Boktipsen vi skriver

Att jobba som bibliotikarie är lite speciellt och om du som läser detta (hej förresten) inte är bibliotikarie själv så kan det här vara mer eller mindre intressant. Ännu värre det kan till och med missuppfattats som gnäll (vad vet jag)

Men anledningen att jag skriver det här är egentligen för att jag tycker att det är bra att vara transparent. På riktigt. Inte bara som din chef säger och sen inte egentligen tycker.

Om man visar upp vad och hur man gör något kan man ibland blottlägga strukturer och kanske upptäcka saker som, i all välmening, blivit mindre bra. Men också saker som är bra. Eller saker man bara kan behöva diskutera.

Jag skriver boktips på vår fina webbsida (minabibliotek.se). Det är tips och inte recensioner. Varje bibliotek bidrar med en viss mängd och det finns ett redaktionellt arbete bakom så att vi säkerhetställer en viss kvalité.
Jag har 136 publicerade tips och hela 62 utkast (dvs sådant som man kanske behöver säkerhetställa kvalitén på) utslaget på mina 7 år så skriver jag alltså 28 boktips per år för webben. Om det låter mycket så tänk på att det är en hel del bilderböcker och barnböcker med i listan.

Mina tips:

https://www.minabibliotek.se/search?fContentLanguage=sv&fContentType=review&fWrittenBy=581a8205f09f4a0c10a4ff2b&fIncludeStaleEvents=False#content-results

 

Detta gör jag på min arbetstid. Skriver alltså inte läser.

Av dessa 198 tips är det väldigt få som jag faktiskt läst på arbetstid. Katizi minns jag att jag läste på arbetstid. Det är nog mest i samband med att man gjort något bokprat för barn. Jag har nog aldrig läst enkomt för att skriva på webben.

Böcker som exempelvis kjejsar Augustus självbiografi och Christa Wolfs Medea är såklart böcker som jag läst hemma och vill tipsa om. Tipset om bilderboken pick pick skrev jag fnissade från diskdatorn (den bilderboken är jättefin)

Här är en skärmdump för vad som komma skall (mina utkast) förresten. Det är en salig blandning:

 

Varje tips jag skriver på jobbet brukar ta mellan 15-20 minuter. Om man räknar i överkant spenderar jag alltså 9,3 timmar per år med att skriva på webben. Ungefär en arbetsdag per år alltså.

Så redan här kan vi konstatera att vi har ett litet problem. Jag menar inte att jag ska få betalt så fort jag råkar läsa en bok men det är en struktur som till stor del  bygger på nöjesläsning och vi är en rätt så homogen grupp människor (mest tanter). Det är en speciell problematik när man blandar jobb och fritid. Det är exempelvis svårt att ställa krav på något strategiskt arbete etc. Nu sköts det iof väldigt bra av redaktionen men jag tycker i alla fall att det är lite intressant. Det fungerar lite så med boktips generellt.

Jag skriver recensioner för bibliotek i fokus. Det är jättekul och det gör jag på min fritid. Det brukar bli ca 4 per år. Dom fyra tipsen tar ironiskt nog dubbelt så lång tid att skriva som det 28 jag skriver på jobbet. Det är recensioner och de läses av hela bibliotekssverige. Jag vill inte skämma ut mig mer än jag gör på daglig basis. Jag tycker väldigt mycket om BIF. Jag blir ibland lite stött när jag blir allt för nischad men av BIF har jag förtroende för allt möjligt.

Jag får inte betalt dock…inte för att jag vill. Men jag tycker att det är lite humoristiskt att man lockar med läsexemplar (som man då får) som också exakt alla andra än just bibliotikarier (som har lite överflöd av böcker på jobbet) skulle uppskatta mycket mer än vad vi gör?

Hursomhelst.

Varje vecka försöker jag läsa ett amerikansk seriealbum med ungdomsfokus och recensera det på vårt Goodreads konto. Egentligen tänkte jag att det skulle vara en hjälp för bibliotikarier med att orientera sig i seriedjungeln. Till och med få ett expertutlåtande av en van och erkänd recensent som minnsan får skriva för Bibliotek i Fokus. Det är också lite roligt att vi har ett utlåtande på nästan varje seriealbum vi har + att mina låntagare kan kolla vad jag tycker och diskutera det med mig.

Det har inte fungerat alls. Med bibliotikarierna alltså.

Denna viktiga kulturgärning gör jag givetvis på min fritid. Recensionerna brukar vara rätt så slamsiga och kanske inte så genomtänkta i tilltal (det är felstavningar och elände) men jag kan känna mig trygg i att de ändå inte läses av någon vuxen och ungdomar verkar ha en större toleransnivå för mina påhitt och grammatik.

Vaddå? Vill inte alla veta vad jag tycker om paper girls? Jag är kränkt. 

 

Om jag, med min knussliga matte, får lägga ihop mina tips (även serierna ) så blir det ungefär 1,6 skriftliga boktips i veckan. Inte så pjåkigt eller?

Något som man kanske kan diskutera är vad som blir bra och dåligt med att mycket läses på fritiden och tipsas om i professionen. Hur det påverkar barn och ungdom och kanske dialogen kring läsning på arbetstid.

Vår kloka skolbibliotekarie skojade nån gång om att bibliotikarier gärna läser tunna böcker då man oftast är under tidspress och egentligen är det en av sakerna som vi kanske borde prata om?

En annan sak är att vi är ändå vuxna (eller ni i alla fall, jag är ibland osäker på mig själv) och läser naturligt litteratur för vuxna på fritiden. Hur ser våra flöden ut när det gäller barn och ungdomslitteratur? Kanske skulle vi behöva göra en ansträngning för den?

 

Är det ett problem att bibliotikarier inte har så mycket tid att läsa och skriva samtidigt som en idiot (undertecknad) ändå klämt ur sig 200 boktips på bara några år (7).

 

Jag tror att det skulle vara bra om vi (jag är uppenbarligen en del av problemet) gjorde mer skrivjobb på arbetstid och i den bästa av världar fick lite mer cred för det. Det kommer aldrig att fungera rent praktiskt att någon med min typ av tjänst kan gå hem och läsa en 600 sidors roman på betald  arbetstid  och ägna en halv dag till att skriva ihop ett tips, men kanske kunde vi lyfta dem som skriver barn och ungdomstips lite bättre i media, sociala medier, biblioteksplan och på arbetsplatsen och se till att man säkerhetställer att man faktiskt får läsa, skriva och tipsa på arbetstid.