Nu rasar drevet mot bonusar runt om i vår värld. Med all rätt.

Med ett litet bredare perspektiv finns dessa system runt om oss i vardagen. De finns i många system för att stimulera och styra.

Ju mer du tankar ju billigare blir det. Ju mer du handlar ju bättre priser och speciella erbjudanden får du.

Omvänt gäller vid lönesättning. En resande säljare utan någon form av bonussystem tror jag är svår att hitta. Varför då detta ramaskri?

Jo, därför att ingen tycker det är rimligt med storleken på de bonusar som debatteras men framförallt varför någon kan få bonus när det går dåligt för verksamheten.

Om folk ska kunna förstå måste systemen fungera transparant. Rimligt är det att bonussystemen borde gälla även när det går dåligt och utfalla negativt.

Tänk om alla dessa bonusar i verksamheter, som dessutom får statligt stöd, hade gett ett negativt utfall. Då hade folk förstått upplägget och jag tror de flesta skulle varit nöjda.

Om bonussystem ska finnas och ger positivt utfall när siffrorna visar plus så ska de givetvis ge negativt utfall när siffrorna visar minus. En rimlig hållning anser jag.

Om inte detta förhållande existerar ska bonussystemen skrotas. Enkel logik eller?

Friskolan som fenomen dyker alltjämt upp och diskuteras.

Många är de elever som (tillsammans med sina föräldrar) valt att gå i en friskola och anser det vara alldeles utmärkt. Friskolan har ökat utbudet av utbildningar och inriktningar och den har också bidragit till att den kommunala skolan fått skärpa till sig i konkurrensen.

Ledande politiker i vår kommun från vänsterkartellens sida är ideligen på friskolan och hackar. Man skyller sina egna misslyckanden och tillkortakommanden på skolans område på andra alltsom oftast och i detta fall får friskolan agera syndabock.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen, en friskola etablerar sig bara om det dels finns ett elevunderlag som räcker och dels om den kommunala skolan drivs ineffektivt.

I Umeå finns båda parametrarna och därför etablerar sig flera friskolor här.

Enkelt uttryckt skulle man kunna sig att socialdemokraternas skolpolitik och dess ekonomiska styrsystem i Umeå skapar ett utrymme för friskoleetableringar.

Om den kommunala skolan i Umeå skulle ge sig rackarn på att visa sig ekonomiskt effektiv och samtidigt hålla hög kvalitet, ja då minskar med automatik utrymmet för friskolar att etablera sig här.

Ekonomin till friskolan styrs nämligen av kostnaden i den kommunala skolan. Höga kostnader i kommunens skolor ger per automatik höga ersättningar per elev i friskolan.

Om då friskolan är duktigare på att använda sina pengar, ja då blir det ju några kronor över till annat vilket eleverna upplever sig få del av.

Varför ställer inte vänsterkartellens väljare den frågan till sina företrädare?

Friskolan måste förtjäna sina elever varje dag om de ekonomiskt ska kunna överleva. Hittills verkar de ju klara det alldeles utmärkt eftersom så många elever och föräldrar väljer den utbildningsformen.

Kanske menar Lennart Holmlund med flera att de som valt att gå i en friskola inte begriper bättre?

TOPPEN: Veckans semesterfirare Lennart Holmlund, kommunalråd

Trots att han befinner sig i Thailand på semester släpper han inte taget om Umeåpolitiken.
Dagligen levererar han vilt spretande "attacker" med minst sagt varierande substans.

Dock tycker jag att Holmlund borde släppa lite på gasen och istället ta till sig detta ordspråk:

"Om man inte vet vart man själv är på väg är risken stor att man hamnar någon annanstans.’

PS: Lennart, njut av solen, maten och stämningen i Thailand, det unnar jag dig. För övrigt tror jag att dina partikamrater kan hålla ställningarna tills du är tillbaka..

BOTTEN: Landstingets ledning (Bilden: Levi Bergström (S), Landstingsråd)

Ledningen i landstinget får nu kritik från sina egna revisorer när det gäller förvaltningen av landstingets pengar. Tydligen är det så att det i praktiken är en enskild tjänsteman som beslutar om placeringen av pensionspengarna.

Att låta en ensam tjänsteman besluta hur pengarna ska placeras är inget annat än ytterst ansvarslöst och frågan är nu extra laddad när en obligation som ursprungligen var värd 250 miljoner nu rasat till vad man tror ca 90 miljoner.

