Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: resurser

Fasta jobb

Av , , Bli först att kommentera 8


Nu heter det tillsvidareanställningar och de är inte är inte alltid så fasta. Men jag blev mycket glad när jag idag besökte en ort där jag varit ansvarig för två utbildningsverksamheter. En innefattade även matchning.

Det blev tillfälle att tala med henne som ”med den äran” ansvarade för undersköterskeutbildningen hos min tidigare arbetsgivare, Eductus. Den sista utrikesfödda undersköterskeklassen var 16 stycken vid kursavslutningen. Som det ser ut har alla utom en tillsvidareanställning idag. En vinst för dem, för samhället och omsorgsverksamheterna i dagens bristsituation.

Läraren har också utbildat inom Dalkarlså folkhögskola, men trots de här resultaten går hon nu arbetslös. Ett enormt slöseri i nuvarande situation. Det saknas inte personer att utbilda, det är inte brist på jobb och det fattas inte pengar eller kursveckor till utbildningen. Dalkarlså hade velat fortsätta och hjälpa människor närmare sina yrkesutbildningar och sina första fasta jobb, men så blev det inte.

Nu stiger kostnaderna för försörjningsstöd och många kommuner har svårare att få pengarna att räcka till. Även till utbildning. Låt folkhögskolorna utbilda fler i olika slags kurser och låt oss även jobba med matchningen av arbetslösa. Vi skulle generellt göra det bra. Folkhögskolan är van att arbeta med grupperna i den nuvarande ”arbetskraftsreserven” och inte minst de språksvaga.
Fler behöver fasta jobb och samhället behöver fler personer med fasta jobb.

Snabbspår till mer resurser

Av , , Bli först att kommentera 13


Tänk vilka resurser många av våra verksamheter skulle få på lite sikt om kanske hälften av ”bra-att-ha-mötena” slopades eller kortades. Jag menar inte att möten generellt är onödiga eller att det är ett problem överallt. Jag träffar dock människor i offentlig och privat sektor vars stora arbetsmiljöproblem är möten som upplevs meningslösa.

Tänk en arbetsplats där 40-50 % av arbetstiden består av möten. Fyra timmar per dag. (Talade nyss med en frustrerad privatanställd i en av Sveriges ”kronjuveler” som dagligen snittar betydligt mer i ganska stora grupper)
Tänk om mindre nödvändiga sittningar – låt oss säga hälften – kunde identifieras och uteslutas och den andra hälften tid- och deltagarbantas?
Vilken verksamhet med den mötesintensiteten skulle tacka nej till 20 % mer resurser? Även om vinsten bara vore 5 eller 10 % vore det inte att förakta. Oavsett finansiering.

Finländarna kanske har konsulter som kan hjälpa oss om vi inte klarar omställningen själva. Det finns många finska skämt och anekdoter om svenskt mötesraseri.

Ett kvar

Av , , Bli först att kommentera 7


Det är omvälvande tider. Landstingen i Sverige har till stor del styrts av rödgröna majoriteter. Efter årets val finns bara ett sådant styre kvar, Västerbotten. Alla övriga styrs av borgerliga eller blandade konstellationer. En tuff insikt för många.

Det man hoppas är att dessa nya ledarskap – och Västerbotten – börjar få bukt med de förskräckande köerna, den smygande tyngdpunktsförskjutningen från ”vårdverkstad” till administration och med resursfördelningen. Det kommer inte att komma nya, hittills oupptäckta resurser flygande. Den eviga tillväxten finns inte någonstans, inte den outsinliga skattekällan heller.

Hur kan vi hantera det vi har annorlunda än förr så att det nödvändiga blir gjort? Hur förenklar man?
Det är frågan för dagen överallt. Om man insett det än, eller inte.

Fler administratörer än läkare

Av , , 4 kommentarer 7


Sedan 2010 har antalet läkare ökat med ca 16 %, knappt 4000 personer enligt den här artikeln i Läkartidningen. Chefer och administratörer har ökat med 35 %, drygt 8000, och är nu fler än läkarna. Sjuksköterskorna har minskat lite. Befolkningen har ökat med 7 % under samma tid.

Det finns några naturliga förklaringar till att administrationen sväller, men på det hela taget måste Sverige dra i handbromsen när det gäller den administrativa tillväxten och alla b- och c-uppgifter som tar mer tid och resurser snart sagt överallt.

Vi måste förenkla där vi kan, vi har bara inte råd med annat.

Här har du artikeln.

Hållbart förr och nu

Av , , 2 kommentarer 5


Åker flygbuss över Tranebergsbron. Påminns om att pappa Tore i regel cyklade över den flertalet arbetsdagar under höst, vinter och vår.
Under 21 år nötte han upp några cyklar på milen mellan rummet på Bromma och riksdagshuset.
Han höll sig till gamla cyklar för att få behålla dem, med då och då rök ett däck eller ett bockstyre från den fastlåsta ramen. Någon gång hela rasket.

Ibland låter det som hållbarheten i form av sparsam energiförbrukning är en ny uppfinning. Inte då. Onödig bilkörning var också mer sällsynt på den tiden. Dit jag skulle fick jag cykla eller ta sparken. Det handlade inte om oginhet och knappast om miljö, det var en inställning till resurser som vi inte längre har kvar på samma sätt.

Undrar hur det blir i morgon.

Att ta vara på människorna

Av , , Bli först att kommentera 3

I onsdags var det en träff för Umeåregionens arbetssökande, AF:s Umeåhandläggare och leverantörerna av arbetsmarknadsutbildningar (AUB) på Arbetsförmedlingen i Umeå. Eductus har idag ingen AUB i Umeå, men vi har yrkessvenskan för sådana utbildningar. Tyvärr saknar vi ett antal lärare som möter AF:s nuvarande krav på utbildning och erfarenhet för att kunna ge all hjälp som behövs.

Handläggarna fick först bekanta sig med utbildningsutbudet och möjligheterna för utrikesfödda att få språkhjälp för snabbare väg till arbetslivet. Sen var det möjlighet för  arbetssökande att få information.

Vi fick många intressanta möten, jag bland annat med ett ambitiöst syrisk par. Hon var mer utbildad och såg yrkeskarriären i Sverige rätt utstakad. Han överraskade mig när han berättade vilka två, mycket välkända, varumärken han jobbat med i hemlandet. Nu var nyfikenheten stor på vägen ut i arbetslivet. Hoppas vi inte begränsar drivet alltför mycket…

När det idag från höger och vänster talas om flyktingar i svepande ordalag kan man bli bedrövad över alla generaliseringar och bitvis helt ohederliga överdrifter, förenklingar och förkrånglingar. Åt alla håll. Om vi nu skulle gå förbi de humanitära behoven av hjälp och resurser för kortare eller längre tid så finns fler aspekter. Många av de ofta initiativrika och välutbildade människor som brutit upp från sitt älskade ”hemma” har vi behov av. Fler svenskar går i pension än kommer ut i arbete just nu, det är ett större resurs- och välfärdsproblem än folk flest förstår. På flera områden får arbetskraftsbristen allt större konsekvenser. Frågan är hur vi snabbt nog ska bli bättre på att slussa ut nya svenskar till arbetslivet. Inte minst till våra bristyrken och där vi saknar kompetens. Situationen kommer att kräva förändringar i flera ändar.

På onsdag kommer kranskommunernas AF-handläggare och AUB-anordnare till Eductus vid Renmarkstorget för en liknande informationsdag. Det underlättar med information, förbättringsarbete, dialog och samarbetsklimat.

Innovation och tolerans

Av , , Bli först att kommentera 5

Det här är en mycket intressant artikel som borde läsas av många. Entreprenörer, lärare, rektorer, skolchefer, ledare, riskkapitalister och politiker och alla andra nyfikna som inte slutat utvecklas.  Det är fler än Microsoft som borde ha nytta av de här insikterna. Länken till kortintervjun med överläkaren Simon Kyaga bör man också klicka på. Definitivt.

Idag bromsar och begränsar vi alltför ofta både människor och organisationer genom en låg tolerans för det som kan betraktas som annorlunda. Vi missar mycket kreativitet, innovation och utveckling genom att bygga en trång ”normalitetskorridor” med lite acceptans för det originella. Många testar vi sönder tidigt och åtskilliga av gårdagens genier hade nog aldrig fått chansen att ge oss sina genombrott idag. Många är de inte fullt psykiskt stabila och de energirika kreatörer som kanske jobbat sig in i väggen som idag styrs in på stickspår och inte längre får chansen att bidra med utveckling i smått och stort. Shame on us! Frågan är vad vi gjort med Einstein. Povel Ramel hade vi kanske medicinerat bort. Det är inte  heller säkert att Ingvar Kamprad idag hade fått chansen om han varit anställd, periodare och allt. Frågan är verkligen hur många dugliga små- och storföretagare, innovatörer och nobelpristagarämnen vi avhänt oss i skola och samhälle de senaste decennierna. Jag är rädd det kan vara många. 

Jag tycker kanske att man använder orden ohälsa och sjukdom lite vårdslöst i artikeln. I de flesta fall handlar det nog mer om funktionshinder. Men att vi bör bli bättre på att ta vara på särbegåvningarna, resursbärarna med funktionshinder, de egensinniga autodidakterna, de outtröttliga autisterna och sådana som periodvis även är psykiskt sjuka – det är jag övertygad om. 

Vi talar om väldigt olika profiler, men att ta vara på de kreativaste ”tvärtom-tänkarna” blir knappast mindre viktigt ju snabbare och mer innovationsberoende samhällsutvecklingen blir.

Klicka och läs artikeln nu…

Klokt om vårt lokalsamhälle

Av , , 2 kommentarer 4

I många frågor är Norrans Sakine Madon så oerhört klok. 

Vilka kommer att ta hand om våra lokalsamhällen i morgon? Vilka inbillar sig att de bara står kvar där, fungerande och mottagliga för nya kravlistor, om inga gör det?

Något att lära

Av , , Bli först att kommentera 6


Är på Aktuell Skolpolitik idag också. Nyss har det varit en mycket intressant paneldebatt där en tredjedel kom från Norrbotten, en från Österbotten och en tredjedel från Västerbotten. Man hör ju bara på orden att de här delarna hör ihop….

Riktigt allvarligt talat känns det som den här kontakten över nationsgränsen kan bidra till en betydelsefull korsbefruktning på skolområdet. Vi har unika möjligheter till det med det svenskspråkiga Österbotten en nära färdväg bort.

Enligt min förståelse kombinerar Finland starka bildningsideal och utbildningstraditioner med att aldrig ha släppt den praktiska, jordnära förståelsen om människonaturen. Man har behållit förmågan att inte överarbeta utan ofta i förvånande enkelhet göra väldigt mycket med små resurser.

Här har Sverige en läxa att lära.
Like it or not.

Arbete

Av , , Bli först att kommentera 5


Vi lever i en speciell situation på arbetsmarknaden. Även om arbetslösheten enligt gamla märken ”borde” vara några procent högre med tanke på vad vi och Europa gått igenom så är den för hög. Många far illa av arbetslösheten, resurser blir outnyttjade och samhället i stort begränsas.

Samtidigt bromsas näringslivet och samhället av arbetskraftsbrist. Det saknas kompetenta till flera yrken med både kortare och längre utbildningstid och situationen kommer att förvärras. Alltfler lämnar arbetslivet än som kommer in och det tar generellt allt längre tid innan unga kommer in på arbetsmarknaden.

Här behöver vi flera åtgärder framöver. Bland annat möjligheter till fler ”enkla” arbeten. Att ta bort RUT och göra det dyrare att anställa unga är definitivt fel medicin i detta nu.
Branscherna måste också ta större ansvar. Exempelvis genom att med olika anordnare aktivt engagera sig i utbildningsverksamhet inom Yrkeshögskolan där vuxna kan ”kompletteringsutbildas” för faktiska behov.

Vi måste också bli betydlig bättre på att matcha invandrares kunskaper och erfarenheter med Sveriges behov.
Har nyligen hört ett par trista exempel på kompetensslöseri.

Igår handlade det om en erfaren arkitekt från ett grannland med utmärkta kunskaper i svenska som till slut sökte städjobb hon inte heller fick för att hon saknade utbildning. Städjobb ska inte föraktas alls, men vi måste bli bättre på validering och matchning. Både för de nya svenskarnas skull och för att ta vara på den ”gratis” utbildning de hitflyttande har med sig.

För ett par dagar sedan hörde jag om en invandrad kvinna som för några år sedan blev anvisad en undersköterskeutbildning. Yrkesvägledaren på skolan frågade henne vad hon gjort tidigare. Det visade sig att hon var civilingenjör med bygginriktning i ett land med mycket hög ekonomisk, teknisk och utbildningsmässig nivå. Ingen hade fördjupat sig i hennes utbildning och erfarenheter. Vi behöver många undersköterskor, men just hennes kvalificerade och mångåriga utbildning skulle istället kompletteras för svensk arbetsmarknad. Arbetskraft som kommer på rätt plats bidrar till fler jobb. Inte färre.

Det finns mycket mer att ta upp, inte minst om våra ungas utbildning, återkommer med en del.