Etikett: empati

Köpa sig fri

Av Kent Lundholm, 13 juni 2020 kl 06:06, Bli först att kommentera

Kanske har coronapandamin och samhällskrisen den åstadkommit, fått oss att träna på våra empatiska förmågor och lärt oss att känna medkänsla/medlidande. Vi kanske också börjar förstå innebörden av solidaritet. Vi har även förstått hur bräcklig vår demokrati är. Ett elakt virus och ett gäng brunskjortor i kulisserna som rider på våra rädslor, mer behövs inte för att vi har en elak Furste som styr och ställer över våra liv.

När människor lider, när vi ser att våra bröder och systrar hamnat i nöd, tvingas vi till att göra ett val. Ska jag personligen involvera mig i detta eller i ”trygghet” skjuta ifrån mig det hela i förvissning att detta är ett fall för den Goda staten. Väljer man att passera för att myndigheterna ska lösa problemet, är måste man rimligtvis vara positivt inställd till att betala mer i skatt för att det gemensamma ska lösa ”problemet”.

Alternativet är att jag personligen tar gestalt av den Goda människan och handlar i tid och på plats, handgripligen. I det läget har vi en maktposition. Låt oss kalla det för individens godtycke. Ingen jäkel vill väl ge en slant till ett fyllo som köper sprit för ens surt förvärvade pengar. Då kan vi erbjuda hjälp av något materiellt: ”Jag ger dig inga pengar, men välj istället vilken hamburgare du vill, jag bjuder!” Ingen ska behöva vara hungrig i detta land.

I båda fallen så köper vi oss fria.Väljer vi att erbjuda hjälp via de skattemedel vi betalat in, så kan vi kanske vara hyggliga att visa vägen till den byggnad där hjälpen förmedlas. Kanske en röd liten stuga. Det kan ju bli absurt ifall den som bett om hjälp behöver hjälpen snarast.

Vi kan med båda ”metoderna” avsäga oss den direkta, personliga hjälpen. Vi slipper då träna på vår empati. Det är inte lätt, medger jag. I början när tiggarna kom för några år sen, skänkte jag hejvilt i deras koppar och kände mig God. Sen började komma fram om att pengarna kunde försvinna i ”tiggarhierarkin” och att tiggeriet i sig kunde till slut bli ett ”jobb”. Jag började skänka pengar till Röda korset, jag jobbade ideellt på gatutidningen Vasaplan i Umeå (var chefredaktör). Nu gör jag ingetdera. Tittar bort när jag ser en tiggare.

Som sagt: I en välfärdsstat kan man ju ställa krav på att det samhälleliga ska göra nåt av ens skattepengar. Men vi vet att det inte räcker. Se bara på mängden av hjälporganisationer. När jag jobbade på tidningen Vasaplan såg jag ju dagligen folk som föll mellan stolarna. När jag nyligen flyttade försökte jag rikta min ”godhet” mot en av de hjälporganisationer som jobbar på gatuplanet och skänkte dem ett tusental böcker, kläder, skor, verktyg. Om det kändes bättre? Nä …

Det är skillnad på empati och medkänsla. Empati är förmågan att uppfatta den andras känslomässiga situation. Detta lidande skapar en önskan att lindra lidandet. Ett medlidande. Vi vill den andra väl på ett kärleksfullt sätt. Läste nyligen om ”empatisk stress.” Den ger en negativ känsla och skapar en önskan att komma ifrån situationen. Det ger upphov till osocialt beteende, dålig hälsa och risk för utbrändhet hos personen. Det gäller alltså att hålla reda på känslorna som styr vår beteende mot människor i nöd. Det kan annars sluta med ett magsår …

En farlig tid

Av Kent Lundholm, 18 mars 2020 kl 14:12, Bli först att kommentera

Ibland bör vi kasta en och annan blick över axeln för att få perspektiv och lära oss av gamla misstag. Vad gäller pandemier, typ dagens Coronapandemi är egentligen inget nytt. Gång på gång har mänskligheten överraskats av små, osynliga virus som dräpt miljoner på miljoner av oss.

Känner oro
Jag börjar faktiskt känna en stark olust. Bristen på kontroll, gör mig fjättrad, snudd på panikslagen. Som multisjuk (diabetiker, Parkinson, stroke) med en usel kondition så torde jag höra till riskgruppen; då vi Parkinson patienter har svårt att hosta upp slem från lungorna – och det är just lungorna som slås ut av sjukdomen Covid-19.

