Bande dessinée

I min gårdagens tokerier skrev jag om Bande dessinée, dvs den Fransk-belgiska skolan av serier. Du som är uppvuxen på 80-talet är mest troligt bekant med Lucky Luke, Tintin och Asterix som är de mest framgångsrika serierna. Det som räknades som fulkultur på den tiden har blivit finkulur nu och på biblioteket finns fina samlingsvolymer av ovannämnda serier men också Blueberry och Thorgal och andra mindre kända namn.

(Blueberrys skapare Jean-Michel Charlier gjorde också lite Lucky Luke på skämt som synes i rutan ovan)

Det rör sig alltså om tecknade serier från det Fransk-belgiska språkområdet och i dessa tider när vi ska bejaka vårt kulturarv kan det vara värt att nämna att anledningen att vi har en sådan rik och fantastisk seriekultur i Sverige beror ganska mycket på en dansk bibliotekarie. Jens Peder Agger blev anställd på Carlsen det danska förlaget med förlag i Sverige och Tyskland. De serierna som de danska förlaget gav ut hamnade i Sverige och Tyskland också. Tintin fick enorma framgångar och andra förlag tog chansen att köpa in sådant som Carlsen ratat. Exempelvis Asterix som Hemmets journal lade vantarna på då Carlsen tyckte att den var för fransk och konstig.

Ett tag så florerade det en mängd belgiska serier i Sverige. Kommer ni ihåg Finn och Fiffi? Den ges fortfarande ut i Belgien (uppe i 300 album nu). Spirou, Smurfarna, Johan och Pellevin, Marsupilami och Starke Staffan är andra exempel.

Själv älskade jag Iznogoud, bara de svenska ordvitsarna (serien utspelar sig i Bagdad och hans medhjälpare heter Bra-at-Hamed) gör serien värld att läsa.

En del serier utspelar sig i samma ”universum” eller är spinoffs på mer populära serier. Johan och Pellevin rör sig i smurfarnas värld, Spirou har ju någon sorts meta tidningsredaktion som ger ut sina egna äventyr (Gaston).  Ratata, den där korkade hunden i Lucky Luke,  fick en egen serie.

( Cobolt förlag ger ut de här fina böckerna)

Några serier som är kända av oss fantomenläsare är Blueberry och Bernad Prince. Den sistnämda är lite mindre känd men gick att läsa i tidningarna Fantomen, Magnum, Banggg, Champion och Collage.

På biblioteket så finns böckerna antingen som lite finare samlingsutgåvor där man samlat gamla serier, men ibland så kommer det fina nyöversättningar.

Blårockarna (Les Tuniques Bleues) utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget och har fått några fina nyutgåvor. Tintin, det överlägset populäraste serien likaså.

Johan och Pellevin albumen på biblioteket är skrivna av Yvan Delporte som faktiskt var chefredaktör för Spirou mellan 1955 till 1968. En mer eller mindre intressant sidnotis är att han började sin karriär med att retuschera urringningar på amerikanska serier som ansågs för oanständiga. Det kan ju också vara ett sätt att påbörja en lovande karriär.

Kolla in Blårockarna, Tintin eller Gaston om du vill höja statistiken för nya fina nyutgåvor, men ge gärna Lucky Luke, Asterix och de andra Bande dessinée serierna lite kärlek.