Komprimerad kvalitétstid..

Japp! Intensiva dagar med dem man gillar extra mycket brukar ju som bekant gå ganska snabbt. Så även denna gång!

Mormor och morfar har ju varit hos oss i några dagar och nätter och vi har haft det så himla mysigt. Men nu har de dragit vidare till nästa familj i släkten och lämnat oss kvar med en känsla av att ha fått energibanken ordentligt påfylld.

Vi har ätit suovas, ätit fisk, druckit vin, slappat på balkongen, druckit kaffe extremt tidigt, diskuterat litteratur (denna gång Jan, Alva och Gunnar Myrdal), pratat familjeangelägenheter, skrattat, diskuterat, fikat, gnabbats och haft det så otroligt bra under dessa intensiva dagar då allt gått i speedfart. Det blev lite tomt..

Min mormor är en cool och färgstark tjej!! Hon hälsade för övrigt på mig på jobbet en dag och en person upplyste henne om att: ”Vi gillar Helena ska Du veta”

Det värmde… Jag vill ju göra min mormor stolt över mig 🙂

Morfars händer har brutit en hel del järnmalm åt LKAB. Dessutom har hans guldring varit borttappad vid fyra tillfällen. En gång i ett halvår i en dikeskant, en gång i en höhässja, en gång på gatan och en annan gång i hela tre år då den gömde sig i potatislandet..

Den har alltid kommit tillbaks! Häftigt eller hur?

Morfar har vuxit upp i en lestadianfamilj i Nattavaara och har en hel del spännande storys att berätta om!

Mimmi och morfars extremt moderna mobiltelefoner..
Jag avundas dem! På riktigt alltså: Deras telefoner ÄR just… Telefoner! Aj lajk it!

För övrigt så levererar min app mest varje dag..

Det var ju det här att spegla sig i dem man möter!

Jag lär mig nya saker till och med om dem jag redan känner.

En suverän känsla varje gång 🙂

Som denna man tex.. Han ger mig konstant nya aha-upplevelser varje dag numera.

Helt otroligt egentligen när man ändå varit ihop i tolv år. Han vet en hel del om sådant som jag skulle ha behövt veta redan för sisådär tio år sedan… Men.. bättre sent än aldrig får man väl säga *skrattar*

Tack Jimpa för att du finns och för att du fixar när jag är stökig haha…

Och sist men inte minst så ska jag visa min lampa som jag snickrade ihop av drivveden som jag samlade i Örsten för några veckor sedan.. Först tänkte jag inte visa den, för den blev inte riktigt som jag tänkt (från början) men sedan så har jag ändå börjat gilla den och den är ju inte så snygg… men den är trevlig på något vis och den ger mig mysrysningar under nattetid då jag tassar omkring med mammaöronen på helspänn i lägenheten. Jag gillar den och är nog lite stolt ändå. Att den faktiskt går att ha till allmän beskådan menar jag:

Behind the curtain..

Ser lite ut som en eldstad med glöd..

Och nog funkar den även i dagsljus..

🙂

Ja, det var nog allt för denna gång.. Jag känner mig harmonisk och lugn nu när jag haft mina seniorer på besök. Jag tror att jag behövde det!

Hoppas att Ni alla mår toppen också. Vi ses & hörs!