Det ockulta i Nordmaling

Jag har full förståelse om man blir trött (jag kan också bli det) på spöktrender och skräck. Det är helt enkelt inne nu och ska bibliotek (eller museum)  [1] göra något kring lokalhistoria eller något arbete kring ”hur det var förr” så har man en tendens att fokusera på sådant som kanske är ytterligheter, undantag eller företeelser som romantiserats. Ja, särskilt i haloweentider.

Jag förstår er. Kan hålla med. Men ni måste sluta läsa nu.

Om man som jag är intresserad av lokalhistoria (och berättelser överhuvudtaget) samt då och då försöker sno sig lite tid i bibliotekets magasin så upptäcker man att det finns en hel del skräckfilmsmaterial i lokalhistorian.

Vad sägs om det här som ide till en skräckfilm:

På 1800-talet försvinner likdelar från kyrkogården i Nordmaling. Det visar sig att en hemlig grupp inom firskarskrået dyrkar något okänt väsen och tar med sig likdelar för att stävja naturen. Mest kraft finns det hos dem som blivit mördade…

 

Egentligen inte så mycket överdrift. Jag talar såklart om Nordmalingsdådet.

VESTERNORRLANDS ALLEHANDA den 15 april 1891 N.o 57 skriver lite kort om den olyckliga historien om ett kvinnomord som utfördes av en avvisad maskinist. Liket blev dock skändat på kyrkogården och det uppdagades att likskändning inte var sådär jätteovanligt i trakten.

Enköpins tidning onsdagen den 1 oktober 1890 skriver om det här:

 

Jag försöker ändå hålla igen lite kring detaljerna om hur liket var skändat.. det är rätt så ryslig läsning men händelsen förevigas i ett så kallat schillingtryck:

 

 

Det var ej längesedan

Uppå en norrlandsbåt

Som maskinisten redan

Mot en har lagt försåt

Det var emot en qvinna,

Ångbåtens restauratris

Hon döden skulle finna

Af hat naturligtvis

 

Wid Kylörn maskinisten

Blev nekad öl vid land

Deraf kom hela tvisten

Och med en kraftig hand

Han skuffar restauratrisen

I böljans kalla famn

Hon dog och mordbevisen

Har träffat mannens namn.

 

 

Nordmalingskyrkogården

Nu hyser hennes ben

Och på den enkla vården

Man lade kransar sen

Men hör hvad sedan hände

Den döda qvinnans kropp

En niding liket vände

Hon drogs ur kistan opp

 

Fast hon låg kall på båren

(Jag ryser vid de ord)

Hon slets av hufvudhåren

Det värre var än mord

Men dertill ena handen

Den tvärs afhuggen var

Och i den mörka sanden

Den fanns hos offret qvar.

 

 

Även om man kan tycka att det blir lite fånigt med fokusen på just de här bitarna så måste man erkänna att det kittlar fantasin en aning.

[1] https://www.skissernasmuseum.se/kalendarium/konstberaettelser-konstnaerspar-1/