Som Yes Diskmedel är jag…

….DRYG men jävligt effektiv och det bästa av alla medel i hyllan haha..

Jag var nog dryg och ganska e-lack igår. Men det står jag för. Som ni vet så har jag ju tidigare skrivit några inlägg om hur och vad jag känner när folk låtsas vara sååååå intresserade och såååå best friends när man ses ute på lokal.

Shit, vad less jag är på sånt. Det är för det första ett otroligt pinsamt och nervärderande beteende. Och jag vill i fortsättningen slippa vara med om sådana situationer. Så, ni som TROR att ni är mina polare, bekanta, kompisar eller vad ni nu vill kalla det. OM det är så att vi inte setts eller hörts på x antal år och ni sedan på fyllan slänger er runt halsen på mig och vill att jag ska berätta aaaaallt om vad jag gör, gjort sen sist och rent allmänt antastar mig så vill jag bara säga följande:

Stick o brinn!

Get out of my face!

Låt mig VA!

Jag vill INT!

Back of..

osv..

osv..

Jag orkar inte med sånt längre. En sån tjej dök upp igår och gjorde ett seriöst försök att på ett överentusiastiskt sätt prata om Bastian och hur stoooor och hur sööööt han är…

Hmm.. exakt VAD fick henne att tro att jag ska stå och diskutera det största och bästa som hänt mig under de senaste åren (Alltså Bastian) i en sjabbig krogmiljö med henne.. Hon som inte hört av sig på tusen år men som på fyllan alltid säger att hon SKA göra det, hon som inte ens lyft luren och gratulerat mig till min nya bebbe?, hon som är totalt ointresserad av mig i vanliga fall?, hon som aldrig bryr sig om hur jag mår i vanliga fall? Jag fattar det inte!

Jag fattar det fasiken inte.

Och ja, jag erkänner. Jag var fett dryg mot henne. Jag svarade kort och koncist på hennes frågor. Jag log inte för jag hade ingen lust, jag var dessutom alldeles för nykter för att låtsas vara så där överentusiastisk som folk kan vara när de är på fyllan. Jag var med andra ord inte speciellt trevlig. Men jag orkade inte. För jag ville inte.

Sedan gick jag till nästa hak för att möta upp två fina flickor som jag hängt med tidigare under kvällen. Då träffar jag en rolig dam som frågar den här standardfrågan: "Visst känner du igen mig?"

Johorrå.. det gjorde jag. Hon började berätta om den gemensamma bekantingen som nyligen flyttat tillbaks till stan och som det är såååå synd om. För hennes karl har ju lämnat henne och blablabla… *gäääspar*

Jahapp, jag kan inte säga att det intresserar mig ett endaste DUGG! Så bara för att vi umgicks för tio år sedan innan hon flyttade FRÅN Umeå så innebär det ju knappast att jag är intresserad av att återuppta kontakten bara för att hon flyttat hit igen?

Nä, hon kan börja leva singelliv här i stan med allt vad det innebär. Har hon tur kanske det finns NÅGON liten polare kvar som bryr sig och som faktiskt minns henne så här tio år senare. Jag är tyvärr inte alls intresserad vilket jag också sa till den här damen igår. Nä, skrynkliga cigarettbrudar intresserar mig inte alls. Sorry!

Men som sagt, jag tror att jag druckit för lite, var på stingsligt humör och hade dessutom inte Jimmie med mig.

Det var alltså ingen rolig kväll ute!

Det roligaste på hela kvällen var faktiskt förfesten hos Linnéa där jag, en kul kvinna med norskt påbrå och Linnéa själv såklart åt god mat, tittade i gamla elevkataloger, skvallrade och skrattade och hade det mycket trevligt trots att vi hann avhandla en del allvarliga saker också.

Men som sagt: Utan Jimmie går jag inte ut någon fler gång. I alla fall inte på lääänge. Stan är för liten och för tråkig och jag vill bara vara hemma…

*skrattar*

Tråkig? Jag? Absolut!!

And I LOVE it!