Att blod inte är tjockare än…

…vatten vet vi alla vid det här laget.

Att pappor (och ibland även mammor) lämnar sina ungar i sticket och bara drar vidare tilll ett annat liv är inget nytt under solen det heller. Men alla kan vi väl vara överrens om en sak? Att det är för jäkligt med föräldrar som gör så.

Tyvärr så tar det en hel barndom plus ett halvt vuxenliv att kunna acceptera att man en gång blivit bortvald och ratad av en förälder.

Ett barn som blir övergivet av en förälder oavsett vad orsaken må vara blir oftast en person som bär sin sorg som en tagg som antingen riktas utåt mot andra nära och kära. Många gånger riktas taggen mot en själv också och det är nog det värsta tror jag.

Jag beundrar verkligen kvinnor och män som orkar gå in i rollen som styvmamma eller styvpappa. Benämningarna är många men alla vet vad jag menar.

Det är verkligen ingen dans på rosor att vara "låtsasförälder" åt ett barn som blivit övergivet. I de flesta scenarion så sätts den nya pappan på prov och jämförs av barnet med den frånvarande fadern som oftast målas upp som en prins på en gyllene häst fast han i själva verket inte är något annat än en regelrätt skitstövel som endast har sitt eget bästa för ögonen.

Jag har träffat så många som lever i liknande situationer. Men det som är utmärkande för var och en är att den förälder som är närvarande och står vid sitt / sina barns sida är en förälder med okuvlig styrka, obegränsad kärlek och en stark vilja att ändå ge barnen det bästa i livet.

Vi mammor och pappor som lever på det här sättet har ändå det som krävs och det är något att vara stolt över.

Däremot blir vi mer kräsna i våra relationer och vi släpper gärna inte in vem som helst i våra liv. Vi vill ha hög kvalité på de människor som vi tillåter skapa relationer till våra barn. Vi värdesätter egenskaper som tyvärr börjar bli ovanliga idag. Vi vill ha stabilitet, pålitlighet, ärlighet, hjälpsamhet och framför allt närvaro.

Så just i detta nu vill jag passa på att tacka alla riktiga vänner som orkar hänga med familjen trots att vägen ibland är krokig och vinden blåser hård. Vänner som Er är guld värda och ni ska veta hur mycket det uppskattas.

"Nära vänner behöver inga blodsband.. Ibland räcker det med att ha likadana tröjor"