Tv-spel på biblioteket (kulturarrangemang)

En klassisk Gary Larsson strip med undertexten ”hoppfulla föräldrar”. Det roliga är förstås föräldrarnas överdriva positiva inställning. Man kan ju inte försörja sig eller jobba med tv-spel. År 2019 visade det sig dock att dessa fiktiva föräldrar var ovanligt klarsynta.

Bilden (som jag tror är från början av 90-talet) illustrerar att det hänt mycket. Faktum är att den nog är svår att förstå om man tar den ur sin historiska kontext. Kanske skulle undertexten idag vara ”Pewdiepies föräldrar” men det kanske inte skulle vara särskilt roligt?

Bilden illustrerar idag kanske hellre en motsättning? Då man jobbar med ungdomar och kultur kan man dock inte blunda blunda för hur omvärlden ser ut, och den ser inte ut som på bilden.

Så här funderar vi på biblioteket när det gäller tv-spel:

I grund och botten så utgår vi ifrån de nationella kulturpolitiska målen där man trycker särskilt mycket på barns och ungas rätt till kultur. Detta har i sin tur en bakgrund i barnkonventionen som slår fast alla barns rätt till kultur. Den bakomliggande tanken kring det är i sin tur att vi som samhälle vill ge barn och ungdomar förutsättningarna att utvecklas till självständiga individer. För biblioteket barn och ungdomsarrangemang så innebär det att vi ska ge barn och unga tillgång till olika kulturella uttrycksformer samt kunskap och resurser för eget skapande.

Jag vill till exempel att alla barn och unga ska få uppleva teater, få möjlighet att själv prova på att ställa sig på scenen, få en möjlighet att själva utveckla och hitta den skapande förmågan (vilket för övrigt också är ett nationellt kulturmål).

Så långt tror jag att vi alla är någorlunda överens.

Men den helt klart största kulturformen för unga idag är spel. Därför är det extra viktigt att vi som  arbetar med barns rättigheter och barns rätt till kultur jobbar med spelmediet. Det inkluderar också möjligheten att själv skapa och uttrycka sig med spelmediet som form. Det är särskilt viktigt att man jobbar med detta på biblioteken, eftersom vi aktivt jobbar med att utjämna skillnader.

Lite enkelt kan man väl säga att man utgår från barn möjlighet till delaktighet i kulturlivet, kulturupplevelser samt till eget skapande.

Vad innebär detta i praktiken?

Jo för ett litet bibliotek innebär det små myrsteg fram. Precis som att jag gärna skulle vilja har en dramapedagog och en full uppsättning av Shakespeare, Molière, Ibsen osv på Oasen så lär det kanske inte hända nästa vecka. Men stegvis flyttar vi oss framåt.

Vi kommer till hösten att kunna erbjuda ganska stora möjligheter till digitalt skapande på biblioteket (mer info kommer) och jag tycker själv att jag ser att det händer mycket när vi jobbar mer med ungdomsdeltagande på biblioteket.

En del av detta är små kulturarrangemang på biblioteket där vi jobbar professionellt med attityder, kunskap och arbetssätt.

Jag skriver lite om detta (och bland annat åldersmärkning) i biblioteksbladet:

http://biblioteksbladet.se/redaktionellt/ta-spel-pa-storre-allvar/