I senaste numret av Riksdag & Departement läser jag en liten notis om att socialdemokraterna i Visby presenterade material som ska ligga till grund för en ny skolpolitik

Även socialdemokraterna anser numera att det behövs mer ordning och reda och uppföljning av eleverna och hur alla elever ska nå målen. I valet ansåg många att socialdemokraterna stod för en skola utan tydliga kunskapskrav, slog partiet fast i sin valanalys. Nyheterna ska presenteras i oktober.

Ja detta är inget aprilskämt. Partiet som inte har sett några som helst problem med dagens skola eller att många elever faktiskt inte får grundläggande kunskaper i skolan, ska tänka om. Vad som var helt fel före valet kommer sannolikt att vara helt rätt till nästa val. Politik är verkligen det möjligas konst.

För övrigt anser jag att Lotten Lindström har en läsvärd blogg idag när det gäller sprututbytesprogram. Ibland krävs det omvärderingar av gamla sanningar. Att lyssna på argument både för emot är ett bra sätt att förbereda beslutsfattande. Socialnämnden i Umeå kommer att diskutera sprututbytesfrågan under hösten. Jag vet att det är många av mina fullmäktigekamrater i partiet som tycker att det är dags att ändra uppfattning. Men frågan är inte färdig diskuterad för vår del ännu.

En splittrad bild träder fram i Umeå i dagens tidningar: VK analyserar rapporten "Umeå Index 2007" – DN presenterar Folksams årliga hälsoindex grundad på sjukfrånvaro bland kommunanställda.

Rubriken i VK är att "Umeå mår bättre än på länge". DN konstaterar att Umeå tillhör de kommuner med de sjukaste anställda i hela landet. Det finns bara sex kommuner med anställda som är ännu sjukare bl.a. Bjurholm och Åsele.

På ett nästan övertydligt sätt visar artiklarna att verkligheten ser olika ut beroende på vad som lyfts fram. VK efterlyser problematisering. Jag kan bara hålla med. Extra tydligt blev det när Umeå 2005 plötsligt blev utnämnd till årets kvalitetskommun. Vilket inte på något sätt betyder/betydde att Umeå (vilket är lätt att tro) har högst kvalité på sin verksamhet.

Värderingen sitter i beställarens öga. De uppgifter som kommunen tar fram ska naturligtvis förstärka den positiva bilden (varför annars använda en utomstående konsultbyrå?). Andelen arbetskraft i den privata sektorn har ökat, vilket är positivt. Men om skälet för detta i huvudsak är att mer och mer av den offentliga verksamheten verkställs av privata entreprenörer så är det inget tillskott till helheten. Det är en omsortering. Förvisso en nödvändig och positiv förändring men det innebär inte att marknaden har vidgats. Hur stor del av de 6 000 (de senaste 10 åren) "nya" arbetstillfällena i det privata näringslivet är egentligen en omstöpning från det offentliga, betalda med skattemedel?

Att en del av det nytillkomna ska tillskrivas Volvo är väl ett rimligt antagande men består ökningen i övrigt av friskolor, vårdföretag och annan tidigare offentlig verksamhet?

Sjukast eller friskast? Olika vinklar i DN och VK idag. Bägge bilderna är sanna men verkligheten har ändå sista ordet. Känslan av att Umeå duckar för de svåra frågorna, de obehagliga sanningarna finns ändå kvar. Allt är ju så bra i Umeå, eller?

Förmiddagen har ägnats åt sammanträde med Socialnämndens utskott. Omhändertagande av barn och vuxna missbrukare upphör inte för att det blir sommar. Det finns många tragiska livsöden men även några solskenshistorier. I vissa fall förundras jag över hur den mänskliga kroppen kan hantera stora mängder alkohol under en följd av dagar, månader och år utan att fullständigt kollapsa. Men obemärkt går det inte förbi. Både socialtjänsten och sjukvård hålls sysselsatta.

Aktuell är frågan om Sverige ett bra land när det gäller integration av invandrare? Tveksamt. Är Umeå en bra stad för integration? Tveksamt.

Just nu har Sverige och Umeå historiskt låga arbetslöshetssiffror. Det går bra för Umeå. Fler än på länge har jobb. Det är hög tid att riva murarna mellan socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. Målet måste vara att fler ska komma i arbete. Bidrag kan aldrig ersätta lön. Men många skulle kunna få lön istället för bidrag.

2005 var i alla fall 4,6% av befolkningen i Umeå boende i hushåll med försörjningsstöd. Motsvarande siffra för utomnordisk bakgrund var 24,8%. Gamla siffror men de färskaste som hittills har gått att få tag i.

Det finns kommuner i Sverige som har helt andra resultat. Falkenberg och Värnamo nämns särskilt. Varför nämns inte Umeå i dessa sammanhang? Eller snarare varför saknas ambitionen att göra något åt problemet? Detta finns det anledning att ändra på. Europas kulturhuvudstad 2014 (Umeå?) borde ha lite mer att komma med när det gäller integration och arbete åt alla!

Slut på bloggsemestern. Återkommer igen med full kraft efter ett avbrott för den italienska landsbygden. Dagens stora nyhet i VK är "icke nyheten" att banken förutom sedvanlig kreditprövning också har synpunkter på var i kommunen "kåken" ligger. Ett väl känt fenomen (för alla kommuner i Västerbotten utanför kustlandet). Det glädjande i nyheten var snarare att det finns banker som inser att investeringar i Umeå är säkra investeringar även om de ligger utanför de centrala delarna (dock tror jag att det fortfarande finns områden där det är svårt att få lån till stora investeringar).

Är inte detta ett bra exempel på att det är bra med konkurrens. Kunden kan gå till nästa bank och få låna (och kanske till och med bättre villkor). Mångfald och konkurrens är något att ta vara på. Det är upp till oss som konsumenter att rösta med fötterna. Den bank som har de bästa villkoren får också kundens förtroende. Svårare än så behöver det inte vara.

Att tvingas byta bank är väl ingen olycka?