Att sluta leva för tidigt…

..är det alltför många som gjort av alla dem som passerat i min tillvaro. Allt från nära och mycket kära personer, till personer som snabbt fladdrat förbi  mitt liv i en slags tillfällig periferi.

Det är alltid lika sorgligt när en ung människa lämnar jordelivet oavsett anledning och oavsett hur väl man kände dem eller inte. Unga människor ska helt enkelt inte borda kunna dö och ändå gör de just det. Hela tiden. Varje dag. Av massor med olika anledningar.

Och den värsta tänkbara anledningen är väl de som handlar om vilka val man gjort i livet. Dåliga val som leder till dåliga situationer som till slut leder till… Slutet! Det obönhörliga och definitiva slutet. Slutet som de efterlevande så smärtsamt ska leva med och som aldrig blir en början igen.

När det är slut så är det slut.

När eftertexten rullar i slutet av ens liv så är det oåterkalleligt över och kommer aldrig att gå i repris.

Ikväll fick jag veta att en ung man som jag mött en gång gick bort i våras och det kändes så tråkigt att höra. Vi kände inte varandra, men jag har ett väldigt positivt minne av honom och en del människor minns man helt enkelt bättre än andra. En del passerar obemärkt förbi i ens liv, medans andra gör lite större avtryck och lämnar efter sig små, små fragment av känslor. Både bra och dåliga.

En del människor man möter längs den krokiga vägen i livet påminner om någon man en gång känt och jag kan se en del människor jag möter både genom mina egna ögon, men även deras egna. Jag kunde ha varit en av dem men det är jag inte och jag är glad för det. För jag vill leva länge. Jag vill göra bra val i mitt liv som leder till bra saker och framförallt så vill jag göra skillnad. För jag vill inte att unga människor ska dö i förtid.

Det borde vara förbjudet att dö när man är ung.

Bild lånad från: henryclemmonspoet.blogspot.se

Ikväll tänder jag ett ljus till minne av alla dem som lämnat livet för tidigt!