…
Det här hade jag missat. Umeå trea bland universiteten i antalet antagna studenter i höst efter Stockholm och Uppsala.
Stockholm hade drygt 30 000, Uppsala drygt 28 000 och Umeå drygt 26 000. Inte den väldigt stora skillnaden alltså.
Nu handlar det inte främst om vad som kommer in, men om vad som kommer ut. Hoppas att kvaliteten kan hållas uppe på bred front.
Roligt och överraskande var det i alla fall för mig. Grattis Umeå Universitet!
…
Hur många svenska universitet finns kvar om 10-15 år? Hur kommer de snabbt växande digitala studiemöjligheterna att påverka övrig utbildning? Och olika landsändar?
Den här artikeln om utbildningslandskapets drastiska förändring sätter igång en del funderingar. Några ser en uppenbar risk att de flesta universitet i världen rätt snart får lägga igen då den nya tekniken gör det möjligt för alla att läsa för världens främsta lärare, hemma.
Visst finns lockande tankar med möjligheten att studera för Harvards professorer i Hyngelsböle och Hällfors. Men nog låter det torftigt att tillbringa hela sin studietid, och ha allt utbyte, digitalt. Jag tror inte att människan i någon ålder är skapad för ett liknande liv. En stor del av vår utveckling och vårt växande sker också vid möten och impulser som inte bara är rationella och vetenskapliga. För att inte tala om socialisationen, utvecklandet av kultur och samlevnad. Till den behövs människor.
Jag hoppas att den konservativa akademiska världen hittar vägarna att nyttja den digitala teknikens möjligheter och det på ett positivt och människovänligt vis. Skulle morgondagens variant på gårdagens ”ligga vid universitetet” innebära att alla ligger hemma på kammaren och hänger fysiskt ensamma framför sin dammiga skärm, då låter framtiden gråare.
…
Enligt dagens VK måste NUS dubbla personalen på akuten vid universitetets ”nollningstider”. Detta för att inte vården av överberusade nollningsoffer ska gå ut över andra patienter.
Det låter trist på flera sätt. Är det fortfarande så på universitetet? Det är inte försvarbart att samhällets resurser i onödan ska förbrukas av så korkade orsaker. En sådan nollning har säkert också mindre positiva långtidseffekter för många drabbade.
Man behöver nolla nollningen på fler ställen än Lundsberg.
Älgarna på Älgens hus i Bjurholm är inte så blyga. Studenterna från olika världsdelar som besökte stället idag var mer småskrajsna.
Men inte alla.
Vad passar väl bättre en ledig dag än att ta en tur till – Bjurholm? 😉
Är med en internationell grupp studenter till Älgens hus. Man startar med lunchen, andelen vegetarianer brukar annars öka om älggrytan kommer efter träffen med älgarna.
Nu har man bara öppet för beställningar. Drop-in börjar 11 juni när älgkalvarna sett dagens ljus. Besöks- och upplevelsenäringen betyder mycket för Sverige, Norrland, Västerbotten och Umeåregionen. På parkeringen finns redan bilar från Teckien, Tyskland och Belgien.
Idag kom en vänlig man från Forskningsarkivet vid Umeå Universitet och hämtade de flesta av pappas släktforskningspärmar.
Idag finns ganska kompletta digitala register snabbt åtkomliga för en överkomlig slant om man bara vill ha namn. I de här byapärmarna finns ofta mer än det. Utdrag ur olika Sveriges olika arkiv och ibland uppsnappade historier, bilder, dikter m.m. Min pappa arbetade nästan jämt, ofta med det här materialet – för sitt intresses skull. En del av det han hittade blev genom åren underlag för både romaner, poesi, artiklar och en hembygdsbok.
Det var nog inte bara för att mota vemodskänslan jag liksom såg pappa Tore framför mig. Leende, med händerna på ryggen, glad när han skickade iväg någon likasinnad historienörd med pärmar som han eller hon kommit för att låna av honom.
Jag tror han hade velat detta. Att materialet skulle hamna på ett relativt säkert ställe och att vem som helst skulle ha tillgång till det.
