Förändringar

Förändringar är oftast bra och ibland är de rent av nödvändiga.

Har sålt iväg lite större saker som en säng och en garderob från Viggos nya rum. För nu har grabbarna fått varsitt rum och jag kan härmed bekräfta att jag från och med nu har två hemmavarande barn hemma. Eftersom den äldsta redan sen tidigare sagt ifrån att vara med i bloggen så kommer jag inte att säga mer om hennes flytt annat än att vi inte är ämnade för att leva tillsammans och att det inte var mitt val att hon skulle lämna oss.

Hon har flyttat ut för gott så nu planerar vi om lägenheten och anpassar efter de två små grabbarna som får lite mer plats och utrymme.

Fast de fått varsitt rum så hänger de ju mest tillsammans ändå. Lillebror gillar ju Storebrors lego och Storebrorsan gillar ju faktiskt att mysa i lillebrorsans rum. Så jag antar att man kan säga att de två har två rum tillsammans nu och vem som är var verkar inte spela så stor roll.

Den här klenoden från min barndom står dock i lille Bs rum:

Sötaste och trognaste pållen.. Gunghäst från BRIO. En av mina kära vänner från 70-talet.

Min filosofi gällande barnen är i alla fall enkel. Jag vill att barnen inte ska ha för mycket saker och att de ska vara rädda om allt de har. Jag vill att barnen ska kunna ärva saker efter varandra och jag vill lära dem hur man tänker hållbart och miljösmart. Jag vill att mina barn ska dela med sig av sina saker och jag vill att de håller ordning på sina rum. Jag vill också lära dem att man kan laga sånt som är trasigt istället för att köpa nytt i onödan. Jag vill att barnen ska få ta mer plats än vad saker och prylar gör. Jag vill att mina barn ska få vara kreativa. Jag vill inte att mina barn ska bli bortskämda. Jag vill att mina barn ska uppskatta glädje och gemenskap hellre än materiella ting. Jag vill också lära mina barn att man inte alltid kan få allt det man vill ha. Jag vill också lära dem att det är långt viktigare med friska relationer till människor än sjuka relationer till döda ting.

Jaa.. jag tycker att det var ganska enkla saker i alla fall.

Och en specifik "rege"l som vi har angående barnens rum är att hur mycket de än stökar så får de aldrig slänga böcker på golvet. Böcker är värdefulla saker och man ska läsa dem. Inte leka med dem… Så ja, jag förstår ju om alla ni som är under femton nu tycker att jag är den elakaste och konstigaste mamman i stan men sån är jag.

’Cause nothin’ lasts forever
And we both know hearts can change
And it’s hard to hold a candle
In the cold November rain

Guns N’Roses, November rain

 

 

 

 

 

Etiketter: , ,

4 kommentarer

  1. Catharina Alperud

    Oj! Måste ha missat massor när jag inte varit i kontakt med blogg-ligheten. Men säg aldrig för alltid. Ett tu tre så förändras det. Jag om någon kan skriva under på det. Vill du ha någon att dryfta spörsmål med vet du var jag bor, dvs har min mailadress. I övrig! Hjärtekramar till dig och familjen!

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Känns dystert att läsa, men jag vet också vad du gått igenom och som du skriver, det är inte ditt val, vad du däremot väljer, och det ska du ha kredit för, är att gå vidare med det du har. Det är stort!

    Jag tycker också att du är duktig med dina barn och hur du uppfostrar dom, jag är inte alls likadan med mina barn, men vi är alla olika, vi tänker och tycker olika fast jag kan ändå ta till mig vissa delar av ditt tänk och det tackar jag för. Önskar hela din familj en riktigt glad påsk! //Kram

  3. Helena Nilsson Springare

    Svar till Catharina Alperud (2012-04-04 22:07)
    Tack Catharina 🙂 Ja, familjer kan ju förändras, men oftast är det ju ganska normala förändringar som sker. Sådana som liksom ska följa ”utveckling” osv. Men i dette fall kan jag ju säga att vi sitter rejält fast. Men å andra sidan så är ju äldsta inte så många år från den magiska artonårsgränsen så snart är hon på rätt sida av vuxengränsen. Tiden går snabbare än vad man tror. Bara det att som mamma så är man jämt så orolig och nu måste jag vara det på avstånd!

  4. Helena Nilsson Springare

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2012-04-05 11:42)
    Tack för de raderna Maria 🙂 Det var faktiskt skönt att till slut bestämma sig för att gå vidare för det har ju som du vet inte varit lätt.

    Jag måste jämt försvara mig för vissa människor varför jag resonerar si eller så när jag tycker att jag gör helt relevanta saker och när jag ibland kan tycka att andra gör helknasigt så därför blir jag så himla glad när folk säger till mig att de tycker att jag gör bra grejjer 🙂

    Alla är vi ju så olika och just därför så kan vi ju lära oss så mycket av varandra och vår omgivning 🙂 Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.