Min ofödda bebis…

…vinkade till mig och Jimmie igår när vi var på ultraljud för att få titta in hos den lill* bebisen som bor inne i mig.

H*n såg ut att vilja förmedla: "Hej mamma och pappa. Jag har det finfint här inne och jag stannar gärna här inne ett tag till. Men jag kommer ut i Mars månad och då ses vi. Tills dess: Ha de bra"

Jopp! Det var preciiis det som bebisen ville säga. Tänker inte lägga ut ultraljudsbilden i alla fall. Känns ju lite skumt att låta er få se underverket innan det är färdigbakat. Det känns helt enkelt lite.. jaa.. weird?!

Men det var fantastiskt roligt att göra ultraljud. Man blir medveten om det otroliga som sker inne i ens egna kropp. Numera kickar h*n mig med jämna mellanrum också som för att påminna mig:

"Mamma, glöm inte att ta det lugnt.. JAG ligger ju här inne"

Och nu börjar det bli ganska påtagligt. Numera är det fler sovtimmar som gäller för mig, mindre cykling, något mindre jobbande och inte så mycket MÅSTEN.. Nu är jag bara så nöjd att få vara hemma och göra absolut ingenting. Gärna i sällskap med mina barn och med den fantastiska barnafadern som också gläds åt det nya lilla livet.

"Livet blir vad du gör det till"