Etikett: Högerregeringen

Lärarna kan sitt jobb

Av , , Bli först att kommentera 23

För några dagar sedan totalsågade vår dåraktiga finansminister Anders Borg (m) lärarkåren. Han förlöjligade en hel lärarkår och inkomptensförklarade densamma. Han anklagar lärarna för en ”osedvanligt dålig pedagogik” och att det i skolan samarbetas för mycket, något han kallar för ”grupporienterad flumpedagogik”.

Borg har uttalat sig mycket negativt om lärarkåren och den pedagogik som bedrivs på våra skolor. Hans avfärdande av den grupporienterade pedagogiken är extra intressant. Det är inte svårt att tänka sig att denna person (som i sin ungdom förkastade demokratin) menar att den demokratiska fostran är flummig (för det är det gruppövningar bland annat syftar till, förutom att skola barn och ungdomar i nätverks- och lagarbete — så som verklighetens arbetsplatser ser ut). Istället ska den enskilde i ensamhet drillas, enligt Borg.

Borg är ingen utbildad pedagog och han har inte forskningen på sin sida. Däremot har han såväl makten som ansvaret över skolan som en del av regeringen (som hellre sänker skatterna än satsar på skolan). Han sitter i regeringen! Hur skulle det vara om han tog sitt djävla ansvar istället för att skylla på alla andra. Ni har misslyckats!

Lägg till detta regerings ”nya” förslag om att införa betyg från fjärde klass och fler prov (mer av samma misslyckade politik). Ytterligare ett förslag som går stick i stäv med forskningen på området. Kunskap ökar inte med fler betyg eller med fler mätpunkter (prov). Det finns däremot stora risker. Betyg är en abstrakt historia och inte alltid alldeles begriplig, även tonåringar har svårt att ibland förstå dels syftet med också hur det hela mäts. Ibland har även lärare svårt att förstå det trots att det är något de som lärare ska göra efter avslutade moment.

Proven mäter inte med nödvändighet kunskap. Dessutom besitter olika elever olika förmågor att uttrycka sig i exempelvis skrift som många prov är frågan om. De stressfyllda situationerna i sig, att bli bedömd, kravet på att klara sig och betygshets, gör att många elever presterar sämre vid prov. Proven är väsentliga för betygssättningen i dagens skola.

Betyg är dessutom ofta en orättvis envägskommunikation och absolut myndighetsutövning. Den är inte demokratisk och har endast som syfte att sålla agnarna från vetet.

Högerregeringens senaste förslag innehåller ytterligare ett moment av misstänkliggörande av lärarna. De nationella proven ska rättas externt, vilket tyder på att regeringen inte litar på expertisen, nämligen lärarna själva.

1991 sa Carl Bildt (m) till Ingvar Carlsson (s) när de debatterade inför valet att de borgerliga har skarpa förslag för skolan och att de tänker sjösätta dem om de vinner valet. Moderaterna hade tillsammans med Folkpartiet arbetat fram nya regler för den svenska skolan. 1991 vann borgarna valet och de sjösatte sin reform. Vi ser resultatet av den borgerliga leken med skolan: Resultaten sjunker och skolan segregeras utmed klassmässiga och etniska markörer.

Ju längre tiden går. Ju mer förslag denna regering lägger. Alltså: Vad i helvete tänkte jag egentligen?! Varför har jag valt att bli lärare? Usla löner och riktigt dåliga förutsättning att bedriva vettig undervisning och pedagogik. Det är bara att beklaga. Tack major Björklund för en lyckad borgerlig skolpolitik och tack Anders Borg för att du vill se mer av den misslyckade politiken!

Studenterna vann mot regeringen!

Av , , 1 kommentar 23
Regeringen-studiemedel

SVT rapporterar att ”Regeringen backar: Sänker inte studiebidraget”. Följ länken och se inslaget på SVT. Bilden är hämtad från SVT:s nätupplaga och är ursprungligen från TT.

Den 20 februari gjorde vår moderata finansminister klart för landets studenter att vi skulle betala deras skattesänkningar som de genomför på lånade pengar. Det här är naturligtvis en fullständigt orimlig politik om vi vill komma närmare ett rättvist och jämlikt samhälle.

