Bibliotekarier och (min egen) läsning. #Väckboken

Hur mycket ska en bibliotekarie läsa?

Många kollegor som jobbar heltid och exempelvis har småbarn lever med en konstant känsla av att underprestera. Den insinueras att man ska läsa ganska mycket men det är inte alltid att man gör det.

Man har inte tid.

Många tror kanske att man får läsa på jobbet och det kan man få, men i praktiken är det väldigt lite. Kanske om man ska göra något särskilt (exempelvis bokprat för högstadiet) men även då är det svårt att på något sätt få läsa allt man behöver läsa på arbetstid.

Man har inte tid.

Något som det faktiskt inte talas om så mycket är att det inte alls är säkert att man är intresserad av att läsa bara för att man är bibliotekarie. Det är kanske lite som att svära i kyrkan men jag känner nog en hel del som tänkt sig en karriär på forskningsbibliotek eller universitetsbibliotek och som hamnat på folkbiblioteket. Chefer har en tendens att komma från andra verksamheter och, även om man är bibliotekarie, så är det ju inget krav.

Men som du, kära läsare, kanske förstår så skaver detta lite. En hel del om jag ska vara ärlig.

Hur ska man kunna göra reklam och stå upp för läsning om man inte själv läser? Om bibliotekarierna inte läser, är vi som samhälle inte lite illa ute då?

Något annat man diskuterar är hur mycket av sin egen personliga läsning man är tvungen att dela med sig av? Lite integritetskränkande (och kanske nervöst) kan det kanske bli? Och om man ska jobba med något, ska man inte då ha förutsättningarna att göra det på sin arbetstid?

Så här funderar jag:

Jag är en läsare. Det är en stor del av min personlighet och det har gett mig otroligt mycket och jag har en genuin önskan och tanke om att dela med mig av det överlevnadstipset.

Det är lite omodernt att påstå att läsningen skulle vara bättre än andra medier men i sådana fall är jag omodern. Jag tycker man ska stå upp för långsam information som kräver reflektion och eftertanke. Du utvecklas mer som människa av att läsa Ranelid än att se människan i något kändisprogram.

Nu har vi börjat med ett litet internt projekt som kallas #väckboken.

Det är egentligen riktat mot barn och ungdomar men lyckligtvis är jag ju ganska ungdomlig och kan väcka böckerna som är lite i det högre åldersspannet.

Så ambitionen är att skriva lite mer djupgående om minst en bok i månaden här på bloggen och kanske göra en liten extra insats med några serietips.

Dom andra på biblioteket har fått lite liknade uppgifter. Lite fler bilderböcker på sociala medier och, även om #väckboken är riktade mot barn och unga, så måste vi bli bättre på att vara läsande förebilder.

Det borde vi ha tid till.