Detta har hänt förr
Skillnaden är att vi numera kan följa Coronaviruset minut för minut på ständigt uppdaterande sajter, genom massor med presskonferenser och nyhetsredaktionerna som sänder live dygnet runt. En annan skillnad: Mängder med mera kunskaper. Ändå finns känslan där: Ett litet virus dikterar villkoren. Människan, Skapelsens krona, kan i slutänden stå handfallna, igen. Som under Digerdöden. Vi kan se på, vi kan gömma oss. Man aldrig känna oss helt trygga. Gemensamt för epidemierna är att de fattigaste och svagaste drabbas hårdast.

Kunskapsförakt och förnekare
Vi måste både vara närsynta och långsynta. Då kan vi blicka bakåt och samtidigt vara vidsynta i dagens tillvaro. Kunskaper är A och O. Motsatsen är fördomar som bygger på lögner. Sånt som skapar rädda människor. De finns där ute: Förnekarna, som tyvärr så ofta lider brist på kunskaper – i deras ögon består ju kunskap mest av påhitt. Vi lever i en tid då grogrunden för förnekarna är mycket goda. Det finns ett vildvuxet förakt mot kunskap och kultur. Vi har hört dem förneka klimatkrisen och de börjar ta utrymme nu när Coronavirusets sveper fram över världen. Konspirationsteorierna är mångt mer spännande, än tråkig evidensbaserad vetenskap (som tar tid att tränga in i). Det är ju så lätt att tänka: Detta gäller väl inte mig?

Träna på empatin
I tider är som dessa kommer vi att få många chanser att träna på vår empati och vårt medlidande. Sådana egenskaper är inte givna, utan kräver aktiv handling. En elitlöpare kan ju inte slå världsrekord utan att ha tränat … Det räcker inte att tänka: ”Stackars alla gamla sjuka”, och sedan tro sig vara empatisk lagd. Godhet är inte något karaktärsdrag vi föds med – och som sedan gäller livet ut. Goda människor utmanar ondskan. Goda människor måste dagligen utmana sina rädslor och sedan gå emot dem. De vet vad rädsla kan göra med oss människor.

Historien upprepar sig
Den stora, svarta döden förändrade människors tankesätt. Digerdöden. Detta utspelades då inga botemedel fanns, inget effektivt smärtstillande var uppfunnit. Allmänt ansågs det vara Guds vrede över människornas synder som orsakat Pesten. (Det finns många som tror det än i dag). I Bergmans ”Det sjunde inseglet” speglas det hopplösa mörkret på ett skrämmande sätt. Botgörartågen, människor iklädda trasor, som slog sig själva, drog högljutt längs vägarna. En mardrömsbild från medeltiden då alla måste ha varit livrädda, inte minst pga. av sin okunnighet. Ordet virus fanns ju inte ens.

Den svarta döden
Digerdöden. Förmodligen den mest kända epidemin som plågat livet ur människorna på jorden. Uppemot 200 miljoner dukade under. I Europa dog en tredjedel av befolkningen. Den svarta döden. Pesten tog ju aldrig slut, utan började om och började om igen. Digerdöden kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713. Pestbakterien, Yersinia pestis, slår ut immunförsvaret och människor blev smittade genom loppor från smittade råttor. Smittan spreds sedan även mellan människor, via närkontakt eller luften. 500 000 i Sverige beräknas ha dött under Digerdöden.

Kyrkan såg till att peka ut de skyldiga. Det ska ju alltid finnas sådana. Då som många andra gånger tidigare (och i framtiden) var det judarnas fel. Den 14 februari 1349 inträffade Valentindagsmassakern, i vilken judarna i Strasbourg gavs två alternativ: att konvertera eller att dö. 1 000 judar brändes levande. Vilka ska utpekas som skyldiga för Coronapandemin?

Spanska sjukan (1918 – 1920)
I slutet av första världskriget började en dödlig form av influensa att spridas över hela världen. Ungefär 500 miljoner människor infekterades och upp mot 100 miljoner dog, de flesta unga och friska. Just, då var det ungdomen (unga män) som dog, under dagens Coronapandemin är det gamlingarna som stryker med. Några av symtomen var att man hostade blod. Lungorna fylldes av en rödaktig vätska som i princip dränkte de drabbade.

