Boktips Pölsan

Jag gillar Pölsan. Det är inte min favorit men jag gillar den.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå varför jag inte älskar den. Jag tror att det beror på att det tydligaste temat i boken är skrivande, skrivprocessen och sanning kontra fiktion. Det liknar faktiskt lite något som jag själv sitter och skriver på så kanske är det avundsjuka? Det är ingen som kan göra det bättre än Torgny Lindgren. Eller så är det för att det är något jag jobbar med och därmed blir lite less på ämnet?

Hursomhelst

Romanen tar sin början i slutet av andra världskriget då  berättarrösten, notisskrivaren, får sparken då han bara hittat på och aldrig skrivit ett sant ord. ”uppfinning och fabulering och hjärnspöken får under inga omständigheter befordras till trycket!” som chefredaktören uttrycker sig när det uppdagas.

Det hindrar inte notisskrivaren , som för övrigt åldras baklänges, att skriva på hemmet. Det blir en metaberättelse där vi följer notisskrivarens berättelse som tillslut skrivet så mycket att det blir besvärligt för kommunen. Det är inte så lite kulturkritik och satir även mot jakten mot bästsäljare (någon säger nått i stil med att nog vore det väl ändå bra att skriva så att folk förstod. Jo det vore det nog).

Särskilt intressant är lögnen att sätta i förhållande till slutet av Hummelhonung. Är livslögn något vi som människor måste ha för att överleva och bli hela? Det finns en religiös aspekt i det hela där fantasi är något större än det världsliga, där han kämpar för rätten till sin egen världsbild och för Torgny verkar detta vara starkt förknippat med begreppet nåd:

Samtidigt så sker en parallellhandling där vi följer Maser och Högström som jagar den optimala Pölsan. Pölsan är en symbol för nästan allt tror jag. Livet. Kärleken. Skapandet. Att det just är pölsa som får vara den ultimata metaforen är den typiska Lindgrenska humorn.

Boken fylls av underbara karaktärer som även här är någon sorts magisk norrländsk unik värld som bara är helt fantastiskt. Bertil som är tvådelad men sidorna identiskt lika och som verkar leva fullkomligt. Kanske en symbol för den gammeltestamentliga guden? ”Jag var här från början” säger han vid ett tillfälle. Han blir utanför treenigheten i stugan i alla fall. Bertil behöver inte andra människor, konst eller musik? Han uppgift verkar vara att kontrollera människorna i byn.

En underbar karaktär i alla fall.

Pölsan är både ett argument för frihet och fantasi samtidigt som man behöver släppa på kontrollen som läsare för att få ut så mycket som möjligt av boken.

Igen kan jag tycka att det hör vore en utmärkt bokcirkelbok?

Jag kan objektiv tycka att Pölsan är ett mästerverk men det är inte min favorit av Torgny Lindgrens böcker. Kanske är temat kring skrivandet för nära, eller så är det kopplat till mina egna skriverier?

Vad är det egentligen för idé att skriva något om detta då det aldrig skulle kunna vara ens en hundradel så bra som det här?

Jag njuter av orden, beskrivningarna och boken som helhet. Inte lika bra som Hummelhonung eller Ljuset (som det iof var ca 100 år sedan jag läste) men ändå fantastisk.