I den förvaltningspolicy som antagits står det uttryckligen att det är landstingsstyrelsens arbetsutskott som säkerställer och kontrollerar att kapitalförvaltningen sker enligt fastställd förvaltningspolicy.

Frågan jag ställer mig är vem som synat arbetsutskottets agerande och hanterande av landstingets kapital?

Det diskuteras livligt om vikten av ökade statsbidrag till kommuner och landsting. I vårproppen (släpps i april) kommer Alliansregeringen att ge besked i frågan. Mitt tips är att det kommer mera pengar.

Jag skulle dock vilja vända på kuttingen.

Gör kommunerna oberoende av statsbidragen. Det bästa är väl om vi klaras oss själva utan statens pengar.

Det svenska skattetrycket som andel av BNP, har sänkts mellan år 2000 och 2008 från cirka 51 till 47 procent. Under samma period har den kommunala medelskattesatsen ökat med 1,06 % vilket motsvarar 17 mdkr år 2008. Kommunsektorns andel av skatteuttaget i samhället har därför ökat påtagligt.

1999 stod statsbidragen för 20 % av kommunernas totala intäkter. 2007 är den siffran 13,4 %. Kommunerna äger med andra ord alltmer sin egen agenda i att påverka sin ekonomiska situation.

Statsbidragen 2009 är på 67 miljarder kronor. Om staten helt tar över kostnaderna för LSS-verksamheten försvinner direkt 30 miljarder.

Jobbskatteavdraget påverkar inte de kommunala skatteintäkterna men det gör däremot grundavdraget. Låt grundavdraget få samma konstruktion som jobbskatteavdraget. Där finns många miljarder att hämta.

Slutsatsen är ju att ju mer kommunerna äger sin egen ekonomiska agenda ju mindre "skylla-på-någon-annan" utrymme finns det. Lycksele, Vilhelmina och Vindelns bokslutsproblem 2008 är ju inte kopplade till finanskrisen. Den hann ju inte slå igenom för kommunerna förra året. Här är det andra faktorer som resulterar i dåliga ekonomiska avslut.

Lennart Holmlund har svårt för lite skoj. Återkommande gånger står skämt och annat högt på Holmlunds dagordning om andra och olika företeelser (vilket jag många gånger tycker är trevligt) men nåde den som skämtar om det Lennart Holmlund inte anser vara ett skämt.

Att någon skulle beskriva min blogg igår om "Sahlin-are" med de ord som Lennart Holmlund använder i sin blogg idag är för mig fjärran. Är det månde solsting som drabbat vårt kommunalråd borta i Thailand?

Citatat från Holmlunds blogg:
"Visserligen vet vi att han (Sellström, min anm.) brukar leka med dockor, men att sjunka så djupt det trodde jag inte. Han visade med all tydlighet vad kristdemokratisk politik byggd på kristen etik och västerländsk humanism står för".

Holmlund hänvisar också till min genussyn och vad jag tycker om den. Dock talar han inte om vad han anser vara felaktigt i den synen. För mig har han dock många gånger beskrivit hur han ser på detta och min tolkning är att vi är tämligen överens i frågan.

Men låt höra Lennart, vari skiljer vi oss åt?

Kan inte låta bli att köra en liten rolig grej.

Är Mona Sahlin på väg ut från politiken för att driva mataffär?

Hon verkar ju fortsätta lansera Toblerone i varje fall.

Ibland behöver man få vara lite kaxig…

Till SVD

Till Aftonbladet

Till DN

Till Expressen

Till SVT

Till SR

TOPPEN: Barnbonus

Kristdemokraternas familjepolitiska grupp (där undertecknad är ordförande) har kommit med ett förslag om barnbonus. Kristdemokraterna har av hävd en mycket positiv syn på familjebildning och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det också viktigt att det föds fler barn.

Vi vill att samhället skickar ut en signal om denna positiva syn genom att varje nyfödd får en "barnbonus" i form av ett engångsbelopp om 10 000 kronor.

Samtidigt är en barnbonus ett bra sätt att ge det nyfödda barnet och föräldrarna en god start. Med barnbonusen kan föräldrarna köpa en del av de nödvändiga ting som normalt behövs i början. Ett liknande system finns redan i dag i bland annat Spanien, Frankrike, Belgien, Luxemburg och Finland.