Spanska sjukan orsakades av viruset H1N1, som även låg bakom svininfluensan 2009. Det började med vanlig hosta och feber – sen kom den höga febern, huvud- och muskelvärk, kraftiga svettningar. Och, framförallt, en stor trötthet. Men för tiotusentals svenskar slutade det med döden. I världen i stort var det nånstans mellan 50–100 miljoner som dukade under i ”spanskan”.

Pågående katastrofer
Men det pågår ju samtidigt ”katastrofer” som inte uppmärksammas på samma sätt.
Kolera (140 000 döda per år). Den dödliga diarrén.
Malaria (400 000 – 650 000 döda per år).
TBC (1,5 miljoner döda per år).
HIV (1,5 miljon döda).
Nutid – en ny virusattack

Nu har vi lärt oss namnet på ett nytt dödligt virus. Coronaviruset och sjukdomen covid-19. Vi börjar lära oss vad en pandemi är. Det går sakta upp för oss att vi som människor lever under dödligt hot. En lömsk, pytteliten motståndare som vi inte kan se eller höra. sprider sig både utomlands och här i Sverige uppstår både oro och frågor. Lita på de som vet. Lyssna på myndigheterna.

Var inte rädda!

Antal konstaterat smittade personer i Sverige: 1 167.
Dödsfall: 8.
Källa: Folkhälsomyndigheten, Region Sörmland
(Uppdaterat: 17 mars, klockan 15.50)

Gamlingar (över 70 år), håll er inomhus! Var observant på torrhosta och andningsbesvär!

Ordens betydelse

Av Kent Lundholm, 23 januari 2020 kl 06:43, Bli först att kommentera

Mitt framtida boende döljs allt mer i framtidens dis. Det blir kanske ingen flytt överhuvudtaget, inte nu i varje fall, trots risken att jag faller i trapporna och hotet om att jag blir isolerad – rentav fånge i min egen lägenhet.

Det är en sabla massa regler när man ska flytta och byta lägenhet och då krävs det samarbete och att alla bjuder till. Den goda viljan. I mitt fall krävs empati, medmänsklighet, medlidande och vanlig, hederlig hygglighet. Men sånt kan man ju aldrig tvinga på folk, som dessutom knappt känner till begreppen eller ordens betydelse.

Varje människans stora skräck är att att inte bli tagen på allvar; när folk börjar tala över ens huvud (som om man inte fanns) och än värre blir det om man döms utifrån sitt yttre. Ni vet, det tunna skal som omger oss. Jag tröttar fort på människor som tycks tro att det bara finns en enda världsbild – och det är deras. Denna inbillade kunskap ger dem rätt att döma ut de som bryter mot mönstret, de som stör, är annorlunda och eljest. Tänker ofta på detta när jag skriver om Ester. Hur stod hon ut med dessa ”övermänniskor?”

Sanningssägare. Ni vet, de där som ruskar på huvudet åt alla motbevis, sen ler de lite snett och säger: ”Lille vän, detta stämmer inte med mitt sätt att se på saken!” Sedan är det slutsnackat. man har inte ens fått chansen att fått lägga fram sina motargument. Att tala med väggar är synnerligen tidsödande, tråkigt och bortkastad tid.

Livet strömmar fram. Under tiden växer träden. Om jag klättrar upp i en trädkrona, lägger mig där och sover i tusen år, så borde jag, den dag jag vaknar, ha kommit närmare himlen. När man blir gammal och sjuk, när man förlorar kontrollen över sin kropp, och får allt svårare att klara sig på egen hand – måste man till slut be om hjälp. Men om man då inte blir tagen på allvar, finns en uppenbar risk att ingen hör ropen.

Vi människor är tänkande varelser. Det räcker inte med att känna, vi vill också veta varför vi känner som vi gör. Då händer det att vi måste gissa, samtidigt som vi letar efter gamla minnen som hjälper oss att förstå. Men till syvende och sist kanske allt handlar allt om kemin inne i hjärnan. Brist på dopamin eller ett plötsligt överskott. Ett rus av lycka eller dödsångestens strupgrepp. Så ser en dag ut när parkinsonmedicinernas prickskyttar smyger omkring i ens lyckocentra och skjuter skarpt.

För övrigt tror jag att den fruktan man växer upp med, blir till en rädsla som följer en genom hela livet. Det är därför jag aldrig kunnat lära mig att gå på vattnet.

