Bostaden AB härvan tar en ny vändning. I första akten lämnade Brita Natanaelsson in pga. av att styrelsen och hon hade olika uppfattningar. Skälet från styrelsens majoritet angavs att hon inte hade följt fattade beslut.

I akt två kommer nu den tillförordnade VD Bertil Hammarstedt och erkänner att han skrivit under ett avtal, vilket han upprepade gånger, till media angivet att han inte har skrivit under. Allt för att det inte skulle komma till allmänhetens kännedom. Efter vad jag förstår var inte heller styrelsen underrättad om att dokumentet var påskrivet av Hammarstedt.

Kan och får det gå till hur som helst i kommunala bolag? Var finns respekten för att
Offentlighetsprincipen gäller och vilken annan information döljs i byrålådorna?

Finns det fler avtal/kontrakt som inte diarieförs utan förvaras hos någon tjänsteman?

Frågorna hopar sig och svaren är få. Hur ska allmänheten ha förtroende för ett bolag där handlingar göms undan och offentlighetsprincipen sätts ur spel?

Hur kommer Bostadens styrelse att agera?

Även om de största insatserna gällande brottslighet görs på områden som skola, arbetsmarknad och socialtjänst så innehar också polisen en huvudroll. Denna yrkesgrupp är inte bara nödvändig för att bekämpa existerande brottslighet utan också för att medborgarna ska känna trygghet och veta att hjälp finns om det skulle behövas.

Polisens resurser har länge inte hängt med politikernas krav. Den närpolisreform som lanserades på 1990-talet blev ganska tandlös då det samtidigt skulle sparas och polishögskolan t.o.m. fick antagningsstopp under ett antal år. Den nya regeringen har dock visat att de välvilliga orden också måste leda till handling. Antalet poliser ska öka ordentligt och detta är något vi i Umeå inte bara kommer att märka på gatorna om några år utan också genom fler studenter på vår polishögskola.

Höstterminen som nu tog sin början var unik för polishögskolan. Antalet antagna var 50 procent fler än tidigare vilket för skolan i Umeå innebar en ökning från 96 studenter till 144. Detta stora intag upprepas de två kommande terminerna. Satsningen visar sig naturligtvis först om något år men är ett tydligt bevis på att vi nu har en regering som tar ansvar för framtiden.

Ungdomsvåldet har seglat upp som ett av de hetaste ämnena i media. Bakgrunden är några uppseendeväckande och grova brott som t.o.m. haft dödlig utgång. Det är alltid fruktansvärt när händelser som dessa inträffar men särskilt när unga människor är inblandade.

Ungdomsbrottsligheten måste med alla medel bekämpas. Det bästa sättet enligt mig är att minska det stora utanförskapet. Skolan har här en nyckelroll. Tidigare och tydligare insatser för de som riskerar att missa kunskapsmålen är viktigt då det endast är att göra en björntjänst att vänta till senare. Att var tionde niondeklassare inte är behörig till gymnasiet är ett tydligt bevis på att något är fel och är en grogrund för värre problem. Nolltolerans och kamp mot mobbning är en annan självklarhet som inte nog kan understrykas.

Naturligtvis spelar också övrig social situation in när det gäller risken att rekryteras till brottslighet. Arbetslöshet eller andra problem hos familjemedlemmar påverkar negativt och det är därför glädjande att jobben nu växer till med rekordfart. Åtgärder som nystartsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar är också välkommet i sammanhanget. Regeringen visar med detta att den verkligen menar allvar i sin kamp mot utanförskapet.

Sitter i Växjö, strålande väder ute men inne i konsertsalen pågår Studieförbundet Vuxenskolans stämma. Massor av folk (över 500 personer) väljer att tillbringa helgen tillsammans istället för att vara ute i solen.

Tidigare i dag var skolminister och folkbildningsministern Jan Björklund på besök. Hans budskap till stämman var tydligt: Anslaget till folkbildningen har höjts, regeringen återkommer med förslag till en förändrad vuxenutbildning. Framtiden innehåller stora uppgifter men också ett stort ansvar att pengarna går till rätt saker. SV har ett stort ansvar för att kvalitén håller hög nivå.

Själv avgick jag ur SV:s förbundsstyrelse för fyra år sedan och återfinns i dag i valberedningen. Att studieförbunden har en viktig uppgift att fylla är ställt bakom allt tvivel.

Just nu diskuteras hur fler ungdomar kan engageras i arbetet.

Drogförebyggande arbete är oehört viktigt för samhället. Drogmissbruk leder inte bara till stor misär för den direkt drabbade utan också för anhöriga och vänner. Dessutom finns en tydlig koppling till kriminalitet vilket gör det till ett stort problem även i detta avseende.