Möjligheten till utbildning är en frågan om mänskliga rättigheter och försämrade ekonomiska möjligheter att påbörja en utbildning, vilket ökade lånebördor innebär, gör det svårare för ungdomar och unga vuxna inom arbetarklassen att börja studera. På denna punkt har Vänsterns Studentförbund (VSF) tillsammans med Vänsterpartiet varit mycket tydliga: Ingen sänkning av studiemedlet!

Tillsammans med en bred studentrörelse har VSF lyft frågorna runtom i hela landet. I detta arbete har uppslutningen varit bred där studenter runtom i Sverige, oavsett social och ekonomisk bakgrund, ställt sig upp tillsammans med oss inom vänstern, studentkårer och andra som värnar studenternas intressen, för att kraftigt fördöma regeringens politik. Förutom att regeringens politik ökar klassklyftorna är politiken utbildningsfientlig, som skulle öka den sociala snedrekryteringen*** till universiteten. Det är inget vi behöver mer av.

Och vet du vad: Protesterna har givit resultat! 🙂 Högerregeringen backar efter studenternas protester! Studentrörelsen vann mot moderaterna och den övriga högern!

Förresten, är det någon annan förutom jag som tycker att Fredrik Reinfeldt (m) ser mycket regeringstrött ut i intervjun ovan? Dags att byta regering och byta politik 2014! 🙂

—————–
*** Social snedrekrytering innebär att människor ur arbetarklassen är underrepresenterade på universiteten medan personer från akademikerhem är överrepresenterade. En ökad social snedrekrytering innebär att människor med arbetarklassbakgrund får det svårare att börja studera än dem som kommer från akademiskerhem. Konsekvensen blir att akademikernas andel kommer öka på arbetarklassens, vilket ytterligare kommer snedvrida forskning och utveckling i samhället.

Arbeta mer för mindre

Av , , 2 kommentarer 21
reinfeldt4

Fredrik Reinfeldt: Gick du på det där med jobbskatteavdraget? Serru lille vän, nu får du ta skeden i vacker hand och be. Välgörenhet finns det gott om!

Det är som ett plundringståg. Det blir tydligare och tydligare, för var dag som går. Den moderatledda regeringens skattesänkningar har missgynnat de allra flesta. Något jag berört tidigare gällande Anders Ågrens hyckleri. Moderaterna har ökat inkomstklyftorna — gjort de redan fattiga fattigare, som om det inte redan var tillräckligt jävligt före valet 2006. De rika har däremot haft en vild klassfest på Rosenbad. Övergödda till bristningsgränsen går de till val 2014. Det är överklassens regering som suttit vid makten. Inte oss vanliga löntagares regering.

Det gjordes för en tid sedan en intressant sammanställning av hur vi svenska folket tror att förmögenheterna är fördelade i Sverige, hur vi anser att förmögenheterna ska vara fördelade samt hur förmögenheterna är fördelade i Sverige. Det är en skrämmande grafik som målas upp, men den synliggör hur sjukt orättvist fördelat förmögenheterna är. Se filmen nedan.

Med rätt enkla medel kan fördelningen bli bättre. Vi måste rulla tillbaka jobbskatteavdraget som ett första steg på den vägen. Förutom att jobbskatteavdraget ökar inkomstklyftorna har avdraget också sänkt löneökningstakten samt tvingat fram kommunala skattehöjningar. Det innebär ironiskt nog att många löntagare inte fått någon skattesänkning alls, men sämre trygghet och lägre lön. De stora förlorarna är dock alla de som inte fått del av jobbskatteavdraget, det vill säga pensionärer, sjuka och arbetslösa för att ta några exempel. Dessa har drabbats av högre skatter än innan 2006. De enda som tjänat på högerns politik är de redan förmögna.

Jobbskatteavdrag är lönesänkande något studier gjorda i USA och Storbritannien har också funnit. Jobbskatteavdraget leder till lägre löner. Vi som arbetar i Sverige har i snitt fått 4 procentenheter mindre i löneökningar på grund av regeringens politik. Det motsvarar för medelinkomsttagaren mellan 920 och 1000 kronor i månaden i uteblivna löneökningar. Vi har alltså fått skattesänkningar på motsvarande summa vi förlorat i löneökningar (vilket också leder till lägre pensioner i framtiden) och detta har pensionärerna, sjuka och arbetslösa fått betala. Lägg till detta det ovan skrivna om skattehöjningar i kommuner och landsting. Bra deal detta var för löntagarna i Sverige, vi blev riktiga vinnare! Så var har pengarna tagit vägen? Jo. De redan förmögna har kunnat smörja sitt krås (som ni såg på filmen ovan).