Heller vis än högt IQ

Av Kent Lundholm, 24 november 2019 kl 21:48, Bli först att kommentera

Vad är intelligens? Enligt en definition kan de med högt IQ snabbt dra slutsatser och använda den kunskapen till att tänka abstrakt. Säger mig inte så mycket. Istället tänker jag på alla de filmer som handlar om superintelligenta utomjordingar. Ofta ett gäng bläckfiskliknade typer med superhöga IQ:n, men som saknar all empatisk förmåga och vars enda avsikt är att äta upp oss jordbor med hull och hår.

När jag prövat göra de IQ-tester som bygger på logik och matematik, har jag efteråt känt mig jättedum, rent av helkorkad. Uppenbart tillhör jag inte den exklusiva skaran av intelligenta människors som kan bli medlem i Mensa, klubben för folk med över 131 och 150 i IQ, beroende vilken skala man mäter efter.

Men hur ”smarta” är dessa logiska IQ-tester? Vad säger testerna egentligen om oss människor? Intressant är att allt fler forskare hävdar att det finns flera olika typer av intelligenser. Howard Gardner, psykolog från Harvard, menar att det åtminstone finns nio olika typer av intelligenser. Bland annat talar han om en social intelligens som beskriver hur vi klarar av samspelet med andra människor och vi fungerar i grupp. Helt klart kommer folk med hög social kompetens ganska högt upp på stegen.

Man kan ha högt IQ, men inte nödvändigt vara social kompetent, allra minst vara vis och klok. Vad hjälper det att vara superintelligent om man inte kan steka ett ägg, slå in en spik, bädda sängen och saknar förmågan att känna medkänsla för andra – och dessutom inte klarar av att föra en simpel konversation med sin bordsdam. Visdomen, däremot, är den kunskap vi samlat på oss under livet, och som hjälper oss att se och förstå sammanhangen.

Ett intelligent barn kan inte förbli intelligent, om barnet inte får stimulans och uppmuntran. På samma sätt är det med empati. Den förmågan är inget som vi föds med, utan kräver daglig träning för att den inte ska förmultna och försvinna.

Vi tycks leva i en värld där dumhet och okunskap blivit något att vara stolt över, då man ser ner på förvärvad kunskap och många former av ”finkultur”. Istället svämmar världen över av stolliga idéer, som tycks falla den stora skaran av ”vanligt folk” på läppen. De får lära sig att bli gnällspikar, att odla sin rädsla och sina fördomar för att kunna se ner på alla som är det minsta annorlunda (och på så sätt stärka sin sedan tidigare taskiga självkänsla).

Vi ska tacksamt emot mer visdom. Inte främja oss från de som besitter en rikedom av erfarenhet. Vi ska glatt släppa in visa och goda människor i våra liv och strunta i stollarna som sprider konspirationsteorier och falska bilder. Sånt som exv Greta Thunberg dagligen råkar ut för.

När nya partiledare väljs så är det knappast visdom man söker. Det handlar mer om hur de ska te sig i TV-rutan, hur rappa i käften de är, hur skickligt de behärskar retorik och hur bra de är på att INTE BESVARA frågor de får. Man premierar egenskaper som att ständigt skylla sina misstag på andra; vilket bygger deras tro på att de alltid har rätt och besittare.

Oförmåga att känna empati grundar sig i tron på att de anser sig vara bättre människor än alla andra. Med en hoper av sådana ledare som styr båten, så lär mänskligheten inom kort gå på grund.

Det låter kanske som en floskel, men det ligger en hel del i att vi måste skrota vårt högmod och istället locka fram ödmjukheten. Vi får inte förlora vår nyfikenhet och kreativitet. Slutligen väljer jag visdomen och klokskapen, livserfarenheten, före en nörd med högt IQ

För övrigt får folk gärna vara intelligenta, bara jag slipper höra dem skryta om det.

”Din fantasi är en förtitt på livets kommande attraktioner.”
Albert Einstein

Träna din empati

Av Kent Lundholm, 19 april 2019 kl 10:00, Bli först att kommentera

Långfredagen – en dag till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata. En sorgens dag. Det är en dag då vi ska träna på vår empati och förståelse för andras lidande.

Empati är något som vi inte kan ta för givet; den måste vi hela tiden träna på. Förlorar vi vår empati är det lätt att vi börjar sparka på de som redan ligger och hysa agg mot de som är annorlunda, mot de främlingar som kommer i vår väg. Så det skadar inte att försöka sig på att förstå och känna de plågor som Jesus fick utstå – vare sig man är kristen eller inte, vare sig man tycker att bibelns berättelser är rena rama sagor, eller rättesnören i våra liv.

