Dyslexi och skrivande

Om man som jag är lite dyslektiskt lagd så är det bra om man försöker skriva lite helst varje dag. Detta resulterar i en mängd olika texter , mer eller mindre rättstavade, om en mängd skilda ämnen men det är sällan jag är så personlig så jag gör ett försök:

När det gäller dyslexin så var det fruktansvärt jobbigt som barn, jag minns skammens rodnad på kinderna när man fick gå avsides på svenskalektionerna, hur trånghuvad man kände sig. Jag tänker fortfarande mycket på det.  Alla mejl som jag skickar börjar på samma sätt.

Hej
asd

”asd” skriver jag alltid för att kolla att rättstavningsprogrammet är igång. Vissa ord är omöjliga att stava, det är någon sorts mental spärr. Diskution, förståss och några till. Här lämnade nakna i sitt naturliga tillstånd med en röd understrykning på min dator. Sen kan man ju tycka att det är för jävligt att att de ska vara så svårt att stava själva åkomman. Dyxl..Dislexi ? Det är ju som gjort för att det ska gå åt skogen.

Ibland så kom frustrationen ut på ett dåligt sätt, så fungerar människan. Någon sorts bekräftelsebehov som säkert fortfarande finns kvar.

Numera skriver jag mycket, någon gång i tiden började jag för att träna, numera är det en vana (och jag tycker att det är väldigt  roligt). Läser förstås väldigt mycket.

Jag bör nämna något som serier eftersom det är betydande i sammanhanget.

Det går inte att beskriva vilken enorm påverkan serierna hade för mig som barn, både när det gäller läsandet och den intellektuella (röd understrykning) utvecklingen. När jag väl kom igång med läsningen så fick det nästan motsatt effekt. Jag tar till mig text på ett annat sätt än de flesta människor, det vill säga väldigt snabbt. Enligt högskoleprov och andra mätningar också utan att missa en enda liten betydelse.

Kanske en juvenil fantasi men jag tänkte alltid på det som en superkraft. Precis som i X-men. Fast för läsning (det blir ingen actionfylld serie av detta). Plötsligt (röd understrykning) blev min svaghet den största styrkan, det som andra kunde spendera timmar på läste jag som stålmannen.

Sen litteraturhistoria: Jag har alltid varit fascinerad (röd understrykning + understrykning på understrykning. Damit 🙁 av berättelser och att analysera och reflektera kring dess påverkan på oss. Litteraturhistoria är det roligaste jag läst men jag har också spenderat CSN pengar på : Konst och arkitektur, Historia, Svenska, Religionsvetenskap (har en ännu ej utplockad magisterexamen)  ungdomslitteratur osv osv. Ganska mycket har jag läst medans jag jobbat bara för att jag tyckte att det var kul.

För att lite pedagogiskt knyta ihop sista stycket med den inledande texten. Eftersom jag ”måste” skriva nästintill jämt för att hålla ångan uppe så resulterar det i en ganska stor mängd texter. Lägg till den där lilla biten av bekräftelsebehovet och så har man bloggen.

Eftersom det är sommar och semester så kan jag förvarna om att jag kommer att kräkas ut en mängd olika texter här på bloggen, om vitt skilda ämnen, men nu vet ni amatörpsykologer (det lyser rött) varför.