”Vill du ha lite must?”

 Det var de första orden jag hörde imorse när jag slog upp ögonen.

Min man…  <3

Min fina, snälla, älskade man som står redo att fixa vätskebalansen hos sin fru när hon vaknar lite smått dagen-efter-kvällen-före..

*raaap*

Så nu har jag legat i sängen och druckit påskmust sen halvåtta imorse och kunde som vanligt inte sova mer än fyra timmar efter alkoholintaget igår kväll. Men åh så kul vi tjejer hade. Vi drack lite baileys, lite gin, lite öl och till och med rött vin och kvällen gick i ett huj.

Vi surrade, dansade och skrattade precis som man ska göra på en Lördagkväll ute på krogen. Jag träffade inte så jättemånga som jag kände, men jag stötte på lite roliga männschor ändå. En väldigt ung kille med smak för äldre.. eehrm.. damer flirtade hejvilt och försökte övertyga mig om varför jag borde gå hem med just HONOM *skrattar* Att jag är lyckligt gift såg han inte som ett problem haha..

Sen dök en till söt kille upp och bjöd på en öl sådär i förbifarten innan han bara försvann i tomma intet (läs: dansgolvet) Himla snällt!

När vi minglade omkring planlöst inne på Cover mitt i natten så stannade en tjej mig mitt i steget och sa: "Alltså.. jag stöter inte på dig.. verkligen inte, men jag vill bara säga att du ser så bra ut och jag gillar din stil" Jag blev så otroligt glad och lite generad. Jag menar, hur ofta får man komplimanger så där? Och av någon man inte ens känner? Mycket trevligt och jag ska absolut anamma det själv i framtiden. Mina åttaåring till exempel, han är jämt så snäll och vänlig och ger gärna folk komplimanger då och då. Och varför skulle man inte göra det egentligen?

Vi alla borde verkligen bekräfta våra medmänniskor lite oftare och faktiskt tala om när vi tycker att någon är fin eller har en snygg jacka eller luktar gott eller vad som helst. Istället är vi många gånger snabba på att framhålla negativa saker. Så onödigt.

Nåväl, sen träffade jag en människa från mitt förflutna och h*n tyckte att jag verkade vara lycklig och må bra och det är ju helt sant och jag vet att det märks att jag mår bra och varför skulle jag inte göra det? Jag omger mig ju bara med människor som tar fram det bästa i mig och det är klart att det speglar mig och hur jag mår. Jag har allt jag behöver. Kärlek, hälsa och harmoni. Vad mer kan man begära av livet liksom? Inte mycket…

Ja, det skulle vara lite mer påskmust då…

Haha…

"Nöj Dig bara med det absolut bästa!"

Jag förtjänar det bästa i livet..

!!