Låna böcker – och en författare. På stadsbiblioteket i Umeå kan ni låna en kasse med 8-10 exemplar av en författare, sedan startar ni en läsecirkel via ABF. Då ingår även ett besök av den aktuelle författaren. En riktigt kul grej. Väljer ni ett besök av mig, så blir det efter att ni läst min roman ”All världens lycka”.

”En bok att värma sig vid, en bok som får ett stort, varmt leende att spridas över ansiktet.”
/LO-Tidningen

Empati och rädsla

Av Kent Lundholm, 20 maj 2018 kl 09:04, Bli först att kommentera

Solen lyser. Dessutom är det pingst; en kristen högtid då vi firar den heliga Ande som gavs till apostlarna i Jerusalem. Dessutom är det, enligt Bibeln, första gången som tungotal förekom och 3000 personer döptes den dagen i Jesu namn till syndernas förlåtelse. Jag kan gott gå med att fira den Helige Ande. Däremot tycker jag att fånerier som att tala i tungor är ett av de värsta avarterna i den kristna traditionen. Det är lika fånigt som TV 5 ”Det okända”, då en massa skojare utnyttjar människor i sorg och förtvivlan. I den djupa sorgen är det inte helt ovanligt att minnesbilder omvandlas till ”verkliga” syner eller ljud. Alltså helt naturligt och har inget med galenskap att göra.

Igår var vi en sväng ut till Nydalasjön, närmare bestämt till Mammornas vik. En liten badstrand med långgrunt vatten, vilket passar småbarn och ängsliga mammor. Och en och annan pappa. När min dotter var liten, var jag ofta med henne till Mammornas vik. Det är 10 år sedan. Drygt. Men allt var sig likt. Några småungar som skrek på grund av kylan i vattnet, en pappa som försökte få fart på grillen, men det blev mest rök, och ensamma mammor som ställde fram saftflaskor och mackor på sandiga filtar.

Jag gläds åt att mitt blodsocker är relativt stabilt och lågt. Klart är att när mina inre, kemiska, bipolära processer sätter fart, så svajar blodsockret. Den inre stressen får kortisolet att flöda och det höjer blodtycket och blodsockret.

Lika lite som att somliga skulle födas onda, lika lite ska vi tro att empati är något beständigt. Empati, förmågan att sätta sig in i andra människors situation, är något vi ständigt, dagligen måste träna på. Vi måste alltså träna på att bli goda människor. Samma träningsprogram måste vi sätta upp för att bemästra våra rädslor och tygla vår impulsivitet. Vad gäller det senare så är en god regel att tyst räkna till tio innan man drämmer till med en ”sanning”.

För övrigt betyder ord något. Alltid.

Vi stressar ihjäl oss

Av Kent Lundholm, 15 december 2017 kl 10:22, Bli först att kommentera

Man lever sitt liv utan att tänka så mycket på den utmätta tiden. Skulle man grubbla allt för mycket på det ögonblick då alla ens minnen raderas ut och det återstår är mörker. Personligen brukar jag rätt så ofta, fundera på när det ska smälla till och ens kropp faller sönder och samman. Men om jag inte gjorde så, skulle jag knappast uppskatta de dagar då jag lever bekymmerslöst. Livet flänger och far, man kastas mellan djupaste förtvivlan och barnslig lycka. Är det inte så som livet far fram med en. Därför bör man stanna upp och njuta av de få lyckostunderna som störtar över en.

Men tempot är högt och om man är tvungen att jobba 8-10 timmar per dag för att amortera på den nya bilen och ett stor, dyrt hus man köpt, och en dag tvingas man inse att det är banken som äger rubb och stubb.

WHO skriver att psykisk ohälsa är den allra största utmaningen som väntar på vår jord. Det är inte bara i I-världen som vi brottas med de stora livsfrågorna. En dag när du minst anar det, slås du av den tunga kraften och du kan omöjligt ta dig upp ur sängen. Du saknar energi.

Vi lär ska ha kollektiva minnen.Via gener kan man ärva drömmar, sårbarhet, sjukdomar. Via generna som ens farmor burit på en sjukdom, utan att hon känt till. Men det gjorde generna. Det genetiska arvet är starkare än man någonsin kan ana. Börjar någon i släkten att supa så kan man lite enkel släktforskning finna tre-fyra förfäder som var barnsligt förtjusta i alkohol. Sedan väntade genen på att göra ett hopp över två generationer. Andra drabbas av cancer och här kan man också hitta genen som legat och väntat på slå till.