BOTTEN: Björklövens styrelses agerande

Nu är det dags för Björklövens styrelse bestående av ordförande Åsa Ögren, Hans Edlund, Lars-Göran Adolfsson, Tomas Ivarsson, Ulf Sahlén, Peter Bylundh och Roland Forsberg att börja agera.

Visst ska tränare och sportchef stå till svars när resultaten uteblir. Men vem ska stå till svars för att de gett förtroendet åt de som nu fått stå till svars?

Det är alltid de i styrelsen som är ytterst ansvariga för resultaten och verksamheten. Vilket ansvar har dom som sitter i Björklövens styrelse och vilket ansvar utkrävs av dessa? En stilla undran i den turbulens som nu råder kring Björklöven.

Om Balticgruppen ska in med resurser så måste nog även toppen i verksamheten synas och inte bara de som agerar på isen.

Sportlov och lite mindre bloggande

Är på sportlov med familjen i Hemavan. Det innebär samtidigt att bloggandet blir lite lidande.

Vill denna sena timma dock kommentera senaste händelseutvecklingen inom Björklöven.

Björklöven sparkar Micke Andersson. När förre tränaren blev sparkad skrev jag i min blogg att studier visat att det sällan blir bättre för laget om en tränare sparkas under säsongen. De som forskat på området visade belägg för detta. Björklöven har nu visat att forskningen på området stämmer.

Jag undrar samtidigt varför ingen sätter styrelsen under luppen. I politiska sammanhang är det styrelsen och förvaltningschefen som får stå till svars. Varför riktas ingen kritik mot Björklövens styrelse och dess VD? Vilket ansvar har dessa för Björklövens resultat?

Balticgruppens VD sponsrar gärna Björklöven om de kan visa på en plan för hur laget ska nå elitserien. Jättebra. Om målet är viktigare än allt annat måste även styrelse och VD upp till bevis. Hur ser den långsiktiga planen ut och vilka personer ska på lång sikt se till att den förverkligas?

Åsa Ögren, som styrelseordförande i Björklöven, måste nu ta sitt ansvar och fatta en del beslut.

Lagen är tydlig. Kommunerna har ansvaret för all planering. Man kan säga att i princip kan inget byggas i en kommun om inte kommunen tillåter det.

Allt som sker i en kommun ska ske genom samordning, samplanering och i samarbete mellan alla aktörer i ett samhälle. I detta så kallad spänningsfält ska också det enskilda intresset tas tillvara.

Alla kan förstå att det inte alltid är enkelt att få ihop alla viljor. Det krävs stor lyhördhet mellan alla inblandade parter om man ska komma överens.

Balticgruppen är en av dessa aktörer som vill bygga och vill få saker att hända. Vi som samhälle behöver dessa kreativa krafter för att en stad ska utvecklas.

En fråga man dock måste ställas sig är om allt en aktör som Balticgruppen vill göra är i harmoni med vad andra aktörer och samhället i övrigt vill åstadkomma?

Politiken har att samspela mellan en massa viljor där Balticgruppen är en part. Det är kommunens roll att ta tillvara det allmänna intresset i balans med det enskilda.

I det spänningsfältet är det naturligt att alla inte alltid får som de vill.

Mina slutsatser kring planeringsfrågorna i Umeå under de 10 år jag varit aktiv i kommunpolitiken är följande:

* Kreativiteten är hög hos många som bor i Umeå vilket måste innebära att många vill vara med att bygga staden Umeå. Det är positivt.

* Kreativiteten är också stor hos de som inte gillar det andra föreslår. De som tycker annat. Det tycker jag också är bra på gott och ont (man behöver ju inte överklaga in absurdum bara).

* Socialdemokraternas ledare i Umeå, Lennart Holmlund, behöver lära sig att först lyssna och sedan komma med sina slutsatser. Nu är det tvärtom vilket bidrar till att försvåra och skapa split.

* Lennart Holmlund ger ju sitt svar på frågan innan andra ens har hunnit höra frågan. Inte undra på att det blir politisk splittring och därmed även långbänkar och onödiga överklagningar.

Sammantaget ger det att planeringen av Umeå måste ske med mer lyhördhet, mer lyssnade, mer fingertoppskänsla och sedan samling runt begreppet "nu kör vi".