Mode och HM

Nu följer en lång text om något jag inte förstår mig på.

Mode.

Vad det nu än må vara för bakomliggande diagnos som jag bär på så är en av det mest konkreta effekterna att jag inte förstår mig på mode och egentligen inte kan klä mig.

 

Observera att det här är ingen pik eller kritik mot någon annans sätt att klä sig bara mitt perspektiv.

Mode är ett kulturellt uttryck men sedan 1500-talet (killgissar) har det i alla fall i Europa funnits en föreställning om att mode är ett uttryck för individuell personlighet.

Klädstil är också ett att uttrycka känslor eller samhörighet.

Undermedvetet kanske jag vill identifierar mig med arbetarklass i alla fall verkar jag helst vilja ha jeans och sliten t-shirt( i Sverige tror jag inte det finns något etablerat begrepp för arbetarklass stil men i Storbritannien använder man ”chavs” )

Det är svårt för mig att förstå modevarumärken.

Själva ordet kommer från engelskans ”brand” vilket I sin tur syftar på ”att bränna”. Dvs det cowboysare gjorde för att markerade sina djur för att kunna identifiera dem.

Ett varumärke är egentligen inte bara kopplat till en produkt, det försöker också sälja attityder och känslor men framförallt grupptillhörigheter.

De flesta reklamer (enligt min mening) blir någon sorts ”följa John” där en känsla av samhörighet skapas med andra personer som är kopplade till varumärket ofta med en äventyrlig livsinställning bra karriär och såklart mycket pengar och hög social status.

 

Jag har ingen av dessa attribut.

 

Inte så konstigt att ungdomar följer trender förresten, inte heller så märkligt att kläder som har starka associationer med hög levnadsstandard oftare bärs av personer som önskar ha det snarare än dem som faktiskt har det.

 

Det blir lite rörigt i mitt huvud. För mig är det ologiskt att ha en Adidas tröja men jag gillar ost och kex så en tröja som uttrycker en del av min personlighet, exempelvis en tröja som det står ost och kex på, skulle fungera.

Därav alla dessa T-shirts med seriefigurer som jag knallar omkring med.

 

Att klä sig inför gymmet är väldigt bekymmersamt för mig.

 

Det är märkligt för mig att vara en reklamskylt för exempelvis Adidas. Det jag råkar komma ihåg om just Adidas är att det egentligen är ett tyskt skomärke som var ultrarasistiskt och använde Hitlerjugend för att komma igång med skoförsäljningen.

Obs jag lägger ingen värdering i att ha på sig Adidas nu. Jag har säkert någon tröja liggandes jag säger bara att ovanstående ställer till det för mig när jag ska klä mig. (Amerikanarna tog för övrigt över fabriken som bossades av två bröder efter andra världskriget, den ena brodern skapade dock ett eget skomärke ,Puma, så nu har jag sabbat det skomärket också) Det behöver egentligen inte vara brott mot mänskligheten, det räcker ibland bara att känna till att skomärket Nike har tagit namnet efter den grekiska segergudinnan Nike.

 

Jag har svårt att identifiera mig med varumärken antar jag?

Jag vet ju egentligen inte riktigt heller vad det står för.

 

Valet av just gymkläder , de kläder som uttrycker någon form av åsikt istället för varumärken kompliceras av det aningen juvinila uttryckssätt som i alla fall Facebooks algoritmer rekommenderar mig.

 

Jag kan ju inte ha en byxa som påstår att jag på något vis är farlig. Tänk om någon förväntar sig något av mig exempelvis vid ett rån.

Men en byxa med texten ”grinar ibland till disney filmer ” finns ju inte.

Än en gång: Jag har inga som helst åsikter om andras kläder. Men jag tycker att det är bra att vi diskuterar saker som attityder. Manliga kanske i synnerhet.

Men även hållbarhet.

Nu ligger HM i blåsväder men det kommer att gå över. Så länge vi inte ändrar attityden så kommer det alltid finnas lågprismärken som har negativt påverkan på både miljö och utnyttjad arbetskraft.

Bibliotekets uppgift:

Vi har hållbarhetstema, hållbarhetsvecka med klädbytardag (i september) men för mig är det mer kopplat till attityder.

Att få människor att allmänt bara fundera över sig själva, sin plats i världen och hur vi fungerar.