Men ska man bry sig? Man kan träna flitigt, äta rätt dag som natt, men det brukar mest påminna om en flykt som bygger på en inneboende dödsskräck.För i slutänden kommer vi alla att förlora. Filosofiskt kan man dryfta: Vi ska alla dö en dag – skit samma hur och var … Lever man för att dö, eller dör man för att leva.

För övrigt är det ett faktum att vi människor överlevde och utvecklades tack vare vare att våra förfäder klarade av att sociala nätverk. I begynnelsen var vi inga egoister. Vi tog hand om varandra.

Julklappar. Köp mina böcker och hämta dem mot ”krita” och, signerade. 145 kr. Kom förbi Backenvägen 9

070-299 36 80

Eller beställ från förlaget: >>>>>>>>

Gamla fina Sverige

Av Kent Lundholm, 9 oktober 2017 kl 08:44, Bli först att kommentera

Åter en grå höstdag, men än så länge faller inget regn. Alltid något. Idag håller jag mig inomhus för att skriva och stryka ett ton kläder. Det är rätt så fridfullt att stryka kläder. Brukar se på teve, lyssna på musik och fundera över livets mening. Kanske är svaret på den sista frågan: att stryka kläder. Annars lutar jag mycket åt att meningen med livet torde vara 42.

Föreställningen Mitt ibland oss. Nu i Bjurholm.

I morgon åker jag och dottern Hanna till Bjurholm, där Linda Marklund möter upp inför vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss” – om rätten att få vara annorlunda. Ni som bor i trakterna kan väl släntra över till biblioteket klockan 18.30. Välkomna! Trots allvaret är det en riktigt rolig och underhållande föreställning. Borde träna mer på texterna, men känner ett inre motstånd. Det handlar ju om muntligt berättande – inte om teater där varje replik måste sitta. Jag har jobbat in en röd tråd i mina berättelser och den följer jag, lite si så där. Det betyder att varje framförande blir lite annorlunda, vilket ger mig en frihet att lyssna av publiken och känna efter om de vill att jag stannar kvar i berättelsen lite längre eller om de menar att jag borde fortsätta.

Gamla, fina Sverige 1907. SD:s dröm?

Låg på soffan och lyssnade – bitvis – på gårdagens partiledardebatt. Intet nytt under solen – förutom att Åkesson (SD) tvingades besvara frågor som inte rörde flyktingar och invandring. Han hade rysligt svårt att hänga med när det gällde frågor om välfärden och jobben. Riktigt okunnigt blev det när ämnet ”Miljön” kom på tapeten. Han blev rysligt isolerad när han menade att Sverige skulle sänka utvecklingen och ambitionen kring vårt inhemska miljöarbete genom att vi skulle ”börja skita ner” lika mycket som Polen och Kina. Hur tänkte han där? Nja, SD är ett enfrågeparti – kasta ut alla flyktingar, stäng gränserna och låt oss odla våra drömmar om det Gamla Fina Sverige. (Menar de 50-talets Sverige? Eller Gustav Vasas medeltid?)

Peppe Brändström fyllde 60 år i helgen.

I lördags var jag och Lena inbjudna till ett födelsedagskalas. I en inhyrd festlokal på Västerslätt tog Peppe (Peter) Brändström emot så väl gäster som presenter – men så fyllde han också GUBBE, alltså 60 år. Förr i tin hade han fått en käpp att luta sig mot, vilket var brukligt ute i byarna.Om man fyllde 60 år på 30-50-talen, innebar det att man hade slitit ut kroppen, blivit vansinnigt glömsk och rent av stappelbent, därav den vanliga gåvan i form av en käpp. Men Peppe är en kry och pigg 60-åring och tycks ha en förmåga att inte åldras – i varje fall inte till det yttre. Säger åter Grattis!

För övrigt vägrar jag tro att mänskligheten drivs framåt av själviska gener. De som odlar dylika teorier har glömt att människan är en social varelse som tidigt bildade grupper, eftersom man blev uppäten av vargar om man försökte klara sig ensam. Vi behöver flera sociala rum att röra oss mellan för att utveckla vår empati och solidaritet. Om någon knackar på din dörr – öppna den!

