En evighetsmaskin…

Ja, en sådan är jag just nu känns det som.

Visst, det är mysigt och trevligt att vara mammaledig. Men dagarna försvinner så snabbt. Tiden verkar inte räcka till allt som JAG vill.

Bastian hänger vid brösten mest hela dagarna och växer så det knakar. Han är fem veckor redan och är en riktigt stor kille. Jag spanade på alla bb-bilder i vk igår och vi hade den största bebisen av alla.

*skrattar*

Eftersom jag ammar honom helt så ställer det ju faktiskt vissa krav även på mitt matintag som är större än någonsin. Jag ska verkligen inte spalta upp allt jag äter under ett dygn för det skulle bli ett alldeles för långt inlägg men ni skulle nog bli förskräckta om ni visste vad och hur mycket som passerar min stackars kropp varje dag.

Men om några veckor till så tror jag faktiskt att jag ska ge honom modersmjölksersättning varje kväll så att jag åtminstone slipper gå upp och äta mitt i natten. Man blir ju helt knasig om man inte får sova mer sammanhängande.

För att använda ett bevingat uttryck:

"Brösten ser ut som två skogaholmslimpor"

*skrattar högt*

Men när Bebbe nr tre är färdig med brösten så lär det inte vara mycket kvar så då blir det att återgå till att se ut som en tonårsgrabb i kroppen haha… men jag är nöjd ändå. Kvinnokroppen är ju fantastisk som kan klara av så otroliga påfrestningar som graviditeter och långa amningsperioder.

Viggo, Bebis nr två vid middagsbordet

Men efter detta barn så ska min kropp bara vara min igen och jag ska vårda den ömt och vara extra snäll mot den i framtiden. Det lovar jag! För nu när man nästan är medelålders så måste man ju kämpa lite hårdare för att hålla kroppen frisk och kry.

Ha en lat och skön Lördag!