Vagnar, vitt väder, värk och vatten…

…det låter väl som en offantligt spännande dag?

Det börjar ju bra med allt det kalla, vita som fick Viggo att hoppa jämfota av glädje när han äntligen vaknade strax före klockan nio.

Men jag måste nog erkänna att det var lite tyngre för mig att kravla min oproportioneliga lekamen ur bingen imorse. Jag hade nämligen gruvlig träningsvärk efter gymbesöket igår. Men skam den som ger sig. Idag ska jag dit igen och köra lite vikter med min stora starka pojkvän. Känns riktigt bra och jag hoppas att jag kan fortsätta med den goda vanan. Länge, länge..

Senare blir det nog att faktiskt bestämma oss till hundra % och fara och betala vagnen vi båda fastnade för igår.  

Snart kommer jag att bli ännu mer folkskygg så det gäller att göra klart så mycket som möjligt innan bebben kommer. Jag har ju tidigare nämnt att jag inte har samma entusiasm att shoppa runt denna gång. Allt känns snarare smått motigt. Inte ens julklappar har jag lust att fixa och greja med.

Jag ser mest fram emot att vara med min familj till julen och kommersen och köphysterin i alla butiker gör att jag snarare känner ovilja att ge mig ut i det hela och trängas med alla svettiga julshoppare.

Sen har jag en vän som förlorade sin far så nyligt som bara drygt en vecka sedan. Jag tänker mycket på dig Inger och undrar hur din jul kommer att bli.

Och så tänker jag på Lisbet i "bloggen breve" som bara för ett par dagar mist sin man som hon just gift sig med. Hur blir hennes jul? Och hon har så rätt i det hon skriver i sitt senaste inlägg. Det bästa man har är varandra.

"Var rädd om dina nära och kära, för en vacker dag finns de inte längre vid din sida"