Ska man våga sig ner på stan…?

Jag har just vaknat efter att ha sovit närmare tolv (!!) timmar. Var till vårdcentralen igår för att kolla lite blodtryck och diverse. Allt ser finfint ut, men jag har förmodligen jobbat för mycket sista året för att det ska vara riktigt bra för mig.

Nu har jag tänkt att "bara" jobba heltid och jag ska försöka nöja mig med det. I alla fall tills jag känner att jag mår lite bättre. Nu är det dessutom BARA två veckor kvar till Bulgarienresan. Wohoo.. Känner på mig att jag kommer att vara en mycket trevligare, piggare och gladare människa när jag kommer hem igen.

Sista veckan har jag bara hasat mig fram i tillvaron där jag bara gjort det nödvändigaste. Jobbat, sovit och försökt ägna mig åt mina kids som tack och lov är väldigt självständiga individer bägge två.

Jag har knappt orkat kamma mig och jag har väl mest sett ut som en zombie. Tröjorna sitter bak och fram och ut och in när jag är hemma. Sockarna har olika färger (who cares??) och jag är något av en riktig slashas. *skrattar*

Men idag har jag faktiskt tänkt att försöka ta mig ner på stan och vara som en riktig människa. Ska plinga runt och se om jaag kan få tag i en fika eller lunch kompis. För nu är det slut på eländet och tröttheten har jag bestämt!

Och idag ska jag till och med kamma håret *nickar* Japp, det ska jag!