Trettiosju år efter att den här bilden togs…

Trettiosju år efter att den här bilden togs så kan jag inte låta bli att undra över vilka märkliga vägar livet kan ta ibland. Jag har varit ett barn och nu är jag vuxen och har egna barn som en gång ska få barn som kanske också får barn.. Lite existensiella funderingar så här på kvällskvisten. Ibland undrar jag varför så många barn har så bråttomt att bli vuxna. Vad är det som gör att de huvudstupa vill kasta sig in i en vuxenvärld där det inte är lika varmt, ombonat och mysigt som i barndomen? Visst. Jag var likadan själv.. Men det man inte fattade då var ju att när man en gång lämnat barndomen så kom den ju aldrig åter. Jag saknar den ibland. Barndomen var mjuk, varm och härlig. Det är mycket hårdare och kantigare att måsta vara vuxen jämt *suck* ibland tänker jag för mycket. Jag befinner mig i början på en jobbhelg och blir ledig först på måndagmorgon. Det är jobbigt att vara från barnen. Samtidigt som det är skönt. Dubbeltydigt? Japp, men så är det ju att vara vuxen!