Sen var det roligt att höra ”hämtaren” säga att man räknar pappa till en av länets fyra främsta amatörforskare. Det tror jag hade glatt honom också. Han var inte mer än människa.
Det satt ovanligt mogna elever i klassrun 5 på Castorskolan härom dagen. Närmare bestämt 30 lärarstudenter från tyska Würzburg. Staden är en bayersk universitetsstad och en av Umeås vänorter. De blivande lärarna hade mycket olika studieinriktning, men delade intresset för Sverige.
Man var vid slutet av en två veckors vistelse i Umeå och ville se en skola på en mindre ort. De stackarna hade knappt kommit utanför universitetsområdet om man fick tro vad de sa. Man hade sett en liten sjö vid universitetet. Jag hann fundera på om det var dammen på Campus, men det måtte väl ha varit Nydalasjön.
Nu var man på väg till Älgens hus och ville gärna besöka Castorskolan. VI har inte haft den enklaste veckan, varken skola eller skolledning, och kunde inte ge dem det program de borde ha. Det hade varit roligt att få dela upp dem i deras ämesområden och låta dem möta våra lärare och elever, men det blev ett enklare program.
Deras handledare på universitetet hade förberett dem en del. Bl.a. hade man gått igenom Skolinspektionens senaste tillsynsrapport från Castorskolan. Jag fick svara på en del frågor kring hur vi ser på Skolinspektionen och vad vi hade gjort utifrån tillsynen.Det var så beviljat att jag hade Claudia Wieczorek till hjälp, hon både jobbar med turismen i Bjurholm och kommer från Tyskland. Jag höll mig mestadels till svenskan och lämnade grovjobbet till henne. Min skoltyska är tyvärr inte vad den borde efter sex studieår. Skulle ha underhållit den.
Lite roligt var det när vi träffade tyska Anne i köket och när de såg Dagmar Schröders namn och bild när vi gick genom kommunhuset och de hörde att kommunens oppositionsledare kommer från Tyskland. Jag sa att vi gärna tar emot fler tyskar.
Vi hade förstås tagit väl hand om 30 städare eller civilingeniörer också, men lärare är ju något speciellt. De här ska förmodligen komma i kontakt med 20-30 000 elever innan de går i pension, lågt räknat. Om de minns sitt besök i Sverige med värme och hälften av dem talar väldigt väl om norra Sverige och fem berättar vitt och brett om Älgens hus och Bjurholm så kan det bli riktigt bra. Förutom att det hör till hyfs och folkvett att ta emot långväga människor som vill se våra verksamheter. Här blev det både skolbesök, fika i kommunhuset och en liten tur till Agnäs – inklusive lite synpunkter på glesbygd och nordisk glesygdspolitik – innan man mötte älgarna.
Här skulle jag ha velat säga mycket om tyskan som borde vara mycket större på våra skolor, men det får bli en annan gång.
Däremot vill jag verkligen understryka det kloka i att värdar på universitetet tar sina besökare till Umeåregionens olika delar. Många är säkert stadsbor och vill och behöver se något annat än Campus och Umeå. Norrland är mer, mycket mer, än städerna.
Bjurholm skulle behöva ett ställe där en busslast också kan övernatta. Det här sista säger jag som Bjurholmsambassadör, inte som tjänsteman. 😉
Det är cirkus 2500 mattelärare samlade i Umeå under torsdag och fredag för att inspireras och lära sig mer. Den stora matematikbiennalen hålls för första gången i Umeå och besökarna kommer från hela Sverige och nästan halva världen. Det sista är i alla fall sant vad gäller föreläsarna, lärarna är nog svenska.
Det här evenemanget har hållits vartannat år sedan 1980, på slutet med en "matematikbienette" på de ojämna mellanåren. När man lyckats samla dryga 3000 deltagare i storstäderna med deras stora lärargrupper på lokalbussavstånd är det inte lika imponerande som när Umeå nu samlar 2500. De flesta har långt hit.
Antalet märks i Umeå. Hotellrummen är slut och man bussar besökare till både Vännäs och Övik.
