Boktips: Hummelhonung

När jag som barn läste serien watchmen så förvånades jag över att serien var uppbyggd av motsatser och speglingar. I superhjälteserien finns en piratserie som speglar handlingen i serien, hjältarna är uppbyggda i motsatspar etc..

Nu kanske jag är den enda i hela världen som kopplar ihop Torgny Lindgren med superhjältar men min poäng är att jag redan tidigt fick en förståelse om att en historia kan handla om andra saker än vad som exempelvis ryms i en sammanfattning av handlingen. Jag kan också känna lite oro över att många läser boken precis som en vanlig serietidning om uttrycket ursäktas. Det vill säga: Boken handlar egentligen inte om en kvinna som tar hand om två bröder, dock är tolkningen väldigt öppen och beroende på läsaren (även om det finns vissa teman).

Torgny Lindgren skrev egentligen inte allegoriskt. Inte i den meningen att en viss symbol betyder en viss sak. Det är mer djupgående teman om exempelvis gudsbild, sjukdom och nåd och i dessa ”Stormetaforer” är man fri att göra sin egen tolkning.

Innan jag går in på vad boken egentligen handlar om så vill jag vara tydlig med att det här kanske är det bästa jag läst någonsin. Det beror säkert på att berättarrösten tilltalar mig lite extra p.g.a. av att den är något bekant. Det här är alltså en av mina topp 5 böcker någonsin.

Jag älskar den. Det här är en bok som jag önskar att alla kände till och ville läsa.

Ett mästerverk helt enkelt.

Men alla tycker olika. Jag kopierar en sammanfattning av handlingen ur bokblommans recension:

”Huvudpersonen är en medelålders författarinna som åker till en liten håla i Västerbotten för att hålla ett föredrag, och sedan stannar kvar där som inneboende hos en cancersjuk, illaluktande, äcklig och störd man. Som granne har han sin bror och sitt största hatobjekt, som också ligger för döden, är illaluktande, äcklig och störd. Där är hon alltså. Hon tvättar, fixar och donar, runkar av sin hyresvärd, slickar i sig vätska från broderns bölder och lyssnar på deras sinnessjuka berättelser.
Fan vad perverst! Jag kan inte hitta på så mycket annat att säga faktiskt.”

Så det är klart att man kan uppleva boken lite olika. En del läser in någon sorts samhällskritik(?), eller fortsätter på temat syskon (se källor här längst ner).

Torgny Lindgren skriver i ett mytiskt ”Lindgrendskt” (?) Västerbotten där parallellerna till fantasy eller magisk realism inte är så jättelångt ifrån varandra.

De två bröderna (Hadar och Olof) är varandras spegelbilder. På något sätt har dom växt upp som motsatser men också som spegelbilder av varandra. Hadar har cancer, Olof ”har hjärtat”. Dom tävlar om vem som ska överleva den andra  men någonstans förstår man att det egentligen är omöjligt, kanske är dom båda samma person rent av?

Kanske växter dom upp och skapar sig själva i motsatsförhållande till varandra?

Hadar är mager, Olof fet.

Hadar äter bara salt, Olof bara socker.

Dom delar på ett husdjur som går mellan gårdarna, den ena påstår att katten är en hona, den andre att det är en hane. Efter ett tag börjar författarinnan att gå mellan gårdarna och speglar i sin tur Olofs hustru Minna som båda har legat med och har ett barn tillsammans med (men man vet inte vem som är fadern).

Samtidigt skriver författarinnan en bok om ett helgon, som också på något sätt speglar henne. Nu är det ett tag sedan jag läste religionsvetenskap så en del av de religiösa tolkningarna kanske går mig förbi? Men det gör inget. Jag skrattar högt när hon säger att helgonen inte kan vara en riktig människa, ha ett eget hus (eller något liknande). Det är en hint om att ingen av dem ska läsas som verkliga människor.

Någon beskrev bokens handling som en ängel som reser ner i dödsriket, för mig är Hadar och Olof en mytisk figur/ figurer.  Kanske en spegling av människans olika sidor, som författarinnan måste sammanföra?

Vill man tänka riktigt stort är det en bok om världsalltet. Det finns egentligen bara de där två stugorna i boken/universum.  Hadar och Olof är varandra, sonen blir Hadar (eller blir han Olof?) och konflikterna är av episka nästan bibliska proportioner (man bygger en gigantisk mur) samtidigt som det är så litet och så obetydligt. Bara två gårdar i Västerbotten.

Jag vill inte avslöja slutet men lögn, död och förening är ledord som man kan tänka på.

Det är dumt att komma med pekpinnar, alla har rätt till sin egen tolkning men kanske måste man förstår att den inte är skriven som realism. Det är en underbar bok om man tillåter sig att tänka och fantisera.

För mig så är detta en utmärkt bok att ha med i en bokcirkel eller bara ett bra tips om man vill utmana sig själv och läsa en av Sveriges absolut bästa författare.

 

Källa:

Hummelhonung

En helt annan ingång till boken:

” Hummelhonung, den beska sensuella romanen om en fet och en mager bror som ligger och avskyr varandra och bara väntar ut den andres död, kom ur tanken på det särade Öst-och Västberlin. Med den djupt bildade ironikerns underdrift konstaterar han att får man en sån idé på förmiddagen skrivs icke romanen på eftermiddagen.”

https://sverigesradio.se/artikel/5571250

https://www.expressen.se/kultur/uddlos-strid-i-fransk-hummelhonung/