Här och nu…

…lever jag som vanligt. Det funkar bra och jag är så glad att jag lärt mig den konsten för det är svårt att göra det innan man fått rätt redskap. Jag fick dem relativt nyligt och med stor hjälp av min man.

Trots att vi levt ihop länge och känner varandra ganska väl så har han inte lyckats knäcka min kod förrns nu, under det senaste året. Personlig utveckling tillsammans med svåra händelser har gjort att det mesta fallit på plats. Jag skulle tydligen behöva bli närmare fyrtio år innan jag förstod det som ska vara viktigt i mitt liv.

Människor som korsat min väg av en slump och som lärt mig massor… om mig själv. Människor som svept genom min tillvaro och stannat små stunder har också lärt mig mycket av. För nu framgår det så tydligt vad jag vill ha och vad jag inte vill ha i mitt liv. Det jag inte vill ha stänger jag rätt effektivt ute vilket innebär att jag numera inte heller tar åt mig av folks dumheter och problem.

Det jag vill ha har jag lärt mig ganska effektivt HUR jag ska få och jag har ett helt annat lugn i både kropp och själ. Till största delen har jag mig själv att tacka men även min kära make som faktiskt fick mig att förstå hur det skulle gå till.

Det är lättare när man kan säga nej till det man inte vill ha och JA till det man VILL ha.

Egentligen förbannat logiskt men ändå rätt svårt att tillämpa i praktiken.  

Jag har i alla fall hittat lämpliga sätt att spara min energi på så att jag kan använda den till mig själv och de jag vill ha i mitt liv.

Och jag erkänner: Jag är så otroligt bakåtsträvande och stenåldersaktig att jag har MINDRE än tio människor i mitt liv. (Förutom familjen alltså) Men jag investerar i dem, jag hinner med dem, jag engagerar mig i dem, jag älskar dem allihopa, jag bryr mig om dem och framförallt: Jag är närvarande samtidigt som min energi räcker åt den viktigaste personen i mitt liv.. Nämligen JAG själv…

Så ibland kan jag inte låta bli att nyfiket undra: HUR gör de som har flera hundra vänner på facebook? Både låtsaskompisar och verkliga vänner samlade i en långrandig namnlista i en virtuell värld där det måste vara svårt att skilja ur pärlorna bland svinen. Så för att göra det lättare för mig själv så håller jag hårt i mina pärlor och släpper aldrig ens in svinen (som jag var så bra på att göra förut)

Svamligt inlägg? Ok, kanske bäst att sluta nurå…