Idag kan du lyssna till vår partiledare på Rådhustorget ca 12.40. Därefter mingel med nybakade bullar i vår valstuga.

Samtidigt går Alliansens partiledare ut i en gemensam debattartikel på DN för att förklara sin syn på hur ett underlag till regeringsstyre måste se ut. det enda rimliga är att Löfven nu talar klarspråk om hur han vill regera Sverige om de röd-gröna blir större än Alliansen efter valet den 14 september. Han är mer än otydlig på denna punkt herr Löfven.

Den budget som samlar mest röster i riksdagen är den budget som styr landet. Kan man inte säkra detta enkla faktum kan man inte heller styra Sverige. Det är huvudfrågan, vilka partier ska Socialdemokraterna och Löfven samla kring sin budget i riksdagen? Och hur kommer den kompromissprodukten att se ut?

Alliansen kommer att vara enad runt sitt budgetförslag. Svenska folket vet vad som gäller före valet. Med Löfven och S vet svenska folket ingentig förutom många tomma löften från alla de röd-gröna partierna. Löftena är tomma så länge de inte kan finansieras och få flest antal röster bakom sig i riksdagen.

Visst borde väljarna få veta vad de röstar på innan valdagen är över?

Igår lanserade vi Kristdemokrater vilka 24 punkter vi vill driva i länet nästkommande mandatperiod. Det finns nu flera valmanifest från partiet. Ett för Sverige som helhet, ett för sjukvården i länet, detta nedan om länsfrågor i övrigt och sen har alla kommuner ytterligare egna valmanifest.

Ni kan läsa punkterna nedan, kommentera eller bara konstatera. Fler företag ger mer välfärd. Gäller i Umeå som i Sorsele eller Dorotea. Utan företagare och företag finns inga resurser att fördela till välfärden. Det glömmer oftast vänstersidan bort.

I Västerbottens län vill Kristdemokraterna se:

1. Att fisketurismen, besöksnäringen och upplevelseindustrin i länet utvecklas
2. Att mer varuförädling kan ske närmare råvarukällan
3. Att produktion av förnyelsebara drivmedel och förnyelsebar energi i länet utvecklas
4. Att den småskaliga livsmedelsproduktionen utvecklas
5. Att öka kompetensförsörjningen i inlandet genom att specialistutbildningar på halvfart vid Umeå Universitetet kan genomföras
6. Att bygget av Norrbotniabanan snarast kommer till stånd
7. Att inlandsbanan rustas upp
8. Att antalet anställda med funktionsnedsättning i offentlig sektor ökar
9. Att regionfullmäktige i Västerbotten ska vara direktvalt av folket
10. Att samordningen mellan kommunerna ökar i syfte att skapa mer välfärd – minskade administrativa kostnader och höjd kompetensnivå
11. Att Kvarkentrafikens framtid säkras genom att en ny effektiv och miljövänlig färja mellan Umeå och Vasa kommer till. Dels för att skapa en framtida arbetsmarknadsregion med Österbotten och dels för att stärka de öst-västliga förbindelserna
12. Att den skattefria delen vid enskild bärplockning höjs till 30 000 kronor
13. Att möjligheten till lokal återbäring av producerad vattenkraft och vindkraft ses över
14. Att friskvårdsbidraget även ska omfatta golf, ridning och utförsåkning
15. Att när kommersiell bärplockning sker ska tillstånd ges av markägaren
16. Att äganderätten i alla lägen måste försvaras
17. Att E4-standarden mellan Umeå och Skellefteå måste förbättras
18. Att momssatserna för upplevelseindustrin och besöksnäringen ses över
19. Att driftssäkerheten för bredband och mobiltelefoni ska vara likvärdig i hela länet
20. Att se över möjligheten till nedskrivning av studieskulder för att attrahera högutbildad arbetskraft till inlandet
21. Att gåvoavdragets omfattning utvidgas och avdragsnivån höjs
22. Att skoteråkningen i fjällvärlden inte inskränks
23. Att skollagen stärks avseende möjligheten att ge förskolebarnen liknande skydd som arbetsmiljölagen omfattar
24. Att barnomsorgspengen ska omfatta även egna barn

Vuxna kan många gånger välja eller välja bort en arbetsplats. Men barn ska inte få välja skola enligt Vänsterpartiet. Vilken logik finns det i detta resonemang?

