Sokrates, Eutyfron och bibliotek
Man ana vilken pretentiös skit det här kommer att vara bara på titeln. Jag har funderat ganska mycket på det här och min roll på biblioteken (och i många andra sammanhang). Häng med vi hamnar där i slutet.
En annan pretentiös skit var Eutyfron. Vi känner honom från av Platons tidiga dialoger. Eutyfron står och hänger utanför en rättssal när han stöter på Sokrates.
Sokrates är ganska chill. Han är anklagad för att vara ett dåligt föredöme men det är inte det dom pratar om. Eutyfron är nån sorts advokat och håller på att sätta dit sin far för mord (alternativt låta folk ligga fastkjedjade i diken onödigt länge ).
Man förstår att Eutyfron är en pretentiös jävel för han pratar om sig själv i tredje person och han tycker verkligen att han är en expert på moral. Han är väldigt moralisk. Se ovanstående familjekonflikt till exempel.
Nu kommer någon sorts jämförelse med bibliotek(?)
Sokrates går an och frågar Eutyfron vad som gör det goda gott. Alltså inte bregott eller så utan vad är det som bestämmer vad som är moraliskt bra/gott. Vad är egentligen godhet (jag parafraserar lite).
Eutyfron säger typ.
Jamen sånt jag gör. Åklagar min egen far trots att han är … ja min farsa. Han ger en massa exempel.Jag skumläste lite.
Men vänta nu ett tag säger Sokrates (jag parafraserar en hel del). Det är exempel på vad som är moraliskt gott.
Men vad är ”moraliskt gott”. Vad gör det goda gott?
Nu till bibliotek:
Jag tycker jämt jag hamnar där.
Jämt.
Med Sokrates.
Varför gör vi saker?
Vi kan inte bara göra saker som Eutyfron och självgoda titta oss i spegeln och tro att vi är goda (eller gör saker rätt)
Vi måste hela tiden ställa Sokratiska frågor.
Det här är tyvärr en del av vår spegelbild:
…Soledad Cartagena som undrar varför bibliotekarier är så fega!
Hursomhelst…var var jag nu? Just ja. Jag anklagade andra för att vara självgoda samtidigt som jag jämför mig själv med Sokrates. Det blir nog populärt.
Vad var det nu egentligen som var det moraliskt goda?
Sokrates ställer frågan om det goda kommer från gudarna eller om gudarna väljer det goda för att det är gott.
Alltså om det goda kommer från gudarna (Gud) så får vi lite problem. En del av oss i alla fall. Om Gud exempelvis skulle säga åt mig att offra min son utan någon anledning bara för att Gud tycker det så skulle det vara lite lustigt just för tillfället så blir det svårt för mig i alla fall. Om gudarna gör något dåligt (just dom grekiska uppförde sig stundtals ganska illa men det är inte helt isolerat till den religionen om man ska vara ärlig) så är man helt utelämnad.
Om Gudarna å andra sidan gudarna väljer det goda för att det är gott så måste något annat än gudarna källan till det Goda. Då är alltså någonting gott oavsett vad gud tycker.
Om jag hade någon poäng när jag började skriva så tror jag att den är denna:
En massa personer vågar ställa knepiga frågor och även om det ibland är smärtsamt måste vi låta dem göra det.
För vi kan inte utgå ifrån att vi gör vad som är gott och riktigt.
Det vi gör är heller inte gott och riktigt för att vi gör dem.
Vill man filosofera mera så har vi hela säsongen av Platons skrifter på bibblan.
Bara att komma och låna.
Senaste kommentarerna