Att sänka lönerna, försämra för redan fattiga och öka inkomstklyftorna har varit ett av Alliansens mål. De vill också gärna att inkomstklyftorna fortsätter att öka ännu mer. Men när lönerna är så låga att vi knappt ens har råd att gå till tandläkaren eller köpa bra mat i slutet av månaden, då har det gått för långt! Var är människovärdet i detta?

De redan rikas regering tycker den inslagna vägen är bra och de önskar förstärka dessa redan extrema orättvisorna. Att moderaterna gör detta ogenerat förvånar nog få. De är trots allt överklassens parti, men hur folkpartiet kan gå med på det förvånar. Fast å andra sidan. Det var rätt länge sedan de var socialliberaler.

Det ekar. Det ekar tomt.

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag känner mig rätt bekymrad. När den politiska debatten endast cirkulerar kring regeringsfrågan har något hänt. Och det verkar som att det är det enda högeralliansen har att komma med: Att tracka Stefan Löfven med en fullständigt politiskt irrelevant fråga såhär långt innan valet. När politik ersätts med personfrågor visar det hur lite som finns av innehåll, visioner och framtidstro. 

Det är ett tecken på svaghet. Det är också något som alltid varit ett högerns problem. Fokuseringen på individer istället för på politikens innehåll är liberalismens svaga tecken. De förmår inte se samband och konsekvens. Ofta framförs stolliga argument om att de sänkta skatterna inte påverkat välfärden negativt. Ett väldigt jordnära exempel är min mamma. När hon blev sjuk och följaktligen sjukskriven förvägrades hon sjukersättning — en försäkring till vilken hon betalat till under hela sitt arbetsliv (!) — och tvangs vända sig till socialen för sitt uppehälle, eller gå tillbaka till arbetet och riskera livet på brukarna. Så hårt och kallt är samhället i den verkligheten jag lever. En verklighet jag delar med så många. Som min mamma drabbades av. En berättelse av verkligheten bland många liknande berättelser. En verklighet som inte erkänns av högern.

Istället för att rätta till problemen i välfärden och stå upp för den vanliga människans människovärde, väljer alliansen att gnälla på Stefan Löfven. Jag är inte intresserad av att höra mer trams om regeringsalternativ hit och regeringsalternativ dit. Jag vill höra politiska visioner och målsättningar — hur ska min mamma, jag, mina vänner, grannar och medmänniskor få färdas väl genom livet och tillerkännas vårt värde som människor? Eller förväntar sig den politiska högern vinna endast genom att gnälla om vem Stefan Löfven ska samarbeta med efter valet? Svagt är ordet.

Edward Riedls (moderat) senaste inlägg på sin blogg är ett i ledet av dessa tomma tankar. Det ekar. Oj, vad det ekar. Det ekar tomt. Ho-ho… (?).

Lögn är Lögn, Ågren

Av , , 2 kommentarer 16

Det känns tradigt och det är oseriöst, men idag presenterar moderaten Anders Ågrenigen — sin tidigare oriktiga debatt på sin blogg. Jag kommenterade detta hyckleri tidigare. Se blogginlägg: Anders Ågren hycklar, igen! Att göra ett nytt inlägg för att kommentera Anders Ågren är onödigt, eftersom det är exakt samma inlägg som han skrev 5 oktober.

En lögn är en lögn. Den blir inte mer sann oavsett hur många gånger den upprepas. Det är fortfarande en lögn. Upprepningen är dock viktig för mytbildningen.

”Alliansen gynnar rika”

Av , , Bli först att kommentera 17
Pengar

Hur mycket får du i skattesänkning per kalenderår?