Idag resonerar vissa politiker att valfriheten av skola skulle vara ett problem för andra barn. Om det inte gick att välja skola skulle den helt plötsligt bli bättre för alla. Mycket märklig tes. Arbetsplatser skulle bli bättre om man bara tvångsrekryterade in några andra vuxna? Eller hindrade vissa från att söka annat arbete.

Vänsterpartierna gör som vanligt. Man fokuserar på helt fel saker.

Om felet är att vi inte har en bra ledning på en skola eller arbetsplats är det elevernas eller arbetarnas fel.

Om felet är att vi behöver minska fattigdomen fokuserar vänsterpartierna på att bekämpa rikedom istället för att bekämpa fattigdom.

Om felet är att vi har för dålig könsfördelning i bolagsstyrelserna fokuseras det på tvångskvotering istället för att fokusera på kompetensen.

Jag säger som jag brukar. Vänsterpartierna har fullt upp med att ställa klass mot klass, kön mot kön, grupper mot grupper och nu senast vinster mot välfärd, så det ser inte att under tiden levererar Alliansen politik det de just vill uppnå. Vi minskar fattigdomen, vi skapar mer resurser till välfärden, vi förkortar vårdköerna, vi ökar antalet vårdcentraler och apotek, vi låter ung som gammal välja utförare och därmed sätter vi människan i centrum inte systemen. Lägg därtill att det skapas jobb på löpande band.

Igår var jag med och debatterade i SVT:s ekonomidebatt. Det är något speciellt att stå med i direktsändning och vara på hugget. Alla 8 partiers representanter vill ju inget hellre än att ta så mycket utrymme som möjligt av den tid som finns till förfogande.

Men för mig utkristalliserades ett tydligt mönster. Alliansen håller ihop, vi kan leverera och vi gör det tillsammans. De röd-gröna hade definitivt inte samtalat ihop sig i förväg, åtminstone syntes inte det, och deras förslag spretade som vanligt.

Hur än vi vrider på saker och ting står kraftiga skattehöjningar som ska bäras av företagaren och företagen mot Alliansens linje om att underlätta för företagen att kunna anställa fler.

Vinster i företagen är det mest grundläggande i ekonomin för att vi ska kunna ha någon välfärd överhuvudtaget. Att detta naturliga nu av vänstern görs till något onaturligt, men bara i delar av välfärden, är det största hotet mot en bra skola, omsorg och sjukvård.

Vi behöver fler som investerar i vår välfärd, vi behöver fler som engagerar sig i vår välfärd och vi behöver fler som ser och möter behoven hos den enskilde, familjen eller den äldre. Valfriheten är här för att stanna. Självklart inom givna ramar och regler som ska gälla alla. Men det är människan som ska stå i centrum, inte systemen.

När vänsterpartierna ägnar sig åt konflikter mellan klasser, kön och grupper ägnar vi andra oss åt att bekämpa fattigdom. Därför har Sverige idag EU:s lägsta fattigdom. Vi har nästintill halverat fattigdomen i vårt land sedan 2006. Det måttet om något visar vems politik som fungerar i praktiken.

Nu startar valrörelsen på allvar. Kristdemokraterna har valupptakt i Lycksele i morgon. I övriga Sverige sker den i en mängd olika städer. Affischer sätts nu upp på löpande band. Den medborgare som kommer att missa att det är val den 14 september måste nog anses höra till undantagen.

