Idag var det politikersamtal på Rådhustorget i sommarhettan om HBTQ-politik. Det var Cinema Queer som annordnade en debatt modererad av Anna Galin från RFSL. Företrädare från samtliga partier representerade i Umeå kommunfullmäktige deltog. De som fanns med var dock en mer spretig samling, allt från riksdagskandidater, kommunpolitiker, landstingspolitiker, kandidater till kommunfullmäktige, och så givetvis jag som inte har några ambitioner när det kommer till att göra politikerkarriär i fullmäktigesalar.

Det var ett lugnt samtal och många åsikter tangerade varandra. Ifall det finns någon politisk handling bakom orden så våras det för HBTQ-politiken i Umeå och Västerbotten. Jag hoppas innerligt att det inte blir som det alltid brukar: Politikerna talar om HBTQ-politik, men det bär väldigt sällan eller aldrig frukter. Precis som Emma Strömberg (fp) påpekade har det inte hänt mycket den gångna mandatperioden och att det måste ändras på. Nu verkar flera partier politik på området vilket bådar gott för framtiden.

Jag kan glatt konstatera att Vänsterpartiet har den vassaste HBTQ-politik och många konkreta förslag på hur HBTQ-personers livsvillkor kan förbättras i Umeå, vilket saknades i flera fall bland de andra partierna av allt att döma. Som alltid är det lätt att snacka värderingsfrågor, men att konkretisera dessa och när utgifter knyts till förslagen flyr de flesta (tyvärr) illa kvickt med svansen mellan benen (även då kostnaden för politiken är lägre än att byta asfaltbeläggningen på en gata i stan).

Jag stiftade också en ny bekantskap i det hela. Veronica Kerr från kristdemokraterna. Efter ett kortare samtal på tumanhand och en bilfärd kan jag inte annat säga än att hon är en trevlig och sympatisk person!

Arbetarpartiet
Något jag finner synnerligen märkligt är hur Arbetarpartiet kan ställa sig negativ till politiska initiativ från företrädare i partier eller från hela partiorganisationer. För Arbetarpartiet byggs förändring endast utanför parlamenten, men faktum är att jag är aktiv utanför parlamenten och min kunskap i HBTQ-frågor har här lokalt i Umeå blivit mitt partis politik på det området. Den kunskapen har jag förvärvat dels genom att jag är en HBTQ-person själv med erfarenheter, men också genom samtal med andra HBTQ-personer, organisationer som RFSL med mera. Vänsterpartiets politiska förslag bygger alltså på en kommunikation som skett utomparlamentariskt.

Varför anser Arbetarpartiet att det är något dåligt? Jag förstår inte. Det jag däremot förstår är att Arbetarpartiet inte har någon politik alls på HBTQ-området. Det framgick om och om igen under hela politikersamtalet. Trots detta är jag övertygad om att när det ställs på sin spetts skulle Arbetarpartiet handla i ”rätt riktning”, men några egna initiativ verkar vi inte kunna vänta av det partiet när det handlar om HBTQ.

Arbetarpartiet är påtagligt endimensionella som starkt begränsar deras förmåga att skapa politik som möter människors vardag och behov. Detta är en sanning i synnerhet när vi kommer utanför en dogmatisk förståelse av vad arbetarklassen är och hur klasskampen ska bedrivas.

Miljöpartiet
Jag förvånades över att Nasser Mosleh (MP) ansåg att vi inte ska prata om de problem och brister som finns i Umeå kommun. Han menade att Umeå är Sveriges HBTQ-vänligaste stad. Det är en myt han ser som viktig att odla oavsett om den är sann eller inte. Det är en åsikt jag som HBTQ-person inte alls delar med honom. Jag tycker att hans åsikt i det fallet var riktigt beklämmande. Närmast förnärmande och ett hån.

Det finns så många HBTQ-personer som far illa i Umeå och det finns ingen HBTQ-certifierad verksamhet, inga policys eller krav på kompetens i HBTQ-personers livssituation inom de offentliga verksamheterna. Att det skulle vara så bra betraktar jag som en heterosexuell myt som låter sig odlas och reproduceras för att det ska kännas bättre; att vi är så toleranta och alla har det så bra.

Det finns problem i Umeå Nasser Mosleh och dessa måste tas på allvar! Människor blir misshandlade, bespottade, våldtagna, osynliggjorda. HBTQ-personer har en betydligt sämre psykisk hälsa än andra. Detta beror på det klimatet som finns i bland annat Umeå. Vi måste diskutera detta och inte lägga locket på!