Önskan om död…

Det senaste året har det hänt så mycket saker att jag aldrig skulle kunna skriva ner allt. Det har hänt mycket roligt, underbart, trevligt och fantastiskt.

Jag har gift mig, kompisar har fått barn, jag har fått mitt drömboende, jag har kommit till många insikter, jag har lärt känna några nya vänner, jag har fått rätt i en mångårig och utdragen tvist som handlar om pengar (inte så mycket som jag hade velat få eller förtjänade att få, men hey.. jag fick RÄTT i alla fall), jag har fått ny kännedom om mig själv och vem jag faktiskt är (Flummigt?! Javisst.. men härligt!)

Ja, mycket positivt har hänt trots att det fallit en del skugga över året som var. Men skuggorna blir mindre ju ljusare det är så jag försöker att inte fästa någon vikt vid de negativa sakerna.

Men.. Något som jag varit med om vid ett flertal tillfällen under året har fått mig att undra över oss människor och hur vissa tänker. Flera gånger har jag hört personer säga sjukt obehagliga saker som handlar om att önska livet ur någon. Dessutom har det handlat om närstående personer. (Kanske FÖR nära?) Under året förresten.. jag har hört det betydligt oftare än bara senaste året när jag tänker efter.

Men är det verkligen okej att önska livet ur någon som man haft en relation med? ÄR det okej att önska livet ur någon överhuvudtaget?

Ibland kan man höra fraser som handlar om att det "borde vara dödsstraff på ditt eller datt" Eller om någon barnamördare eller våldtäktsman som "förverkat sin egen rätt att leva" osv.

Så hur kan det vara så otroligt lätt att bara önska att någon man en gång haft i sitt liv bara vore… död…?! Jag tycker att det är otäckt. För hur jävla arg man än må vara på någon så kan man väl inte önska livet ur denne. Eller…?

Jag minns en person som i somras vid ett flertal tillfällen pratade om sitt ex och hur bra det vore om h*n dog. H*n skulle till och med ha haft ihjäl denne själv om h*n visste att h*n skulle komma undan med det. Att exet hade gjort de två gemensamma barnen var inte så relevant. Att de en gång älskat varandra spelade heller ingen roll. Det vore bara BÄST om h*n dog helt enkelt.

Eller om den lilla otäcka flickan i den obestämbara åldern (9 år?14 år? 24 år?) som med jämna mellanrum helt spontant över en kaffekopp bara utbrister: "Fatta vad skönt det vore om farsan bara dog snart! Jag hoppas faktiskt det!" (Sen att hon gladeligen tar emot hans pengar när han ger henne alltför ofta gör ju att smaken i munnen blir lite halväcklig)

Vad svarar man på såna konstiga önskemål?

Jag blir bara kall. Och hur elak jag än må vara ibland så kan jag inte dra mig till minnes att jag har önskat livet ur någon. Någongång! Inte av NÅGON som personligen gjort mig illa på något sätt. Visst, det finns personer som jag verkligen avskyr och som kanske sårat mig, eller gjort mig illa, eller skadat mig på något sätt. Men att önska livet ur dem? *funderar* Näe. Inte alls.

Möjligtvis att jag kanske tyckt att det vore lite rätt åt dem om de skulle ha brutit benet, eller tappat håret eller vad som helst men att önska att de dog? *rysa* Nope! Inte det inte.

För några år sedan var det en liten fjortistjej på apberget som skrev helt ogenerat i min gästbok ungefär så här:

"Din jävla hora, jag hoppas att du DÖR och att du får så fett med spö och att du dööööör!"

Huvvaligen. Ja, vi hade helt enkelt olika åsikter om ett hett ämne. MEN.. det läskiga var att dagen efter att hon skrivit dessa små rader hos mig så dog hennes pappa. Inte för att jag tar det personligt på något sätt, men det man skickar ut i universum kommer ju tillbaka till en på ett eller annat sätt och kanske hade hon önskat livet ur så många att nu blev det helt enkelt nog.

Jag ska inte skriva mer om detta eller gå djupare in på det hela men nog är det ändå läskigt hur vanliga människor bara sitter och pratar om liv och död som att det bara vore vad som helst?! Det är bara jäkligt märkligt.

Nåväl, jag hoppas att ingen önskar livet ur mig på ett tag för jag har tänkt att leva i ungefär sexti år till om allt går enligt planen.

LEV & må allihopa!

(Jorå.. Du också!)

"JAG ska leva ett tag till vad DU än tycker om det!"

Etiketter: , ,

4 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Jag förstår vad du menar men tror också att det många gånger (inte alltid), enbart handlar om ett uttryck för att understryka hur mycket man verkligen INTE, vill ha den människan i närheten.

    Men visst låter det hemskt, hm… bättre då att önska att den omtalade personens armhålor blir besökta av…tusen, loppbitna…kameler moahaha.

    ps. jag ska villigt erkänna att jag har en eller två såna personer som jag skulle kunna skicka den förbannelsen på, men jag har inte orkat… eller så ids jag helt enkelt inte lägga energin på det ds.

  2. Marja Granqvist

    Jag håller med dig. Vi handskas alldeles för ovarsamt med vissa ord. Det är inte okej att önska livet ur någon, men många verkar göra det utan att egentligen tänka efter vad det innebär.
    ”Må du leva hela livet”. Kram

  3. Helena Nilsson Springare

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2012-04-02 22:17)
    Man måste vara försiktig med vad man säger och när man till slut måste dra till med ett ”kraftuttryck” så finns liksom inget krut kvar om man bara vräker ur sig vad som helst när som helst… Men just det där är otäckt. Jag vet en tjej som hade barn med en snubbe som bor i Norge och hon sa helt ogenerat att det helt enkelt vore bäst för barnet om pappan körde ihjäl sig så de slapp ”tjorvet”.

    Läskigt eller vad?

    Men loppor.. jaa… det tycker jag nog att man kan önska åt någon. Det är ju så där lagomt elakt. Och kännbart *skrattar*

  4. Helena Nilsson Springare

    Svar till Marja Granqvist (2012-04-02 22:42)
    Det har gått inflation i vissa ord tror jag. Det är helt galet egentligen vad oförsiktiga vi människor är med vissa ord och fraser.. ”What are words if you really don’t mean them when you say them…”

    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.