Jag hade inte möjlighet att vara med under de "skarpa" dagarna, men däremot på invigningen igår. Det blev inte bara tal av Marie-Louise Rönnmark och Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet (på den suddiga och mörka bilden). Jag fick ett intressant samtal med en föreläsande forskarna från sydligaste Sverige som sysslar med små barns matteinlärning. Att han hade en fru som arbetade som lärare gjorde samtalet ännu mer intressant då han också gjorde en hel del nedslag i dagens praktiska vardagsverklighet. Det blev också samtal med företrädare för Skolverket och kärntrupperna från RUC som sliter med att hålla hela arrangemanget rullande.
Det blev också lite skolchefsprat kring kommunaliseringens påverkan på skolans villkor och hur svensk skola i stad och på landsbygd ska kunna locka till sig de lärare eleverna behöver. Det var förresten meningen att skolcheferna i Västerbotten skulle göra ett studiebesök i Finland i maj, men det skjuts på framtiden. Med tanke på de skillnader som tycks finnas mellan finsk och svensk skolas resultat är det flera av oss som ser fram emot den resan.
Under de här två dagarna kommer mattelärarna från Bjurholm att vara med på olika föreläsningar man valt. Hoppas att det blir inspirerande. Nu satsas det en hel del på matematiken och det behövs verkligen. Man ska ändå inte glömma att en stor del av matteproblemen beror på att elever av olika anledningar har svårt med läsförståelsen.
Vi ska satsa på matten och aldrig sluta satsa på elevernas läsinlärning och läsfärdighet.
Invigningen av biennalen i all ära. Min höjdpunkt blev ändå promenaden tillbaka till bilen. På halva vägen mötte jag en tidigare elev som jag haft mycket att göra med under grundskoleåren. Märkligt var att jag just innan mötet gick och tänkte på ett syskon till den här eleven, en som nu går lärarutbildningen. Det blev en längre pratstund, många minnen och mycket glädje.
Det är mycket glädje kring skolan och eleverna, det ska man inte glömma bort för möda och bekymmer.
…
I dagens VK finns en artikel om spioneri på Umeå universitet.
Uppgifterna kommer från en artikel i Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok 2011, skriven av prof. em Lennart Stenflo. Artikeln är inte lång och innehåller intressanta saker som VK inte tog in. Den läses lättast på bär- och vridbar dator eftersom texten ligger fel väg.
Det fanns knappast något universitet i Sverige där inte KGB samlade information om politiska strömningar, opinionsbildare, morgondagens eventuella makthavare, lärare som präglade dem och sådana som likt Stenflo hade utbyte med Sovjet. Andra strategiska verksamheter var också uppvaktade. Även praktiska sådana inom t.ex. olika sorters kommunikationer.
Det satsades väldigt med pengar, tid och energi. Även på kyrkor och församlingar som hade kontakt med öst utan sovjetisk auktorisation. Den paranoida sovjetkommunismen tålde inte mycket konkurrens om själarna.
Det behövdes tydligen inte så höga positioner för att man skulle hamna på deras kontrollista. Det finns både militärer och andra mer otippade "mål" som fick besök på KGB-tiden och fortfarande får besök med några års mellanrum, förmodligen då från efterträdaren FSB. I regel tavelförsäljare som inte går till grannarna eller möjligen då husen närmast bredvid. En jag vet om som brukar få sådana besök fick sitt senaste nu på sensommaren.
Läs Stenflos lilla artikel som jag länkat till, den är viktig, intressant och lättillgänglig närhistoria. Jag delar Stenflos undran varför man inte offentliggör namnen på dem som samarbetade med Stasi och KGB och sålde ut Sverige, sina vänner och medarbetare under det kalla kriget. Historieprofessorn Birgitta Almgren fått tillgång att arbeta med materialet om 57 av dessa då SÄPO 2010 tvingades öppna arkiven för henne.
…
Läste en kommentar om dagens lilla demonstration i Aula Nordica på annan plats. Det var stora ord om "ungdomen" som reser sig.
Mja, det var inte så många som reste sig för att störa statsministerns föreläsning. På den här bilden ser man hur det ser ut sedan de skrikit ett tag. Intresset var ljumt, för att uttrycka sig försiktigt.
De övriga var nog demokrater.
… 
Jan
Senaste kommentarerna