Jag har tidigare skrivit om hur snett regeringens skattesänkarpolitik slår. Idag skriver Sveriges radio under rubriken Regeringens skattesänkningar gynnar de som tjänar mest hur illa jobbskatteavdragets fördelningspolitiska profil är. Det ger också tydligt hur värdelöst och oärligt argumentet är som högerpolitiker brukar köra med: ”Vi satsar på låg- och medelinkomsttagarna.”

Sveriges radio skriver att ”[m]er än 25 procent av regeringens skattesänkningar och andra satsningar nästa år går till den tiondel av befolkningen som tjänar allra mest. Den tiondel av befolkningen som har minst inkomster får däremot bara en procent.”

Detta är en högerns klasspolitik. De som får mest av det femte jobbskatteavdraget är de med inkomster på över 42.500 kronor. Dessa får över 6.000 kronor i skattelättnad nästa år. De med de lägsta inkomsterna, under 7.800 kronor får, endast 300 kronor i skattelättnad utslaget på ett kalenderår.

Jag vill föreslå något radikalt. Avskaffa samtliga jobbskatteavdrag och rulla tillbaka flera av bidragen regeringen givit storföretagen i form av sänkt moms och andra skatter. Genomför sedan en ordentlig skattereform med ett rejält höjt grundavdrag. Denna kommer ha en mycket bättre fördelningspolitisk profil och inte slå mot sjuka, pensionärer och arbetslösa.

Ifall det politiska etablissemanget — i synnerhet den politiska högern — med någon trovärdighet i behåll vill kunna hävda att de är låg- och medelinkomsttagarna som är deras fokus, bör de genomföra en sådan reform. Det är såväl billigare och skapar ett mer rättvist skattesystem där de största lättnaderna tillfaller dem med minst marginaler (och inte som nu där de rika gynnas oproportionerligt).

Vi skulle också med en mer rättvis skattepolitik skulle denna gigantiska förmögenhetsöverföring från fattig till rik kunna undvikas och vi skulle även slippa de omfattande nedskärningar som hotar välfärden i landstingen runt om i Sverige.

 

Anders Ågren hycklar, igen!

Av , , 21 kommentarer 24

Vi går från storhet till storhet. Det är inte utan att jag tappar hakan när jag läser Anders Ågrens blogginlägg idag: Alliansen värnar välfärden! Jag vet inte i vilken värld Anders Ågren lever. Det verkar som att han inte alls varit med i budgetprocessen i Umeå kommun, eller ens tittat åt Västerbottens läns landstings ekonomi (eller något annat landstings för den delen). Hur i hela friden kan Anders Ågren ens med någon som helst heder i behåll påstå det han gör? Jo han gör det enkelt:

”Så pratet om att Alliansen monterar ner välfärden är på ren svenska inget annat än skitsnack. Vi satsar på riksplanet mer än någonsin till vård, skola och omsorg. Är man missnöjd med sakernas tillstånd i den egna kommunen eller landstinget, så ska man lägga ansvaret där det hör hemma: hos de partier som styr i din kommun eller ditt landsting.”

Så bekvämt och så ansvarslöst på en och samma gång. För Anders Ågren är det lokalpolitikernas problem. Enligt honom verkar regeringen sväva i en helt egen värld vars ekonomiska beslut inte påverkar kommunerna. Vidare skyller han regeringens utgiftsöverföringar på kommunerna till att vara kommunernas egen förskyllan. Han skyller också de frysta statsbidragen på kommunerna (frysningen har inneburit att kommunerna gått minste om tiotals miljarder kronor). I båda fallen är detta regeringens politik. Hans parti har drivit fram dessa försämringar av kommunernas och landstingens ekonomi och därmed välfärdens förutsättningar.

SVTViktigt är att väljarna inte håller med Anders Ågren. En överväldigande majoritet upplever att välfärden har blivit sämre under den borgerliga regeringens tid, inte ens Ågrens egna väljare ger honom rätt. Jag skulle vilja säga som den borgerliga debattören Anna Dahlberg: Värna välfärden från högerns lättsinne. Hon menar att högern har ett lättsinne när det kommer till synen på välfärden och att den är välfärdspopulistisk. Hon anser förvisso inte att dagens välfärd med nödvändighet hotas av skattesänkningarna, men menar att morgondagens kommer att krackelera.

