Vad händer med kulturen efter valet och vad innebär det för biblioteken. Del 1 (M och L)

Vem blir ny kulturminister?

Jag har själv fått frågan eftersom jag är hemskt duktig på att killgissa nobelpristagare och egentligen är det samma principer som gäller kring gissningar och önsketänkande kring kulturministern.

Jag är duktig på att gissa men har aldrig rätt.

Gissningarna säger en hel del om partiernas kulturpolitik.

Jag har försökt att vara informativ och saklig men det kan hända att jag skojar till det lite så man får försöka vara lite okränkbar när man läser texten.

Det finns ett visst mått av chockvärde när man presenterar kulturminister. Alice Bah Kuhnke fick bli miljöpartistisk kulturminister och demokratiminister bara tre dagar efter att hon blev medlem i Miljöpartiet. Snacka om raketkarriär. Elaka tungor påstod att det var kändisskap som var den avgörande faktorn. Det påstås att vår senaste kulturminister Jeanette Gustafsdotter tillhör kategorin som egentligen inte velat bli kulturminister men hon hade varit chef ett tag och elaka tungor sa att det var det som var den avgörande faktorn.

Kändis eller chef kan alltså vara kriterierna för posten och det öppnar upp för en del helvilda gissningar.

Men partierna har ofta kulturpolitiska talesmän och vill moderaterna dela ut kulturminsterposten till sig själva så är Kristina Axén Olin ett hett namn. En indikation kring hur politiken kan komma att påverkas är att Olin är utbildad lärare med rektorsbakgrund. Det som jag uppfattat att Kristina Axén Olin brinner för är skolan och att Janette Gustavsdotter inte ska vara kulturminister. Bland annat var det hon som frågade om fd kulturministern ansåg att det finns någon svensk kultur.

Liberalernas kulturpolitiska talesperson heter Christer Nylander och det verkar vara en ganska engagerad herre. Under pandemin kom han med konstruktiv kritik och en önskan om bredare samarbeten som ger ”en långsiktig och stabil kulturpolitik med goda villkor”. Han argumenterar för att kulturen ska vara fri och han har till och med skrivit några böcker. På Kristianstads Facebook sida kan man läsa att ”Christer Nylander sätter skolan först. Han är gruppledare för Liberalerna i riksdagen, vice ordförande i utbildningsutskottet och toppkandidat på vår riksdagsvalsedel.” Man har också utsetts Christer Nylander till särskild utredare i den nya folkbildningsutredningen.

Hittills är det kulturengagerade personer med fokus på skolan. Det där sistnämnda kommer säkert att påverka skolbiblioteken. Men det bådar också för en mer konservativ kulturpolitik. Frågan om skolkanon kommer att väckas igen.  Frågan om tystnad på biblioteket kommer garanterat att tas upp. Likaså ”kasta ut folkförslaget” (lagen om tillträdesförbud på bibliotek, butiker och badanläggningar).

Det gemensamma för högerblocken är att man är mot skattefinansieringen av kulturlivet (i den utsträckning som det sker på idag) och vill att kulturfinansiärer (kommersiella och ideella) ska vara med och betala.

Både Liberalerna och Moderaternas hållning är egentligen att man ska ha bemannade skolbibliotek men Christer Nylander har då tidigare tyckt att skolan ska lösa detta själva.

Det är ändå förvånande hur samspelta partierna är. De flesta tycker att det är viktigt att kulturen är fri så att inte den andra sidan ska få för sig att göra något fuffens och diskussionerna hamnar ofta kring hur andra sidan inte förstår det. Oberoende vilket parti man verkar tillhöra. Vi får se om det håller i sig när jag skriver om KD och SD i del två i morgon (om jag inte får något bättre för mig)