Idag lämnade folkpartiet i Umeå in en motion till kommunfullmäktige där kravet är att en ordentlig kartläggning över drogmissbruket i kommunen görs. Tanken är att arbetet med att hjälpa de drabbade och motverka droger blir så mycket lättare om antalet missbrukare är känt och andra värdefulla kunskaper kommer upp till ytan.

Det finns många fantastiskt engagerade människor som jobbar med att motverka drogmissbruk. De gör ett otroligt viktigt arbete. Förhoppningsvis ska detta arbete bli lättare med en ordentlig kartläggning av problemen.

Idag har jag haft möjlighet att vara på en dag för "Valfrihet inom äldreomsorgen". Även socialdemokraternas Ove Persson hade ansett det mödan värt att åka till Stockholm. Ett nytt och spännande sätt att jobba som handlar om "Brukaren i centrum".

Hur kan kommunen hjälpa brukaren att göra rätt val är en fråga som regeringensutredare ska ge svar på. Nästa höst kommer det dessutom extra pengar till kommuner som "köper hela konceptet" som föreslås i det lagförslag till "Fritt val inom äldre- och handikappomsorgen".

Vem kan för övrigt vara emot att öka medborgarnas engagemang, inflytande, valfrihet och kunskap inom äldre- och handikappomsorgen?

Förmodligen vänsterpartiet. De har aldrig gillat att den enskilda ska kunna välja. Kommunen och staten vet alltid bäst vad den enskilda behöver. Jag ser fram emot ett brett samarbete i kommunen kring dessa för oss alla viktiga frågor

Jag är beredd att ta strid för att valfriheten ska ökas för umebornas och min egen del.

Lennart Holmlund ondgör sig över filmfestivalen. Är detta ett uttryck för vad ’sossegruppen’ har bestämt sig för, att festivalen i sin nuvarande skepnad ska läggas ner? Eller är det snarare en hämd för mina åsikter om hans ’porrhistorier’?

Att biopubliken minskar i antal är ett välkänt faktum. Att filmfestivalen hade stora skulder ’innan’ jag blev tillsatt som ordförande på förfrågan av dåvarande kulturnämndens presidium är också ställt bakom allt rimligt tvivel. Det går alltså inte att påstå att det är mitt fel att filmfestivalen har skulder till kommunen, hur gärna än Holmlund vill göra den kopplingen.

De senaste årens oklarheter om bidrag etc har naturligtvis varit besvärande för festivalen och styrelsen ser fram emot en diskussion där även landstinget deltar. Filminstitutet har gång efter annan efterfrågat vad politikerna i Umeå och Västerbotten anser om filmens framtid.

Att Umeå Kommun gör en stor satsning är välkänt och fått välförtjänt beröm.

Personligen tror jag att inte heller att det är möjligt för kommunen att pumpa in ännu mer pengar i själva festivalen.

Det handlar mer om en strategi för marknadsföring på lång sikt. Hur ska Umeå som kommande kulturhuvudstad marknadsföra sin storheter (festivaler och annat).

Jag är övertygad om att det finns många företag som gärna hade köpt ett antal biljetter till smygpremiärer på Internationella världsfilmer som fanns på festivalen. Men dessvärre var det väldigt få som visste om möjligheten.

Det finns en otrolig potensial i Umeå Internationella Filmfestival. Alla möjligheter finns och detta ska jag berätta för kulturnämnden senare i månaden.

Men om signalen redan nu från Holmlund är att filmfestivalen har gjort sitt (uppenbarligen mest beroende på att jag är styrelseordförande) då hoppas jag att kulturnämndens ordförande Thomas Wennström är vänlig och berättar det för mig och ställer in den delen av kulturnämndens möte.

Min egen uppfattning är att det behövs omtag och en gemensam diskussion som leder fram tilll en strategi för framtidens filmfestivaler. Lennarts ambition tycks vara en annan.

De gångna veckorna fick girigheten sitt ansikte genom Göran Persson. I Umeå gav Lennart Holmlund sitt till den oacceptabla ’fräckisen’.

Båda orsakar problem för sina partier. Det kanske inte riktigt är på detta sätt som partierna har tänkt att deras företrädare (och före detta statsminister) ska bete sig.

Holmlund försvarar sig med att man måste få berätta en historia. Naturligtvis. Men faktiskt inte vilken historia som helst, även om han säger sig ha hört värre i andra sammanhang. Berättelser med tydligt könsförnedrande inslag är inte roliga och ska framförallt inte återberättas av personer som har den position som kommunalrådet i Umeå har. Det blir plumt. Och det blir på alla sätt otrevligt.

Jag skrev min förra blogg i väntan på ett försenat plan på Arlanda. Människor ringde och var upprörda och det var jag också.

Att språket måste vårdas i skolorna, är något som alla politiker i Umeå säger sig stå bakom i mer formella sammanhang. Vad betyder det? Vuxna och framförallt offentliga personer kan inte bete sig på ett sätt som fullständigt bortser från denna hållning.