Nu är det snart bara 4 veckor kvar tills resultatet basuneras ut. Då är det försent att ångra sig. Uppmanar alla att sätta sig in i vad de olika alternativen står för och möjligheten för hur de ska kunna arbeta ihop. Men framförallt vad är bäst för landet Sverige. Vårt beroende av omvärlden och vårt beroende av att företag och företagare klarar konkurrensen mot företag i andra länder.

Det är företagen och antalet som jobbar i Sverige som ger resurser till vår gemensamma välfärd. Någon annan väg finns inte. Drömmar och visioner har vi alla över vad vi skulle vilja få gjort. Allt måste dock rymmas inom den verklighet vi alla har att förhålla oss till. Ekonomiska fundamenta är kanske den viktigaste.

När man ser bilder från avrättningar av människor som har en annan tro än den som håller i svärdet eller geväret blir man tom invärtes. Vad får människor att bete sig så bestialiskt? Vart har alla inomsjälsliga spärrar tagit vägen? Hur kan det gå så snett att en tro på något annat blir ett sådant hot mot ens egen existens att man är beredd att utplåna den andre från jordens yta?

Året är 2014 och jag inser att civilisationen inte nått längre. Hitlers massavrättningar gör sig åter påminda. Synen att min värld blir bättre om ni andra inte finns sprider sig nu i Irak och Syrien som en svårstoppad pest. Den som inte är för är emot och ska omedelbart avrättas eller tvingas på flykt.

Med vilka tal och med vilka ord ska denna massaker kunna stoppas? När ord, för att beskriva det bestialiska som händer, för länge sedan tagit slut. När protestmarscher och fördömanden inte räcker till. När förtvivlan över det som sker nått sådana gränser att outhärdligheten tagit överhand återstår bara ett. Att ta till våld och vapen för att med kraft driva bort det onda och få stopp på massavrättningar och lemlästning.

Om inte, vad är alternativen? Vad är världens svar till de i Irak och Syrien som nu skriker ut sin vånda och sin förtvivlan? Vad är ditt svar?

Jobbdebatten på SVT igår gav en del viktig information. S, V och MP har helt olika förslag på hur de vill förbättra arbetsmarknaden. Alliansen trummade igenom budskapet om att 250 000 fler sysselsatta kommit till sedan 2006. Detta har också skett under lågkonjunktur och finanskriser. Ett bra betyg helt enkelt. Sverige har även den högsta sysselsättningsgraden i EU (20-64 år).

Att regeringsalternativet S, V och MP ser så olika på många frågor borgar inte för regeringsduglighet. Att minska arbetslösheten är lät om man gör som S gjorde senast det begav sig. Starta en enorm förtidpensionering av människor.

Om samma mängd människor varit förtidspenionserad idag som var fallet 2006 skulle 200 000 fler idag befunnit sig utanför arbetsmarknaden. Det skulle inneburit att arbetslöshetssiffrorna som idag ligger på 7,6 % i stort sett halverats.

När jämförelser görs mellan 2006 och 2014 måste även antalet förtidspensionerade tas med. Det vill S tala tyst om.

Arbetslösheten sjunker idag stadigt. Fler och fler får jobb. Det är företagen som anställer människor och skapar jobb som i sin tur leder till ökade skatteintäkter och mer välfärd. Därför kan vi inte höja skatterna på företagen och kostnaderna för att anställa. Då blir resultatet förr eller senare mindre välfärd.

Plötsligt händer det. S och V presenterar en budget för Umeå kommun för 2015. Två år i rad har de brutit mot kommunfullmäktiges beslut att budget ska lämnas i juni. Efter fyra år tillsammasn i styret av Umeå har S och V de två senaste åren haft otroliga svårigheter att få ihop en budget. Detta pga att den förda politiken dränerat kommunen på resurser och resultatet är en ekonomi med stora bekymmer.

