#Väckboken … jag menar väck serien (Kalle Anka)

Jag är tydligen ankist. Det är vad man kallar en fullvuxen man som gillar Kalle Anka. Den skandinaviska termen (annars kallas det Donaldism) kommer från boken Ankismen (1973) av norrmannen Jon Gisle. Mitt fokus är kanske mer på serierna och på Carl Barks och Don Rosa.

Jag skulle vilja se mer Kalle Anka på biblioteken. Vi har köpt in tidningen men vi är också duktiga på att köpa in serierböcker med riktiga kulturskatter.
Det otroligt roligt att se den glädje som litteraturen (ja om man vill använda lite märkvärdigare vokabulär) ger till både barn och äldre ankister.

Carl Barks historier är helt underbara och på tal om vokabulär:

Det finns ett ganska speciellt tilltal och humor i formuleringarna i de gamla serierna som jag verkligen gillar. Ganska långt ifrån den barnanpassade litteraturen som barnen möts av idag
(och jag tror att det är ganska bra)

I ”En lymmel till Lämmel” åker ankorna till Norge, oftast var de gamla serierna vad vi nu kallar äventyrsserier men fokus på gamla skatter (ja, en anka i synnerhet var ju intresserad av skatter). Oftast välskrivna med ett ganska imponerade karaktärsgalleri. Joakim von Anka har ganska många lager och är egentligen inte så endimensionell som ni anti-ankister kanske tror.

I den här samlingen är det lite varierad kvalitet och några serier som känns gamla, men också prov på nästan genialisk komisk berättande i serien ”För mycket av det goda” där kalle måste äta en massa kola för att återfå en borttappad ring.

Vi har gjort en ganska stor satsning på tidningen Kalle Anka. Den rymdes faktiskt egentligen inte riktigt i budgeten men vi tycker att det är viktigt.

Kom gärna och låna på biblioteket