One year ago…

 Läste just Marias blogg och vad hon gjorde ör ett år sedan så jag var såklart tvungen att kolla vad jag gjorde också för exakt ett år sedan *skrattar* (Tack för tipset Maria) Ja, jag satt alltså på tåget vid denna tid förra året och på ett år har jag åkt tåg mååånga gånger haha…

Nåväl…

Otroligt mycket har hunnit hända på bara ett år: Jag har sålt ett hus, jag har flyttat, min lillasyster har flyttat till Umeå, jag har fått tillbaks två av mina gamla vänner som alltid har betytt mycket för mig, en del av mina så kallade "vänner" har jag lämnat eftersom jag kände att de egentligen inte var vänner, jag har testat på lite nya jobb, jag har studerat, jag och Jimmie har äntligen bestämt oss för att vi SKA gifta oss, jag har blivit anklagad för ett brott, jag har utvecklat allergier, jag har gjort mig av med hälften av mina ägodelar, jag har blivit indragen i problem som inte är mina och jag har tappert försökt lösa dem som ÄR mina.

Dessutom… Så har jag nyligen gjort en auratransformation. Antagligen det bästa som hänt under året som gått och ni som tycker att sådant här är flummigt trams kan sluta läsa NU!!

Det är så svårt att ens försöka förklara hur det funkar så jag ska inte ge mig på det. Läs på sidan istället och fundera på vad det är. Det är i alla fall en av de bästa investeringar jag gjort i mig själv och hade jag vetat att det fanns och hur resultatet skulle bli så hade jag nog gjort det långt tidigare. 

Både jag och Jimmie har gjort det och nu för tiden så behöver vi inte prata så mycket, vi behöver inte det för nu är det precis som att man hela tiden vet vad den andre tänker. Ganska häftigt och sen får ni skeptiker säga precis vad ni vill om det. Jag mår i alla fall toppen av det och min energibank är numera stängd för andra än mig själv.

Ja, det var väl inte mer än så jag ville ha sagt idag. Hoppas ni mår bra för det gör jag!

Etiketter: ,

4 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Varsågod 🙂 Ehhh, jo jag och Åke är precis så där, vi behöver inte alltid prata, vi vet ändå. Ofta tar vi bara orden ur varandras munnar, det är knepigt, egentligen, men innebär väl också att vi känner varandra så väl, att ord inte behövs. Nu pratar vi givetvis ändå, tråkigt blev det väl annars 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.