Världen är liten när man bor i Ume…

..för var man än styr kosan i vår lilla stad så är det alltid någon man känner, känner igen, bekant, bekantas bekanta, grannar, gamla klasskompisar och så vidare var man än hamnar.

Ibland är det riktigt roligt att springa på gamla "kändisar" som man någon gång i livet haft att göra med och ibland är det bara pinsamt. Ibland för mig och ibland för personen man springer på.

En person som jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva ha att göra med dyker upp oftare än lovligt numera. Inte mycket att göra åt att staden är liten men ibland blir det nästan skrattretande.

Jaa.. vad ska man säga? Jag har tyvärr inte mycket till övers för arbetsskygga, lata, skitsnackande och hypokondriska människor.. de får mer än gärna hålla sig någon annanstans än var jag är. Men tyvärr så styr man ju inte alltid över ödet och det kan ju vara både på gott och på ont. Nåväl, nu ska jag ta och skala mig en liten clementin. Begrunda livet och dess outgrundliga vägar och kanske ska jag också ta mig en titt i spegeln och känna att:

"Jajamänsan!! Jag är en jävla bra tjej och lat, det har jag då aldrig varit"

*skrattar*

Vi ses och hörs!