En sådan dag…

…som denna krymper både kropp och själ känns det som.

Man blir grymt lurad och sviken av solen som visade sig en kort stund och som fick oss att tro att värme och vår var på ingång.

Hur mycket mer kyla och snö kan jag tåla? Min gräns är för längesedan nådd, nedtrampad och överskriden.

Men.. jag har ju inget val! Bara att ta fram extra långkalsonger och storjackan igen. Gömma sig under mössan och förhoppningsvis få tina fram om någon månad igen.

Tur att jag fick besök av en vän idag. Som kom med lite extra värme, optimism och… wienerbröd! Det räddade dagen ska jag säga.

Hursomhelst så händer det lite och inget hos mig just nu. Därav stiltjen på bloggen.

Vi kurar hemma all ledig tid och livet går sin stilla lunk. Vi hörs och ses någon annan dag när det dyker upp något av värde som jag vill dela med mig *skrattar*

Hare fint allihopa så länge!