÄR en ”jobbig” och besvärlig person genom att inte bara lägga sig platt och hålla med när nåt är helt fel.

    Jag vill ju inte provocera denna gång utan bara att de ska lyssna på mig vilket de absolut inte gör och därför så har jag också bestämt att jag inte kommer att lyssna på dem mer. Nu skiter jag i dem och försöker koncentrera mig på det som är viktigt och det är trots allt socialtjänstens uppgift att nu få sopa upp efter sin egen förödelse som de ställt till.

    Tack i alla fall 🙂 Det kommer att lösa sig, men allt tar sån tid när man stretar i motvind eller vad man ska kalla det haha…

  9. Maria Lundmark Hällsten

    Du har så rätt och jag förstår precis hur det känns. jag skulle dessutom INTE, ha ditt tålamod, tyvärr…du gör det bra, och du gör förmodligen, helt rätt också, även om det tar på att alltid måsta vara sansad, tillmötesgående etc. Nä, det jag menade var att man kunde alltid hoppas, att dom visar en sida från början och sedan ändrar sig, men det är antagligen ett önsketänkande.

  10. Helena Nilsson Springare

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2011-10-28 08:41)
    Jag brukar inte ha sånt tålamod, men det känns som att jag verkligen måste ha det denna gång för i slutändan kommer bevisningen vara så stor för hur fel de gjort. Allt som händer nu talar ju sitt tydliga språk och värre lär det bli.

    Men är det något jag blivit bra på så är det att bita mig i tungan.. Jag TÄNKER allt det elaka jag VILL skrika och gråta om.. och så skickar jag tankarna till den som ska ha dem.. haha.. De får sitt straff en dag, det är jag övertygad om! Tror aldrig att någon på socialtjänsten någonsin har erkänt att de gjort fel så det lär väl inte hända nu heller. De är ju felfria på alla sätt och ALLT de säger och gör är rätt.. Tror dem!! Usch!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.