Välfärden tvingas till nedskärningar
Anders Ågren påstår att Alliansen värnar välfärden, men realiteten är en annan. Med utgångspunkt i uppgifter från ETC, Aftonbladet, SvD, Statistiska centralbyrån, Ekonomifakta med flera har vi kunnat läsa hur Alliansregeringen, med Moderaterna i spetsen, satsat 27 gånger mer på skattesänkningar än på ”värnandet av välfärden”. Regeringen har genomfört skattesänkningar sedan 2006, som på årsbasis motsvarar dessa 130 miljarder kronor. Välfärden har tillförts 4,8 miljarder kronor (försämringarna i den sociala tryggheten tagen i beaktan). Under Alliansregeringens styre har den statliga delen av den offentliga sektorns andel av BNP minskat med drygt 10 procent. Det här är fakta. Och det påverkar naturligtvis kommuner och landsting.

Sedan alliansen kom till makten har vi gått minste om runt 1.000 miljarder kronor i möjliga välfärdssatsningar på grund av skattesänkningarna. De senaste åren har rapporterna duggat tätt: Vi vet alla om att det behövs byggas fler bostäder, att järnvägen behöver rustas upp och att sjukvården behöver mer pengar, för att ta några exempel. Om regeringen inte hade genomfört sina skattsänkningar hade det idag funnits 172 miljarder mer i ”reformutrymme” att fördela. Med den summan skulle arbetslösheten potentiellt kunna utraderas med stora resurser över till annat. Men inte ens med nära 1000 miljarder i skattesänkningar har högerregeringen lyckats minska arbetslösheten. Det är ett EXTREMT misslyckande!

Visst. Jag kan ge Ågren rätt angående en sak. Alliansen har tillfört offentliga sektorn resurser i kronor räknat, men dessa täcker inte ens i närheten upp de grundläggande kostnadsökningarna såsom exempelvis löneökningar eller dyrare behandlingsmetoder och mediciner. Det innebär i praktiken en nedskärning: Kan kommuner och landsting inte täcka sina kostnader går deras ekonomi inte ihop = de tvingas spara, det vill säga genomföra onödiga prioriteringar och nedskärningar.

Även regeringens flitigt anlitade ekonomiskt sakkunnige, Lars Calmfors, nationalekonom, anser att jobbskatteavdragen hotar välfärden:

”Det blir svårare att uppfylla det offentliga välfärdsåtagandet i en tid när fler äldre behöver vård och omsorg. Därför skulle inte jag ha velat sett ett femte jobbskatteavdrag. Det är min uppfattning som baseras på en värdering av att de negativa effekterna väger mycket tungt.”

Skattesänkningarnas fördelning och effekter
Att studera skattesänkningarnas fördelning och effekter är intressant. Det har gjorts av media och det har gjorts av offentliga och privata statistikverksamheter. Av skattesänkningarna mellan 2006 och 2011 hade 43,1 procent gått till den rikaste femtedelen av befolkningen, medan endast 3,1, procent gick till den fattigaste femtedelen.

Den disponibla inkomsten är den inkomst som vi kan använda till konsumtion och sparande. Innan jobbskatteavdraget utvecklades den som följande: Mellan 2002-2006 fick den fattigaste femtedelen en förändring på +13 procent i disponibel inkomst. Samtidigt fick den rikaste femtedelen +23,6 procent. Mellan åren 2006-2011 fick den fattigaste femtedelen en förändring på +3,5 procent i disponibel inkomst. Samtidigt fick den rikaste femtedelen +39,1 procent.

Det sker just nu en omfattande förmögenhetsomfördelning från fattig till rik och klassklyftorna ökar mycket snabbt och snart är Sverige ikapp OECD-genomsnittet i fattigdom. Moderat klasspolitik. Anders Borg erkänner själv att deras politik gynnat de rikaste i samhället och han försvarar att klyftorna ökar.

En annan effekt av skattesänkningarna är att löneutvecklingen försämrats. Detta påpekade bland annat Lars Calmfors, nationalekonom och ofta anlitad av regeringen i ekonomiska frågor. Hans med fleras studie visar jobbskatteavdraget och försämringen av A-kassan har bidragit till att lönerna hamnat 4 procent lägre än vad de annars skulle gjort.