Vad gör då Holmlund (S) och Spiric (V) när de sent om sider kommer fram med ett budgetförslag? Jo de skyller den dåligt skötta ekonomin på andra aktörer, läs regeringen. Trots enormt goda förutsättningar rent ekonomiskt lyckas de ändå köra i diket och skyller ifrån sig. Det är ett direkt hån mot inlandskommunerna.

Enligt Holmlund (S) går kommunen på knäna och förväntar sig ett regeringsskifte så att mer pengar ska komma från staten och rädda Umeå. Umeå har ett ypperligt ekonomiskt utgångsläge. Att inte lyckas hålla ihop ekonomin är en ren bedrift.

Umeå har en kontinuerlig tillväxt i befolkningen.

Umeå tar ut ca 2 kronor mer i skatt av sina medborgare än jämförbara kommuner.

Umeå har extra intäkter via sitt delägande av Stornorrfros kraftverk vilket motsvarar ca 50 öre i skatt.

Hur kan det gå så illa att S och V i det läget skyller på för lite statliga pengar? Hur kan det inte vara annat än ett hån mot de kommuner i inlandet som inte har samma förutsättningar?

Lyxfällan på TV 3 har här ett par politiker som behöver akut hjälp.

Det verkar som om branden i Västmanland börjar vara under kontroll. Effekten av den kommer under lång tid att påverka situationen för alla berörda i området. Därom råder inget tvivel.

Vad jag dock fascineras av är alla självklara uttalanden om hur brandbekämpningen borde gått till. Att t ex brandflyg redan skulle funnits i den svenska arsenalen. Så vitt jag förstått har det aldrig behövts den typen av utrustning på hundra år. Samma slutsats verkar våra grannländer dragit.

Att det i framtiden kan behöva diskuteras är självklart. Men när en naturkatastrof av detta slag, som sällan inträffar, dumförklara alla som arbetar med denna typ av frågor är inte sunt. Hela samhället arbetar kontinuerligt med riskbedömningar och rimlighetskalkyler. Utifrån det förbereder man sig inför olika scenarior. Så har det alltid fungerat och kommer alltid att fungera. Allt annat är orimligt.

Igår var jag tillsammans med alla andra riksdagspartier på Nolia i Piteå och diskuterade Norrbotniabanan. Vi var alla rörande överens om att den måste byggas av den anledningen att den är viktig för Sverige.

Vad vi inte är överens om är hur den ska finansieras. Alliansregeringen har utsett förhandlingsmän som ska komma fram till en helhetslösning med alla inblandade parter. Det inkluderar staten, berörda kommuner och landsting, näringslivet och EU. Så kom Botniabanan till via en framförhandlad helhetslösningoch jag är övertygad att så kommer även att ske med Norrbotniabanan.

Vissa partier på vänsterkanten lovar vitt och brett att bygget startar direkt efter valet om just deras parti får makten. Problemet är att de tre partierna inte tillnärmelsevis är överens om finansieringen. Bygget kostar mellan 27-28 miljarder.

S har avsatt 1 miljard och MP 10 miljarder. V har ingen specifik summa för just Norrbotniabanan men en klumpsumma som ska räcka till alla järnvägsinvetseringar i hela landet samtidigt. Problemet är att dessa partier har olika skatteförslag och olika inkomstförslag för att finansiera dessa utgifter. De flesta bygger på olika sinsemellan höjda företagsskatter. Allt från skatt på lastbilstransporter till höjda drivmedelsskatter och olika höjda skatter på företagande.

De vill försämra konkurrenskraften för företagen i norr för att de sedan ska frakta sina varor på järnvägen. Om det blir dyrare för andra länder att handla från företagen i norr kommer efterfrågan att sjunka. Det innebär i sin tur mindre att transportera på järnvägen. Vänstersidan slår knut på sig själv i ivern att lova allt åt alla.

Vi ska finansiera Norrbotniabanan men inte på bekostnad av konkurrensvillkoren för företagen i norra Sverige. För min del är det självklart.