Backskärvsfröet blommar

Av , , Bli först att kommentera 4

Idag blommar backskärvsfröet på vår grusgång. Denna oerhört vackra vårblomma slår rekord i anspråkslöshet när den kryper upp mellan grus och stenar trots att nattemperaturen fortfarande ligger strax under nollan.

backskärvsfrö_P1070793
Här har endast de tre knoppar som varit vända mot eftermiddagssolen lyckats slå ut.

backskärvsfrö_P1070787

backskärvsfrö_myra_P1070809

Man kan få en god föreställning om hur liten blomman är när man ser en minnersortens svartmyra i blomställningen…

Fulaste byn?

Av , , 6 kommentarer 1

Det finns fortfarande byar i Västerbottens kustområden som är vackra. Men landskapet mellan byarna är ofta massakrerad av skogsbruket och består mestadels av kalhyggen som harvats till lerig skogsodlingsmark. Byarna är hel- eller halvtomma men åkrarna har ännu inte vuxit igen och ibland kan man få se både rådjur, hjortar och älgar beta på de öppna ytorna. En av dessa småbyar (som jag ofta cyklade förbi när jag var i skolåldern och som då var blomstrande och vacker) står dock ut med besked och det är Vadet mellan Hörnefors och Norrbyn. Byn är numera så anskrämligt ful att man överhuvudtaget helst undviker att passera den. Trots att jag av vissa skäl har anledning att ta denna omväg när jag ska åka från Nordmaling till Hörnefors överväger jag ibland att E4an bara för att slippa se eländet.
Gomorron!

Mognad eller resignation?

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag älskar de små gröna primörer som vårvärmen lockat upp ur gammfönnan. Om det är växterna jag älskar eller om är upptäckten av att jag hyser så stor kärlek till den årligen återkommande årstiden ”Vår” kan jag däremot inte säga. Är det inte fantastiskt att vi en gång varje år får uppleva denna årstids mirakulösa förvandlingsnummer?
Många naturintresserade människor vill gärna upptäcka nya och sällsynta växter eller något sjusärdeles sällsynt djur för att deras dag i naturen ska vara komplett. Men riskerar inte sådana ambitioner att förta glädjen av det som vi alltid omges med? Den rara växt som man lyckas upptäcka har förmodligen bara hamnat på sin nya växtplats av en tillfällighet och den förbiflygande fågeln har för det mesta målet inställd på en plats långt i fjärran. Med detta sagt tycker jag kanske att min nuvarande attityd till naturen tyder på en viss mognad och inte på resignation. För nyfikenheten har jag i behåll men den är inte inriktad på sensationer som den gjort tidigare i livet. Nu räcker det med några gröna strån som sträcker sig upp genom förra årets gamla gräs för att jag ska gå i spinn.
När jag minns de vårdagar när min mamma satte mig på cykelns pakethållare och vi åkte från Forsbacka till ängarna i Överhärde kan jag känna igen samma förtjusning över det lilla i naturen som jag nu känner. Cirkeln sluten och nu vet jag att jag kan ägna resten av mitt liv åt att njuta av det bestående i naturen och sedan bara knyta ihop min omfångsrika ”säck”.

grönblomma_IMG_6249

krokus_IMG_6169

grönblomma_IMG_6271

krokus_P1070753

 

överhärde_P1070774

Pä en våräng i Överhärde 1952.

Morgonpigga fåglar

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu är det ju så att soligt väder (se nedan) inte nödvändigtvis behöver vara fotovänligt. Det är faktiskt precis tvärtom. Solen bränner bort nyanserna och lägger en slags solslöja på bilderna. Iallafall fick jag under min korta bilfärd fästa några morgonpigga djur på både näthinna och ScanDisk.

morkulla

 

Knipa

 

svanar

 

änder

SMHI

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår kväll gladde jag mig åt att vädret denna söndag skulle bli soligt och ”fotovänligt”. Klockan ställdes på tidig mogonväckning och kamerorna är som alltid fulladdade. Men jag blev bedragen, det är tjockmolnigt ute och blåser minst 10 meter i sekunden. Det blir en vända ändå, för man är ju inte lika flexibel som man var i sin ungdom utan har man bestämt en dagordning måste den följas, oavsett vad det råkar vara för väder…
Gomorron!

Hela året på en dag…

Av , , Bli först att kommentera 3

Den här dagen har innehållit ett flertal av årets olika vädertyper. Det har regnat, kommit regnblandad snö, det har varit jämnmulet och mörkt men ingen nederbörd, det har blåst och det har varit vindstilla, ibland har solen har värmt som under en högsommardag. Ja hela året har passerat under denna dag.
I måndags läste jag en kort betraktelse av Joar Tiberg i Aftonbladet om hur månaden april kan sammanfatta hela året. Efter det har jag konstaterat att det mesta av året kan passera under en enda aprildag.
Jag tog mig friheten att citera Joar Tibergs underbara krönika i sin helhet:

”April, april – vilken jäkla röra
April är känd för att rymma många månader, det är en jäkla röra, en underbar karusell av tid.
På morron, om man tar sig upp någorlunda tidigt – vilket man lätt gör då ljuset river upp en – då är det full vinter, termometern på tvåsiffriga minusvärden, skaren ett tryggt pansar man svävar över. Man hinner några foror med vedsläden, kanske en skidlöpa – har man lite vind i ryggen är det bara att stå, det går av sig själv. (En uppe på skogen har ett band runt midjan, och hunden drar honom miltals över skaren på en förmiddag.)
Vid lunch har solen värmt upp husväggar och gräsytor, fjärilarna fladdrar fram, flugsurr i fönsterkarmarna, en yrvaken myra. På eftermiddagen får man ta av sig paltorna och huden dricker d-vitamin. När solklotet rullar ner faller temperaturen lika fort, månen rullar upp, kattugglan kastar sitt vingliga läte över tunet. Långt borta bland minusgraderna, en spröd sparvuggla, så karakteristiskt domherrelik.
Ett dygn har gått, ett år har gått.”