Modet och sårbarheten

Av Kent Lundholm, 11 juli 2016 kl 08:25, Bli först att kommentera

Blå himmel utanför mitt fönster här på Pig Hill. Idag ska vi fixa en del saker inför morgondagens flygtur till Stockholm; packa våra väskor, göra veckans besök på apoteket. Det ska bli kul att ge sig ut på resa. Det var ett tag sedan jag besökte huvudstaden.

Fotbollsfinal i går och den vann Portugal mot Frankrike. Rättvist? Svårt att säga eftersom jag bara såg matchen fläckvis, men det var förmodligen rättvist då Portugal spelade nästan hela matchen utan en skadad Ronaldo. Ibland kan lag utan sina fixstjärnor spela bättre, vilket har hänt med Sverige då Zlatan inte varit med. Spelet blir mindre låst, mer fantasifullt då inte varenda passning ska gå till ”superstjärnan” som ska avgöra.

I stort handlar mod om att göra sig sårbar och att vi därmed tar risken att bli sårade. Kanske kan vi se modet som en dygd som vi får genom att upprepade gånger göra just modiga saker. Något vi måste träna på, ungefär på samma sätt som när vi ska utveckla vår förmåga att känna medkänsla för andra människor. Men det krävs inte enbart mod för att vi ska bli empatiska varelser, det krävs även att vi lär oss sätta gränser och att vi vågar utkräva ansvar, annars finns en risk att vi blir utnyttjade och illa behandlade.

För övrigt förlorar skammen sin makt över oss när vi kan sätta ord på den.

Tränar på tacksamhet

Av Kent Lundholm, 24 maj 2016 kl 07:52, Bli först att kommentera

Ledbruten. Förmodligen för att jag under merparten av natten sovit på skinnsoffan. Jo, det går an att sova på den, men den är smal och det minskar min rörelseförmåga, vilket gör att jag blir liggande i samma ställning timme in och timme ut. Vaknade i gryningen med en stickande, avdomnad köttklump som stack ut från min vänstra, övre kroppshalva. När jag dunkat den i golvet ett par-tre gånger såg att det var min arm. Rysligt obehagligt.

Vaknade för en dryg timme sedan och kände tacksamhet. Tacksamhet över att armen inte är lam, över att livet känns bra, att jag har tak över huvudet, att jag kan älska och är älskad, att det snart är sommar och att ekonomin, så sakta, håller på att bli bättre. Det är många år sedan jag haft så pass ”gott ställt” att jag i går kunde beställa en resa för två. Ingen lång resa, men ändock. Jag och Lena åker den 12 juli till Stockholm. Först ska vi få bo i Uffes lägenhet på Kungsholmen så att vi kan göra stan under några dagar, sedan drar vi norrut till Uffes och Gabriellas sommarställe. En liten minisemester. Det känner jag mig tacksam över. Detta med att kunna känna tacksamhet är inget som är oss givet, utan det är som med höjdhopp och kulstötning, något vi måste träna på. Så är det även med vår empatiska förmåga. Under en period i mitt liv hade jag en tacksamhetsbok på mitt sängbord och var kväll skrev jag ner fem-tio saker jag var tacksam över. Efter en tid behövde jag inte skriva längre, utan det räckte att jag tänkte på min tacksamhet för att dessa tankar kopplades till en ödmjuk glädje. Tacksamhet och glädje går ofta armkrok.

Detsamma gäller för vår medkänsla. Den måste vi träna på för att vi i slutänden ska bli sanna. Vi måste ha modet att kliva ner i källaren och möta vårt eget mörker, för att klara av att möta någon annans mörker. Annars blir vi bara skrämda och lägger benen bakpå ryggen och flyr. Men har vi modet att stå kvar så upptäcker vi varandras likheter och att vi båda är två enkla människor. Inget annat. Det finns ett innersta väsen i medkänslan och det är acceptansen. En sak till: om vi ska orka med att vara empatiska varelser så krävs att vi kan sätta gränser, något vi måste göra för att inte bli utnyttjade.

För övrigt är det så att en lögn som inte bemöts ofta blir till en sanning.

Etikett: empati

Köpa sig fri

En farlig tid

Ordens betydelse

Träna din empati

Empati och rädsla

Vi stressar ihjäl oss

Gamla fina Sverige

Modet och sårbarheten

Tränar på tacksamhet

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv